Lite livekonsert…..

The Strikers Live- Body Music Part 1

Det här är partymusik av bästa märke, sån underbar discofunk som gör att man får svårt att sitta still. Men av nån anledning så är inspelningen i två delar så andra halvan av låten kommer här.

 

The Strikers Live- Body Music Part 1

Skulle mer än gärna ha sett detta live och något som slår mig är hur troget de följer den inspelade versionen. Annars brukar liveversioner vara lite urflippade här och där, men den här liveversionen är verkligen trogen originalet så att säga.

Nu hade ju The Strikers en till underbar dansgolvslåt och naturligtvis spelade de även den på konserten som vi kikat på.

 

The Strikers Live – Inch By Inch

Jämfört med Body Music så är ju den här låten lite mer nedtonad men det kompenseras av att den har ett sånt underbart groove som sätter sig på hjärnan. Men båda låtarna tillhörde favoriterna på sin tid och naturligtvis så fanns de på favoritetiketten nummer ett, Prelude.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Alltid där…..

Jocelyn Brown – Always There

Har haft med den här låten hur många gånger som helst på bloggen och även om det gjorts många otroligt bra tolkningar av den här låten så är det Jocelyn Brown som på något vis gjort låten till sin. Inte så konstigt med tanke på hennes underbara röst och extra kul är det när man hittar såna här sköna liveinspelningar på YouTube. Helt klart är att på listan över livekonserter jag vill se så är en livespelning med Jocelyn Brown nummer ett.

Tjillevippen

notbugs

Här snackar vi sofistikerat…..

Sister Sledge – Reach Your Peak

Nile Rodgers och Bernard Edwards produktioner, oavsett om de producerade för sig själva dvs. Chic eller om de producerade åt någon annan blev på något vis ändå inte något mer än avancerade Chic-produktioner fast med lite andra artister inblandade. Ett kanonexempel på detta är det samarbete herrarna hade med Sister Sledge, det hörs ju rakt igenom att det är Chiclåtar, det är samma musiker, samma bakgrundssångare osv. Till och med David Bowies samarbete med Nile Rodgers låter så väldigt mycket likt de soloprylar Nile Rodgers höll på med vid samma tid.

Men jag ser inget ont i detta fenomen utan det visar på att låtarna är större än artisterna och det är något jag själv upplevt de gånger jag varit och sett Chic live och de då spelat sitt medley med några av de låtar som Nile & Bernard producerade åt Diana Ross på hennes album Diana samt avslutar med Sister Sledge-klassikern He’s The Greatest Dancer. De gångerna har man insett att de farhågor man hade inför att höra dem utan Diana Ross vid mikrofonen är som bortblåsta. Det är ju nämligen Chiclåtar det handlar om i grund och botten och då krävs det en sångerska som vet hur man sjunger CHIC helt enkelt. Sylver Logan Sharp som frontade som vokalist under många år var helt suverän på detta och hon visade att även om hon inte var först att fronta som vokalist så har hon fattat detta med hur man sjunger CHIC. Så Chic är större än de ingående delarna och handlar om ett sound som är otroligt tidlöst och därtill så uttans bra att man garanterat får ståpäls av det när man hör det live.

Chic – Live in Rome

Har själv sett detta live tre gånger och jag får än idag ståpäls när jag ser det på video. Bästa videon jag har på detta är från The Best Disco In Town som gick på Wembley 2003. Har hela konserten därifrån på DVD och den kan rekommenderas för alla som saknar livematerial med Chic. På den DVD får ni dessutom en massa annat godis som Tavares, Shalamar, Rose Royce m.fl.

Men om vi återgår till den första låten i inlägget är den ett exempel på det underbart chic’t exklusiva sound Chic faktiskt står för oavsett vem det sen är som står vid mikrofonen och sjunger. Det lixom alltid lyser lyx, flärd och glamour om deras musik och man känner sig som man tillhör en utvald skara när man hör den.

Tjillevippen

notbugs

Lite mera Maydaymusik…..

Mayday Club Live – Part 3

Tyckte att det var dags att bränna av ännu en del i serien Mayday Club Live. Så nu är det bara sex delar kvar innan kassetten är färdiglyssnad. För den som vill lyssna på samtliga färdiga delar så går det bra att göra här. Har än så länge bara de tre första delarna klara men lägger ut allteftersom jag postar dem här på bloggen.

