Kan knappast bli bättre…..

Chic – Everybody Dance (Live from Montreaux)

Har haft en rätt så seg dag idag, det lixom lyfte aldrig och sen blev jag upptagen med en massa som jag inte hade planerat som tog en väldig massa tid. Fick lixom ett litet infall idag efter att ha fått en ny kommentar på ett tidigare inlägg om Eksjö Stadsfestival. Kommer att återkomma till detta längre fram.

Men som jag tidigare skrivit så skulle jag kunna tänka mig att gå på stadsfestivalen om t.ex Chic uppträdde på Stora Torget. Så därför delar jag med mig av ett smakprov från en av deras konserter i Montreaux. Har själv varit och sett dem live vid tre tillfällen på olika ställen och det har alltid varit en höjdare. Är annars inte speciellt förtjust i konserter och livemusik vilket kanske har märkts, men när det gäller Chic så finns det inget bättre. Bara lite tråkigt att Bernard Edwards skulle lämna jordelivet på tok för tidigt.

Kom på att jag måste ta med en annan höjdare från Chics liveset. Nile Rodgers och Bernard Edwards producerade och skrev musik åt mängder av artister. Sister Sledge är t.ex en grupp som fick några av sina största hit på det viset. Nu har Nile Rodgers så att säga tagit tillbaka We Are Family och har med den på låtlistan när Chic spelar. Det har även hänt att han tagit in systrarna Sledge för att få originalkänslan vid nåt tillfälle men ska jag vara ärlig så gillar jag Chics egen vokaluppsättning bättre. Just därför tänkte jag bjuda på den här och nu!

Chic (Sister Sledge) – We Are Family

Min favoritspelning med just denna låten var när jag såg Chic live på Wembley första gången för några år sedan. Hade sett dem live en gång innan på Stockholms Jazzfestival men på Wembley var de snäppet vassare plus att ljudet var riktigt grymt.

För den som vill förkovra sig mer i Chics livematerial finns det en uppsjö av DVD’er att köpa. Amazon brukar ha ett bra urval med de allra bästa och min favorit är The Best Disco In Town där de uppträdde tillsammans med en mängd andra gamla discogrupper. Så hela den DVD’n är en enda orgie i nostalgi. För den som vill se Bernard Edwards in action medans han ännu levde kan jag rekommendera Chic live at the Budokan. Där gjorde han sin allra sista spelning, faktum är att han dog av sviterna från en lunginflammation på sitt hotellrum natten efter den spelningen.

Finns ju sen oxå en uppsjö med klipp på YouTube, men som ett gammalt Chicfan tycker jag det kan vara värt några kronor att få materialet på en riktig DVD.

Tjillevippen

notbugs