Enkla element…..

Basic Element – This Must Be A Dream

Jag måste börja med att erkänna en sak, jag var inte speciellt förtjust i Eurodiscon (även kallad Eurodance) när den började slå igenom på 90-talet. Var mer insnöad på UK Garage/House, Pianohouse och mer Funky House vid den tiden. Men som med allt här i livet så kan man ju alltid ändra sig och numera är jag barnsligt förtjust i den här musiken och Basic Element tillhör mina absoluta favoriter inom genrén.

Det som framförallt gör att jag fastnat för Basic Element är sångerskan Saunet Sparell som hade en framträdande roll i gruppen under de åren hon var med. Hon kan SJUNGA som få här i världen är förunnat, och därtill är hon vacker som en forntida gudinna. Hon har ett sånt tryck i rösten trots sin späda fysik och därtill en makalös kontroll på alla toner hon producerar.

 

Basic Element – The Ride

Kan ju hålla med om att låtarna musikaliskt är lite enhanda, men när man med åren haft dem som regelbunden musikdiet så inser man att det finns ganska mycket som utmärker respektive låt. Det kan vara en liten detalj kring hur verser och refräng sjungs eller hur grundrytmen är upplagd.

 

Basic Element – The Fiddle

Den här låten är den som jag hade svårast att ta till mig när den kom. Kan bero på att jag får såna Rednexvibbar av den. 😉 Men som alltid så räddar den fantastiska Saunet Sparell hela kalaset genom ett klockren sånginsats.

 

Basic Element – Shame

Avslutar så den här lilla Basic Element-festivalen med min absoluta favorit bland de låtar som de släppte under sin storhetstid på 90-talet. De som känner mig och vet vilken musik som jag gillar allra bäst är nog inte förvånade över att jag tycker bäst om just den här låten. Den är ju som en enda lång hyllning till den klassiska 70-talsdiscon rent musikaliskt. Nu var iofs Basic Element inte den enda Eurodiscogruppen som flörtade med 70-talsdiscon, men jag får nog säga att den här låten är en av de som lyckats bäst i det racet.

Vill avsluta det här inlägget med att tacka Saunet Sparell för att hon med sin röst inte bara har förtrollat mig utan även lyckades vända min aversion mot en hel musikgenré. Sen får jag också tacka Peter Thelenius och Cesar Zamini som faktiskt var de som 1992 startade gruppen och förutan vilka vi aldrig fått ta del av ett stycke fantastisk svensk musikhistoria.

Tjillevippen

notbugs

Litet livstecken…..

Reel 2 Real – I Like To Move It

Min maskin är igång och snurrar igen nu men den är inte helt färdiginstallerad och det mest dryga jobbet är jag bara halvvägs med och det är att läsa tillbaka alla backuper. Annars är jag väldigt nöjd med hur pass snabbt installationen har gått. Bäst av allt är att den här gången hade jag koll på hur jag skulle flytta över gamla inställningar för alla mina favoritprogram som Eudora, Opera och ChrisTV som jag har när jag kollar på tv. Allt sånt har funkat klockrent och jag måste säga att jag är imponerad över att det gått så smidigt hittills i varje fall.

I morgon blir det mer återläsning av backuper å så ska vi installera lite extra mjukvara för ljudet inklusive Acid och Sound Forge om jag använder när jag gör mina mixar. Sen är det lite finlir här och där men dom tyngsta bitarna är avklarade undantaget återläsning av backuperna men det är ju nåt som får stå och tugga helt enkelt. Men inatt så låter jag maskinen vila så får den jobba desto mer i morgon.

Tjillevippen

notbugs

Dax för lite recycling igen…..

Corona – Try Me Out

Corona var ett musikprojekt som snickrades ihop av en italienare vid namn Francesco Bontempi, även känd som Lee Marrow. Han höll i trådarna mellan åren 1993 och 2000, därefter lämnade han över stafettpinnen till ett par andra herrar som inte gjort speciellt mycket väsen av sig. Damen som fick fronta projektet men som i stort sett lipsynkade alla låtar heter Olga Marie De Souza. Sedan var det lite olika sångerskor som stod för sången på låtarna.

Nu över till recyclingen som det handlar om. Versionen med Corona kom ut 1995 och var en uppföljare till hits som Baby Baby och The Rhythm Of The Night, men Lee Marrow hade redan hunnit ge ut låten under eget namn två år tidigare, dvs 1993. Det som är lite kul är att han gav ut den under eget namn featuring Charme som i sin tur är en tjej som heter Annerley Gordon och som senare skulle slå igenom under artistnamnet Whigfield. Så världen är inte så stor i musikkretsarna alla gånger. Hur som helst så tycker jag att originalversionen inte är kattskit precis utan har en hel del kvaliteter som Coronaversionen saknar. Lyssna själv och bedöm.

Lee Marrow feat. Charme – Try Me Out

Helt klart känner man igen stilen som fröken Gordon sedan skulle slå igenom med under artistnamnet Whigfield. Sen kan man tycka att originalversionen är rätt så avskalad men det är lite av charmen tycker jag. Därtill så har den inte hunnit få det där Eurodiscosoundet som skulle känneteckna artister som just Corona och Whigfield. Men det hela är helt klart en intressant studie i musikens evolution och visar på att det är inte alltid raka spåret från låtskrivare till topplistorna utan att det kan hinna hända en hel del på vägen.

Håller för övrigt att förbereda min dator för ominstallation så jag sitter å kör backup på rubb och stubb. Men jag är sån så jag vill ha både hängslen och livrem så jag backar upp rubbet på tre olika diskar så jag inte står där med skägget i brevlådan utifall någon av backuperna skulle strula. Jag får dock räkna med lite pyssel sedan innan maskinen är i full gång igen. Har suttit och gjort en lista på alla program som jag ”måste” ha installerade för att det ska snurra på som vanligt och den listan blev längre än jag räknat med.

Men det ska bli skönt att kunna köra med en nyinstallerad och fräsch maskin sen. Jag kommer att formattera om disken och installera från scratch så det blir ordning och reda på saker och ting. Inser dock att grundinstallationen lär ta en hel del tid eftersom efter att jag installerat från DVD’n som är till datorn så ska den ju ladda ner alla fixar å servicepack som kommit och det brukar ta en stund innan allt sådant är på plats. Så vi får se hur det blir med bloggandet närmaste dagarna, syns det inget på bloggen så vet ni i alla fall vad det är som händer och att jag kommer att dyka upp så snart det är ordning på grejerna igen.

Tjillevippen

notbugs