Underbara 80-talet…..

Alexander O’Neal – Criticize

Vad jag gillar allra bäst med den här låten är kören som backar upp Alexander. Just den typen av sång tillhör såna detaljer som kan få mig att fastna för en låt. Såg för övrigt Alexander O’Neal på Wembley Arena i London 2006 och trots att det gått några år sedan han stod på topp så kunde han fortfarande sina saker och röstmässigt var han i hur bra form som helst.

Enda smolket i bägaren var att jag fick för mig att gå på toaletten när han sjöng en ballad, minns inte vilken. Hur som helst så tog toabesöket lite längre tid än önskat p.g.a köer, så när jag kom tillbaka var han inne i slutklämmen på Fake som är en annan av mina favoriter med honom. Så det var lite snöpligt att missa en sån favorit bara för att man fått för sig att gå på toa. Men nu har jag lärt mig min läxa, så nästa gång jag ser Alexander O’Neal live så får toalettbestyren vara avklarade innan han går upp på scenen.

Tjillevippen

notbugs

Här snackar vi sofistikerat…..

Sister Sledge – Reach Your Peak

Nile Rodgers och Bernard Edwards produktioner, oavsett om de producerade för sig själva dvs. Chic eller om de producerade åt någon annan blev på något vis ändå inte något mer än avancerade Chic-produktioner fast med lite andra artister inblandade. Ett kanonexempel på detta är det samarbete herrarna hade med Sister Sledge, det hörs ju rakt igenom att det är Chiclåtar, det är samma musiker, samma bakgrundssångare osv. Till och med David Bowies samarbete med Nile Rodgers låter så väldigt mycket likt de soloprylar Nile Rodgers höll på med vid samma tid.

Men jag ser inget ont i detta fenomen utan det visar på att låtarna är större än artisterna och det är något jag själv upplevt de gånger jag varit och sett Chic live och de då spelat sitt medley med några av de låtar som Nile & Bernard producerade åt Diana Ross på hennes album Diana samt avslutar med Sister Sledge-klassikern He’s The Greatest Dancer. De gångerna har man insett att de farhågor man hade inför att höra dem utan Diana Ross vid mikrofonen är som bortblåsta. Det är ju nämligen Chiclåtar det handlar om i grund och botten och då krävs det en sångerska som vet hur man sjunger CHIC helt enkelt. Sylver Logan Sharp som frontade som vokalist under många år var helt suverän på detta och hon visade att även om hon inte var först att fronta som vokalist så har hon fattat detta med hur man sjunger CHIC. Så Chic är större än de ingående delarna och handlar om ett sound som är otroligt tidlöst och därtill så uttans bra att man garanterat får ståpäls av det när man hör det live.

Chic – Live in Rome

Har själv sett detta live tre gånger och jag får än idag ståpäls när jag ser det på video. Bästa videon jag har på detta är från The Best Disco In Town som gick på Wembley 2003. Har hela konserten därifrån på DVD och den kan rekommenderas för alla som saknar livematerial med Chic. På den DVD får ni dessutom en massa annat godis som Tavares, Shalamar, Rose Royce m.fl.

Men om vi återgår till den första låten i inlägget är den ett exempel på det underbart chic’t exklusiva sound Chic faktiskt står för oavsett vem det sen är som står vid mikrofonen och sjunger. Det lixom alltid lyser lyx, flärd och glamour om deras musik och man känner sig som man tillhör en utvald skara när man hör den.

Tjillevippen

notbugs

Gött mos…..

Isaac Hayes – Don’t Let Go

Tyvärr så hittade jag inte den långa versionen av den här låten som är min favorit, så då tar vi den här livevarianten som är snäppet kortare, men å andra sidan får ni ju se herr Hayes då han ännu var i livet och spred glädje omkring sig genom sin musik.

Har annars lite skrivtorka för tillfället så det känns aningens jobbigt för det är väldigt frustrerande att inte komma på nåt vettigt att skriva. En del av det hänger ihop med att jag håller på en massa material till relanseringen av bloggen som kommer inom kort. Men ändå så kan jag inte släppa känslan att jag ändå borde kunna komma på nåt vettigt att skriva.

Tjillevippen

notbugs

Svenskt 80-tal

Paul Rein – Lady O

Det här var en riktig favorit när det begav sig. Alpha records spottade ur sig
rätt så mycket musik i den här stilen i mitten av 80-talet. Själv så spelade jag
som DJ på en konsert med Paul Rein i Västerviks ishall. Dessvärre så var det
inte mycket folk som kom och tittade, vad det berodde på vet jag inte. Fast
det var lite så att man i Västervik var rätt bortskämda med evenemang på den
tiden så det kan ju ha varit en bidragande faktor.

Tjillevippen

notbugs

Detta hade jag velat se

Roger Troutman and Zapp – Do It Roger / So Ruff So Tuff

En av mina stora favoriter genom tiderna. Så det är en stor tragedi att han inte finns
i livet längre och kan förgylla alla våra liv med sin musik. Do It Roger är min absoluta
favvis av de låtar som Roger Troutman gjort, hade med en liten videosnutt på nån
som spelade den på piano när jag hade bloggen på Aftonbladet. Gamla bloggen
hittar du här ifall du vill se mina gamla inlägg.

Hur som helst så hade jag mer än gärna sett Roger Troutman och Zapp live då jag tror
att det hade varit hur buskul som helst. Men nu får man nöja sig med att leta klipp på
YouTube istället och se vad man gått miste om.

Tjillevippen

notbugs