Färgglad video från det svängiga 90-talet…..

Guy – Do Me Right ft. Heavy D

Är nu på hemmaplan efter några veckor i Västervik, därav att det inte blivit några inlägg på hela tiden. Har ingen laptop längre och har inte hittat något bra substitut för att skriva blogginlägg med. Skulle iofs se om det finns nån bra app till min Nexus 7 så man kan få till nånting när man är hemifrån. Att blogga från lånedator är bara jobbigt så då får man se till de portabla resurser man har helt enkelt.

Hur som helst så dök den här låten upp i ett av Ben Liebrands Grandmix som jag lyssnade till när jag promenerade genom stadsparken i Västervik. Det väckte sköna gamla minnen till liv även om just de minnena är lokaliserade till Höglandet dit jag precis flyttat när 90-talet började.

Men jag lyssnade vid andra promenadrundor även till äldre Grandmix från mitten av 80-talet och då var det lite kul att befinna sig på plats i Västervik. Riktig nostalgi var det när jag skulle ha tag på en säkring till en lampa och promenerade upp till Elon-butiken, uppe i Allén. Den ligger nämligen vägg i vägg med det som en gång i tiden var Mayday Club, dvs det stället som fått ge namnet åt denna bloggen. I lokalen där Mayday låg finns numera en lamp- och inredningsbutik som heter Moore. Har inte varit inne där, men insynen är god då det ju är en f.d bilhall med glasytor i tre väderstreck.

Så Grandmixarna är suveräna källor om man vill ta en tur längs memory lane. Att de därtill låter sjukt bra är bara att kassa in som en bonus. Ska se om jag kan hitta något av dem på YouTube så kan det bli ett litet inlägg på den tråden.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Det tog några år, men nu finns den på YouTube…..

Sad Motion – Den Där Festen

Svensk discofunk av bästa märke får man nog kalla detta för. Har länge väntat på att den skulle dyka upp på YouTube, och nu när jag hittade ser jag att den faktiskt legat uppe i nästan två år. Så det är med andra ord mer än två år sedan jag letade efter den sist, något som ger lite perspektiv på cirkulationen av låtar i ens allmänna medvetande.

Brukar ibland undra hur man kan hålla ordning på all bra musik som man upptäckt genom åren. Det rör sig trots allt om tusentals bra låtar som hamnat på den interna favoritlistan jag har. Sen finns det mångdubbelt fler halvbra låtar och ännu fler dåliga låtar. Så visst kan man undra över när man hunnit lyssna på de gigantiska mängder musik det i slutändan handlar om sett till antal spelade minuter.

Finns säkert någon som gjort någon vetenskaplig undersökning i ämnet, fast jag har inte orkat googla på ämnet utan nöjer mig med att konstatera att där finns uttans många bra låtar som är väl värda att lägga tid på att lyssna till och den här låten platsar lätt i den gruppen.

Det är för övrigt en av få svenska låtar jag kan minnas blev spelade på Mayday Club i Västervik på den tiden då det hette Mayday Club. Under senare regimer blev det betydligt mer blandad musik, men under första året/åren var det strictly disco som gällde.

Tjillevippen

notbugs

 

Tjillevippen

notbugs

En grymt bra klassiker…..

Ndugu & The Chocolate Jam Co. – Send You My Love

Det här kallar jag en riktig Mayday-favorit, för det var nog där jag hörde den första gången dessutom. Sen har den levt kvar som favorit oavsett tid och plats, så numera tillhör den det arvet av låtar som på nolltid kan ta en tillbaka i en tidsresa till tiden då det begav sig. Ljud, syner och dofter gör sig nästan lite påminda så man kan bli lite skärrad när man kommer tillbaka till verkligheten och inser att det bara var ens hjärna som spelade en ett litet spratt.

Nu med mina åkommor så tenderar hjärnan dessutom att allt oftare spela mig olika spratt, och det är inte alltid det är så välkommet om man säger som så. Fast sista tiden har det varit mest stök med nervsmärtor vilka har avhållit mig från att blogga då det helt enkelt gör för ont i armar och fingrar att sitta och skriva längre stunder. Så nu efter att ha skrivit detta är jag både bortdomnad och öm i fingrarna på en och samma gång.

Men eftersom jag är uppe och nattsuddar, dvs inte kan sova så tänkte jag att jag kan ju försöka mig på att göra någonting som var lite produktivt för att få tiden att gå och vilken låt passar bättre än just den pärlan som ni fått smaka på här i min blogg. Fick faktiskt ladda upp låten själv till min ena YouTube-kanal, för den fanns inte att hitta på YouTube, och jag har väntat i flera år på att den skulle dyka upp men till slut fick jag helt enkelt ta saken i egna händer.

Tjillevippen

notbugs

Monsterbas…..

Tony Baxter – Screamin’

Det här är en sån låt som jag mer än gärna hade velat släppa loss i den feta anläggningen som fanns på Mayday i V-vik en gång i tiden. Nu fick jag möjlighet att vädra den vid ett flertal andra tillfällen, bl.a på en fest vi hade i färjeterminalen på Lucerna våren 1983. Även om festen i sig spårade ur så var det kul ur den synvinkeln att vi hade en sjukt överdimensionerad anläggning i den förhållandevis lilla terminalhallen. Totalt 10 bashorn som var stackade från golv till tak i ena änden av lokalen. Sen toppade vi det hela med 2 st Cerwin Vega V-33 samt 2 st Cerwin Vega PD-15 och några PA-toppar av okänt märke.

