Rapport från Arlanda…..

Surface – Feels So Good

Sitter i utrikesterminalen på Arlanda och väntar på att få flyga till Gran Canaria. Planet som skulle ha lyft kl 07.55 är försenat och ny beräknad avgångstid är 11.10. Lyckligtvis har jag hittat en sjukt bekväm fåtölj som jag parkerat mig i så man slipper vara helt ledbruten när man ska sitta på flyget i över 5 timmar sen.

Den här låten hittade jag härom dagen och det är ännu en sån låt som jag missade när den en gång i tiden kom ut. Hyfsad 80-talslåt som hade passat bra på ett blandband på den tiden man fortfarande använde kassettband.

Är rätt intressant att sitta och kolla på folk så här på en flygplats. Det är en miljö som jag är väldigt fascinerad av eftersom det är så otroligt många olika sorters människor som passerar. Därtill kan man se ett och annat känt ansikte och för en stund sen såg jag skådespelaren Ola Rapace stå och prata i sin mobiltelefon sisådär fem meter ifrån där jag sitter.

Nog om detta, måste hushålla lite på batteriet till min laptop så den orkar med åtminstonen en filmvisning på flygresan. Så nästa inlägg lär komma från det soliga och varma Gran Canaria.

Tjillevippen

notbugs

Annons

Heta sommarnätter…..

Vicky Sue Robinson – Hot Summer Nights

Nu är det snart bara en dryg vecka kvar tills jag beger mig till varmare breddgrader, dvs den årliga resan till Gran Canaria. Eftersom det är tredje året på raken nu så får man väl nästan börja kalla det för en tradition. Ska bo på samma anläggning som tidigare i Bahía Feliz, fast i ett annat lägenhetsområde så jag ska ha min terass precis nere vid havet.

Har laddat upp med en hel drös bra låtar vilket jag nämnt i tidigare inlägg. Har provlyssnat på samlingen när jag varit ute och promenerat och det känns väldigt lovande så här långt. Det är hur som helst väldigt viktigt att ha ett bra soundtrack med sig när man reser för utan musiken så blir minnena lite luddigare.

Ska ta med min lilla bärbara dator när jag åker så förhoppningsvis ska jag få en och annan stund över så jag kan slänga iväg ett blogginlägg. Då kanske jag till och med ger mig på att visa lite bilder från mina utflykter som jag tänkt göra. Har inga helspikade planer mer än att jag ska till Puerto de Mogán nån dag och sen tänkte jag vika en dag för ett besök till Las Palmas. Därutöver tänkte jag ta lite olika busstrippar till ställen jag inte varit på tidigare men varthän det blir har jag inte bestämt än, det ger sig när jag är på plats.

Något som jag inte kommer att göra är att ligga och sola, ett och annat bad lär det bli men jag nöjer mig med att bada i poolen för i Bahía Feliz är stranden så stenig och dessutom brukar havet vara lite ostyrigt då det är inget behagligt att bada då. Nä, soft och avkopplande ska det vara annars får det va. Nog om detta, nu ser jag att klockan är sen och det är dags att gå och lägga sig. Over and out!

Tjillevippen

notbugs

Lite nattmusik…..

Incognito – Giving It Up (Uplifting Club Mix)

En gammal Café Opera-favvis från 1993, dvs samma år som jag flyttade till Stockholm. Blev dock inte långvarig som storstadsbo utan flyttade tillbaka till Eksjö 1995. Trivs bättre här, kan lixom inte förstå tjusningen med storstaden när allt man behöver i livet går att få i mindre skala, något som jag tror är ganska bra för det själsliga välbefinnandet i längden.

Tjillevippen

notbugs

Monsterbas…..

Tony Baxter – Screamin’

Det här är en sån låt som jag mer än gärna hade velat släppa loss i den feta anläggningen som fanns på Mayday i V-vik en gång i tiden. Nu fick jag möjlighet att vädra den vid ett flertal andra tillfällen, bl.a på en fest vi hade i färjeterminalen på Lucerna våren 1983. Även om festen i sig spårade ur så var det kul ur den synvinkeln att vi hade en sjukt överdimensionerad anläggning i den förhållandevis lilla terminalhallen. Totalt 10 bashorn som var stackade från golv till tak i ena änden av lokalen. Sen toppade vi det hela med 2 st Cerwin Vega V-33 samt 2 st Cerwin Vega PD-15 och några PA-toppar av okänt märke.

