Monsterbas…..

Tony Baxter – Screamin’

Det här är en sån låt som jag mer än gärna hade velat släppa loss i den feta anläggningen som fanns på Mayday i V-vik en gång i tiden. Nu fick jag möjlighet att vädra den vid ett flertal andra tillfällen, bl.a på en fest vi hade i färjeterminalen på Lucerna våren 1983. Även om festen i sig spårade ur så var det kul ur den synvinkeln att vi hade en sjukt överdimensionerad anläggning i den förhållandevis lilla terminalhallen. Totalt 10 bashorn som var stackade från golv till tak i ena änden av lokalen. Sen toppade vi det hela med 2 st Cerwin Vega V-33 samt 2 st Cerwin Vega PD-15 och några PA-toppar av okänt märke.

Under själva kvällen så gick det inte att damma på för mycket för då hade publiken gått därifrån döva och allmänt lomhörda. Men på eftermiddagen då vi satte upp det hela testade vi anläggningen rejält och man kan lugnt säga att det hela kändes som en mindre jordbävning. Den här låten hörde till favoriterna på den tiden när det gällde att testa anläggningar och om ni lyssnar på den i en hyfsat bra anläggning så förstår ni nog varför.

Kan så här i efterhand konstatera att den främsta anledningen till att vi arrangerade fester av det slaget var att det gav oss möjlighet att flytta ribban några snäpp varje gång när det gällde ljudanläggning. Ju större fest desto större intäkter och därmed större ljudanläggning. Tyvärr så räckte intäkterna inte alltid till för att täcka hela kalaset utan vi fick pynta lite ur egen kassa, något som vi gjorde mer än gärna bara för att ha det brutalaste ljudet i grannskapet.

Tjillevippen

notbugs

Så avslutar vi den här påskhelgen med lite glitterdisco…..

Sylvester – You Make Me Feel (Mighty Real)

En riktig discoklassiker som man dansat till många gånger. Lite kul med videon som är en enda lång orgie i disconostalgi. Den får mig att reflektera över den lite naiva bild jag hade, som tonåring, av discovärlden som en bekymmersfri värld där allt var möjligt. Det var på disco som alla snygga tjejer fanns och alla alltid var glada. Droger och andra galenskaper fanns inte på radarn utan det var bara en enda glädjefylld fest som man aldrig ville att den skulle ta slut.

Sylvester och hans polare levde nog oxå ganska bekymmersfritt men anade nog aldrig att det skulle få konsekvenser som skulle komma att kosta dem livet. Det var en sida av discovärlden som jag kom att greppa först många år efter att jag första gången bländades av en stor discoboll hängandes över dansgolvet. För i min lilla discovärld var alla hetero och jag är inte så säker på att jag blivit lika såld på det hela om jag konfronterats med gayvärlden i så unga år.

Kan inte säga att jag var homofob, snarare okunnig eftersom i min värld var det killar som dejtade tjejer och vice versa, att det kunde vara på något annat vis fanns inte riktigt på kartan även om jag självklart hade hört talas om homosexualitet, men helt enkelt haft intrycket att det nog bara var en extremt marginell företeelse i det mänskliga livet. Men med åren skulle man upptäcka att det faktiskt fanns HBT-människor i verkligheten i den lilla stad där jag levde men det har aldrig stört mig då jag känt mig väldigt trygg i den jag är och haft inställningen att alla är vi olika och med det så är det inget konstigt att det finns killar som gillar killar och tjejer som gillar tjejer osv.

Däremot så kan jag bli väldigt misstänksam när jag stöter på andra killar som uttrycker sig väldigt homofobiskt. Då börjar jag alltid undra om det inte ligger en hund begraven och att de innerst inne har någon hemlighet som de absolut inte vill att den ska komma ut. Därutöver så blir jag väldigt trött på att det finns människor som är så extremt trångsynta och inte kan låta andra människor få leva som de vill.

