Time to go home…..

Sergio Mendes – You and I (Cutmore Remix)

Jag är lite ledsen att det inte blivit några inlägg med löpande rapporter från min resa som jag tänkt. Efter min utflykt till Puerto de Mogán härom dagen så fick jag hiskeliga problem med nervsmärtor i bröstkorgen så jag har fått medicinera ganska hårt för att orka vara uppe. Det är lite tråkigt att nervsmärtorna inte blir bättre i det här klimatet, men jag får trösta mig med att den “vanliga” värken är nere på ett minimum så det är inte lika jobbigt att gå som hemma t.ex.

Men medicinerna gör att jag blir grötig i skallen och då känns det inte som nån bra idé att försöka plita ihop några intelligenta inlägg. Brukar bli så rörigt så då avstår jag hellre och får försöka ta igen det när jag är lite piggare. Men i morgon bär det av hemåt igen och det känns precis lagom att få åka hem nu. Har varit en bra resa, om än inte lika bra som de tidigare gångerna p.g.a just nervsmärtorna. Men jag har fått se mycket och är på det hela taget nöjd.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Så chillar vi ner tempot lite…..

Light Of The World – London Town (Full Version)

Behöver en låt att varva ner lite till. Har varit nästintill speedad ju längre kvällen fortskridit. Det är nog lite en bieffekt av det laborerande med mina mediciner och läggtider som vi håller på med nu. Sen så är det nog oxå en liten eftersläng från helgen då jag mer eller mindre fick droga ner mig helt på grund av dessa eländes nervsmärtor som jag drabbas av allt som oftast. Så där har ni förklaringen till att det inte var någon större aktivitet på bloggen då, och det brukar oftast vara så att de dagar då jag inte gör nåt inlägg på bloggen, det är dagar då jag har “gröt i skallen” som jag brukar uttrycka det.

Annars så ser det bra ut på behandlingsfronten, har inbokat tider för nya nervblockader i bröstkorgen i april och maj. Sen har jag fått det löst med extra smärtlindring när jag ska flyga till Gran Canaria i slutet på maj. Utan extra smärtlindring på flygresan så blir den en nästintill outhärdlig plåga eftersom jag har det jobbigt med att sitta still längre stunder. Men nu är det ordnat så nu måste jag bara rodda med att få ihop alla intyg så jag får föra in och ut “knarket” över gränserna.

Men det känns skönt att alla bitar inför resan är klara, det är faktiskt bra en liten detalj som jag har kvar att fixa och det är att köpa biljett till flygbussarna. Förr om åren har jag alltid åkt Arlanda Express, men eftersom jag inte har nån brådska när jag kommer till Sthlm kan jag lika gärna åka flygbuss och spara ett par hundralappar. Dessutom så är det avstigning sisådär 25-50 meter från där jag ska övernatta på Rest-and-fly på Arlanda så det blir riktigt optimalt får jag nog säga.

Nog om detta, nu ska jag nog ta och packa ihop för idag och gå och snutta kudden, ser att det blev mycket om lite allt möjligt i det här inlägget men även om ni inte orkade ta er genom hela texten så hoppas jag i alla fall att ni gillade låten.

Tjillevippen

notbugs

90-talsnostalgi…..

SWV – I’m So Into You

Den här gruppen är sån total 90-talsnostalgi och får mig att tänka på ett radioprogram jag spelade in när jag bodde i Stockholm åren 93-95. Kommer inte ihåg om det var närradio eller nån av de kommersiella kanalerna. Iofs så spelades den här musiken oxå på Radio City, men jag tror inte det var där det programmet sände som jag tänker på. Får leta i bandhögarna och se om jag kan hitta ett dylikt band vid tillfälle.

Går lite på halvfart för tillfället och på onsdag bär det av till Spenshult. Hoppas verkligen att jag kan få intercostalblockader på vänster sida när jag kommer dit för nu har jag gått i snart en månad utan nån som helst smärtlindring där och det är jobbigt på många sätt. Dels så snedbelastar man mycket och dels så påverkar det andningen. Kan jämföras lite med hur det känns om man har brutit revbenen, det är i stort sett samma känsla fast då i samtliga revben. Skillnaden är att om man brutit revbenen så läker det och smärtan klingar av så smått. Här är det fullt blås i nerverna hela tiden och det enda som funkar riktigt bra är just nervblockader där man på kemisk väg klipper av nervvägarna helt enkelt.

