Välkommen till punkhörnan…..

Rude Kids – Raggare Is A Bunch Of Motherfuckers

Ja, vad kan man säga när man hör denna gamla pärla. Svensk punk när den var som bäst får jag nog säga och när jag lyssnar på låten nu så håller den än idag. Däremot kan jag inte annat än småle åt texten. Det är lite komiskt så här i efterhand med de motsättningar som fanns mellan just punkare och raggare i slutet på 70-talet. Det är en sån grej som man annars lätt glömmer bort. Varför det var så har jag aldrig fått riktigt klart för mig men man kan ju ana att raggarna blev sura över att det kom fram en ungdomsgeneration som var mer rebelliska än vad de själva nånsin varit.

Egentligen är ju fenomenet raggare i sig rätt fascinerande, det är ju en ganska “lokal” skandinaviskt företeelse. Misstänker för övrigt att det nånstans i landet sitter någon och skriver en doktorsavhandling i ämnet, brukar ju bli så med tiden när det gäller udda fenomen i det här landet.

Men för att återgå till de svenska punkarna, vi hade en hel drös av dem i Västervik där jag växte upp. När jag gick på Norra Högstadiet fanns det ett punkband som hette “Granen Barrar” som var väldigt stora med lokala mått mätt. Det innebar att så snart det byggdes upp en scen nånstans i stan för att ett ungdomsarrangemang skulle hållas så nog fick “Granen Barrar” stå på scenen och roa den lokala publiken.

Försöker förtvivlat komma på några andra samtida lokala punkband men det står still. De enda jag kan komma på är de band som kom 4-6 år senare i den andra punkvågen. Jag umgicks nämligen en hel del med de snubbarna i den lokala punkrörelsen då. Kan tyckas lite märkligt med tanke på att jag var en discosnubbe, men det har aldrig hindrat mig från att umgås med alla olika typer av människor.

Hur som helst så fanns det i andra punkvågen ett band som hette “Malte Vräker Småsten” och utöver dem så har jag för mig att ett band hette “Klart Grabben Ska Ha En Husvagn”. När det gäller det sistnämnda blir jag lite osäker på ifall det var ett riktigt punkband eller om det bara var ett påhittat namn som vi använde oss av då vi tog upp ämnet i Västerviksrevyn 1983. Men “Malte Vräker Småsten” var i alla fall ett riktigt band och jag har nånstans i min kassettlåda ett band med dem som jag faktiskt var med och producerade.

Det var många långa timmar i den lokala studion IL-Studio, men vi hade väldigt kul, fast slutresultatet blev nog inte så mycket punk egentligen utan mer nån slags experimentell rock. Måste lyssna på kassetten igen för att närmare kunna artbestämma musikstilen.

När jag tänker tillbaka på den tiden så får jag säga att musiklivet i lilla Västervik var tämligen livfullt, och eftersom det är en liten stad så kände alla varandra oavsett vilken typ av musik man höll på med. Det var t.ex genom kontakter med en kille som spelade bas i det lokala hårdrocksbandet Orions Sword som jag fick upp ögonen för Ozzy Osbourne och han var nog den första hårdrocksartist som jag lärde mig gilla och uppskatta till 100%. Men det är nog inte så svårt att gilla den mannens musik efter att ha hört låten Mr Crowley på repeat ett åtskilligt antal gånger.

Tjillevippen

notbugs