En Miami-klassiker…..

Beckie Bell – Steppin’ Out Tonight

Under två veckor som löpte över nyåret 91/92 besökte jag Florida på min första och hittills enda resa till USA, förmodligen också den sista också såvida inte något extraordinärt inträffar som skulle kunna locka mig över Atlanten på nytt. Hur som helst så var det en lärorik och intressant resa jag gjorde på egen hand i hyrd bil. Hade hyrt en stor sprillans ny Cadillac Sedan DeVille som precis blivit inkörd då jag hämtade den på hyrbilsfirman. De höll som bäst på att plocka bort alla plastsskydd, som satt över säten, instrumentpanel osv, när jag kom för att hämta bilen på seneftermiddagen efter att jag anlänt till Miami.

I min lilla ryggsäck hade jag ett helt batteri med färdigmixade kassetter som jag tänkte avnjuta under mina upptäcktsfärder i det soliga men även bitvis regniga Florida. På en av alla kassetter, den som jag spelade allra flitigast fanns just denna låten med Beckie Bell, en låt som sedan föll i glömska fram till att jag återupptäckte den av en slump igen för ett par månader sedan.

Hur som helst så satt där en grymt bra stereoanläggning i Cadillacen så det var bara att dra på volymen och sedan glida iväg på alla utflykter som jag kom på att jag ville hinna med under min vistelse. På det viset har jag för alltid kommit att förknippa den här låten med just min Floridaresa och än idag kommer distinkta minnesbilder upp när jag hör den. Som t.ex byggnaden, som tillhörde The Miami Herald, och som man alltid passerade då man körde in mot Downtown Miami via broarna som passerade bl.a Star Island.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Nattfolket…..

Kool & The Gang – Night People

Blev lite förvånad när jag såg att jag bara haft med Kool & The Gang en enda gång på bloggen så här långt. Men det råder vi bot på här och nu med en av mina absoluta favoriter när jag får välja ur den enorma flora av låtar som de lyckades producera under sina toppår.

Kool & The Gang är dessutom en sån grupp som hade varit väldigt kul att se live och jag hade möjlighet att göra det när jag var i Florida och firade nyår i början av 90-talet. Men istället för att stanna i Miami där konserten skulle vara så åkte jag till Orlando för att gå på Universal Studios stora nyårsfirande. Kan inte säga att jag ångrar mitt val för det var något i hästväg och där fanns också en hel del kända artister, kommer dock bara på Nia Peeples så här på rak arm ur minnet.

För den som inte kommer ihåg Nia Peeples så blev hon känd genom tv-serien Fame där hon spelade rollen som Nicole Chapman. Hon har under åren hunnit gifta och skilja sig tre gånger, bl.a med Howard Hewitt som ju är mest känd för sina vokala insatser i Shalamar.

Ja, det blir många trådar i det här inlägget och egentligen skulle man kunna fortsätta i evighet när man har kommit igång för hela musikvärlden är som ett enda stort spindelnät där allt mer eller mindre hänger ihop och man kan ofta hitta de mest märkliga samband mellan artister, låtar och annat intressant som hör till.

Vill bara avsluta med några ord till om den här låten, den var en riktig Maydayfavorit som jag och min kompis tokönskade de kvällar vi var där och roade oss. Sen när man själv spelade så var det en given låt att släppa loss i den underbara Cerwin-anläggningen. Kanske var det så att vi gillade den här låten så mycket för att texten i mångt och mycket påminde oss om oss själva?

Tjillevippen

notbugs

Att göra lycklig

Crystal Waters – Makin’ Happy

Antingen älskar man Crystal Waters eller så hatar man henne, så enkelt är det, det finns inga mellanlägen. Hennes karakteristiska sångstil drev nog fler än en till vansinne då hon kom med sin genombrottslåt ”Gypsy Woman” i början på 90-talet. Själv tillhör jag skaran som bara älskar hennes låtar, hon har trots allt släppt nya låtar lite till och från genom åren fast nu har det varit rätt tyst om henne ett tag.

Just den här låten har jag starka minnen till från min resa till Miami över nyåret 91/92, en resa som var en riktig höjdare. Reste på egen hand och bilade runt och kollade in allteftersom. Enda smolket i bägaren från den resan var att jag vid något tillfälle lyckades få hyrbilen repad och så visade det sig att försäkringen gällde inte om man inte hade en polisrapport på händelsen. Så vad jag skulle ha gjort för att det skulle blivit rätt var att ringa efter polisen så fort jag upptäckte skadan och få dit dem och kolla på det och skriva en rapport som jag kunde ta med till hyrbilsfirman. Ja, nu när jag inte hade nån dylik rapport så gällde försäkringen inte för det gick lixom inte att ringa polisen i efterhand och få en rapport. Så den fadäsen kostade mig lite drygt 7.000 kronor då de var tvugna att lacka om ena framflygeln på bilen som för övrigt var splirrans ny.

Det var en splirrans ny Cadillac Sedan DeVille och jag var första hyrkunden, när jag kom och skulle hämta den så höll de på att ta bort all skyddsplast som satt på från fabriken. Minns oxå att jag frågade om det gick att köra bilen helt som vanligt eller om man var tvungen att gå igenom nån slags inkörning. Men det skulle bara vara tuta och köra, något som gladde mig för jag hade ingen lust att sitta och köra in en ny bil precis.

Hur som helst så ångrar jag aldrig att jag hyrde den bilen för det var en grymt bekväm sak som passade perfekt på de långa och ofta spikraka motorvägarna där man inte fick så mycket stimulans som bilförare precis.

Tjillevippen

notbugs