Känn på den här…..

Sharon Brown – I Specialize In Love

Får börja med att varna för en förvirrande detalj i klippet ovan. Där visas nämligen en bild på Sharon Redd som är en helt annan artist. Därtill är hon numera avliden så vi får minnas henne genom all bra musik hon gjorde genom åren. Men om vi återgår till Sharon Brown så var hon ett One-hit-wonder minst sagt. Kan faktiskt inte komma på någon mer låt av betydelse som hon släppt men det gör inget för I Specialize In Love tillhör det absoluta toppskiktet när det gäller mina favoriter under första halvan av 80-talet.

Detta är dessutom en låt som bör spelas i stora högtalare för där finns så mycket botten att man baxnar. Kan oxå tänka mig att den här låten skulle göra succé i mina MP3-lurar som jag har av märket V-Moda. När man lyssnar på en tung låt i de lurarna så känns det som man hade en osynlig stack med Cerwin Vegas jordbävningshorn ståendes i närheten.

Det är egentligen helt sjukt hur en hörselupplevelse kan göra att man får en fysisk känsla inte helt olik den man upplever på en klubb med bättre ljudanläggning. Kanske det finns någon därute som kan förklara det hela, jag nöjer mig med att bli lika fascinerad varje gång jag är ute och går och det spelas en skön baslåt och jag känner mig förflyttad till Mayday Club eller något liknande ställe.

Tjillevippen

notbugs

Tips för vädring av högtalare…..

Bunny Sigler – By The Way You Dance (Larry Levan Remix)

Hade ett inlägg med Instant Funk nyligen där jag var ute och associerade till en annan låt. Dick svarade helt rätt när han svarade att det var detta guldkorn. Gillar dessutom just denna versionen som är så suveränt disponerad och exceptionellt väl lämpad att spela när man vill vädra sina högtalare ordentligt. Har för mig att jag fick tillfälle att lufta den här låten på Mayday Club ett antal gånger och var lika barnsligt förtjust över hur hela den f.d bilhallen skakade som vore det en mindre jordbävning. Ja, det kan man ju säga att det var på sitt sätt med två stycken jordbävningshorn som stod och pumpade luft för kung och fosterland.

Tjillevippen

notbugs

 

Alltid hittar man nya guldkorn…..

Janice Marie Johnson – Catch 22

Den som kan sin disco/soulhistoria känner säkert igen den här damens röst. Det är ena halvan av A Taste Of Honey, dvs Janice Marie Johnson som här prövar sina vingar som soloartist i mitten på 80-talet. Hon har onekligen en säregen röst som inte går att ta miste på, sen får jag säga att det är en riktigt bra låt om än kanske inte i samma klass som Rescue Me eller nån av de andra favoriterna med A Taste Of Honey.

Hade egentligen funderingar på att nån gång ha med Rescue Me i ett helt eget inlägg men min backlogg med låtar som jag vill ha med börjar bli så hiskeligt lång så jag tar faktiskt och bränner av den här riktigt stora favvolåten här och nu.

 

A Taste Of Honey – Rescue Me

Om jag inte minns helt fel så snurrade den här låten väldigt mycket på en kassett som jag klurar på vilken det kan ha varit. Har för mig att det är en kassett som jag döpt till nummer 23 men sen är jag osäker på om det var ett vanligt Maxell UD C90-band eller möjligtvis ett Maxell UD XL-I C60-band. Får ta och leta i lådorna vid tillfälle och se om jag kan hitta det bandet. Hur som helst så finns det en räcka bra låtar på den kassetten, bl.a en svensk favorit från den tiden, Singe-Linge-Lisco-Disco med Electric Banana Band. Det får mig osökt att minnas en annan gammal pärla i samma stil, nämligen Herr Allansson Pickles med Janne Schaffer från 1980.

Ja, jag skulle kunna sitta och spinna vidare i alla möjliga associationsbanor men känner att jag inte riktigt har den orken att sitta och skriva så länge som jag kanske skulle önska. Men jag är ändå rätt nöjd med det jag fått ihop eftersom det är en hel drös uddalåtar som får ta del av rampljuset här på Mayday Club och det är ju lite av filosofin bakom bloggen att plocka fram de där låtarna som man glömt bort eller rent av missade när det begav sig.

Tjillevippen

notbugs

Tjejen kan sjunga…..

