Står inte ut…..

Evelyn “Champagne” King – I Can’t Stand It

Ingen låt jag lagt på minnet direkt tidigare, men den är rätt trevlig att lyssna på. Just nu är det dock helt annan musik som upptar mitt huvud. Chicboxen damp ju ner med posten igår så här har det toklyssnats på alla 4 CD-skivorna rätt friskt. En favorit som jag inte begriper att de aldrig släppte var Fonzi Thornton. En av de låtarna som var inspelade till hans tänkta album är med och är av yppersta Edwards & Rodgers-klass. Så jag rekommenderar helt klart att ni själva införskaffar denna suveräna box som är ett härligt dokument över den produktivitet som präglat The Chic Organization under alla år.

Tjillevippen

notbugs

Vilken dag som helst…..

Chic – My Feet Keep Dancing

Kan ju berätta att jag senaste dagarna gått omkring som en liten unge i väntan på julafton. Vad är då anledningen till detta då? Jo, jag har nämligen beställt den nya Chic-boxen som Nile Rodgers släppte härom veckan, The Chic Organization, Boxset Vol. I / "Savoir Faire". Det är frukterna av ett arbete som Nile Rodgers pysslat med de senaste åren sedan han letat i arkiven och hittat både det ena och det andra. Så det är totalt 4 st CD-skivor med både tidigare ej släppt material samt lite remixar och 12”-versioner. Notera att detta är förmodligen bara första boxen i en serie då det lär finnas ännu mer material att ta av.

Kan för övrigt tipsa om både Nile Rodgers egen sajt liksom hans Facebook fanpage som jag följer slaviskt. Där får man i stort sett följa honom i hans dagliga liv och han bjuder på precis allt mellan himmel och jord, och bäst av allt är att man ju faktiskt kan kommentera och även få svar i den mån han hinner med att svara på frågor och dyl.

Hur som helst, för att återgå till min beställda box så beställde jag den från Amazon UK så snart jag fick veta att boxen släppts, men sen har de slirat fram och tillbaka med leveransdatum. Men igår damp det ner ett mail att paketet är skickat och är på väg, så inom en vecka bör det dimpa ner här. Så det blir många kvällen före julafton den närmaste veckan helt klart. Får sen återkomma med en recension när jag fått boxen och har haft tid att lyssna och läsa.

Tjillevippen

notbugs

Det finns ett liv efter Chic…..

Norma Jean Wright – Love Attack

Det här är en låt som kanske inte gjorde så mycket väsen av sig, men inte desto mindre så är det ju en del av en mycket större musikhistoria. Då tänker jag såklart på att det är en f.d Chic-sångerska som försöker stå lite på egna ben. Norma Jean provade på lite av varje efter att hon lämnade Chic och bl.a så var hon med och sjöng på Change-albumet Sharing Your Love från 1982.

För den som är intresserad av hennes produktioner ihop med Nile Rodgers och Bernard Edwards så kan jag rekommendera Chic boxen som precis har släppts. Det är den första boxen i en serie av flera med tidigare ej släppt material och udda versioner från herrarnas produktioner. Därtill följer lite material att läsa med all tänkbar discohistoria man kan önska sig. Boxen som varit Nile Rodgers lilla skötebarn under de senaste åren har jag sett mycket fram emot. Speciellt som man på Facebook kunnat följa Nile Rodgers i hans arbete med att sy ihop och leta material till den. Behöver knappast nämna att en dylik box ska beställas till det här hushållet eller? Blinkar

Tjillevippen

notbugs

En avstickare till 90-talet…..

Davina –Don’t You Want It

Är egentligen inne i en period med mycket klassisk disco men här måste jag göra en avstickare och ta med en nyupptäckt favorit från 1996 som jag inte hört tidigare. Den är så enkel men makalöst effektivt bra, förmodligen på grund av sin enkelhet.

