Mera Wanda Walden…..

Wanda – I Must Be Dreamin’

Ännu en pärla med denna underskattade artist, denna gången producerad av ingen mindre än av Randy Jackson, mer känd som en av medlemmarna i den amerikanska Idol-juryn. Allt under överinseende av Narada Michael Walden som exekutiv producent. Vad som är lite intressant är att hon bara kallar sig Wanda på den här tolvan. På Don’t You Want My Lovin’ stoltserar hon däremot med sitt fulla namn, Wanda Walden. Antagligen hade de lite problem att bestämma sig för om de skulle dra nytta av hennes efternamn eller försöka sälja in henne som en helt självständig artist.

Tjillevippen

notbugs

Back in business…..

Wanda Walden – Don’t You Want My Lovin’

Sänk volymen det första du gör när du försöker lyssna på det här klippet. Det är nämligen helt galet överstyrt vilket är lite synd på en så bra låt. Har haft med den här låten tidigare och det är en sån låt som jag alltid velat ha på vinyl. Så strax innan jag åkte till Spenshult tog jag tag i den saken och beställde ett begagnat ex. från en snubbe i England. Lite osmart var det iofs för jag kunde ju inte vara hemma och lösa ut paketet när det kom och det är bara 14 dagars liggetid så jag fick hjälp av min snälla granne som hämtade ut det under min frånvaro.

Så nu har jag ett alldeles eget ex. av den här tolvan och jag har precis ägnat en liten stund åt att rippa ner den till en MP3’a så jag kan lyssna på den mer vardagligt. Nu har man bara ett antal hundra tolvor kvar att införskaffa innan man kan börja närma sig ett nöjdhetsläge på den fronten. Lyckligtvis så finns det mesta att få tag på via de suveräna musikbörserna Musicstack och Discogs. Den här låten hittade jag till ett vettigt pris på Discogs men jag har även handlat via Musicstack och upplägget på de båda börserna är ganska snarlikt när det gäller beställningsdelen.

Ja, annars så är man på hemmaplan igen. Kom hem i onsdags men det tog några dagar att landa och egentligen är jag inte riktigt tillbaka på banan än känns det som. Men på tisdag ska jag gå och få lite nervblockader i vänster sida av bröstkorgen och det brukar alltid ruska om en. Framförallt så kommer jag inte behöva snedbelasta ryggen så som jag gjort senaste månaderna. Har lixom lutat åt höger för att slippa det värsta av det onda.

Innan jag åkte hem från Spenshult så hade jag en hel drös med inlägg klara i huvudet, hade en väldig inspiration där men av nån anledning så har allt bara runnit ur skallen, men en del av det kommer säkert tillbaka och jag brukar se det som så att kommer jag inte ihåg en grej jag klurat på så var det säkert inte nåt bra att ha i alla fall.

Annars så längtar jag mest till Gran Canaria för tillfället. Brukar göra det när det känns lite tungt och grått vilket det definitivt gör nu när hösten landat med sin gråa filt som omsluter hela verkligheten. Fast det kan vara rätt skönt oxå med det lite lugnare tempot, fast lite tråkigt att promenera när det blåser och regnar småspik.

Hur som helst så ser jag fram emot att komma igång med bloggandet igen. Det är ett bra tillfälle att lixom samla tankarna när man sätter sig en liten stund och plitar ner inlägg om allt och ingenting.

Tjillevippen

notbugs

En Maydayklassiker…..

Stacy Lattisaw – Jump To The Beat

Hon var bara 14 år då hon slog igenom med den här Narada Michael Walden-signerade guldlåten. Det är en av de låtar jag minns allra bäst från Mayday i Västervik sommaren 1980. Jag är ju själv jämnårig med Stacy Lattisaw så jag har en lite speciell känsla för hennes musik därigenom. Att hon kunde lyckas vid så ung ålder ingav på något viss ett lite hopp att även vi som växte upp i lilla Västervik någonstans i slutändan oxå skulle lyckas med vad vi nu företog oss här i livet.

Men just sommaren 1980 så kändes det som man lyckats när man klarat sig igenom nålsögat vid ingången till Mayday och kommit in dit för en helkväll på dansgolvet. Anspråken var med andra ord ganska modesta men inte desto mindre betydelsefulla om man som jag ännu inte riktigt hade åldern inne för att komma in på detta mytomspunna danspalats.