Det var lite om discovärlden och några av de dimensioner som den innehåller, men det viktigaste den har lämnat efter sig är ett underbart musikarv som kommit att prägla populärmusiken rätt rejält de senaste +30 åren. Ja, vore det inte för alla underbara gaymänniskor som Sylvester hade vi idag inte kunnat glädjas åt en sån uttans bra låt som den här är. Så hatten av för Sylvester och vila hans minne i frid.

Tjillevippen

notbugs

Bakfylla…..

Rochelle – My Magic Man

Gillade verkligen den här låten en gång i tiden, ja ungefär ett par månader på sin höjd. Sen var det examenstider på gymnasiet med tillhörande fester och utflykter och efter en kombinerad fest/utflykt så kom jag fortsättningsvis bara att associera den här låten med en jobbig bakfylla, något som sitter i än till denna dag, och med det menar jag inte själva bakfyllan förstås. 😉

Min klass på gymnasiet i Västervik gjorde nämligen en utflykt till en klasskompis stuga ute på en skärgårdsö i Västerviks skärgård där vi skulle ha fest nån vecka innan själva examen. Jag och en annan kille i min klass hade gått ihop och fixat ett flak öl som vi skulle dela på. För att göra det extra bonnigt så valde vi att införskaffa ett flak Pripps Blå av någon dunkel anledning. I normala fall var det annars Beck’s Bier som gällde.

Vi kom så ut till ön och preparationerna inför kvällens fest drog genast igång. Men min kompis och jag behövdes inte till något mer än att sköta musiken så vi satte oss istället och började hinka i oss öl. Sen blev det mat och till maten bjöds det på snaps, något som vi drack fler än lämpligt. Efter maten minns jag att det så var dags att spela skogsfotboll, dvs man gör upp en fotbollsplan mitt inne i skogen bland träd och buskar och så spelar man. Kan ju nämna att med alkohol i kroppen så var det fråga om väldigt lite bollkontakt. Istället så blev det träd- och stenbumlingskontakt vilket iofs inte kändes av så mycket då, men desto mer när man nyktrat till.

Ja, sen minns jag inte så mycket mer än att jag vaknade på morgonen med mina freestylelurar på mig och den här låten dånandes för fullt i öronen. Så hade jag inte huvudvärk innan så bidrog musiken garanterat till den saken. Hur som helst så kunde jag inte somna om igen utan istället följde en väldigt långdragen bakfylla som inte släppte taget om mig förrän dagen efter “dagen efter” så att säga.

Finner det ointressant att dra alla detaljer då jag är säker på att de flesta som läser detta någon gång haft en sån där bakfylla från helvetet som liksom aldrig vill ge med sig. Det som är värst är att den här låten satte sig som en slinga i huvudet som jag inte kunde bli av med och som har gjort att jag förmodligen för resten av mitt liv inte kommer att kunna lyssna på den utan att påminnas om den där eländiga bakfyllan från tiden när jag skulle gå ut gymnasiet.

Tjillevippen

notbugs

Ännu ett nostalgiinlägg i repris, nr 2 i ordningen…..

Invisible Man’s Band – All Night Thing

Här har vi en riktig discoklassiker men man kan oxå kalla den raveklassiker. Hur detta kommer sig ska jag återkomma till. Först så måste vi vrida tillbaka klockan till 1979 då discon var på topp. Själv var man ett litet discofreak med slänglugg och alla attributen. Sprang på tonårsdisco som anordnades av fritidsförvaltningen på Centrumgården i Västervik. Fredagarna var höjdpunkten på veckan för då fick man leva ut och vara den man verkligen ville vara. Vad det var är lite svårt att sätta fingret på men musiken betydde allt och kom för alltid att forma min personlighet. Från att ha varit en ganska tillbakadragen person under låg- och mellanstadiet så blev jag utåtriktad och tyckte om att träffa nya människor under tonårstiden och framförallt under högstadieåren.