Väntar annars med spänning på resultatet av det projekt Nile Rodgers håller på med. Det är nån slags ultimat Chic-box med allt ett Chic-fan kan tänkas vilja ha. Han droppar lite info om det hela med jämna mellanrum på sin Facebooksida så för alla som har Facebook och är intresserade hittar ni honom här: http://www.facebook.com/home.php?#!/NileRodgersOfficial

Det är för övrigt inte bara info om det aktuella projektet han delar med sig av utan man får även inblick i hans vardag på ett sätt som man knappast trodde var möjligt när det kommer till en så stor stjärna som han trots allt är.

Tjillevippen

notbugs

Maffig basgång…..

Syreeta – Move It Do It

Hade i höstas med en annan favorit med den här damen, Quick Slick heter den. Men idag hittade jag den här godisbiten som har en makalöst maffig basgång. Sådana basgångar görs sällan numera vilket jag tycker är lite synd. En annan detalj som är skön på den här låten är det funkiga gitarriffet som emellanåt blixtrar till i bästa Nile Rodgers-anda.

Det är en perfekt sommarlåt i alla fall och får tankarna att automatiskt snurra in på Imaginations basmonster Music And Lights som ju oxå är en underbar sommarlåt med en makalös basslinga i botten. Man kanske skulle ta och se om det inte ginge att mixa ihop dem på nåt vis, men då måste jag först rippa ner denna då jag inte har den i min samling. Får lägga det projektet på hyllan för projekt som är kul i tanken men som förmodligen tar mer energi än vad resultatet är värt i slutändan.

Tjillevippen

notbugs

På hemmaplan igen…..

Ritchie Family – Give Me A Break

Ja, nu är man hemma igen efter en behaglig vecka på sydligare breddgrader. Kom iofs hem redan igår men då var jag så extremt trött så då fanns det inte på kartan att skriva nåt blogginlägg. Har varit väldigt trött även idag, mycket beroende på att min grundvärk sakta men säkert kommit tillbaka och nu är på sin normala nivå. Det är ganska plågsamt att gå igenom den processen att från att ha varit någorlunda fri från värk till att få ett rätt häftigt värkpåslag på ganska kort tid. Kände första tecknen redan när vi började landa och sen kom det gradvis under första natten i Sthlm och på morgonen när jag vaknade så var det som vanligt så att säga.

Men nog om värk å elände, måste ju nämna några ord om den här låten. Den har ett av de bästa discointron som jag vet och när den var i ropet så kunde jag sitta och lyssna på introt om och om igen utan att någon gång riktigt lyssna igenom hela låten.

Försöker komma på fler bra discointron men just nu är hjärnan helt tom känns det som så det får vi sätta upp på listan över listor som bör göras. 😉

Måste passa på och tipsa om en underbart skön videopresentation som Nile Rodgers har gjort och som han förmodligen kommer att ha som intro på sin ombyggda webbsajt. Videon hittar ni HÄR och det bästa kommer i slutet, fick själv ståpäls men tänker inte avslöja vad det rör sig om utan ni får se själva och avgöra.

Det var allt för idag, men i morgon är det en ny dag och är jag inte allför sliten ska jag nog kunna tota ihop ett någorlunda vettigt inlägg. Har ju massor med grejer att berätta om från min resa så brist på material att skriva om saknas inte. Det är mest problem med att det är väldans mycket gröt i skallen och har så varit senaste tiden tyvärr. Men det är bara att hoppas på bättre tider och då jädrar blir det skriva av.

Tjillevippen

notbugs

Nile Rodgers jammar loss…..

CHIC & Nile Rodgers Live In Paris – I Want your Love

Jag har haft lyckan att få se Chic live tre gånger men tyvärr så har jag aldrig fått se dem jamma loss som i det här klippet. Troligtvis beroende på att det helt enkelt inte funnits tid eftersom de alltid varit del av multiarrangemang av olika slag som exempelvis Stockholms Jazzfestival där jag såg dem första gången sommaren 2003.