Under själva kvällen så gick det inte att damma på för mycket för då hade publiken gått därifrån döva och allmänt lomhörda. Men på eftermiddagen då vi satte upp det hela testade vi anläggningen rejält och man kan lugnt säga att det hela kändes som en mindre jordbävning. Den här låten hörde till favoriterna på den tiden när det gällde att testa anläggningar och om ni lyssnar på den i en hyfsat bra anläggning så förstår ni nog varför.

Kan så här i efterhand konstatera att den främsta anledningen till att vi arrangerade fester av det slaget var att det gav oss möjlighet att flytta ribban några snäpp varje gång när det gällde ljudanläggning. Ju större fest desto större intäkter och därmed större ljudanläggning. Tyvärr så räckte intäkterna inte alltid till för att täcka hela kalaset utan vi fick pynta lite ur egen kassa, något som vi gjorde mer än gärna bara för att ha det brutalaste ljudet i grannskapet.

Tjillevippen

notbugs

En riktig Maydayklassiker…..

Spargo – You And Me

Jag kan än idag känna flåset från jordbävningshornen på Mayday när jag hör introt på den här låten. Man kan nämligen förledas att tro att det inte är nåt direkt tryck i bottnen på den när man lyssnar i mer ordinära högtalare. Men släpp då loss den i en riktig Cerwin Vega-anläggning och du kommer att bli mäkta imponerad. Det är ett sånt grymt tryck, mycket tror jag beror på att det är så koncentrerad energi i varje taktslag så det väger upp bristen på direkt hörbar lågbas. Vet inte om det där jag nyss skrev har någon bäring i verkligheten men det kändes i alla fall vettigt.

Hur som helst så var den här låten en stor favorit på Mayday Club i Västervik
sommaren 1980 när vi ungdomar i Västervik blev bortskämda med den bästa musiken och det bästa ljudet. Så ingenting som kom efter skulle någonsin göra oss lika imponerade som vi blev första gången vi klev över tröskeln till det magiska disco-palatset Mayday Club.

Det lutar åt att det här blir det sista inlägget på svenska på bloggen, har nämligen bestämt mig för att bredda målgruppen genom att börja skriva på engelska. På så sätt hoppas jag komma i kontakt med fler likasinnade och därtill få lite mer input på det jag skriver.

Anledningen till att jag från början inte valde att skriva på engelska var att bloggen hade ett lite annat syfte från början. På den tiden var det mest en slags krönika över gamla minnen jag har från mina tonårsår, men med tiden så har den typen av inlägg blivit färre och färre och det har mer kommit att handla om musiken.

Men det enda som sker i nuläget är således att jag skriver inläggen på engelska, för övrigt är tanken att det ska se ut som tidigare. Får se om jag eventuellt framöver gör någon smärre grafisk förändring, men huvudet med Maydayloggan och jordbävningshornen plockar jag aldrig bort, det är min logotype och den är jag så grymt nöjd med att den tänker jag fortsätta med så länge jag kan.

Men nu väntar lite mindre kul uppgifter som att uppdatera min “Om-sida” på bloggen, dvs översätta den, får förresten se om jag kanske skriver om den helt. Ja, mycket småpill väntar så räkna med lite stök och bök närmaste dagarna.

Tjillevippen

notbugs

P.S Min signaturfras Tjillevippen kommer inte försvinna utan den får eventuella engelskspråkiga läsare helt enkelt lära sig leva med. D.S

Hur mycket får man stjäla…..

Shearon – Inside, Outside, In (Club Mix)

När jag hör den här undrar jag hur de har lyckats baxa den här ut på marknaden rent upphovsrättsmässigt. Det är ju musikaliskt en ren ripoff på Millie Scotts Prisoner Of Love. Vad som sen är lite småkul är att det hela är producerat av en herre som var inblandad i Boney M’s och Milli Vanillis framgångar, Helmut Rulofs heter han. Ja, det säger väl en hel del om hur de har tänkt när de gjorde den här rena kopian på en av mina favoritlåtar från 1986.

 

Millie Scott – Prisoner Of Love

Måste ju ta med originalet när vi ändå är igång för att ni ska få tillfälle att höra den rent makalösa likheten mellan dessa två låtar. Nu ska jag för övrigt passa på och säga att jag på intet sätt tycker att Shearons “kopia” är dålig, tvärtom så har den sina kvaliteter som skiljer sig från originalet även om det inte på något sätt är nyskapande. Men jag kan ändå inte låta bli att få en dålig smak i munnen när jag stöter på såna här låtar.

