Bra och dåligt på samma gång…..

American Gypsy – I’m Ok You’re Ok

Ja, man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser den här videon. Låten är ju så uttans bra men det blev så fel när de gav sig på att försöka göra en video till den. Känslan blir lite densamma som när en nära vän eller släktning just gjort bort sig i nåt offentligt sammanhang.

Just den här låten var ju för övrigt den sista låten i första Mayday-live-klippet som jag hade med i förra inlägget. Så den är starkt kopplad till Mayday i mitt minne för det var där jag hörde den först och det var där den kom till sin fulla rätt i den ljudanläggningen som fanns där.

Inser att jag måste forska mer kring alla detaljer rörande Mayday Club, funkar liksom inte att bara lita till sitt eget minne så jag får nog börja rådda lite och ta kontakt med folk som man kände på den tiden och som kan tänkas bidra med lite mer substans.

Men i det forskningsarbete jag bedrivit hittills så har jag ju en hel del tidningsmaterial från gamla nummer av Västerviks-Tidningen att luta mig mot och där kan man till viss del följa utvecklingen då det hela startade sommaren 1980. Ja, det hela började med en liten artikel i VT den 22:a maj 1980.

Första rullskridskodiscoteket

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Det som är lite kul med den här artikeln är att det hela lanserades som ett rullskridskodiscotek, Sveriges första dessutom. Men det låg ju helt i tidens anda då en av de stora flugorna 1980 var just att åka rullskridskor, och då handlar det om den klassiska varianten med fyra hjul på varje skridsko, precis som på en bil så att säga. Undrar om rollerblades ens var uppfunna vid den tiden?

En annan liten kul detalj är särskrivningen i rubriken, undrar om det är ett sättningsfel eller om det är de två praktikanterna som skrivit artikeln som haft problem med språket helt enkelt? Får passa på att lägga in en brasklapp om att undertecknad oxå slarvar med språket emellanåt, jag är väl medveten om detta. Är t.ex mästare på att skriva långa meningar och haka upp mig med många upprepningar. 😉

Men för att återgå till ämnet, en sak jag noterar som en tidstypisk detalj är betoningen på att det handlar om ett drogfritt etablissemang. Det var väldigt mycket sånt vid den tiden, vem minns inte “Spola kröken” eller antirökkampanjen VISIR (Vi Som Inte Röker) t.ex.

Ambitionerna var höga, det skulle vara full “rulle” 😉 hela veckan, men jag kan ju redan nu berätta att så bidde det inte riktigt. I början var det ifos öppet med olika aktiviteter de flesta kvällarna i veckan, men underlaget för att köra disco i den utsträckning som man hoppades på och gav uttryck för i artikeln fanns helt enkelt inte.

Men det är inte lika illa som i dagens Västervik. Nattklubben Palladium som öppnade i december 2007 hade som ambition att ha öppet två kvällar i veckan men för inte så länge sen så fick man minska öppethållandet till en kväll i veckan. Den har för övrigt tagit över namnet från den tidigare hyresgästen vilken var biografen Palladium som jag skrivit om tidigare här i bloggen.

Jag vill passa på att be eventuella läsare, som har minnen rörande Mayday Club, foton eller annat av intresse, att höra av sig till mig. Du kan antingen skriva en kommentar här på bloggen eller så går det bra att skicka ett mail till mig på följande adress:

Mailadress notbugs at maydayclub dot nu

Tjillevippen

notbugs

Filmtajm igen…..

Ravel – Bolero

Kanske inte den vanliga bagen musik på den här bloggen precis, men den har att göra med temat på inlägget idag. Jag har som bekant precis varit i Västervik ett par dagar och är nu hemkommen från min vistelse där. Det blev två besök till Västerviks Stadsbibliotek där jag grottade mig ner i gamla nummer av Västerviks-Tidningen från 1980. Fick avgränsa lite så det jag hann med att skumma igenom sträcker sig från och med maj till och med augusti 1980. Fick totalt med mig 18 stycken A3-utskrifter med artiklar och annat godis som jag kommer att skriva om här på bloggen framöver.

Jag börjar med en godisbit som bygger på filmtemat. Det var inte länge sen jag hade ett inlägg om biografen Palladium i Västervik. Min trogna läsare Hugoelle påpekade då att även den andra biografen i Västervik på den tiden förtjänade att nämnas. Forum drevs av Folkets hus i Västervik och var inte en renodlad biograf utan även teaterscen m.m. Men de visade som sagt var film där oxå men repertoaren var där oftast snäppet lägre kvalitetsmässigt jämfört med Palladium. Dock fanns det undantag, som t.ex när de visade E.T vilket Hugoelle skrev om i sin kommentar.

Därtill kan noteras att på Forum visades det porrfilm ibland, något som jag och kompisen tyckte det var väldigt spännande att försöka smita in på när vi var sådär 12-13 år. Minns att det mest var gamla gubbar som satt i salongen å så vi två fnissiga tonårsgrabbar som hukade längst bak och försökte se vad det hela handlade om. 😉

Hur som helst så hittade jag lite bioannonser för både Palladium och Forum från den 18:e augusti 1980, och det är de jag delar med mig här idag. Finner just den här kombinationen av filmer ganska talande för hur utbudet såg ut på de två konkurrerande biograferna.