Inte nog med att jag tyckte om att gå ut och dansa på fredagarna, mitt stora musikintresse fick mig att drömma om att en dag själv stå och mixa skivor på disco. Det tog nog inte mer än nåt år efter att jag första gången tänkt tanken tills jag själv började spela och snart så ramlade bokningarna in utan att man behövde anstränga sig särskilt mycket. Så var det under alla åren jag spelade så något måste man ha gjort rätt för uppenbarligen så gillade arrangörerna min insats.

Nu skruvar vi fram klockan några år och det handlar nu om gymnasietiden. Jag spelade fortfarande regelbundet och hade en del fasta gig på krogar i stan samt gjorde små gästspel i andra städer vid enstaka tillfällen. Men detta räckte inte för jag och några kompisar var ute efter den optimala discokvällen så vi började planera för en riktigt stor fest. Den ena av kompisarna hade fått napp på en lokal där vi kunde vara ute vid gamla tändsticksfabriken. Det var en stor hall som senast hade använts då verksamheten bestod av båtbyggeri. Hur som helst så var den perfekt och vi spikade ett datum och började planera allt runtomkring. En av mina högsta prioriteter var att jag ville ha en riktigt grym ljudanläggning som helst skulle få taket att lyfta på stället. Sagt och gjort, med hjälp från en kompis som hyrde ut dylika prylar så fick vi ihop en riktigt fet ljudanläggning som passade perfekt för ändamålet.

Sedan så ordnade vi med dryckesservering, det bjöds på bål som vi gjort på riktigt starka grejer som jag än idag inte tänker berätta var de kom ifrån. Det enda jag kan säga är att det var grejer som inte fanns att köpa på systembolaget. Nu var allt på plats för den perfekta discokvällen och planen var att köra så länge folk orkade dansa så man skulle kunna kalla det en föregångare till dagens ravefester eftersom det handlade om musik och dans hela natten lång om än med lite äldre musik. Men musiken vi spelade bestod både av aktuella låtar men oxå väldigt mycket ”gamla” discoklassiker och All night thing var en av de discoklassikerna som vi spelade mer än en gång den kvällen. En annan gammal favorit var Dan I – Monkey Chop som oxå snurrade på skivtallrikarna under den kvällen.

Festen var välbesökt och lokalen packad med folk, tror det var drygt 300 gäster. Vi hade inte sökt några tillstånd för att hålla festen och jag minns att polisen var ute och kollade förbi ett par gånger men lät det hela bero. Några månader senare skulle en liknande fest, där vi försökte köra med samma koncept, spåra ur fullständigt så vi till slut hamnade inför tingsrätten för olovlig alkoholservering m.m.

Men denna festen var ovanligt lyckad och under kvällen så fick min ena kompis och jag för oss att kolla hur långt vårt festljud hördes över bygden. Så vi tog varsin cykel och cyklade genom halva stan över till andra sidan hamnen nedanför järnvägsstationen. Döm om min förvåning då det visade sig att ljudnivån från festen var så hög att det lät som om den pågick i kvarteret trots att det var 1-2 kilometer bort. Visserligen var det öppet vatten mellan festen och där vi stod men helt klart så hade jag inte velat bo i den änden av stan och försöka sova med öppet fönster den natten. Nöjda med vad vi hörde åkte vi tillbaka till festen som fortsatte lång inpå småtimmarna och så småningom när det ljusnade droppade de sista gästerna av och vi kunde packa ihop och gå hem. Det hade varit en otroligt lyckad fest och alla som varit där hoppades att vi snart skulle hålla något liknande igen. Tyvärr skulle nästa försök till mastodontfest några månader senare inte bli lika lyckat av flera olika anledningar utan den slutade med att jag och kompisen blev dömda för olovlig alkoholservering. Sen var det slut på den typen av fester i vår lilla stad eftersom såväl polis som kommunala myndigheter hade fått upp ögonen för dylika arrangemang och inte tänkte tillåta dem hädanefter.