Lady GaGa – Paparazzi (Moto Blanco Remix – Radio Edit)

Fastnade tidigt för Lady GaGa, det var något visst med henne som jag inte kan sätta fingret på. Men det var en snarlik känsla jag fick en gång i tiden då jag för första gången hörde Madonna. Nu snurrar hjulen dock så otroligt mycket snabbare idag märker man i och med att Lady GaGa gått från ingenting till att bli en superstjärna på bara nåt år. Men hon har en bra grund att stå på, skriver ju mycket av sitt material själv och har en stil som sticker ut men viktigast av allt, hon kan sjunga.

Nu är jag iofs inte så förtjust i originalversionerna av låtarna utan gör min värdering utifrån de dansgolvsmixar som kommer på hennes material. Men det är samtidigt ännu ett plusbetyg när man kan göra dansgolvsmixar av radiopop och resultatet blir bra. En riktig favorit av hennes alster är dansgolvsmixen av Eh Eh som jag naturligtvis måste bjuda på här och nu.

 

Lady GaGa – Eh Eh (Nothing Else I Can Say) (Random Soul Synthetic Mix)

Den har en grymt fet botten den här remixen så man kan få ståpäls för mindre. Den har tydligen aldrig blivit släppt på skiva utan bara som MP3 och finns t.ex att köpa på CDON.COM. Ja, det var lite om Lady GaGa och om jag får leka lite spåkärring så tror jag att hon kommer att bli en av de stora arenastjärnorna för lång tid framöver.

Måste så passa på och tipsa om en höjdarsajt om man gillar housemixar. Den heter Deep House Page.com och där kan man hitta mixar från storheter som Frankie Knuckles, David Morales, Little Louie Vega och framförallt Larry Levan. Sen finns en hel drös annat godis då databasen i skrivande stund innehåller 1568 mixar, så där finns många timmars lyssning av bra housemusik från senare delen av 80-talet och fram till idag.

Nu ska det bli lite middagsvila och sen ska jag förbereda mig och packa väskan då jag åker bort över helgen för att få lite stillhet i och med att det är stadsfest här i stan och då är det annat än lugn och ro på min lilla gata. Lite tråkigt kanske att man inte kan ta del av dylika evenemang, men jag har vant mig med åren att orken inte räcker till då det blir för mycket intryck m.m. så man kan blir helt slutkörd på en kvart. Sen funkar det inte för mig att vistas i folksamlingar för en enda liten knuff på fel ställe i ryggen eller sidan kan utlösa grymma “nervhugg” och kramper som jag helst slipper om jag kan. Men jag finner ju glädje i så många andra saker så egentligen känns det inte som jag missar något.

Det var mycket om lite allt möjligt, berättade redan igår att det kan bli lite tunt med inlägg ett tag framöver då jag är upptagen med lite annat de närmaste tre veckorna. Men nåt livstecken ska jag nog kunna åstadkomma. Vad det blir för spännande musik då får vi se, har ju som jag tidigare nämnt en väldigt lång lista med låtar som bara ligger och väntar på att få bli stjärna i ett inlägg här på Mayday Club.

Tjillevippen

notbugs

Fånga dagen…..

FKW – Seize The Day (Mainstream Vibe Mix)

Är lite off för tillfället, därav avsaknaden av inlägg senaste dagarna. Fortfarande, nacke, axlar och armar som bråkar plus lite annat. Så är det när man har ett nervsystem som gör lite som det vill. Men igår så orkade jag i alla fall sitta en liten stund och flippa efter favoriter på YouTube. Kom då på den här låten som är en riktig Café Operaklassiker. Den mixades ofta med Aretha Franklins Deeper Love i den mixen som är producerad av C+C Music Factory.

 

Aretha Franklin – A Deeper Love (Tribesman Mix)

Ja, det är kanske inte så svårt att förstå hur en DJ kunde frestas att mixa ihop de här två låtarna. Sambatrummorna dök upp i en hel drös låtar under en period i mitten på 90-talet och självklart bäddade det för en hel räcka exceptionella mixtrix och så en hel räcka mindre bra sådana.

Men min absoluta favoritversion på Aretha Franklins tolkning av Deeper Love är David Morales-remixen. Den har sånt underbart pianogung och var också flitigt spelad på Café Opera på den tiden. Men den versionen mixades gärna med Janet Jacksons If i remixversion signerad Brothers In Rhythm. Kanske inte så konstigt med tanke på att If i den remixen är en orgie i underbart pianospel.

Så vi slänger in David Morales-remixen först för den får ni bara inte missa.

 

Aretha Franklin – Deeper Love (David Morales Remix)

Ja, det blir många låtar i det här inlägget men jag måste ju lixom illustrera texten eftersom den beskriver mixar och en känsla som var helt makalöst underbar när man var gäst på Café Opera i mitten på 90-talet. De hade helt enkelt bäst musik på den tiden, möjligtvis med undantag för vissa kvällar på Monday Bar som höll till på Daily News på den tiden.

