Släpp in solskenet…..

Taxi – Let The Sunshine In

Svensk disco av bästa märke är detta i mina öron. Därtill den bästa cover av låten Let The Sunshine enligt min åsikt. Jag hade förmånen att få se det här gänget live nån gång på senhösten/vintern 1980 tror jag det var eller möjligtvis början på 1981. Platsen var i alla fall Mayday Club i Västervik och jag minns inte så mycket från själva konserten mer än att de var riktigt bra, men man kunde ju bara en av låtarna de släppt på skiva och det var den här.

Däremot så uppstod en pinsamhet efter konserten och det var när DJ’n skulle börja spela igen. Han hade nämligen inte fått spela den här låten innan de uppträdde för att inte förstöra intresset innan konserten. Men efter konserten var det helt ok och då släppte han loss tolvan med Taxi framförandes Let The Sunshine In i Cerwin Vega-systemet med sina dubbla jordbävningshorn.

Snacka om att konsertljudet vi precis hört innan bleknade rätt så rejält vid jämförelse. Även om de hade ett helt ok PA som kunde leverera bra tryck och volym så var det en västanfläkt i jämförelse med discoanläggningen på Mayday. Så man kan säga att det blev lite pinsamt eftersom gruppen var kvar och fick höra kvällens insats devalveras av en vinylskiva och då till på köpet en vinylskiva med dem själva.

Men man kan ju trösta dem med att det var en uttans bra vinylskiva som de spelat in. Den platsar definitivt på topp tio-listan av de bästa svenska discolåtarna av klassiskt snitt. En annan låt som jag spontant kan komma på som oxå platsar där är Sad Motion och deras låt Den Där Festen. Tyvärr så finns inte den på YouTube annars hade den varit given på bloggen helt klart. Men man kan inte få allt och man kan ju alltid hoppas på att den dyker upp så småningom i alla fall.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

En riktig Superpimp…..

Super-Wolf – Can Do It

Fick ett underbart löjligt leende på läpparna när jag hittade denna på YouTube. Hade aldrig hört den innan men fastnade direkt för den på grund av att jag ju kände igen beatsen som han använt sig av . Därtill har de snyggt producerat in lite egna gitarrer och övergångar så det inte bara är en ren ripoff.

 

Denise LaSalle – I’m So Hot

Ja, det är den här gamla pärlan som fick släppa till takten till Supervargen. Den här låten är extremt starkt förknippad med Mayday Club för mig. Den är nämligen med på den enda kassett jag ägt med liveinspelning av DJ-setet från en kväll på Mayday. Lite otippat att just denna spelades på Mayday med tanke på att den är rätt tunn i takten så det är ingen låt som man vädrar ur ett par jordbävningshorn med precis.

Men det här fyndet av Super-Wolf drar igång en massa idéer i skallen om att man skulle samla ihop alla liknande projekt som kom på den tiden då detta med att låna beats var tämligen nytt. Vill inte kalla det sampling eftersom sampling är så starkt förknippat med digitala samplers. Annars så kan man väl rent tekniskt kalla det sampling oavsett hur det har gått till väga.

Inser dock att jag varken har tid eller ork att sitta och samla ihop och försöka styra upp en samling med låtar och deras ripoff-projekt. Nöjer mig istället med att det säkert kommer dyka upp flera såna som jag kan ta med på bloggen istället.

Tjillevippen

notbugs

Känn på den här…..

Sharon Brown – I Specialize In Love

Får börja med att varna för en förvirrande detalj i klippet ovan. Där visas nämligen en bild på Sharon Redd som är en helt annan artist. Därtill är hon numera avliden så vi får minnas henne genom all bra musik hon gjorde genom åren. Men om vi återgår till Sharon Brown så var hon ett One-hit-wonder minst sagt. Kan faktiskt inte komma på någon mer låt av betydelse som hon släppt men det gör inget för I Specialize In Love tillhör det absoluta toppskiktet när det gäller mina favoriter under första halvan av 80-talet.