Funderar på att göra ett besök i barndomens stad inom kort och då blir det givet ett besök på biblioteket för att leta mer nostalgimaterial till bloggen. Vill passa på att skicka ut en efterlysning till mina läsare. Allt material, bilder, memorabilia, filmer eller annat som har anknytning till Västervik från 70- och 80-talet mottages tacksamt. Det går bra att maila mig på följande adress ifall just du råkar ha något av intresse.

Mailadress notbugs at maydayclub dot nu

Tänk så annorlunda allt hade varit om mobilkameror och YouTube funnits på den tiden, då hade det garanterat funnits bilder och filmer så hälften vore nog. Fast å andra sidan så känns det rätt skönt ändå att ha vuxit upp utan att få livet dokumenterat hela tiden. Men när man sitter och klurar på vad man ska skriva om i inläggen så kan man ibland önska att man hade nåt att luta sig emot, en bild eller en filmsnutt som skänker liv åt inlägget så att säga.

Tjillevippen

notbugs

Bloggevolution – Del 1…..

Mayday Club Live – Part 2

Idag bjuder jag på den andra delen från min Mayday-live-kassett som jag rippat. Torde bli sådär nio delar om jag räknat rätt, för man kan som längst göra snuttar som är 10 minuter på YouTube och då kassetten är på 2×45 minuter så säger den enkla matematiken att det bör bli just nio snuttar.

Tänkte berätta lite om den här bloggens evolution idag. Det har ju gått ett tag sen jag började blogga och det är många omständigheter som lett till att bloggen ser ut som den gör idag. Man kan helt enkelt kalla det för bloggevolution då det är små steg som lett från starten dit där vi befinner oss idag.

Att jag över huvudet taget började blogga var att jag blev lite nyfiken på vad detta med bloggande var hösten 2007. Ville själv känna på om det bara var en tillfällig fluga eller om det kanske kunde vara något för mig att pyssla med. Ja, så här långt så har ju flugan lyckats klara sig rätt så bra men det är ju ingen garanti för att det kommer att förbli så i all tid och evighet.

När jag började blogga hade jag en lös idé om att skriva om all min favoritmusik och nostalgiska minnen från min uppväxt och jag får säga att jag är lite stolt över att den grundidén har hållt sig ända från starten och hit där vi befinner oss idag. Namnet på bloggen i dess första inkarnation blev således “Dagens Låt” för att jag tyckte det passade bra till den lösa idé jag hade om mitt framtida bloggande.

Vad som bidragit till att jag kämpat på med bloggen är viljan att försöka bevara alla gamla minnen från förr. Börjar nämligen inse att saker så sakta börjat trilla ur minnet så det är bäst att passa på medans man fortfarande kan skriva någorlunda sammanhängande om vad som hände i ens gröna ungdom. Men, vem vet, det kanske kommer tillbaka minnen med åldern, brukar ju vara så med gamla människor att de minns sina unga år väldigt väl medans det på den korta horistonen är lite dimmigare.

Då jag började skriva på bloggen så använde jag mig av Aftonbladets bloggtjänst, men efter årsskiftet 2007/2008 så lackade jag ur på deras tillgänglighet och support. Det var blogginlägg som försvann, bloggen låg nere och så denna obefintliga besöksstatistik. Nu är det iofs inte för mina besökare som jag skriver bloggen i första hand, men jag tror nog alla som bloggar och varit med ett tag instämmer i att det alltid är kul att se att där faktiskt är människor som besöker ens blogg. Det blir lixom lite av en morot som sporrar en till att skärpa sig lite extra och inte bara slänga iväg inlägg hursomhelst.

Fast å andra sidan så kan det ibland vara lite stressande ifall man börjar tänka på att där kanske sitter människor ute i världen och förväntar sig något intressant att läsa. Men jag försöker så gott det går att inte låta mig stressas av imaginära förväntningar utan istället skriva efter eget huvud. Måste dessutom ta hänsyn till att jag har bra och dåliga perioder avseende hälsan så är jag inne i en svacka så blir det helt enkelt inget bloggande på nån högre nivå.