Bioannons VT 1980-08-18 Biografannons i Västerviks-Tidningen 1980-08-18

Filmen Blåst på konfekten har jag faktiskt börjat kika på nu, har kommit drygt halvvägs, och jag får nog säga att den har sin charm än idag. Framför allt så är Dudley Moore grymt kul med alla galenskaper han har för sig. Dessutom så är Bo Derek en “babe” än idag i rollen hon spelar. Hennes filmkarriär efter den här rollen blev annars ganska medioker och hon är nog idag mest ihågkommen som tjejen som fick rastaflätorna att slå igenom. Ja, och sen var hon ju tjejen som förförde Dudley Moore till tonerna av Ravels Bolero i den nyss nämnda filmen, så där har ni kopplingen till dagens låt.

Tjillevippen

notbugs

Palladium visar Chicagoexpressen…..

Henry Mancini – Hilly’s Theme (Soundtrack from Chicagoexpressen / Silver Streak)

Gjorde lite blandade anteckningar när jag var på biblioteket i Västervik och läste gamla nummer av Västerviks-Tidningen härom veckan. Bland annat så fastnade jag för en bioannons som lät meddela att filmen Chicagoexpressen visades på biografen Palladium i Västervik lördagen den 10/5 1980. Det fanns två föreställningar att välja på, en kl 18.30 samt en kl 20.30 och åldersgränsen var 15 år.

Att jag fastnade för just den här annonsen beror på att Chicagoexpressen eller Silver Streak som den heter på engelska var en av mina favoritkomedier från den tiden. Ja, generellt sett så var alla filmer där Gene Wilder och Richard Pryor visade sina ansikten bra. Är väl lite tveksamt om jag kan skriva under på det påståendet idag men efter att ha gluttat lite på Chicagoexpressen så här 2009 så får jag säga att den filmen håller i alla fall än idag.

Lyckades hitta en trailer till filmen på YouTube men kvaliteten är sisådär då den tydligen är rippad från en 16mm filmkopia.

Trailer – Chicagoexpressen / Silver Streak

Måste säga att trailern i sig är ju ett underbart tidsdokument. Den får mig att vilja göra ännu en lista, dvs listan över tidernas mest nostalgiska trailers. Vad är det med mig och dessa listor, har jag nån genetisk defekt som får mig att vilja ordna in saker och ting i olika listor eller är det kanske ett mer allmänt manligt syndrom? 😛

Det som kan noteras är att filmen kom redan 1976 och ska ha gått upp på bio första gången i Sverige den 28 september 1977. Så nu funderar jag på varför den dyker upp på Palladium i Västervik i maj 1980. Var det så att vi i Västervik fick vänta hela tre år på att en hyfsat populär amerikansk komedi skulle visas på vår lokala biograf? Eller kan det vara så att den visades i repris helt enkelt för att kunna mjölka ur den lite mer biljettintäkter?

Kanske det rentav var en försmak på det som sedan skulle utvecklas till sommarnattsbio i Västervik. Minns inte riktigt när man började med det men det var där nån gång i början av 80-talet som det var en hyfsat populär grej i lilla Västervik. Ska ta och forska mer i det nästa gång jag besöker biblioteket i Västervik.

Funderar på om det inte finns nån smidigare variant än att jag ska behöva åka till V-vik varje gång jag vill göra lite nostalgiresearch. Allra smidigast vore ju om det fanns digitala kopior som man kunde läsa. Kanske Riksarkivet har nåt sånt, får nog ta och undersöka saken, vem vet man kan ju bli glatt överraskad?

Hur som helst, för att återknyta till Palladium så finns inte den biografen längre utan man har istället öppnat en nattklubb där, som dock för traditionen vidare genom att ha antagit just namnet Palladium. Så då känns det inte lika tungt att se en av ungdomens käraste institutioner förpassad till minnenas aveny. Försöker förtvivlat komma på vad det var för sorts fruktvinegum som jag var så förtjust i när jag såg på film i tonåren. Det var inte Bassets klassiska utan något av de svenska godisfabrikanternas försök att skapa en konkurrerande produkt.

Har dock för mig att godiset inhandlades i en liten kiosk som låg till vänster när man kom in i foajén på Palladium och sedan köpte man biljetterna i biljettluckan som låg rakt fram. Sedan när man skulle gå in i salongen stod biografvaktmästaren vid någon slags pulpet och rev biljetterna innan man kunde gå in och sätta sig. Mera input kring detta mottages med varm hand för jag känner att minnet sviktar lite när jag försöker se foajén framför mig som den kan ha sett ut då det begav sig.

Innan jag avslutar vill jag bara skriva några ord om Henry Mancini som skrivit filmmusiken till Chicagoexpressen. Han var en kompositör som gjorde väldigt mycket filmmusik och han lyckades plocka hem hela tre Oscarstatyetter under sin karriär, bl.a för filmmusiken till Breakfast At Tiffany’s. Han skrev även musiken till Rosa Panternfilmerna och allskön annan musik för film och tv, bl.a musik till tv-deckaren Columbo som var lite av en favorit i mitt barndomshem.

Tjillevippen

notbugs