Det är lixom en sak att influeras, som i exemplet jag hade igår med Ramona Brooks, eller att göra en cover på en låt, men när man gör en ren ripoff så känns det lixom lite tråkigt oavsett om resultatet blir bra eller ej, och då ska ni veta att jag är väldigt liberal när det kommer till upphovsrättsfrågor. Men jag ser det mer som att det är ett billigt sätt att försöka slå mynt av en framgångsrik formel istället för att influeras och skapa något nytt.

Det är dock en svår avvägningsfråga som inte alltid är så solklar att tolka och därför tycker jag att man hellre ska fria än att fälla, så därför så bör det vara fritt att laborera på dylikt vis även om det ger lite dålig smak i munnen. Det är lite som att sitta och rapa högt på en fin middag, man gör det bara inte, men om man gör det så får man räkna med skammen som följer inlusive risken att man inte blir bjuden nästa gång.

Tjillevippen

notbugs

Söt smärta…..

Dexter Wansel – The Sweetest Pain

Det här är mannen som är mästare på att göra slick och classy disco. Hans styrka i produktionerna är oftast de underbara körerna som smakar som en riktigt god glass en varm sommardag. Behöver nog inte använda så många mer ord för jag tycker låten talar för sig själv alldeles utmärkt bra.

Tjillevippen

notbugs

En gammal favorit i ny tappning…..

Bob Baldwin feat. Jocelyn Brown – Somebody Else’s Guy

Vet inte hur många gånger jag nämnt det, men Jocelyn Brown är min absoluta favoritsångerska alla kategorier. Hennes största egna hit var ju just den här låten och då är det lite kul att hon sjunger den i en lite annorlunda tolkning i det här klippet. Det visar på henne storhet och bredd att kunna ge hela låten en lite mer laid-back-känsla. Så högst på listan över liveframträdanden jag vill se är nog en konsert med Jocelyn Brown, det skulle vara en riktigt höjdare. Har ju sett en hel del klipp på YouTube som alla är av ståpälskaraktär när det gäller hennes framträdande.

Tjillevippen

notbugs

Chicinfluerat…..

Ramona Brooks – I Don’t Want You Back

Det här var en riktigt kul bekantskap som jag inte hört förut. Men jag föll för den direkt, mycket beroende på de Chicinfluenser som så tydligt hörs genom låten. Tänker då närmast på de stråkpartier som dyker upp då och då samt basgången som ligger och driver låten i värsta Bernard Edwardsstilen. Sen är det allmänt mycket Chickänsla över hela produktionen med många smådetaljer som man norpat helt enkelt. En annan influens hittar vi i breaket då det snurrar iväg och påminner lite om klassiska Salsoulproduktioner.

Man har som sagt var lyckats peta in många olika influenser men gjort det på ett väldigt tilltalande sätt så den här låten får ett stort plus i kanten. Så nu blir det till att hitta en version med bra kvalitét som man kan rippa ner till samlingen med nyupptäckta discoklassiker.

Tjillevippen

notbugs

Lite fel dag, men vad gör det…..

Love And Kisses – Thank God It’s Friday

Ja, som sagt var, det är lite fel dag att ta med den här låten på, men det struntar jag i för den är så uttans bra att jag vill ha med den här och nu. Extra kul är att det är lite video till låten med den äkta discokänslan från slutet på 70-talet. Den här låten skulle jag vilja pilla in i en kategori som jag kallar “Glitterdisco”. Det finns en samling låtar som har en speciell glittrig känsla och den här tillhör absolut den kategorin.

Men inte nog med att det är en bra låt, den är ju dessutom titellåt till filmen Thank God It’s Friday som var en av alla filmer som slogs om uppmärksamheten i slutet på 70-talet. Just den filmen har kommit lite i skymundan av Saturday Night Fever som ju var den stora blockbustern i kategorin. Personligen så gillar jag Thank God It’s Friday som film för den är dels så dålig så den är bra och sen så är det så mycket bra musik i den.

Fick tag på den på VHS för många år sen och det är nog dax att digitalisera den så man har den sparad på lite smidigare format. Helt klart är att det är en kultklassiker som kan rekommenderas om du är sugen på disconostalgi av den högre skolan. Dessutom så är den rätt rolig för att den innehåller så många banala och rent ut sagt fjantiga scener så man kan inte låta bli att dra på smilbanden.

Tjillevippen

notbugs