Det är en Discokväll…..

Isley Brothers – It’s A Disco Night

Vid sidan av Isley Brothers låt Go All The Way så är nog denna min stora favorit av alla låtar de snickrade ihop genom åren. Har egentligen inte så mycket mer att säga i ämnet utan låter istället musiken tala för sig själv.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Ännu en skön tjej man missat…..

Raja Nee – Turn It Up

Ännu en låt jag plockat från den mängd höjdarlåtar som spelas på webbradion Funk365. Det hela är producerat av Jimmy Jam & Terry Lewis, men tyvärr så verkade inte det hjälpa Raja Nees karriär nämnvärt då hon bara släppt ett album där den här låten ingår bland annat. Sen bidde det inget mer, varför har jag inte en aning om, men det kan ju bero på att konkurrensen på marknaden vad gäller kvinnliga hip-hop och R&B-artister var tämligen brutal i mitten på 90-talet.

Annars så andas den här låten väldigt mycket samma känsla som Naughty By Natures Hip Hop Hooray som kom ett par år tidigare. Medan Naughty By Nature nöjde sig med att sampla lite trummor till sin låt så samplade herrarna Jam & Lewis desto friskare till den här skapelsen.

 

Isley Brothers – Make Me Say It Again Girl

Ja, eftersom det var bröderna Isley som det samplades ifrån så står även bröderna Isley med som låtskrivare på Raja Nees Turn It Up. Så de bör ju ha fått in en och annan cent i royalty utan att behöva göra speciellt mycket mer än att låta recycla en av sina gamla låtar från 1975.

Själv så föredrar jag då Raja Nees låt som ger mig så mycket av den där 90-talskänslan som man trodde man hade glömt bort. Men jag inser att jag mer och mer börjar intressera mig för det decennium då mycket musik flög förbi utan att jag registrerade vad det var för nåt utan bara diggade för stunden. Har ju t.ex återupptäckt tjejtrion SWV som spelades friskt på radio och klubbar i Sthlm under de åren jag bodde där.

Tjillevippen

notbugs

En låt man får ståpäls av…..

Isley Brothers – Go All The Way

Introt på den här låten är av den arten att den omedelbart förflyttar mig tillbaka till Västervik och året 1980. När jag sen hör låten snurra på så är det som en enda lång stadsrundtur i Västervik då jag förflyttas mellan olika platser i takt med att minnet associerar olika partier i låten med olika platser. Finns några andra låtar som funkar likadant för mig och en av dem som jag kommer på så här på rak arm är Diana Ross – Upside Down. Men då ska det vara “originalversionen” som släpptes 1980. Funkar inte med den versionen som Nile Rodgers släppt med Chic på senare år, och inte heller med den versionen som finns på nyreleasen av albumet Diana där ur-original-mixen som Bernard Edwards och Nile Rodgers gjorde finns. Kanske krävs en liten förklaring vad jag svamlar om här egentligen.

Jo, det var ju så att Nile Rodgers och Bernard Edwards skrev och producerade Diana Ross stora comebackalbum Diana som släpptes 1980. De gjorde då en slutmix av det hela som de lämnade vidare till Motown för release. Men då slog herrarna på Motown bakut och tyckte att soundet inte var riktigt vad de ville ha, så de gjorde då en egen mix på materialet som sedan släpptes och som kommit att bli det musikarv vi alla bär med oss.

För några år sedan så kläckte någon idén att man kanske skulle ta och släppa originalmixarna (“Chic”-mixarna) så som herrarna Rodgers/Edwards hade tänkt sig att det skulle låta. Så sagt och gjort, man snickrade ihop en mastig dubbel-CD där man finner både “Chic”-mixarna och Motown-mixarna samt en drös andra klassiska discomixar av låtar som Diana sjungit in. Boxen kallas Diana DeLuxe Edition och är i mina ögon ett intressant dokument över en intressant period i musikhistorien.

Tjillevippen

notbugs

Underbar 80-talsfunk…..

Sunrize – Who’s Stickin’ It? (Part 1 & 2) (Long Version)

Trodde att jag redan haft med den här på bloggen men vid närmare efterforskning så visade det sig att jag missat att ha med den tidigare. Annars hade det blivit en favorit i repris för det är en sån underbar 80-talsfunk med en fet basbotten som gör att man inte vill annat än röra på kroppen. Den som kollar in skivetiketten i klippet lite noggrannare upptäcker då att det är The Isley Brothers som producerat det hela. Men ska jag vara ärlig så hörs det inte direkt utan Sunrize har ett “eget” sound som ligger rätt bra i samklang med hur funk skulle låta på den tiden.

Tjillevippen

notbugs