För att återknyta till tråden som jag tappade i förrförra stycket så lackade jag ur på Aftonbladets bloggtjänst i början av 2008 och då bestämde jag mig för att flytta bloggen till en annan tjänsteleverantör. Eftersom det är en helt idéell blogg så är det gratistjänster som gäller och efter lite luskande föll valet på WordPress så den 31/1 2008 flyttade jag in på WordPress och i samma veva bytte jag namn på bloggen, eller rättare sagt uppgraderade namnet till “Dagens Låt v2.0”.

Ja, sen har bloggen lunkat på och jag har fått lite fler fasta läsare med tiden, men jag kan ju berätta att mitt allra största fan är min egen mor. Anledningen till detta är att hon tycker det är hiskeligt intressant att läsa om alla galenskaper jag hade för mig i tonåren, och som hon aldrig fått ta del av tidigare. Men jag är nog inte ensam om att ha hållit delar av min uppväxt skild från föräldrarnas uppmärksamhet. Däremot så tror jag inte att det är alla som fixar att blogga om det i efterhand och på så vis riskera att fläcka sitt anseende så att säga. 

Men jag brukar tänka som så att saker blir ju inte ogjorda bara för att man håller tyst om dem, och ungdomligt oförstånd och impulsivitet tror jag är en naturlig del av varje människas utveckling om än kanske i olika omfattning beroende på personlighet och omständigheter. Sen skriver jag ju inte bara om alla galenskaper jag gjorde i tonåren utan även om andra saker som hände som kan vara av intresse. Men jag antar att det är alla galenskaper som står ut då de många gånger så här i efterhand kan tyckas lite komiska, även om det kanske inte alltid var så komiskt när det begav sig.

Ja, det var ännu ett sidospår och jag känner nu att orken tryter lite, så jag får nog göra som så att jag får fortsätta berättelsen om bloggens evolution i ett kommande inlägg. Men vi har ju kommit en bit på vägen i alla fall.

Tjillevippen

notbugs

Premiärdags för Mayday Club!

Invigningsannons original 468 bred

Ja, så var det dags att relansera bloggen i en lite ny förpackning. Som en slags hyllning till stället där alla drömmar fick liv under tonåren så har jag bestämt mig för att byta namn på bloggen till Mayday Club. Jag har även passat på att registrera domänen maydayclub.nu så utöver att surfa in på bloggen via notbugs.com så fungerar även maydayclub.nu utmärkt som ingång till bloggen.

Har även passat på att uppdatera sidan “Om” som beskriver vem jag är och vad bloggen handlar om så där kan ni får mer kött på benen ifall ni undrar vad det är som har hänt med bloggen.

Annars så hade jag tänkt viga de närmaste dagarna åt att bjuda på lite nostalgimaterial som handlar om just Mayday Club. Som ni ser har jag börjat redan då jag lyckats luska fram premiärannonsen för Mayday Club den 6:e juni 1980. Därtill bjuder jag på ett smakprov i form av en första del av en inspelning på kassett som är inspelad live på Mayday sommaren 1980. Har rippat ner den och slängt upp på min alldeles nya YouTubekanal som för övrigt oxå heter MaydayClub.

 

Mayday Club Live from July 1980 – Part I

Ska snickra ihop YouTubesnuttar även på resten av den kassetten och dela med mig av det här på bloggen under den närmaste tiden.

För övrigt så vill jag passa på att tillägga att själva inriktningen på bloggen är densamma som tidigare. Så innehållet kommer att förbli i samma stil som tidigare, det är bara själva förpackningen som är ny så att säga. Därtill så kan jag äntligen dela med mig av allt nostalgimaterial jag hållit på efter mina forskningstimmar på biblioteket i Västervik i början av året.

Så välkomna till Mayday Club och har ni några frågor eller synpunkter så är ni mer än välkomna att skriva kommentarer.

Tjillevippen

notbugs

Gött mos…..

Isaac Hayes – Don’t Let Go

Tyvärr så hittade jag inte den långa versionen av den här låten som är min favorit, så då tar vi den här livevarianten som är snäppet kortare, men å andra sidan får ni ju se herr Hayes då han ännu var i livet och spred glädje omkring sig genom sin musik.

Har annars lite skrivtorka för tillfället så det känns aningens jobbigt för det är väldigt frustrerande att inte komma på nåt vettigt att skriva. En del av det hänger ihop med att jag håller på en massa material till relanseringen av bloggen som kommer inom kort. Men ändå så kan jag inte släppa känslan att jag ändå borde kunna komma på nåt vettigt att skriva.

Tjillevippen

notbugs