Under själva kvällen så gick det inte att damma på för mycket för då hade publiken gått därifrån döva och allmänt lomhörda. Men på eftermiddagen då vi satte upp det hela testade vi anläggningen rejält och man kan lugnt säga att det hela kändes som en mindre jordbävning. Den här låten hörde till favoriterna på den tiden när det gällde att testa anläggningar och om ni lyssnar på den i en hyfsat bra anläggning så förstår ni nog varför.

Kan så här i efterhand konstatera att den främsta anledningen till att vi arrangerade fester av det slaget var att det gav oss möjlighet att flytta ribban några snäpp varje gång när det gällde ljudanläggning. Ju större fest desto större intäkter och därmed större ljudanläggning. Tyvärr så räckte intäkterna inte alltid till för att täcka hela kalaset utan vi fick pynta lite ur egen kassa, något som vi gjorde mer än gärna bara för att ha det brutalaste ljudet i grannskapet.

Tjillevippen

notbugs

En riktig Maydaylåt som jag missat att ta med…..

George Benson – Give Me The Night

Ännu en gammal favorit som jag borde ha haft med på bloggen för länge sen. Det är definitivt en Maydayklassiker som mer än gärna spelades de kvällarna det var dans. Men det är ju å andra sidan Rod Temperton som skrivit låten och Quincy Jones som producerat det hela, så det förklarar varför den är av absoluta världsklass.

George Benson har iofs gjort en hel del musik genom åren men i min värld så är han ett one-hit-wonder i den bemärkelsen att den här låten är den enda jag någonsin fastnat för, sett till hans repertoar. Men om någon kan tipsa om andra låtar som kan passa mig så ska jag självfallet ta det hela under övervägande.

Tjillevippen

notbugs

En riktig Maydayklassiker…..

Spargo – You And Me

Jag kan än idag känna flåset från jordbävningshornen på Mayday när jag hör introt på den här låten. Man kan nämligen förledas att tro att det inte är nåt direkt tryck i bottnen på den när man lyssnar i mer ordinära högtalare. Men släpp då loss den i en riktig Cerwin Vega-anläggning och du kommer att bli mäkta imponerad. Det är ett sånt grymt tryck, mycket tror jag beror på att det är så koncentrerad energi i varje taktslag så det väger upp bristen på direkt hörbar lågbas. Vet inte om det där jag nyss skrev har någon bäring i verkligheten men det kändes i alla fall vettigt.

Hur som helst så var den här låten en stor favorit på Mayday Club i Västervik
sommaren 1980 när vi ungdomar i Västervik blev bortskämda med den bästa musiken och det bästa ljudet. Så ingenting som kom efter skulle någonsin göra oss lika imponerade som vi blev första gången vi klev över tröskeln till det magiska disco-palatset Mayday Club.

Det lutar åt att det här blir det sista inlägget på svenska på bloggen, har nämligen bestämt mig för att bredda målgruppen genom att börja skriva på engelska. På så sätt hoppas jag komma i kontakt med fler likasinnade och därtill få lite mer input på det jag skriver.

Anledningen till att jag från början inte valde att skriva på engelska var att bloggen hade ett lite annat syfte från början. På den tiden var det mest en slags krönika över gamla minnen jag har från mina tonårsår, men med tiden så har den typen av inlägg blivit färre och färre och det har mer kommit att handla om musiken.

Men det enda som sker i nuläget är således att jag skriver inläggen på engelska, för övrigt är tanken att det ska se ut som tidigare. Får se om jag eventuellt framöver gör någon smärre grafisk förändring, men huvudet med Maydayloggan och jordbävningshornen plockar jag aldrig bort, det är min logotype och den är jag så grymt nöjd med att den tänker jag fortsätta med så länge jag kan.

Men nu väntar lite mindre kul uppgifter som att uppdatera min “Om-sida” på bloggen, dvs översätta den, får förresten se om jag kanske skriver om den helt. Ja, mycket småpill väntar så räkna med lite stök och bök närmaste dagarna.

Tjillevippen

notbugs

P.S Min signaturfras Tjillevippen kommer inte försvinna utan den får eventuella engelskspråkiga läsare helt enkelt lära sig leva med. D.S

En riktig Maydaylåt…..

Aurra – In The Mood (To Groove)

Den här låten kommer för alltid att vara förknippad med Mayday Club i mina ögon. Dels så är den med på mitt Maydayband som jag vårdat ömt genom åren men sen är det en sån låt man kommer ihåg från när man var på Mayday för den har ett sånt underbart tryck i sig och en basgång som inte är av denna värld. Så det är bara att njuta och drömma sig tillbaka till sommaren 1980.

För den som är intresserad av att skaffa sig en dräparanläggning såg jag att Cerwin Vega kommit med en “hemma-version” av sin värstingsub som är bestyckad med en 21-tumsbas. Om du vill veta mer så kan du läsa mer på Hifiklubbens hemsida där det finns en bra presentation av monstret.

Tjillevippen

notbugs