Detta är dessutom en låt som bör spelas i stora högtalare för där finns så mycket botten att man baxnar. Kan oxå tänka mig att den här låten skulle göra succé i mina MP3-lurar som jag har av märket V-Moda. När man lyssnar på en tung låt i de lurarna så känns det som man hade en osynlig stack med Cerwin Vegas jordbävningshorn ståendes i närheten.

Det är egentligen helt sjukt hur en hörselupplevelse kan göra att man får en fysisk känsla inte helt olik den man upplever på en klubb med bättre ljudanläggning. Kanske det finns någon därute som kan förklara det hela, jag nöjer mig med att bli lika fascinerad varje gång jag är ute och går och det spelas en skön baslåt och jag känner mig förflyttad till Mayday Club eller något liknande ställe.

Tjillevippen

notbugs

Tips för vädring av högtalare…..

Bunny Sigler – By The Way You Dance (Larry Levan Remix)

Hade ett inlägg med Instant Funk nyligen där jag var ute och associerade till en annan låt. Dick svarade helt rätt när han svarade att det var detta guldkorn. Gillar dessutom just denna versionen som är så suveränt disponerad och exceptionellt väl lämpad att spela när man vill vädra sina högtalare ordentligt. Har för mig att jag fick tillfälle att lufta den här låten på Mayday Club ett antal gånger och var lika barnsligt förtjust över hur hela den f.d bilhallen skakade som vore det en mindre jordbävning. Ja, det kan man ju säga att det var på sitt sätt med två stycken jordbävningshorn som stod och pumpade luft för kung och fosterland.

Tjillevippen

notbugs

 

En liten utflykt…..

Peter Jacques Band – The Louder

Det känns som det inte finns nån ände på listan över låtar som jag har att välja bland. Istället så växer den hela tiden med ett par “nya” låtar för varje låt som jag har med i ett inlägg. Fattar inte riktigt hur man hunnit med att lyssna till all den här musiken genom åren. Så här mellan tummen och pekfingret så rör det sig om ca 10.000 låtar som man kan i ryggmärgen så att säga. Det är alltså låtar som jag kan artist och titel på som ett rinnande vatten. Väck mig mitt i natten och spela en snutt av valfri låt och du kommer garanterat att få ett svar. (Kommer säkert att få äta upp det uttalandet) 😉

Sen kommer alla mer “vanliga” hits å annan musik som man utsatts för och då kan vi nog tiofaldiga antalet fast då är det risigare med att pricka artist och titel vid avlyssningen. De 10.000 låtarna jag talat om först och som sitter i ryggmärgen är för övrigt min egen favoritmusik vi talar om, och det är då mest disco, funk, house, techno å annan sån musik som man kan dansa till.

Nog om detta, nu ska jag istället ta med er på en liten utflykt i Västervik 1980. Vi ska ta oss en promenad från Stora torget upp till Mayday helt enkelt. (För läsare som inte vet vad Mayday är föreslår jag en läsning av sidan “Om” på bloggen samt en titt på tidigare inlägg.) Nu åter till vår utflykt 1980. Föreställ er en varm sensommarkväll och klockan har precis krupit förbi 21-snåret då vi börjar vår promenad. Humöret är på topp och vi ser fram emot en helkväll med dans, flörter och span efter den där söta tjejen/killen som vi suktat efter så länge.

Överblick V-vik med markeringar

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Mayday Club låg i en gammal bilhall uppe i Allén vid infarten till Västervik helt enkelt. Det var nog en klok idé att lägga ett sådant ställe på en plats där det inte fanns alltför många grannar som kunde klaga. Nackdelen var att det var en bit att traska, det var lixom aldrig läge att ta med sig cykeln när man skulle på disco utan det var transport till fots som gällde.

