Norman Whitfield recyclar ett av sina grooves…..

Stargard – Which Way Is Up

Året var 1977 då Norman Whitfield producerade den här lite slowfunkiga skapelsen åt Stargard. Den blev en riktig hit och var titelmelodi till filmen med samma namn där Richard Pryor spelade huvudrollen. Av någon anledning så måste han ha tyckt att detta “Groove” var något extra för två år senare skulle han komma att producera en låt med gruppen Nytro som lät så här:

 

Nytro – High On Disco

Ja, man ändrar inte på en vinnande formel, men tyvärr gick det inte lika bra för Nytro då de inte gjorde något större avtryck på listorna.

 

Stargard – High On The Boogie

Men skam den som ger sig, för 1981 var det dags för herr Whitfield att skapa nya låtar ihop med Stargard så han tog återigen fram sin formelbok och plockade därifrån sitt klassiska groove som är tämligen omisskännligt och resultatet blev High On The Boogie som blev en riktig hit på dansgolven.

Ska vi vara riktigt petiga så föddes embryot till detta groovet redan 1976 då Norman Whitfield skapade magi tillsammans med Rose Royce i form av klassikern Car Wash, en låt som bär en hel del av de elementen som senare skulle bli bärande delar hos både Nytro och Stargards produktioner vilka jag presenterat i detta inlägget.

 

Rose Royce – Car Wash

Kanske där finns fler skapelser som passar in i detta trädet, kan inte komma på några fler själv just nu, men det kanske poppar upp nåt i skallen längre fram. Annars så hänger det på mina läsare att fylla i de luckor som kan tänkas finnas.

Tjillevippen

notbugs

Nu snackar vi DISCO…..

Cerrone – Take Me

Skrev i förra inlägget om Saturday Night Fever och all bra musik som är med i den filmen. Måste ju bara konstatera att den hade varit en ännu större höjdare om den här låten varit med. Cerrone var och är en riktig discomästare som på många vis fångade essensen av hur en discolåt ska vara. Glittrig, lättsam, pulserande, förförisk och klockren att dansa till.

Videon till den här låten är dessutom rätt kul, kan tänka mig att de hade rätt kul med att använda den tidens allra fräckaste videoeffekter när de redigerade ihop den. Undrar vad de hade åstadkommit om de hade haft den teknik som finns idag och som går att använda i en hyfsad PC. Vet själv hur kul jag haft med att leka ihop filmer till min YouTube-kanal, och då har jag inte gett mig på att leka med de allra mest urflippade effekterna. Men möjligheter finns ju så man kanske skulle sy ihop en alldeles egen discovideo nån dag?!

Tjillevippen

notbugs

Riktigt nice…..

Glenn Jones – Keep On Doin’

En riktigt trevlig bekantskap den här låten, lite lagom soft en lugn lördagskväll som denna. Kikade på Saturday Night Fever på TV4+ förut och det är alltid en lika underbar nostalgitripp. Men det som fascinerar mig mest är att musiken är så perfekt till den filmen. Det har gjorts många musik- och dansfilmer genom åren, men den som satt ribban en gång för alla är i alla fall Saturday Night Fever. Sen får man tycka vad man vill om skådespeleriet och själva storyn.

Tjillevippen

notbugs

Lite fel dag, men vad gör det…..

Love And Kisses – Thank God It’s Friday

Ja, som sagt var, det är lite fel dag att ta med den här låten på, men det struntar jag i för den är så uttans bra att jag vill ha med den här och nu. Extra kul är att det är lite video till låten med den äkta discokänslan från slutet på 70-talet. Den här låten skulle jag vilja pilla in i en kategori som jag kallar “Glitterdisco”. Det finns en samling låtar som har en speciell glittrig känsla och den här tillhör absolut den kategorin.

Men inte nog med att det är en bra låt, den är ju dessutom titellåt till filmen Thank God It’s Friday som var en av alla filmer som slogs om uppmärksamheten i slutet på 70-talet. Just den filmen har kommit lite i skymundan av Saturday Night Fever som ju var den stora blockbustern i kategorin. Personligen så gillar jag Thank God It’s Friday som film för den är dels så dålig så den är bra och sen så är det så mycket bra musik i den.

Fick tag på den på VHS för många år sen och det är nog dax att digitalisera den så man har den sparad på lite smidigare format. Helt klart är att det är en kultklassiker som kan rekommenderas om du är sugen på disconostalgi av den högre skolan. Dessutom så är den rätt rolig för att den innehåller så många banala och rent ut sagt fjantiga scener så man kan inte låta bli att dra på smilbanden.