Börjar faktiskt bli dags att leta upp ett lämpligt arrangemang där de spelar kommande sommar för det var 2004 som jag såg dem sist, den gången på Wembley Arena i London. Var nyss inne och kollade på Nile Rodgers hemsida om där fanns några konsertdatum inbokade för 2010 men hittills så har de inget klart för nästa år.

Drömmen vore ju att ledningen för stadsfesten här i Eksjö nappade på idén att ta hit dem. Det är det ultimata bandet som funkar för alla åldrar och dessutom så blir det alltid en sån underbar folkfeststämning på deras konserter. Läste nånstans att det året de spelade i Roskilde blev de inofficiellt utsedda till festivalens bästa band bland festivalsmedarbetarna där.

Så även om man inte är något fan av Chic så som jag är så är det en upplevelse utöver det vanliga. Det är lite som om ABBA skulle ställa sig på scenen och spela. Alla känner igen musiken och har någon slags relation till den.

Tjillevippen

notbugs

Här snackar vi sofistikerat…..

Sister Sledge – Reach Your Peak

Nile Rodgers och Bernard Edwards produktioner, oavsett om de producerade för sig själva dvs. Chic eller om de producerade åt någon annan blev på något vis ändå inte något mer än avancerade Chic-produktioner fast med lite andra artister inblandade. Ett kanonexempel på detta är det samarbete herrarna hade med Sister Sledge, det hörs ju rakt igenom att det är Chiclåtar, det är samma musiker, samma bakgrundssångare osv. Till och med David Bowies samarbete med Nile Rodgers låter så väldigt mycket likt de soloprylar Nile Rodgers höll på med vid samma tid.

Men jag ser inget ont i detta fenomen utan det visar på att låtarna är större än artisterna och det är något jag själv upplevt de gånger jag varit och sett Chic live och de då spelat sitt medley med några av de låtar som Nile & Bernard producerade åt Diana Ross på hennes album Diana samt avslutar med Sister Sledge-klassikern He’s The Greatest Dancer. De gångerna har man insett att de farhågor man hade inför att höra dem utan Diana Ross vid mikrofonen är som bortblåsta. Det är ju nämligen Chiclåtar det handlar om i grund och botten och då krävs det en sångerska som vet hur man sjunger CHIC helt enkelt. Sylver Logan Sharp som frontade som vokalist under många år var helt suverän på detta och hon visade att även om hon inte var först att fronta som vokalist så har hon fattat detta med hur man sjunger CHIC. Så Chic är större än de ingående delarna och handlar om ett sound som är otroligt tidlöst och därtill så uttans bra att man garanterat får ståpäls av det när man hör det live.

Chic – Live in Rome

Har själv sett detta live tre gånger och jag får än idag ståpäls när jag ser det på video. Bästa videon jag har på detta är från The Best Disco In Town som gick på Wembley 2003. Har hela konserten därifrån på DVD och den kan rekommenderas för alla som saknar livematerial med Chic. På den DVD får ni dessutom en massa annat godis som Tavares, Shalamar, Rose Royce m.fl.

Men om vi återgår till den första låten i inlägget är den ett exempel på det underbart chic’t exklusiva sound Chic faktiskt står för oavsett vem det sen är som står vid mikrofonen och sjunger. Det lixom alltid lyser lyx, flärd och glamour om deras musik och man känner sig som man tillhör en utvald skara när man hör den.

Tjillevippen

notbugs

Ett litet test…..

Madonna – Physical Attraction

Det här är ett litet test kan man säga. Har nämligen inte haft med Madonna på bloggen tidigare. Egentligen borde jag ha haft det men jag har dragit mig för det på grund av att klippen med hennes låtar på YouTube har en sällsam vana att försvinna allteftersom YouTube städar bland olovligt uppladdade grejer. Men nu gör jag ett försök i alla fall och då måste jag ju ta med den låten med Madonna som var den som fick mig på fall en gång i tiden.