Men om vi börjar vår lilla promenad vid Stora Torget så har vi först uppförsbacken längs Storgatan att avverka. Den leder oss sedan förbi kyrkogården och stadsparken som flankerar gångvägen på var sin sida. Vi kommer så fram till Corner som finns än idag och som vuxit till sig rejält jämfört med när de öppnade i slutet på 70-talet. För den som inte är så bevandrad i Västervik kan jag berätta att Corner är Sveriges bästa hamburgerrestaurang. De har helt enkelt Sveriges godaste hamburgare och de smakar än idag likadant som de gjorde 1980.

Ska vid tillfälle ta och fördjupa mig i ämnet Corner tror jag och se om man kan få till nåt intressant blogginlägg av det hela. Men nu fortsätter vi vår vandring upp mot Mayday och vi har nu klarat av den långa backen från Stora Torget och passerar Shell-macken som finns än idag. På andra sidan Allén ligger det radhusområdet där jag bodde under min tonårstid och fram till jag flyttade hemifrån i slutet av 80-talet. Nu har vi så en lång raksträcka framför oss som kantas av bostäder, äldreboende och så småningom korsar vi Albert Tengers Väg.

Efter ännu en bit av bostäder och gammal industrimark så är vi framme vid Skotten som ligger på höger sida. Det är nu som det hela börjar bli intressant. Vi kan nämligen i fjärran höra ett svagt dunkande, men det går ännu inte att urskilja vad det är som dunkar.

Dags att byta illustration och gå över till en lite mindre karta som beskriver den sista biten fram till Mayday.

Flygbild övre Allén med markeringar

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Har i något tidigare inlägg berättat lite om Skotten. Det var KF’s lågprisbutik och var en av de första lågprisbutikerna i Västervik. Där Skotten då låg ligger nu en leksaksaffär som heter Janne Banan. Skotten i sin tur håller numera till i en nybyggd livsmedelslada som ligger där Volvo (Karlbergs Bil) låg på den tiden.

Men för att återgå till vår lilla vandring anno 1980 så har vi lite drygt hundra meter att gå från Skotten fram till Essomacken (numera Statoil) och det är nu det börjar hända saker. Man kan nämligen börja ana vad det är som dunkar på avstånd och diskussionen om vilken låt det är som spelas är i full gång. Efter en liten bits promenad, i höjd med Volvo (Karlbergs Bil) så är saken biff, det är den här gamla favoriten som lockar stadens ungdomar likt flugor kring en saftindränkt sockerbit en varm sommardag.

 

Diana Ross – Upside Down

Ja, det är inte så länge sen jag hade med den här låten men idag är den med för att illustrera själva upplevelsen på vår lilla promenad.

Nu är det inte så långt kvar och vi är nu alla ivriga att komma fram till målet då vi passerar AB Bil & Gummi (Opel), Engströms Bil (Volkswagen, Audi) för att så nå fram till målet Mayday Club.

I början var Entrén på baksidan av den f.d bilhallen där Mayday låg, men senare kom den att flyttas till framsidan, men det var om jag inte minns fel efter att stället bytt ägare och namn till Life Is Music.

Nåväl, vi är nu framme vid vårt mål och har traskat lite drygt 1,6 km sedan vi startade från Stora Torget. Hade vi startat uppe i Allén, kring kvarteren där jag bodde på den tiden, hade sträckan slutat på dryga kilometern. Men nu när vi är framme så återstår bara att passera det nålsögat som består av entrévärdarna.

Som tur är så är de på gott humör idag och bryr sig inte om att kolla ålder eller hänga upp sig på nån annan detalj som kan förvandla kvällen till ett rent fiasko för vårt sällskap. Så nu är det bara att ta de sista stegen in i drömmarnas palats och låta oss förföras av det massiva ljudtrycket från de två jordbävningshornen, signerade Cerwin Vega, och bländas av den stora ljusrampen som hänger över dansgolvet. Kvällen är vår och allting är möjligt!!!!

Vill avsluta med att be om ursäkt för den namnförvirring som uppstått vad gäller bilhandlarna som avhandlas längs vår promenad. Har inte varit riktigt konsekvent där då jag kallat Karlbergs Bil för bara Volvo medan övriga bilhandlare fått stå med sina firmanamn utan vidhängande bilmärken. Men jag har i alla fall i texten försökt reda ut det hela så gott det går.