Tjillevippen

notbugs

Lite julstämning…..

Al Caiola Riz Ortolani Jimmy Mcgriff – Sleigh Ride Jingle Bells

Måste ju ha med en jullåt nu när det vankas till jul. Ja, då föll valet på den här och då undrar ni varför jag valt den. Jo, jag såg filmen Kiss Kiss Bang Bang på tv härom dagen och där var den här låten med. Hade då inte nån koll på vad det var för låt men har alltid gillat den så jag tog reda på vad det var så nu får den sprida lite julglädje här på bloggen helt enkelt.

Åker bort över jul och är osäker på när jag är hemma igen, och som vanligt när jag är borta lär det bli något tunnstått med inlägg, även om jag kommer att försöka peta in ett och annat mellan alla aktiviteter som hör julen till.

Slutligen vill jag önska mina läsare en riktigt God Jul och Gott Nytt År. Nästa år tar vi friska nya tag, och jag har några idéer på förändringar jag funderar på att sätta i sjön. Får se vad som händer. Men ni får ha en riktigt trevlig jul och även om det kanske inte är lika frekvent uppdatering så kika in emellanåt eller enklare prenumerera på bloggen via RSS, då får ni ju alltid de senaste uppdateringarna via RSS. Supersmidigt är det och om ni letar efter en bra RSS-läsare så kan jag rekommendera Google Reader vilket är den jag använder.

Tjillevippen

notbugs

En liten teori…..

Aaliyah – Back and Forth

Aaliyah miste som ni kanske vet livet i på tok för unga år, i en flygolycka på väg hem efter att ha spelat in en musikvideo på Bahamas. Vad som hade kunnat bli en lång och framgångsrik musikkarriär slutade istället tämligen abrupt och oväntat. Ja, flygolyckor är ju oftast oväntade så det är inte så mycket att säga om men likväl var det fruktansvärt onödigt och tråkigt det som hände.

Men inte något ont som inte för något gott med sig. För bak i kulisserna väntade en annan ung tjej på att fylla det vakuum som Aaliyah lämnade efter sig. Jag tror nämligen att om inte Aaliyah hade försvunnit från musikbranschen så abrupt så hade den här andra tjejen nog inte varit så framgångsrik som hon är idag. Tjejen jag tänker på är Alicia Keys och hon har i mina ögon fyllt det tomrum Aaliyah lämnade efter sig med den äran.

Så själva teorin jag har är att det bara finns plats för en fixstjärna åt gången inom det begränsade spektrum av musikbranschen vi talar om här. Samtidigt så har båda tjejerna varit multiartister på så vis att de sysslat med både musik och film, och det gör min teori än mer bärkraftig i mina ögon. För ser man till Alicia Keys filmdebut så bär den stora likheter med Aaliyahs entré på vita duken. Båda gjorde filmdebut i actionrullar, iofs i lite olika roller, men deras framtoning är skrämmande lika varandra. Kanske mycket beroende på att de är ganska lika varandra till utseendet oxå.

Sen kan jag hålla med om att teorin vacklar lite om man ska gå in på detaljnivå när det gäller musiken, de har t.ex kanske inte exakt samma publik, och när det gäller den skapande sidan så skiljer det sig lite åt oxå, men på det stora hela så tycker jag ändå att deras karriärer är som tagna ur samma manus. Ja, det var lite förenklat den teorin som jag grunnat på i stort sett ända sen den dagen jag såg Alicia Keys promenera in på de domäner där tidigare Aaliyah huserat.

Tjillevippen

notbugs

Söndagsfunk…..

Amuzement Park – Groove Your Blues Away

Det här är en grupp som jag upptäckt på senare år och varje gång jag hör dem blir jag både glad och ledsen. Glad för att de är så uttans bra, ledsen för att jag inte upptäckt dem tidigare. Tänk om jag känt till dem i tonåren när jag konsumerade musik nästan 24 timmar om dygnet. De hade helt klart fått en framträdande plats i den musikkompott som jag kokade på den tiden.

Ska på film om en liten stund, den här gången ska vi kika på Brothers Bloom, kollade på trailern till den härom veckan men nu minns jag inte vad den handlade om. Men jag minns att jag såg fram emot att få se den när jag kikat på trailern.

Tjillevippen

notbugs

Gottedisco med lite svensk touch…..

