Lite livefunk…..

Funkadelic – One Nation Under a Groove (Part 1)- D.C. 1979

Idag trillade jag in i en riktigt insnöad P-funkfas kan man lugnt säga. Satt och gluttade runt på lite videosnuttar som Bootsy Collins tipsat om via Facebook. Hans bror, Phelps “Catfish” Collins, gick nämligen nyligen bort i cancer och det har Bootsy uppmärksammat genom att posta en massa olika klipp där brodern är med och spelar gitarr i olika konstellationer. De två började sin bana med ett eget funkband, The Pacemakers, men blev sedan upplockade av James Brown och fick så bilda stommen i hans band The JB’s.

Sedan kom de att komma i kontakt med George Clinton och hans P-funkkollektiv Parliament Funkadelic där de båda fick utlopp för sina musikaliska krafter. Även om brodern hamnade något i skymundan av Bootsy så var han en utomordentligt skicklig musiker helt klart. För att ge ett exempel på hans underbara gitarrspel så måste jag ta med ett av de klippen Bootsy hittat på YouTube.

 

James Brown & The JB’s – Ain’t It Funky Now (Live 1971)

Jag säger bara WOW, fruktansvärt grymt sväng och lite coolt att se en ung Bootsy stå bredvid och mangla på sin bas. Lite drygt 3:39 in i klippet kommer ett litet soloparti där han riktigt flippar ut på sin bas. Helt klart är att detta är funkens vagga förutan vi inte sett George Clinton, Roger Troutman, Junie Morrison och alla andra storheter skapa skön musik. Musik som åtminstone jag varit helsåld på ända sedan jag toklyssnade på Soul Corner i P3 med Mats Nileskär från slutet av 70-talet och fram till slutet på 80-talet då jag sedan hittade andra källor för min musiktörst.

Men för att återgå till det första klippet så är det en av mina absoluta favoritfunklåtar, det är en av få låtar som jag bemödat mig att lära mig texten utantill på och då är det något alldeles extra. Har annars varit mest intresserad av det musikaliska och sällan brytt mig om texterna men texten till One Nation Under A Groove är så underbart skön och urflippad så man kan bli lycklig för mindre.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Det är nog på tiden…..

Rick James – Super Freak

Fortsätter på en annan av mina associationsbanor och då måste jag ju ta med den här gamla favoriten. Jag minns så väl i början av 80-talet då det lite stod mellan Rick James och Prince om vem som skulle kunna titulera sig kung av funken. Sen trasslade ju Rick James till det för sig med droger och annat så han fick sitta inne periodvis. Det var först i slutet på 90-talet som han verkade få någon slags rätsida på sitt liv men 2004 så checkade han in för gott då kroppen lade av till följd av hans drogmissbruk.

Hur som helst så var han alltid min favorit när jag var tvungen att ställa honom och Prince mot varandra. Rick James var lixom lite mer naturlig och kändes mer äkta på något vis. Finns ett kanonexempel där Prince mer eller mindre gör bort sig på scenen. Det är när Michael Jackson och han blir uppropade på scenen under en James Brown-konsert 1983. Michael Jackson visar direkt var skåpet ska stå, men sen när Prince kommer upp på scenen så blir det lite mer tafatt och man bara känner hur karln vill vara nån annanstans just i det ögonblicket. Han verkar inte alls bekväm med att improvisera, något som stärker mig i teorin om att Rick James var mer äkta.

 

James Brown, Michael Jackson & Prince on stage 1983

Ja, det finns inte så mycket mer att säga om det här klippet då det talar för sig själv. Men jag vill avrunda med att säga att Prince har ju kommit med en mängd kanonbra låtar genom åren, så som artist är han helt ok. Men han är nog inte det där naturbarnet som många vill tro. Där får han pisk med hästlängder av Rick James som var en makalös personlighet och artist.

Tjillevippen

notbugs

James Browns dansskola…..

James Brown – If you don´t give a doggone about it

Den här gången blir det inte en hel låt utan en snutt på en låt för jag tycker den här videon bara är så underbar. Till min stora lycka så hade jag förmånen att få se James Brown live en gång på 90-talet och det var en riktig höjdare. Nu kan jag inte säga att jag är nåt jättestort fan av hans musik, men hans artisteri har alltid haft min fulla beundran liksom hans förmåga att inspirera generationer av musikanter. Det är nog få artister som haft ett sådant inflytande på musikhistorien som just James Brown. Utan James Brown vore nog inte Michael Jackson där han är idag t.ex. Visst, han hade säkert blivit framgångsrik på ett eller annat sätt ändå, men grunderna i hans artisteri bygger ju väldigt mycket på grejer som James Brown en gång kom på och lanserade.

Tjillevippen

notbugs

P.S Det här inlägget blev inte riktigt som jag hade tänkt. Blev avbruten när jag skrivit hälften och när jag sen kom tebax hade jag lixom tappat tråden. D.S