Vilse i skogen…..

Forrest – Feel The Need In Me

Ja, jag vet att skog på engelska stavas med bara ett r, dvs forest men nu handlar inlägget om skogsaktiviteter så då får man skarva lite med musikvalet. Hittade för övrigt inte den låten med Forrest som jag hade som förstaval till detta inlägg. One Lover Don’t Stop The Show heter den och är den klart bästa av alla låtar som Forrest släppte på 80-talet.

Nu tar vi oss tillbaka till våren 1980 då jag gick i 7:an på Norra Högstadiet i Västervik. Det var friluftsdag och jag och min kompis hade bestämt oss för att prova på orientering. Anledningen till detta var nog mest för att vi trodde att vi skulle kunna slöa lite och att det inte skulle vara alltför jobbigt. Dessutom slapp man ha nån lärare hängandes över axeln som kollade vad man pysslade med.

Hur som helst så gav vi oss ut i skogen vid VO-torpet med gott självförtroende och en förhoppning att vi skulle klara av det hela på så kort tid som möjlighet för sen fick man ju gå hem och var ledig resten av dagen. Nu blir det ju inte alltid som man tänker sig och våra planer om tidig hemgång grusades ganska snabbt när vi insåg att det var svårare att orientera än vi hade räknat med.

Vår tanke var att plocka kontrollerna en och en genom att gå mellan dem i en rak linje, nu var dock inte geografin sådan att den tillät dylika genvägar. Men vi gjorde vårt bästa för att besegra geografin men efter någon timme så mötte vi vår överman i form av ett stort kärr som låg i vägen för vår planerade rutt. Tro nu inte att vi lät oss avskräckas utan vi tyckte vi var riktigt smarta när vi bestämde oss för att traska rakt igenom kärret så vi inte skulle behöva gå en lång omväg.

Det var bara ett problem, i början var det kanske ankeldjupt med vatten, men när vi kom till mitten av kärret så blev det plötsligt midjedjupt vatten men inte stoppade det oss. Vi fick dock stora bekymmer ganska snart när det blev lite grundare och vi upptäckte att kartan och kompassen försvunnit på vägen då vi vadade genom vattnet. Kompisen hade haft kartan nedstoppad i byxlinningen och kompassen i fickan men på nåt ställe så var det lite djupare än så så jag antar att det var där de två navigationshjälpmedlen bestämde sig för att hoppa av vår lilla orienteringsgrupp.

Till slut hade vi i alla fall tagit oss genom kärret och hittade faktiskt fram till nästa kontroll utan karta. Men sen blev det ju lite svårare, vi hade ju inte en aning om vart vi skulle sen mer än ett svagt minne från den borttappade kartan. Fast vi bestämde oss att göra ett försök ändå och gå till världshistorien som världens första kartlösa orienterare. Men efter att vi irrat runt nån timme och inte hade nån koll på var vi var så satte vi oss ner och funderade på vad vi skulle hitta på.

Vi bestämde oss då för att gå tillbaka till VO-torpet och avbryta helt enkelt. Nu var vi dock aningens vilse i skogen så det var lättare sagt än gjort att hitta tillbaka. Kan nog inte påstå att vi hade nån plan för återtåget heller utan vi gick lite på måfå och försökte ha lite pejl på hur solen stod och på så sätt räkna ut vartåt vi skulle. Men timmarna gick och vi blev allt tröttare i benen. Till slut efter mycket traskande så kom vi fram till barkbanan som gick genom skogen. Då visste vi att vi skulle hitta tillbaka eftersom det bara var att följa den.

Så till slut kom vi så fram till VO-torpet igen och då var klockan sisådär 17:30 på eftermiddagen. Den planerade senaste ankomsttiden som vi fått då vi gav oss ut på förmiddagen var typ 15:00 eller nåt sånt så vi var rejält försenade. Det fick vi också bekräftelse på då ansvarig lärare hade skrapat ihop en liten skallgångskedja för att ge sig ut och leta efter oss. De skulle precis ge sig in i skogen då vi kom tillbaka så vi kom i sista stund kan man säga.

Det blev ett litet förmaningstal av ansvarig lärare och sedan var det bara att ge sig hem och kliva ur de genomblöta kläderna och få sig en ordentlig dusch. Dagen efter i skolan fick vi en hel del pikar för vårt virrande i skogen, men vi tog det från den skämtsamma sidan för sådär i efterhand så var det ju rätt kul även om det var lite snurrigt när vi höll på att leta oss fram inne i skogen.

Efter detta så har jag bara orienterat en gång till och då gick det betydligt bättre för vi hade lite bättre planering och framförallt bättre koll på kartan.

Tjillevippen

notbugs