 

Janet Jackson – If (Brothers In Rhythm House Mix)

Håll med om att det är en grymt fet remix Brothers In Rhythm fått till här, och ännu fetare blir den i ett par Cerwin Vega såklart. Egentligen så är alla låtarna i det här inlägget av den kalibern att det hade varit otrolig kul om man hade kunnat få spela loss dem i anläggningen som fanns på Mayday i Västervik på sin tid. Suck, vinner jag 100 miljoner nån gång, ska jag köpa den fastigheten och bygga ett nostalgi-Mayday bara för att ha och leka med. Självklart skulle alla som vill få komma och lyssna och dansa till all underbar musik som jag skulle spela.

Tjillevippen

notbugs

Fat Larry’s Band x 3

Fat Larry’s Band – Be My Lady

Hade för något inlägg sen med en låt som torde passa bra i ett par Cerwin Vega. För den som letar efter dylikt material så kan jag rekommendera albumet Breakin’ Out med Fat Larry’s Band. Det räcker ju att höra introt till Be My Lady så är man såld. Nu har dock den låten alltid kommit i skymundan bakom monsterlåten som kommer här.

 

Fat Larry’s Band – Act Like You Know

Kan inte bli mycket fläskigare än så och då syftar jag inte till bandledaren utan den här låten som snabbt blev en favorit när den kom. Så fort tillfälle gavs att lufta den i nån stor anläggning så var det bara fullt blås som gällde och sen se till att alla kroppsdelar satt där de skulle när man var klar. Konstigt att man inte fått grava hörselskador så som man har plågat sina stackars öron genom åren. Men de sista 4-5 åren så har jag faktiskt blivit mer “känslig” har jag märkt. Så jag tar det rätt försiktigt med att utsätta öronen för höga ljudtryck alltför mycket.

Sen kan nog en hörseldoktor anmärka på mitt frekventa användande av min MP3-spelare som jag har igång så fort jag ska ut och promenera. Men jag skaffade ett par nya in-earlurar för ett par år sedan som är helt suveräna på att ge bra “tryck” utan att man ska behöva spela högt. Kan låta som en motsägelse men handlar mer om kvalitet än kvantitet så att säga. För den som är nyfiken på vad det är för lurar jag har så hittar ni dem hos V-Moda, icke att förväxla med klädkedjan Vero-Moda.

Modellen jag har heter Bass Freq och är gjord för klubbmusik och sånt som jag lyssnar till mest. Det som är det mest fantastiska är priset, de kostar bara 29 dollar och så går frakten på 5 dollar, så runt 270-280 svenska kronor blir det i slutändan. Snabb leverans var det oxå och jag funderar faktiskt på att införskaffa ett par till medans modellen finns kvar. Det är sällan man träffar på såna klockrena produkter och oftast så grämer man sig när den prylen man köpt går sönder och inte finns att köpa längre.

 

Fat Larry’s Band – Looking For Love

Så har vi kommit till sista favvisen med Fat Larry’s Band, den här är något äldre än de två första så soundet är lite annorlunda. Men vad gör det, för det är ju så underbar discokänsla över den med alla discoattribut som den stoltserar med. Tyvärr så är den här tolvan inte likadan som den jag har i min MP3-samling. I den versionen jag har så är introt lite annorlunda och i mitt tycke snäppet bättre för att det bygger upp låten ännu mer lockande eller hur man ska säga.

Ja, det var lite gamla klassiker med Fat Larry’s Band. Bandet lade ner verksamheten 1987 efter att “Fat” Larry James dött vid endast 38 års ålder. Så vi får hålla tillgodo med alla de underbara klassiker han och hans grupp skapade under det decennium de var aktiva.

Tjillevippen

notbugs

Solskenshotellet…..

Richar T Bear – Sunshine Hotel

En riktig gottelåt som nog passar perfekt att sparka loss i ett par Cerwin Vega. Har inte provat själv, får ta och göra det vid tillfälle. Men jag tycker det är ett sånt underbart svängigt intro som hade gjort sig väldigt bra på Mayday Club på sin tid. En del låtar är lixom bara Maydaylåtar oavsett om de spelats där eller inte. Det är en viss känsla i dem som gör att jag petar in dem i det facket helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

En smarrig funkbakelse å lite annat mums…..