Minns att jag fick Everybody i ett utskick först men den tyckte jag sådär om, men sen när jag hörde tolvan med Physical Attraction så var jag fast. Den är ju så underbart brutal på något vis, inte minst med tanke på att jag med den låten spelade ner ett par monitorer från taket på ett ställe jag spelade på i Linköping. Det går att läsa om den episoden i ett tidigare inlägg som jag skrev för något år sedan.

Annars så kan jag konstatera att Madonna var kul som artist första 10 åren, sen har det bara varit blaj med henne känns det som. Jag gillade de första albumet väldigt mycket men blev lite besviken på Like A Virgin när det albumet kom. Då ska ni veta att Nile Rodgers är en av mina husgudar så det ska mycket till innan jag ratar något som han varit med att plita ihop.

Men sen kom det lite spridda skurar med en del riktiga favoriter. Låtar som Into The Groove, Causing A Commotion och Vogue är ju samtliga av den kalibern att de är ett måste om man ska ladda MP3-spelaren inför en resa till en öde ö och bara har typ 4 GB att lagra på. Hmmmm….. inser att jag kanske får äta upp det uttalandet för det är tuff konkurrens när jag tänker efter. Hur som helst så är det såna låtar som funkar att spela när som helst och man blir bara glad.

Kom på en till låt som kan vara med och det är Deeper And Deeper och det är för övrigt den senaste låten som håller måttet i mina ögon och då är det trots allt över 15 år sedan den kom. En låt jag blev väldigt besviken över var Hung Up, den känns inte innovativ för fem öre utan bara som en plankning av en stil som råkat sälja bra. Kan än idag inte begripa varför Björn & Benny clearade användningen av Gimme Gimme Gimme till just Madonna.

Då tycker jag att de kunde ha clearat Dancing Queen till KLF och deras The Queen And I. KLF var ju verkliga innovatörer och bra många år tidigare än Madonna med att snappa upp hur man använder sampling för att göra dansgolvsmusik. Nu kanske The Queen And I inte är nån höjdare som låt men själva greppet var så underbart fräckt att det förtjänar en guldkant.

Det var lite om Madonna och jag inser att det blev lite rörigt, men det blir så när man har många uppslag som spretar åt olika håll. Är därtill i lite tidsnöd just nu för jag har lovat att skära fram lite fina Entrecoté-skivor om en stund.

Tjillevippen

notbugs

 

Gottedisco med lite svensk touch…..

Ann Margret – Everybody Need Somebody Sometime

Märks att de har lyssnat en hel del på Chic innan de satte sig ner och spelade in den här lilla discobakelsen. Men jag måste säga att de har lyckats riktigt bra och fått till det rätta stuket med rytmgitarr modell Nile Rodgers och en pulserande bas á la Bernard Edwards. Samtidigt så är det lite klasskillnad om man jämför med herrarna Rodgers och Edwards skapelser, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men man kan ju helt klart säga att det är en Chic-wannabe-låt.

Hur som helst så gillar jag den här låten och blev väldigt glad när jag fick den som tips av YouTube. Vad jag kan se på Wikipedia är att den här låten är den sista singeln hon släppt även om hon kommit med flera album sedan 1981 då denna pärlan kom ut. Har dock ingen koll på hur hennes senare alster låter men antar att det är lite mer showmusik. Annars så är hon ju väldigt mångsidig med ett ben i nöjesbranchens alla olika delar, musik, film, show etc.

Själv så minns jag och gillar hennes insats i den amerikanska versionen av Luc Bessons actionskapelse Taxi från 2004 där hon spelar alkoholiserad mamma till en av huvudpersonerna. Kan rekommendera en titt på eftertexterna till den filmen då de visar lite olika outtakes, däribland ett väldigt kul där just Ann Margret är i fokus.

Tjillevippen

notbugs