Så nu är jag rätt såsig för jag går på en lite högre dos Lyrica än normalt. Det är en av få mediciner som ger nån slags effekt på den typen av nervsmärtor jag har. Den gör inte att smärtan försvinner, men den blir mer uthärdlig på något vis. Men som alltid så sker det till priset av biverkningar såsom att man blir slö, loj och nästan lite likgiltig.

Men jag hoppas att jag är i lite bättre form när jag kommer hem från Spenshult om tre veckor. Har ju en massa musik jag måste blogga om och det är alltid ett trivsamt nöje att få dela med sig av sina gamla favoriter. Man kan dessutom se det lite ur nördighetsvinkeln, det är helt enkelt en hobby, något som jag inte kan påstå att jag haft i den bemärkelsen tidigare. Mitt DJ’ande i yngre år var mer än en hobby och sen har ju musikintresset hängt med hela tiden, men jag har aldrig gjort något så “organiserat” som jag på något vis gör med bloggen. Där finns ju en tanke bakom, kalla det en filosofi så det är ju inget som jag bara kommit på över en kopp kaffe.

Nog om bloggfilosofi och annat spån, måste återgå till låten i inlägget för jag har en känsla av att just gruppen SWV (Sisters With Voices) spelades ganska friskt på Sturecompagniet när de var som mest i ropet. Det brukades vara lite slöare tempo där jämfört med Café Opera som i jämförelse var ett paradis om man ville dansa till bra uptempomusik.

Tjillevippen

notbugs

Ett sånt underbart driv…..

Dayton – Movin’ Up

Dayton är mest kända för sin underbara Sound Of Music från 1983, men året innan släppte de ett album där den här låten var med. Det är tyvärr ett album som saknas i min samling så det får jag komma ihåg att försöka få tag på vid tillfälle. Har inte hört alla låtarna på det albumet så det kan säkert finnas andra pärlor där. Men en annan låt jag hört från det albumet är så uttans bra att man kan bli religiös för mindre. Har haft med den två gånger tidigare på bloggen och eftersom den är så bra så kör vi den en gång till här och nu.

 

Dayton feat. Bootsy Collins – Krackity Krack

Ja, den här låten talar ganska så bra för sig själv. Självaste Bootsy Collins gör en fenomenal insats och det hela är en enda orgie i funkglädje.

Höll förresten på att inte bli nåt inlägg idag. Vaknade kl 4 i morse av en sån eländig nervkramp i nacke, axlarna och ut i armarna. Sen har det hållit på fram och tillbaka hela dagen så jag har fått medicinera lite extra för att inte bli helt tokig. Därtill så var jag tvungen att hålla mig på benen för jag skulle på ett ganska viktigt möte på seneftermiddagen. Men det avlöpte väl även om jag kände mig väldigt slö och var väldigt trött efteråt. Det har dock lugnat ner sig lite nu på kvällen så jag hoppas det går åt rätt håll. Ibland håller en sån här episod på 4-5 dagar medan det andra gånger går det över på en dag.

Tjillevippen

notbugs

Positiva krafter…..

Positive Force – We Got The Funk

Ja, det har varit lite tyst här på bloggen ett par dagar och det beror helt enkelt på att jag haft så uttans mycket värk att det lixom inte har funkat att blogga. Mest för att man får så mycket gröt i skallen av alla mediciner men även för att det är jobbigt att sitta och skriva. Men de senaste två dagarna har det repat sig något och i dag på eftermiddagen fick jag ett riktigt glädjebesked. Ska få komma till smärtmottagningen i morgon och bränna nerverna i bröstkorgen på höger sida.

Har nog beskrivit det tidigare i bloggen men kortfattat går det ut på att man injicerar alkohol blandat med lokalbedövning i nerverna som sitter under revbenen i bröstkorgen. Så man helt enkelt “fräter” sönder nerverna med hjälp av alkoholen och får på så vis en effektiv blockad av smärtan som sitter i sisådär 6-8 månader. Sen är det bara att göra om proceduren på nytt.

Behöver nog inte tala om att det gör FRUKTANSVÄRT ont att få den här typen av blockader men det bästa av allt är att det är över på ett litet kick och känslan efteråt är helt underbar när man gått i flera veckor med konstant smärta.

Nog om detta, men jag kom ju på att valet av rubrik blev ju lite dubbeltydigt med tanke på den tur jag haft som fått en “återbudstid”. Var annars inbokad först den 16/9 vilket inte hade varit kul att vänta till med tanke på hur det har varit sista veckorna.