Tjillevippen

notbugs

En sällsynt pärla….

Atomic Swing – Stone Me Into The Groove

Jag har ju aldrig varit nån jättefan av rockmusik men ibland dyker det upp riktiga pärlor även på rockkartan. Den här låten är en sådan pärla och det är en låt som svänger något otroligt grymt på ett skönt lite funkigt vis. Sen väcker den många minnen från tiden då man var ute och partajade på helgerna. Vi åkte ofta till Tranås på den tiden och ett ställe som hette Mangal. Det var en bar/restaurang med ett pyttelitet dansgolv och där brukade min kompis DJ’a så då hängde man på honom. Så vi var 2-3 pers som åkte med honom och det blev alltid riktigt lyckade kvällar.

Ibland så åkte jag med honom själv och det var inte helt fel heller för ofta kom vi rätt tidigt och personalen var trevlig. Av nån anledning tyckte de likadant om mig så de brukade låta mig testa nya drinkar ”on the house” så att säga. Så de gångerna blev det ofta fri bar hela kvällen, något som gjorde att det inte blev några större hål i plånboken en sån kväll. Men det var inte enda stället där jag möttes av sådan frikostighet, det var flera andra ställen jag hängde med min kompis till som visade på samma gästfrihet. Kan nog återkomma till någon sådan historia längre fram, måste bara hitta en bra låt som passar först.

Annars har jag precis kollat in veckans höjdpunkt på tv, Färjan som går på Kanal 5. Jag är barnsligt förtjust i den typen av realityserier som utspelar sig i lite speciella miljöer. Följde t.ex slaviskt serien Airline när den gick, den handlade om lågprisflygbolaget EasyJet och innehöll en hel del sköna karaktärer. Hur som helst så pratade jag precis med en av mina bästa kompisar i luren och hon och jag gjorde en Ålandskryss med Birka Paradise tidigare under hösten och vi är båda sådana att vi älskar att iakta folk av alla sorter.

Min kompis är oxå helt såld på att följa Färjan men hon har otroligt svårt för att inte säga extremt svårt att klara av Håkan som jobbar i baren på Cinderella. Nu har hon iofs bara sett honom på tv men blir alltid lika frustrerad över hur korkad den mannen verkar vara. Själv ser jag inga större fel på killen, aningen osäker men han är säkert snäll mot djur och barn och det är ju det som räknas. Men var det inte så att Hitler oxå var snäll mot djur och barn….. hmmmmm? I dagens avsnitt fick Håkan i alla fall ett telefonnummer av en tjej från Tranås och i en sekvens i programmet när de följde den här tjejen och hennes kompisar så spelades just den låten som jag har med idag, så jag antar att Atomic Swing och Tranås hör ihop på nåt märkligt vis.

Nu är Birka Paradise en något lugnare båt än Cinderella skulle jag vilja påstå, men det hindrade inte en hel del märkliga människor från att ge sig på en kryssning där. Bland stolpskotten kan vi nog räkna in ett tjejgäng som var aspackade från början till slut. När vi skulle av båten så vinglade de fram med kläderna på trekvart och släpandes väskorna efter sig utan nån koll på var de skulle ta vägen. Går egentligen inte att beskriva med ord hur det hela tedde sig mer än att det var väldigt fascinerande, och det gjorde att man lämnade båten full av en massa funderingar som man aldrig lär få nåt svar på.

Annars är den stora höjdpunkten på Birka Paradise ett besök på deras suveräna SPA-avdelning, den kan varmt rekommenderas. Speciellt ett dopp i deras utomhusjacuzzi på förmiddagen när fartyget i sakta mak stävar över Ålands hav.

Nog om enkla vardagsnöjen, nu ska jag leta fram lite grillad kyckling i kylskåpet och mumsa lite på den innan det är dax att kolla in veckans avsnitt av Boston Tea Party där Fredrik och Filip provar på hur det är att vara full en dag på jobbet.

Tjillevippen

notbugs

Mera Funk…..

