Time for some butt kickin’…..

Inner Life Featuring Jocelyn Brown – Ain’t No Mountain High Enough (Larry Levan’s Garage Mix)

It’s not that often that a cover version of a classic tune kicks the butt off the original. But in this case it’s no doubt that Jocelyn Brown owns this song. Now I must admit that I’m quite biased since Jocelyn Brown is my all time favorite female singer. Nevertheless the whole production feels so much tighter compared to the original. Maybe it’s also because the original is actually a soul song and now it has been transformed into a disco anthem.

By the way, there is another version of this song that I like a lot too. Unfortunately I couldn’t find it on YouTube but hopefully it will pop up there someday in the future. It’s a version with Howard Hewett and Stacy Lattisaw from 1988. What I find so special about that version is that it’s extremely clean in its production and both Howard and Stacy have the vocal resources to pull it all the way to a successful ending. So if you never heard that version I can recommend you to search for it wherever you can and give it a listen.

Tjillevippen

notbugs

Tips för vädring av högtalare…..

Bunny Sigler – By The Way You Dance (Larry Levan Remix)

Hade ett inlägg med Instant Funk nyligen där jag var ute och associerade till en annan låt. Dick svarade helt rätt när han svarade att det var detta guldkorn. Gillar dessutom just denna versionen som är så suveränt disponerad och exceptionellt väl lämpad att spela när man vill vädra sina högtalare ordentligt. Har för mig att jag fick tillfälle att lufta den här låten på Mayday Club ett antal gånger och var lika barnsligt förtjust över hur hela den f.d bilhallen skakade som vore det en mindre jordbävning. Ja, det kan man ju säga att det var på sitt sätt med två stycken jordbävningshorn som stod och pumpade luft för kung och fosterland.

Tjillevippen

notbugs

 

Tjejen kan sjunga…..

Lady GaGa – Paparazzi (Moto Blanco Remix – Radio Edit)

Fastnade tidigt för Lady GaGa, det var något visst med henne som jag inte kan sätta fingret på. Men det var en snarlik känsla jag fick en gång i tiden då jag för första gången hörde Madonna. Nu snurrar hjulen dock så otroligt mycket snabbare idag märker man i och med att Lady GaGa gått från ingenting till att bli en superstjärna på bara nåt år. Men hon har en bra grund att stå på, skriver ju mycket av sitt material själv och har en stil som sticker ut men viktigast av allt, hon kan sjunga.

Nu är jag iofs inte så förtjust i originalversionerna av låtarna utan gör min värdering utifrån de dansgolvsmixar som kommer på hennes material. Men det är samtidigt ännu ett plusbetyg när man kan göra dansgolvsmixar av radiopop och resultatet blir bra. En riktig favorit av hennes alster är dansgolvsmixen av Eh Eh som jag naturligtvis måste bjuda på här och nu.

 

Lady GaGa – Eh Eh (Nothing Else I Can Say) (Random Soul Synthetic Mix)

Den har en grymt fet botten den här remixen så man kan få ståpäls för mindre. Den har tydligen aldrig blivit släppt på skiva utan bara som MP3 och finns t.ex att köpa på CDON.COM. Ja, det var lite om Lady GaGa och om jag får leka lite spåkärring så tror jag att hon kommer att bli en av de stora arenastjärnorna för lång tid framöver.

Måste så passa på och tipsa om en höjdarsajt om man gillar housemixar. Den heter Deep House Page.com och där kan man hitta mixar från storheter som Frankie Knuckles, David Morales, Little Louie Vega och framförallt Larry Levan. Sen finns en hel drös annat godis då databasen i skrivande stund innehåller 1568 mixar, så där finns många timmars lyssning av bra housemusik från senare delen av 80-talet och fram till idag.

Nu ska det bli lite middagsvila och sen ska jag förbereda mig och packa väskan då jag åker bort över helgen för att få lite stillhet i och med att det är stadsfest här i stan och då är det annat än lugn och ro på min lilla gata. Lite tråkigt kanske att man inte kan ta del av dylika evenemang, men jag har vant mig med åren att orken inte räcker till då det blir för mycket intryck m.m. så man kan blir helt slutkörd på en kvart. Sen funkar det inte för mig att vistas i folksamlingar för en enda liten knuff på fel ställe i ryggen eller sidan kan utlösa grymma “nervhugg” och kramper som jag helst slipper om jag kan. Men jag finner ju glädje i så många andra saker så egentligen känns det inte som jag missar något.

Det var mycket om lite allt möjligt, berättade redan igår att det kan bli lite tunt med inlägg ett tag framöver då jag är upptagen med lite annat de närmaste tre veckorna. Men nåt livstecken ska jag nog kunna åstadkomma. Vad det blir för spännande musik då får vi se, har ju som jag tidigare nämnt en väldigt lång lista med låtar som bara ligger och väntar på att få bli stjärna i ett inlägg här på Mayday Club.

Tjillevippen

notbugs

Helt enkelt en superbra låt…..

Jimmy Ross – First True Love Affair (Larry Levan Mix)

En gammal favorit som jag dock aldrig själv haft i min vinylsamling så den får vi nog sätta upp på listan över skivor att införskaffa nån gång framöver. Larry Levan som gjort denna mixen är för övrigt en av mina favvis-DJ’s. Tyvärr så fick han lämna jordelivet alltför tidigt men under den tiden han levde så gjorde han ett avtryck som få inom discovärlden eller vad man nu ska kalla det för. För den som vill veta mer om denna herre så är det bara att googla lite, finns hur mycket som helst intressant info om honom på nätet. Själv ska jag flyta iväg i filmens värld en stund innan jag går å snuttar kudden för idag.

Tjillevippen

notbugs

Så var det dags för en dubbelmacka igen…..

Ashford & Simpson – Bourgie Bourgie

Gladys Knight & The Pips – Bourgie Bourgie

Det här är en riktig klassiker och för min del så var det versionen med Gladys Knight & The Pips som frälste mig. Versionen med Ashford & Simpson upptäckte jag först för ett par år sedan då jag köpte en CD-box med livemixar med Larry Levan från Paradise Garage i New York. Rätt otroligt att jag lyckats missa den versionen i alla år med tanke på att jag lyssnade rätt flitigt på Ashford & Simpson i mina yngre dar. Men till skillnad från idag så var spridningen av musik lite mer begränsad så det var mycket som man aldrig såg röken av helt enkelt. Hur som helst så är nog instrumentalversionen med Ashford & Simpson min favorit numera, men det kanske beror på att jag inte lyssnat på den i lika många år som den med Gladys Knight & The Pips. Finns för övrigt en tredje version av den här låten, då med John Davis & The Monster Orchestra, fast den är inte lika bra så därför har jag inte med den här.

Skulle jag ha med den skulle jag dessutom få ändra på min klockrena rubrik. Förra gången jag hade ordet dubbelmacka i rubriken så trodde jag besöksstatistiken fått fnatt men tydligen så är folk så enkelspåriga att de per automatik tror att det ska dölja sig nån smaskig berättelse bakom en sån rubrik. Tja, är man intresserad av gammal disco så kanske man ändå blir glad över att ha trillat in här, för själva poängen med bloggen är att leta fram gamla favvisar och dela med sig till världen.

Tjillevippen

notbugs