Ska passa på och pusha lite för min besökare Dicks podcastkanal där han bjuder på en hel del skön soulmusik. Lyssnade själv på hans julimix förut idag och fick då idén att den låtlistan och de låtarna hade nog funkat perfekt i Jackie Browns MP3-spelare. Jag tänker då på filmkaraktären Jackie Brown från filmen med samma namn regisserad av Quentin Tarantino. Hon ger nämligen uttryck för att ha en utpräglad smak för soft soul i filmen och jag tror att Dicks juliblandning hade passat henne utmärkt.

Jackie Brown är för övrigt en av mina absoluta favoritfilmer men det tror jag oxå att jag har berättat om tidigare i nåt inlägg. Den filmen kan jag se hur många gånger som helst för det finns alltid nya saker att upptäcka i den. Quentin Tarantinos känsla för detaljer är så suverän och är nog främsta anledningen till att jag kommit att gilla hans filmskapande, och då främst Jackie Brown samt Pulp Fiction.

Ska nu ta och pyssla med lite annat, orkar inte sitta vid datorn så mycket vilket iofs kan vara bra för annars är det lätt att bli “fyrkantig” i ögonen som jag brukar säga.

Tjillevippen

notbugs

Pumpa upp sylten…..

Technotronic – Pump Up The Jam

Vet att det är en uttjatad låt men nu när jag trillade över videon så fick jag en våg av nostalgikänslor över mig så jag bara var tvungen att ta med den. I videon presenteras gruppen som Technotronic feat. Felly, och Felly ska alltså vara tjejen som är med i videon. Det är däremot inte hon som sjunger utan sången står en annan tjej för som heter Ya Kid K och som stod för den mesta vokala insatsen åt Technotronic. Men hon släppte även material som soloartist, bl.a bidrog hon till ett Ninja Turtles-soundtrack med den här lilla favoriten.

Ya Kid K – Awesome (You Are My Hero)

Den här låten snurrade mycket i början på 90-talet, minns särskilt den magiska midsommaren på Gotland som var en riktig höjdare. Har skrivit om den tidigare och lär säkert återkomma till den framöver då det finns rätt så mycket kul historier att plocka där.

Men för tillfället blir det inga långa historier, är på slutklämmen på min medicinomställning och det har varit lite tuffare än jag trodde. Har mått illa, haft huvudvärk och varit yr, det har känts som en enda utdragen bakfylla helt enkelt. Så för den som nån gång blir ordinerad Lyrica så kan jag varna att det är ett elände när man ska minska doseringen. Har haft den medicinen i ett antal år nu och det har funkat bra men så föreslog smärtläkaren att vi skulle prova att öka dosen för att komma till rätta med mina nervsmärtor som blivit värre senaste tiden.

I mitt fall så dubblerade vi dosen och det tog tre veckor att komma upp i full dos, men jag fick för mycket biverkningar så vi bestämde oss för att gå tillbaka till ursprungsdoseringen så det är det jag har hållit på med i snart tre veckor då det tar lika lång tid att backa tillbaka som när man ökar.

Så det känns lite som sex bortkastade veckor eftersom det inte funkade att öka dosen. Visst så gjorde det underverk mot nervsmärtorna jag har men jag blev så fruktansvärt loj och likgiltig så det kändes till slut som att vara i en vaken mardröm. Då bestämde jag mig för att gå tillbaka till ursprungsdoseringen även fast jag då får stå ut med nervsmärtorna. Det känns lite som att sitta i en rävsax nu, för det känns inget vidare att dras med nervsmärtorna så nåt måste göras, men vad är frågan. Men det är sånt jag får ta med doktorn när jag ska till henne i början på nästa år.

Det kanske inte var det roligaste blogginlägget jag har haft men idag skriver jag mest för mig själv, kände lixom att jag måste få skriva av mig lite nu när man mår skunk helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

Allt var inte bättre förr…..

Aneka – Japanese Boy

Jag brukar ofta använda uttrycket ”Det var bättre förr”, men när jag lyssnar på denna landsplåga från 1981 så är det bara att konstatera att det inte alltid var bättre förr. Hela låten är ju en plåga i sig så det behövs inte nåt land för att den ska utlösa ett posttraumatiskt stressyndrom. Samtidigt så kan jag ju inte låta bli att erkänna att den har ett nostalgiskt skimmer över sig och minner om en tid som var lite rosenskimrande oskuldsfull på något mysigt vis.