Än idag så minns jag tillbaka på de kvällar man lyckades komma in med en varm nostalgisk känsla och trots att jag snart fyllde 15 och hade åldern inne så är det alla gånger innan, när det hela var lite som förbjuden frukt, som gjort störst intryck på mig.

Senare i början på hösten så fick jag själv ställa mig i DJ-båset på Mayday, först då de körde rollerskatekvällar och senare även vanliga kvällar, men även om det oxå var en skön upplevelse så hade det inte riktigt samma magi som de där första gångerna då man fick smaka på känslan av att lyckas.

Jag tror det betydde en hel del för självförtroendet senare under tonåren att man fått smaka på den känslan för jag kan inte påstå att jag någon gång senare under uppväxten varit orolig för att inte lyckas. Så även om det kan tyckas som en ganska simpel sak att komma in på ett ställe trots att man inte har åldern inne så kan det för en enda människa betyda mer än man någonsin kunde föreställa sig, känslan av att lyckas och känslan av att vara någon som betyder något.

Tjillevippen

notbugs

Disconostalgi till max…..

Narada Michael Walden – I Shoulda Loved Ya

Jag antar att Mats Nileskär hade presenterat mr Walden ungefär så här: ”Sångaren, Låtskrivaren, Producenten och Månginstrumentalisten Narada Michael Walden breder här ut sina vingar i den suggestiva dansgolvsproduktionen ‘I Shoulda Loved Ya'”. Herr Nileskär hade alltid många ord på lager när han presenterade låtar och artister i Soul Corner. Det programmet var veckans musikaliska höjdpunkt under tonåren och det var där man fick sig till livs all bra musik som släpptes.

Den här videon är annars lite kul, läste i inforutan till videon på YouTube att det är Randy Jackson som spelar bas. Han är ju annars mer känd som en av domarna i American Idol, men innan dess så hade han en karriär som musiker, låtskrivare och producent. Se där, ännu en lång räcka med titlar som hade gjort sig bra i ett avsnitt av Soul Corner.

Hur som helst så är det en grymt bra låt och det som fångar mig allra mest är den underbara basgången som verkligen får en framträdande plats genom det suveräna introt. Den typen av basspel hittade man annars bara i Chics produktioner och möjligtvis en och annan Jacques Fred Petrus-signerad produktion. Så man får passa på att njuta för sådana här godsaker görs det inte numera.

Tjillevippen

notbugs

Going back in time…..

Narada Michael Walden – I Want You

Idag bjuder jag på en riktig pärla från guldåret 1980. Narada Michael Walden är vid sidan av Change och Ray Parker Jr. en av få artister som kunde matcha Chic när det gällde att få till ett slickt och välproducerat sound. Finns några till men de kommer jag säkert att återkomma till när de trillar ner i medvetandet igen. Den här låten är nog min favorit av hans soloproduktion men hans insatser som producent åt Sister Sledge är minst i samma klass.

Annars så har jag lite annat kul på gång, blir förmodligen redan nästa inlägg och då skruvar vi fram klockan till det tidiga 90-talet så håll ögonen öppna för då bjuder jag på ett litet guldägg. Åtminstone är det det i mina ögon men å andra sidan är jag väldigt partisk i det specifika fallet, varför lär ni nog förstå när ni ser och hör det.

Tjillevippen

notbugs

Bättre än sex…..

Wanda Walden – Don’t You Want My Lovin’

Det här är en låt som man blir mer än lycklig av. Den har lixom allt, grymt välproducerad. Producerat av Narada Michael Walden och Wanda var hans svägerska helt enkelt. Narada hade ju vid den här tiden plockat upp stafett-pinnen som Nile Rodgers och Bernard Edwards släppte ifrån sig i början på 80-talet när de började ändra sound på sina produktioner. Men jag måste säga att Narada gjorde ett grymt bra jobb. Förutom Wanda Walden så producerade han även ett album åt Sister Sledge i samma stuk, mest kända låten där är nog All American Girls som Mousse T sen använde riffet från i sin mix av låten Sex Bomb med Tom Jones.

Tjillevippen

notbugs