Transit – Dance Groove

Ännu en pärla jag upptäckt på YouTube under mitt tidvis planlösa letande efter gottigheter att ha med här på bloggen. Har lärt mig att oftast hittar man guldkornen när man slöletar. De gånger man är lite mer aktiv och försöker lägga ner mer jobb på sökningarna blir det oftast med magert resultat. Kanske har det att göra med min tendens att få gröt i huvudet när jag försöker skärpa mig eller så är det på det viset att jag helt enkelt har ett bredare sökspektrum när jag slöletar eftersom jag då följer alla möjliga och omöjliga spår.

Men för att återgå till den här låten så finns det ett klipp på YouTube där Louis Johnson, ena halvan av Brothers Johnson alltså, flippar igång på basgitarr och jammar till den här låten. Riktigt underhållande att se och när man tänker efter så är ju basspelet i låten Dance Groove lite av samma stuk som breaket i Brothers Johnsons slagdänga Stomp. Men här kommer i alla fall klippet där Louis Johnson leker med basen och jammar till Dance Groove. Spola fram sisådär 40 sekunder så börjar det roliga.

 

Louis Johnson vs. Transit – Dance Groove

Finns en hel uppsjö låtar som har lite liknande stuk på basspelet, en som poppar upp i skallen så här rakt av är Stanley Clarkes Play The Bass som jag blev helförälskad i när jag en gång i tiden köpte albumet Let Me Know You. När vi ändå är inne på Stanley Clarke så måste jag bara ta med en av mina favoriter med honom och där man får njuta av ett riktigt underbart basspel där funk bara är förnamnet.

 

Stanley Clarke – We Supply

Kan nog tänka mig att snubbarna i Transit varit tämligen influerade av både Brothers Johnson och Stanley Clarke när de snickrade ihop sin Dance Groove. Jag önskar att jag upptäckt den tidigare, tänk hur underbart det hade varit att få släppa loss den låten i anläggningen på Mayday på sin tid. Ja, man kan ju alltid drömma och sedan konstatera att bättre sent än aldrig är ju inte helt tokigt det heller. Innan jag avslutar inlägget så måste jag bara nämna ett gäng som oxå spottade ur sig bra basplockalster i början på 80-talet. Jag tänker på The Reddings och självklart då låten The Awakening som är en ren orgie i funkbasspel, och för att göra det så bekvämt som möjligt för mina läsare så kommer den här.

 

The Reddings – The Awakening

Ja, så mycket mer bjuder jag inte på den här gången för nu ska jag gå och sova middag. Återkommer med mer godis snart igen för jag sitter just nu på hur mycket som helst med material som jag vill ha med här på bloggen.

Tjillevippen

notbugs

En lite osannolik floorfiller…..

The Charlie Calello Orchestra – Sing, Sing, Sing

En riktig Maydayklassiker som alltid fyllde dansgolvet så fort den började pumpa takten i jordbävningshornen från Cerwin Vega. Det är ju inte direkt nån discolåt, men den är så suveränt rytmisk och välarrangerad så den funkar hur bra som helst på ett dansgolv.

En annan låt som oxå var lite av en floorfiller och som oxå var lite otippad som sådan var Rodney Franklin och The Groove. Men båda de här låtarna hör till mina all time favourite floorfillers helt klart.

Tjillevippen

notbugs

Bomber & granater…..

The Armed Gang – All I Want

Nu tror jag inte det här gänget är så farliga som man skulle kunna härleda av rubriken jag valt till inlägget. Deras avtryck på det kollektiva musikminnet torde dessutom vara tämligen begränsat. Jag hade aldrig hört den här låten förrän jag fick den ihop med en drös andra uddalåtar från 80-talet av en kompis för några år sedan. Sen föll låten i glömska igen hos mig fram till idag då jag av en slump klickade fram den när jag bläddrade igenom mitt “discoarkiv” på hårddisken.

Var jag tycker är lite kul med den här låten är att första takterna kan man förledas att tro att det är nån remix av Queens Another One Bites The Dust man har satt på. Men man tas snabbt ur den villfarelsen och istället får man sig en dos helt ok men lite anonym italiensk funk-disco modell tidigt 80-tal. Kan dock konstatera att det här är en låt som jag gärna hade velat prova i anläggningen på Mayday på sin tid. Den versionen jag har på MP3 är det riktigt bra klipp i och funkar klockrent i ett par Cerwin Vega för den som vill testa.

Kom förresten på en annan låt som man får associationer till och det är helt otippat Another Brick In The Wall med Pink Floyd som jag tänker på då. Spola fram till 4:05 så kommer strax ett litet parti som åtminstone väckte mina associationsbanor i den riktningen.

Tjillevippen

notbugs