Ann Margret – Everybody Need Somebody Sometime

Märks att de har lyssnat en hel del på Chic innan de satte sig ner och spelade in den här lilla discobakelsen. Men jag måste säga att de har lyckats riktigt bra och fått till det rätta stuket med rytmgitarr modell Nile Rodgers och en pulserande bas á la Bernard Edwards. Samtidigt så är det lite klasskillnad om man jämför med herrarna Rodgers och Edwards skapelser, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men man kan ju helt klart säga att det är en Chic-wannabe-låt.

Hur som helst så gillar jag den här låten och blev väldigt glad när jag fick den som tips av YouTube. Vad jag kan se på Wikipedia är att den här låten är den sista singeln hon släppt även om hon kommit med flera album sedan 1981 då denna pärlan kom ut. Har dock ingen koll på hur hennes senare alster låter men antar att det är lite mer showmusik. Annars så är hon ju väldigt mångsidig med ett ben i nöjesbranchens alla olika delar, musik, film, show etc.

Själv så minns jag och gillar hennes insats i den amerikanska versionen av Luc Bessons actionskapelse Taxi från 2004 där hon spelar alkoholiserad mamma till en av huvudpersonerna. Kan rekommendera en titt på eftertexterna till den filmen då de visar lite olika outtakes, däribland ett väldigt kul där just Ann Margret är i fokus.

Tjillevippen

notbugs

Reggaedax…..

Third World – Lagos Jump

Sitter egentligen och kollar på film men som alltid när jag får en association till en låt utifrån någon händelse eller plats i filmen så måste jag ju leta reda på den låten så då blir det att pausa filmen. Så associationsbanorna snurrade den här gången igång på en scen i X-Mens Origin Wolverine där de precis ska landa i Lagos, Nigeria. För min första tanke var att de skulle hoppa fallskärm och då hade det ju blivit ett riktigt Lagos Jump, men nu så nöjde de sig med att landa flygplanet. Vad som sen händer vet jag inte eftersom jag pausat det hela men jag tänkte återgå till filmen nu så då får jag sluta skriva här helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

Musik som sätter fart på endorfinerna…..

The Chimes – 1-2-3

Den här dök upp i listan över förslag på videos i samband med att jag höll på med förra inlägget om Adeva. Ville ta med den redan då men sen slutade ju det inlägget i en ren Adeva-orgie och jag kunde inte riktigt hitta nåt bra sätt att inkorporera den här låten i det hela. Så istället får den ett helt eget inlägg. Dessutom passar den ypperligt bra att spela en dag som denna. Det ösregnar och är allmänt deprimerande väder och då kan man behöva lite fart på endorfinerna så man blir lite piggare.

Såg för övrigt på filmen Män som hatar kvinnor igår och den var helt ok. Har inte läst någon av böckerna i serien och har lite svårt att se storheten utifrån den berättelse som serverades i filmen. Känns som Stieg Larsson tog i ända från tårna när han skrev ihop det hela och försökte få till en så skrämmande berättelse som möjligt.

Tyvärr så tycker jag av egen erfarenhet att verkligheten för det mesta överträffar dikten, och oftast är verkligheten mer brutal och därtill tämligen okomplicerad. I litteraturen dras det röda trådar hit och dit och skapas sammanhang som i slutändan inte känns särskilt trovärdiga. Ungefär lite som när konspirationsteoretiker sitter och filar på alla möjliga konspirationer.

Det som jag däremot finner intressant är när man kan se tillbaka på historien och se hur tillfälligheter kombinerat med försök att styra skeenden har skapat en händelsekedja som ingen riktigt haft kontroll över. Berlinmurens fall är ett ypperligt exempel på detta.

En aktuell historia som jag är nyfiken på hur historien kommer att tolka är mysteriet kring fartyget Arctic Sea. Det är iofs ganska stor risk att vi aldrig får veta vad som egentligen hände, men där har vi en historia som vore bra material för en spännande bok. Men även där är jag övertygad att mycket av det som skett är en blandning av tillfälligheter och uppsåt som i slutändan lett till den soppa det till slut blev av det hela.

Hur som helst så konstaterar jag att det är sällan jag fängslas av skönlitterära berättelser och det av den enkla anledningen att jag tycker att verklighetens berättelser är så mycket mer fascinerande och intressanta. Det är nog av den anledningen som jag är barnsligt förtjust i historia och då framförallt 1900-talshistoria.

Tjillevippen

notbugs