Riktig arenahouse…..

ALCATRAZ – Give Me Luv (Original mix)

Hade med den här gamla favoriten för två år sen här på bloggen. Men en del låtar är ju så bra att de måste man återvända till med jämna mellanrum. Tycker i alla fall att den här låten är ett perfekt exempel på vad jag skulle vilja kalla arenahouse. Med andra ord en sån låt som skulle passa på ett klubbevent i en stor inomhusarena nånstans nere på kontinenten eller Storbritannien. Att försöka sig på ett sånt event i Stockholm och Globen skulle på nåt vis kännas lite halvtöntigt, fråga mig inte varför, det är bara en känsla jag har.

Om man förlade eventet till London så vore nog Millenium Dome det självklara valet även om jag själv aldrig varit där, på arenan alltså, har bara sett den på håll. Wembley arena som jag däremot varit på känns lite för liten så då kanske ni får ett litet hum om vad jag är ute efter. Fast Millenium Dome kanske inte erbjuder så mycket större volym/yta, har inte orkat kolla upp det, men det känns i alla fall som det är en rätt maffig arena. Annars hade man nog aldrig förlagt Michael Jacksons avskedskonserter där, något som bekant ju aldrig blev av i och med hans alltför tidiga och olyckliga död.

Nog om arenor och klubbevent, man behöver inte en stor arena för att kunna njuta av den här låten utan det räcker med en hyfsat fet anläggning och förlåtande grannar. Alternativt en bra MP3-spelare med ett par lurar som fixar att spela bas i de lägre frekvensregistren. Det är allt som krävs för att kunna uppleva lite arenahouse alldeles på egen hand.

Tjillevippen

notbugs

Underbara 80-talet…..

Alexander O’Neal – Criticize

Vad jag gillar allra bäst med den här låten är kören som backar upp Alexander. Just den typen av sång tillhör såna detaljer som kan få mig att fastna för en låt. Såg för övrigt Alexander O’Neal på Wembley Arena i London 2006 och trots att det gått några år sedan han stod på topp så kunde han fortfarande sina saker och röstmässigt var han i hur bra form som helst.

Enda smolket i bägaren var att jag fick för mig att gå på toaletten när han sjöng en ballad, minns inte vilken. Hur som helst så tog toabesöket lite längre tid än önskat p.g.a köer, så när jag kom tillbaka var han inne i slutklämmen på Fake som är en annan av mina favoriter med honom. Så det var lite snöpligt att missa en sån favorit bara för att man fått för sig att gå på toa. Men nu har jag lärt mig min läxa, så nästa gång jag ser Alexander O’Neal live så får toalettbestyren vara avklarade innan han går upp på scenen.

Tjillevippen

notbugs

Nile Rodgers jammar loss…..

CHIC & Nile Rodgers Live In Paris – I Want your Love

Jag har haft lyckan att få se Chic live tre gånger men tyvärr så har jag aldrig fått se dem jamma loss som i det här klippet. Troligtvis beroende på att det helt enkelt inte funnits tid eftersom de alltid varit del av multiarrangemang av olika slag som exempelvis Stockholms Jazzfestival där jag såg dem första gången sommaren 2003.

Börjar faktiskt bli dags att leta upp ett lämpligt arrangemang där de spelar kommande sommar för det var 2004 som jag såg dem sist, den gången på Wembley Arena i London. Var nyss inne och kollade på Nile Rodgers hemsida om där fanns några konsertdatum inbokade för 2010 men hittills så har de inget klart för nästa år.

Drömmen vore ju att ledningen för stadsfesten här i Eksjö nappade på idén att ta hit dem. Det är det ultimata bandet som funkar för alla åldrar och dessutom så blir det alltid en sån underbar folkfeststämning på deras konserter. Läste nånstans att det året de spelade i Roskilde blev de inofficiellt utsedda till festivalens bästa band bland festivalsmedarbetarna där.

Så även om man inte är något fan av Chic så som jag är så är det en upplevelse utöver det vanliga. Det är lite som om ABBA skulle ställa sig på scenen och spela. Alla känner igen musiken och har någon slags relation till den.

Tjillevippen

notbugs

Lite glad musik i höstmörkret…..

Tavares – Only One I Need To Love

Finns en grymt bra nätradiokanal som heter Funk365 där jag hörde den här låten igår. Kan inte påminna mig om att jag hört den låten innan, men det finns väldigt mycket bra man missat genom åren, även när det gäller sådana storheter som Tavares. Kan i alla fall trösta mig med att jag sett dem live en gång i London.

Men jag kan rekommendera ett besök på Funk365, själv använder jag Winamp när jag lyssnar på den. Så då går man in på hemsidan och klickar fram webradion så får man välja att öppna eller spara en playlista som startar själva streamingen. Jag har gjort så att jag sparat playlistan i min musikmapp, sen kan jag enkelt komma åt att lyssna bara genom att dra igång playlistan så hoppar det hela igång per automatik.

Lyssnar just nu på en grymt bra låt där som jag aldrig hört tidigare och som jag absolut måste dela med mig av på direkten.

Veneice – This Good Good Feeling

Helt klart en perfekt radiokanal om man vill ha bra musik som står och puttrar i bakgrunden och är less på sin egen musiksamling. Alltid dyker det upp nåt nytt och ska jag vara ärlig så är det faktiskt väldigt mycket “nytt”, dvs sånt som jag aldrig hört förut men som är från det goda 80-talet för det verkar som de är mest inriktade på disco, funk & soul osv. från 80-talet och framåt.