Igår bidde det inget inlägg för jag hade gröt i huvudet mest hela dagen. Håller på att ställa in ny medicinering för mina nervsmärtor och man kan bli rätt så såsig av medikamenterna emellanåt. Men det onda börjar lugna ner sig vilket känns väldigt skönt. Får ju sedan tidigare nervblockader för att komma åt de värsta ställena i bröstkorgen, men sen finns det ställen där man inte kan sätta nervblockader så då får man angripa problemet på annat sätt.

Nog om detta, ska smurfa runt lite på YouTube en liten stund nu innan det blir middagsvila. Har nämligen lite fler uppslag på låtar som jag funderat att ta med här på bloggen. Så det kommer mera, var så säkra!

Tjillevippen

notbugs

Ge mig…..

i Level – Give Me

Först vill jag meddela att videon inte hör till den här låten utan det är nåt som snubben som lagt ut låten lagt på för att man ska ha nåt att kolla på mer än bara en skylt eller ett skivomslag.

Den här låten är en riktig favorit och det som jag föll för första gången jag hörde den var det underbara basspelet, så mycket plockbas en hel låt igenom utan att det blir tjatigt på nåt vis. Annars så var detta i stort sett den enda låten de släppte som gjorde nåt avtryck i musikhistorien, men det är de ju knappast ensamma om. Många av de bästa låtarna kommer från just sådana grupper som blinkade till på musikhimlen för att sedan falla i glömska.

Är annars inte vän med min kropp idag, vaknade med en uttans halsbränna som inte gett med sig än. Så jag fick skippa kaffet till frukosten idag, lär nog få göra det i morgon oxå, det brukar ta ett par dagar innan man fått ordning på saker å ting när foderapparaturen börjar krångla. Men som om det inte vore nog med detta så bråkar min nacke än värre idag än den gjorde igår. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Går ju å väntar på att få en kallelse från smärtkliniken för just nacken. Går iofs redan hos smärtkliniken och får sprutor för mina revben, men för att göra nåt åt nacken så ville de ha en separat remiss trots att det är samma orsak till smärtan där som i revbenen.

Ja, så är det i mitt liv just nu, men jag försöker hålla humöret uppe genom att drömma mig bort till Jalta. Om de nu bara kunde höra av sig och komma med ett förslag från resebolaget som jag kontaktat. Iventus heter de förresten och de har en hel mängd olika intressanta resor, främst i österled då. Kan rekommendera ett besök på deras webbsajt för där finns mycket godis om man vill drömma sig bort lite.

Tjillevippen

notbugs

Lite kunglig funk…..

Prince Charles & The City Beat Band – Cash (Money)

Den här figuren var en av mina stora funkidoler ett tag. Dessvärre släppte han i stort sett bara ett album som var nåt att hänga i julgranen. Favoritlåten var Don’t Fake The Funk, men den hittade jag tyvärr inte YouTube så då får det bli den här istället. Sen kan nog tilläggas att studioversionerna är bra mycket tyngre, den här liveversionen gör inte låten särskilt mycket rättvisa.

Annars så går livet på halvfart för den satans ryggen/nacken/bröstkorgen bråkar. Skulle behöva nya nervblockader både på höger och vänster sida i bröstkorgen fast det lär väl dröja innan man kan få det nu när det är sjuksköterskestrejk på gång. 😦 Så jag får droga mig bäst jag kan på egen hand så länge. Men allt blir 1000 gånger jobbigare när man har konstant värk. För den som inte har upplevt det är det lite svårt att förklara men jag kan som jämförelse säga att smärtan i såret efter min navelbrocksoperation var en västanfläkt jämfört med de nervsmärtor jag har i rygg/nacke/bröstkorg. Så det handlar om en helt annan sorts smärtupplevelse som tar över hela ens liv på nåt vis. Man blir såsig i hjärnan, inte bara av värken utan av alla mediciner man proppar i sig för att kunna fungera någorlunda. Nåväl, nu är det ju så här så det är inte så mycket att bråka om, kände bara att jag behövde skriva av mig lite, det är ju det bloggen är till för.

Jag får lyssna lite på gamla favvislåtar från förr så blir man lite gladare i alla fall. Vet inte riktigt vad man skulle ta sig till om man inte hade musiken?!?!

Tjillevippen

notbugs