2 favoriter som kom lite i skymundan…..

S.O.S Band – There Is No Limit

S.O.S Band slog you igenom med dunder och brak med sitt album S.O.S som släpptes 1980. Deras karaktäristiska sound med pumpande funkgitarrer och plinkeklockor var som gruppnamnet antydde Sounds Of Success helt klart. Året efter, 1981 alltså, försökte gruppen göra om konststycket med albumet Too, och trodde att de hade hittat en klockren formel. Så de matade på med ungefär samma ljudbild och låtuppbyggnad, men av någon anledning så lyfte det aldrig riktigt. Det är nog så att publiken lätt tröttnar på ett sound om det gör att låtarna blir väldigt snarlika varandra även om det är ett grymt bra och funkigt sound. Det är nog där nånstans man kan hitta förklaringen till att skivförsäljningen gick i stå och inte kom igång för S.O.S Band igen förrän de fick hjälp av Jimmy Jam och Terry Lewis några år senare.

 

S.O.S Band – Do It Now

Hela den här historien har jag skrivit om i bloggen i lite annat ordalag, för ett och ett halvt år sen ungefär, under rubriken “Plinkeklockornas paradnummer”. Den här historien är egentligen ett praktexempel på hur det kan gå när en grupp tror sig ha hittat den perfekta formeln för sin musik, bara för att upptäcka att där inte finns någon enkel bestående formel för hur man kan snickra ihop musik. Istället handlar det om att hela tiden försöka förnya sig och vara beredd att kasta heliga kor överbord enkom för att kunna lyfta blicken och få nya friska idéer som driver utvecklingen framåt. Så på sätt och vis är de här två låtarna i inlägget lite av en anakronism då de kom vid helt fel tidpunkt eftersom utvecklingen på så kort tid rusat vidare mot nya fräscha och intressanta sound.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Mäktigt tung funk…..

daKRASH – Wasn’t I Good To Ya?

Den här låten avnjuts helst på hög volym i feta högtalare. Helt underbar funk signerad Jesse Johnson, gitarristen från The Time som tyvärr alltid hamnade i skuggan av Prince, Morris Day och de andra genierna i Minneapoliskollektivet. Han gjorde dock ett par riktigt bra soloalbum plus var involverad i lite olika projekt som detta t.ex.

Skulle egentligen vara intressant att göra en slags karta över musikutvecklingen inom Funk, Soul, R&B osv, och se sambanden mellan olika artister, låtskrivare, producenter osv. Ofta kan man ju hitta en röd tråd om man kollar efter lite och se hur musiker evolverat till låtskrivare och producenter. Ett kalasexempel på detta är ju Jimmy Jam & Terry Lewis som båda började som musiker i The Time men som sedan blev några av de största låtskrivarna/producenterna inom popmusiken rent generellt.

Har nån gång sett en applikation som var en slags 3D-grafik över samband mellan musiker, musikstilar och låtar, men den visade aldrig hela spektrat så man kunde följa utvecklingen över tid. Är nog inte så himla lätt att få till det eftersom det blir väldigt svårt att enkelt åskådliggöra så många kopplingar över tid. Så finns det nåt geni där ute som begriper vad jag är ute efter så hojta till om ni har nån bra lösning.

Tjillevippen

notbugs

Ännu en skön tjej man missat…..

Raja Nee – Turn It Up

Ännu en låt jag plockat från den mängd höjdarlåtar som spelas på webbradion Funk365. Det hela är producerat av Jimmy Jam & Terry Lewis, men tyvärr så verkade inte det hjälpa Raja Nees karriär nämnvärt då hon bara släppt ett album där den här låten ingår bland annat. Sen bidde det inget mer, varför har jag inte en aning om, men det kan ju bero på att konkurrensen på marknaden vad gäller kvinnliga hip-hop och R&B-artister var tämligen brutal i mitten på 90-talet.

Annars så andas den här låten väldigt mycket samma känsla som Naughty By Natures Hip Hop Hooray som kom ett par år tidigare. Medan Naughty By Nature nöjde sig med att sampla lite trummor till sin låt så samplade herrarna Jam & Lewis desto friskare till den här skapelsen.

 

Isley Brothers – Make Me Say It Again Girl

Ja, eftersom det var bröderna Isley som det samplades ifrån så står även bröderna Isley med som låtskrivare på Raja Nees Turn It Up. Så de bör ju ha fått in en och annan cent i royalty utan att behöva göra speciellt mycket mer än att låta recycla en av sina gamla låtar från 1975.

Själv så föredrar jag då Raja Nees låt som ger mig så mycket av den där 90-talskänslan som man trodde man hade glömt bort. Men jag inser att jag mer och mer börjar intressera mig för det decennium då mycket musik flög förbi utan att jag registrerade vad det var för nåt utan bara diggade för stunden. Har ju t.ex återupptäckt tjejtrion SWV som spelades friskt på radio och klubbar i Sthlm under de åren jag bodde där.

Tjillevippen

notbugs