Eftersom det är en fransk kanal och mina franskakunskaper är extremt dåliga så har jag tyvärr inte så mycket glädje av deras hemsida. Men jag gläds i alla fall åt att det finns såna fyrbåkar som sprider den musiken som jag tror hela mänskligheten skulle må bra av att lyssna på.

Tjillevippen

notbugs

Från London till L.A…..

Light Of The World – London Town

Har ju gjort lite nedslag i den brittiska funk/jazz/soulfloran från 80-talet på sistone och det här inlägget är således en fortsättning på det spåret. Den här låten är helt underbar att softa till och kan vara lämplig att varva ner till efter en lyssning av samma gängs låt “Time” som ligger i andra änden på skalan.

 

Yasuko Agawa – L.A. Nights

En riktigt bra recycling av London Town får jag nog säga att L.A. Nights är. Yasuko släppte den först på ett av sina japanska album 1984, sen kom den på tolva två år senare.

Tjillevippen

notbugs

Alexander recyclar…..

Alexander O’Neal – Lord (Bah Samba Mix)

Jag såg faktiskt den här mannen live i London 2003. Det var på en slags disco-artist-gala som kallas för “The Best Disco In Town”. Främsta anledningen att jag åkte dit för att gå på den var att mina husgudar Chic skulle vara med, men där var en hel del annat godis som serverades på Wembleys inomhusarena. Följande artister fanns att lyssna till under en riktigt underbar och nostalgisk konsertkväll: Chic, Tavares, Shalamar, Rose Royce, Alexander O’Neal, Kid Creole & The Coconuts, The Real Thing samt Hot Chocolate.

De som överraskade mest var dels Alexander O’Neal men dessutom The Real Thing hade ett riktigt bra set med alla sina gamla klassiker. Sen var det ju så klart en grupp som stack ut lite mer än de andra och det var Chic, men det är kanske inte så konstigt eftersom Chic trots allt turnerar en hel del. Själv har jag sett dem live tre gånger och de har varit lika bra varje gång. Nu kan erkännas att jag bara sett dem live på 2000-talet så originaluppsättningen har jag missat på scenen, något som känns lite tråkigt. Men dagens uppsättning med Nile Rodgers i spetsen är grymt bra och förvaltar arvet väldigt väl.

“The Best Disco In Town” kom även i en upplaga år 2004 och även då var jag och såg det hela på Wembley. Detta året var fokus på kvinnliga artister vilket syns när man ser vilka som var där och uppträdde: Chic, The Pointer Sisters, Candi Staton, The Emotions, The Three Degrees, Evelyn King och Boney M.

Tyvärr tyckte jag inte det var lika bra 2004 som året innan, men det berodde nog till stor det på att de minskat formatet så man tog inte in lika mycket publik och därför hade man dragit ner på ljudbudgeten osv, osv, vilket gjorde sitt avtryck i helhetsupplevelsen. Men det var kul att se alla sångdivor släppa loss på scen och visa att de kan än idag.

Om vi återgår till Alexander O’Neal så var han en riktig favorit på 80-talet och mina absoluta favvislåtar med honom är Fake och Criticize. Men han gjorde en liten comeback 2006 med låten Lord som bygger på Cheryl Lynns gamla pärla Got To Be Real. Tycker att man lyckats riktigt bra med att få till en skön låt och Alexanders röst håller ju än idag helt klart, något som jag redan konstaterade när jag såg honom i London 2003.

Tjillevippen

notbugs

Mayday Club goes Swing City…..

Federation X – Odyssey One (The Groovers Track)

För er som inte är så bevandrad i 90-talets housemusik och alla producenter som formligen sprutade ur sig dansant musik i ett flöde som vi tidigare aldrig sett maken till, för er kan jag berätta att Swing City var en liten skivetikett som grundades av Grant Nelson och hans tjej (tror jag det var) som heter Kate Ross.

Swing City kom så att utgöra basen för de flesta av Grant Nelsons produktioner i mitten på 90-talet och han formligen spottade ur sig nya releaser under olika konstellationer, men den röda tråden var att de samtliga hade ett distinkt, numera kallat Swing City-sound.

Ni som inte hängde med i början undrar nog förresten vem i hela fridens namn är Grant Nelson. Jo, han är en DJ från London som provat på de flesta musikstilar innan han sålde sin själ till housemusiken. Han har varit framgångsrik både som producent, remixare och DJ. Inte bara varit, han är fortfarande framgångsrik, men numera mest som DJ på några av de mer namnkunniga klubbarna runt om i världen.

Hur som helst, det som är gemensamt för alla låtarna han var med och producerade är att de är grymt svängiga, så det är inte så konstigt att han döpte sin skivetikett till Swing City. Det har t.o.m släppts en trippel-CD med tre 80 minuter långa mixar som innehåller material enbart hämtat från Swing Citys stora katalog.

På senare år har det dock varit ganska tyst om just Swing City, de hade sin storhetstid i mitten på 90-talet, men musiken funkar än idag och själv får jag nog säga att jag inte hittat en dålig låt bland alla låtar som släppts från den etiketten. Så det är hög kvalitét genomgående och därtill dansant och framförallt mixvänligt.

Tjillevippen

notbugs