Nu ser vi istället fram emot en riktig helkväll på dansgolvet, och vem vet, kanske man kan få dansa en tryckare med den där söta tjejen/killen som man spanat på så länge?

Tjillevippen

notbugs

Cerwin Vega is IT…..

Herb Alpert – Rotation

Kanske inte nån dansvänlig låt precis, men det kvittar för den är så grym att släppa loss i ett par Cerwin Vega-lådor. Har starka minnen från när vi spelade den på Mayday och hela bygget skakade som vore det drabbat av en mindre jordbävning. Iofs, kan man ju säga att det var det som hände eftersom skaket kom från ett par jordbävnings-horn. 😉

Kom ju på att jag måste dela med mig av det som hände hos tandläkaren idag. Det bidde en lagning av tanden som jag skrev om i förrförra inlägget. Blev förvånad över hur snabbt och enkelt det var att fixa det, tog inte mer än 5 minuter så var det fixat. Fick en plastfyllning som knappt känns och definitivt inte syns. Kan inte se nån lagning hur mycket jag än försöker kolla. Otroligt fascinerande och dessutom så var det inte alltför dyrt. Lagningen kostade 480:- och så hade jag undersökning + ta bort tandsten som gick på 615:-. Drar man sen av tandvårdsbidraget på 150:- så slutade hela kalaset på 945:-.

Får nog säga att jag är rätt nöjd även om det var en oförutsedd utgift med lagningen. Fick dessutom bekräftat att mina tänder i övrigt är i gott skick, så händer det inget alltför galet så ska jag nog kunna klara mig undan några större insatser inom den närmaste framtiden.

Tjillevippen

notbugs

Upp och ner…..

Diana Ross – Upside Down

En av de stora favoriterna sommaren 1980. Minns väldigt väl hur vi en gång var på väg uppför Allén i Västervik, på väg mot Mayday. Någonstans i höjd med dåvarande Skotten, numera leksaksaffären Janne Banan, så kunde man börja höra hur det dunkade från jordbävningshornen, signerade Cerwin Vega, inne på Mayday på avstånd. Sen när man gick vidare förbi Esso-macken, Volvo osv. så började det utkristallisera sig vad det var som dunkade, och då var det den här låten som snurrade på skivtallriken inne på Mayday. Kan ju lugnt säga att den fungerade som en riktig magnet på mig och mina kompisar för det var en riktig superhit, den sommaren, som man aldrig kunde få nog av.

Men det var inte bara Mayday som gällde sommaren 1980 utan nere i stan hade det öppnat ett annat etablissemang som lockade oss ungdomar i mängder. Det var glasscaféet Morella som i maj månad det året slog upp portarna och genast blev en stor succé hos lokalbefolkningen. Hittade en liten notis om detta i Västerviks-Tidningen från den 31:a maj 1980 som jag tänkte dela med mig av här och nu.

Morella artikel om öppning

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Det var som om ödet hade bestämt att just detta året skulle Västervik äntligen vakna ur sin törnrosasömn och bli lite modernt på nåt vis. Både Mayday och Morella var ju två ganska exotiska företeelser i lilla Västervik men samtidigt ett förebud om vad som komma skulle. Numera så har ju utelivet kommersialiserats så till den milda grad att det känns lite som att det mesta är stöpt i samma form. Men då var det genom nya grepp och egna nischer som man försökte locka sina kunder.

Men för att återgå till just Morella så var glassen de sålde gudomligt god. Den tillverkades på ort och ställe i egna glassmaskiner och det fanns en oändlig mängd olika smaker att välja på. Morella finns kvar än idag, men jag kan inte uttala mig om hur det är där nu då jag inte varit där på ett par år. Det får bli att göra ett litet besök senare i vår då man är på besök i staden där man en gång växte upp. Så jag ska försöka att återkomma med en rapport om vad jag tycker om dagens Morella lite längre fram.

Tjillevippen

notbugs