Prince Charles And The City Beat Band – Don’t Fake The Funk

Känner att jag är inne i samma sorts läge som på den tiden då jag jobbade med Visfestivalen i Västervik. Var med där under 13 år men musiken var ju inte riktigt min bag så jag kompenserade det med att sträcklyssna på mina funkfavoriter på vägen hem efter eftersitsen som brukade vara till långt in på morgonkanten.

Med Eksjö Stadsspektakel i backspegeln inser jag att jag är inne i en liknande kompensationsperiod för jag har idag lyssnat på drösvis med gamla funkfavoriter varav den här låten är en sån pärla. Det får mig också att nostalgiskt blicka tillbaka till de stora fester vi hade i Västervik på 80-talet jag och några kompisar. Då var det inte en rocklåt i sikte utan bra tung dansmusik som gällde. Tyvärr fick den eran ett slut i och med en urspårad fest som fick lite tråkiga efterföljder. Därefter dog konceptet med privata storfester ut i min uppväxtstad. Har många gånger efter det tänkt att vi var nog lite före vår tid, konceptet var lite som de ravefester som senare skulle poppa upp som svampar lite här och var i landet. Bra musik att dansa till, 300-400 gäster och sisten hem släcker lyset typ.

Kommer nog att bli lite mer funk ett tag nu då jag hittat en massa gamla Soul Cornerfavoriter. Det var ju en av storheterna med det radioprogrammet att det täckte all sorts s.k svart musik. Ska nog ta och rota i min kassettlåda och se om jag inte kan hitta nåt mer höjdarprogram. Brukar ju få en massa inspiration till bloggen när jag gör så dessutom.

Tjillevippen

notbugs

Sydamerikanska takter

Justine Earp – Ooo La La La

Vill börja med att säga att det är ingen idé att kolla på videon som följer med den
här låten. Det är nån snubbe som lagt ut låten med nån tråkig bild på sig själv eller nån kompis. Fast låten är lika bra för det. Lite sydamerikanska takter i en stil som
jag nästan aldrig tröttnar på.

Har ett starkt minne kopplat till den här låten och det är när jag fyllde 30 och vi
hade lite firande. Jag och en kompis som oxå fyllde 30 hade fest ihop, dvs vi hade
separata förfester och sen hade vi bokat in oss på ett ställe i Vetlanda dit vi åkte
hela sällskapet tillsammans, totalt ca 30 pers. Så vi fick åka i 4 taxibussar och det
var ett riktigt snöoväder, men vi kom dit utan större bekymmer och även hem
sen på natten.

På stället vi var på så var det dryck och dans hela natten och jag blev rätt så rund
under fötterna. Men DJ’n som spelade körde nån promotiongrej där han spelade
låtar från en samlings-CD och så delade han även ut denna skivan till utvalda gäster. Självklart fick jag och min kompis var sin och sen var det inte mer med det.

Problemet var bara att dagen därpå så hade inte jag nån skiva och inte ens nåt
minne av att jag fått nån skiva. Så i min ovisshet så gick jag och köpte nämnda
skiva några veckor senare. Sen så var kompisen på besök och jag spelade skivan
och då började han mumla om hur glad han var för sin som han oxå fått. Då sa jag
att jag inte fått min utan köpt den. Då blev han väldigt förvånad och berättade
att även jag fått den skivan den kvällen då vi firade våra 30-årsdagar. Hu så dum
jag kände mig, man kan lugnt kalla det för en släng av ”efterågren”. Något som
roade kompisen rätt så rejält och även mig så småningom efter att jag fått lite
distans till det hela.

Nu undrar ni säkert var den här låten kommer in i det hela. Jo, den ligger nämligen
på den samlingsskivan som heter Scooby Doo Dance eller nåt sånt. Så den här låten
var en av de låtar som spelades mest den kvällen, något som jag uppskattade
väldigt mycket eftersom den är så uttans bra.

Tjillevippen

notbugs