Favorit i repris…..

Spirits – Don’t Bring Me Down (Original Club Mix)

Är lite “off” för tillfället så det mesta går lite på halvfart. Så därför bjuder jag idag på en favorit i repris, en låt som jag nog aldrig kommer att tröttna på. Blir alltid väldigt partysugen när jag hör den och den väcker många nostalgiska minnen från tiden då jag bodde i Sthlm. Iofs så trivdes jag inte med att bo där men trots det så hade man ju en del kul med tanke på det stora nöjesutbudet. Men även där saknade jag ibland den familjära känslan som trots allt brukar finnas när man går ut på mindre orter. Dock så kompenserades bristen på familjär känsla av den underbara musik som spelades på de ställen jag oftast gick på. Så det är nog mycket därför jag ser tillbaka på den tiden med ett lätt nostalgiskt rosa skimmer.

Tjillevippen

notbugs

Inspiration…..

Azymuth – Dear Limmertz

Inspiration kan man få från många olika håll och när det gäller den här bloggen är kanske den allra främsta inspirationskällan YouTube. Men därefter så kommer inspirationen från alla möjliga håll. Vi kan ta den här låten som ett exempel, den blev jag påmind om av min nätbekant Dick som är en välbesökt gäst här på bloggen. Han håller även i en egen podcastkanal som heter Dick G’s Podcast eller DixMix. Det är där jag fick tipset om den här låten som är en gammal favorit.

Dick snickrar ihop lite blandade mixar med jämna mellanrum som han sen lägger upp på sin podcastkanal. Där kan man hitta mycket godis och framförallt bli påmind om låtar man trodde man glömt bort eller åtminstone inte hört på väldigt länge. Den här låten är med i det senaste mixet han snickrat ihop och som dök upp igår. Det är bara att göra ett besök på Dick’s podcastkanal och lyssna, eller varför inte ladda ner några av hans mixar och ladda MP3-spelaren med lite bra musik för långpromenader i höstrusket.

Om vi återgår till den här låten så kan jag inte låta bli att berätta att jag alltid tyckt att det finns nån annan låt som påminner lite om den. Har bara inte kommit på vilken det var förrän idag.

 

Sylvester – Give It Up

Blev uttans glad när jag äntligen kom på vilken låt det var som jag haft på tungan så länge. Kan vara lite frustrerande annars att gå omkring och leta efter en låt i hjärnarkivet och inte riktigt nå ända fram. Give It Up är nog för övrigt en av mina favoriter med Sylvester som dessvärre fick lämna jordelivet alltför tidigt.

Måste bara ta med en annan favorit med Sylvester som jag hade med på bloggen på självaste julafton förra året. En riktig partylåt med andra ord och dessutom är den riktigt lång så man får mycket musik att njuta av.

 

Sylvester – Over And Over

Man blir makalöst dans- och partysugen när man hör den här och även om den är lite tunn i ljudet så gör det inget för det är ett sånt underbart sväng i den. Kanske någon där ute sitter på en bra MP3-ripp av den?

Tjillevippen

notbugs

Nattfolket…..

Kool & The Gang – Night People

Blev lite förvånad när jag såg att jag bara haft med Kool & The Gang en enda gång på bloggen så här långt. Men det råder vi bot på här och nu med en av mina absoluta favoriter när jag får välja ur den enorma flora av låtar som de lyckades producera under sina toppår.

Kool & The Gang är dessutom en sån grupp som hade varit väldigt kul att se live och jag hade möjlighet att göra det när jag var i Florida och firade nyår i början av 90-talet. Men istället för att stanna i Miami där konserten skulle vara så åkte jag till Orlando för att gå på Universal Studios stora nyårsfirande. Kan inte säga att jag ångrar mitt val för det var något i hästväg och där fanns också en hel del kända artister, kommer dock bara på Nia Peeples så här på rak arm ur minnet.

För den som inte kommer ihåg Nia Peeples så blev hon känd genom tv-serien Fame där hon spelade rollen som Nicole Chapman. Hon har under åren hunnit gifta och skilja sig tre gånger, bl.a med Howard Hewitt som ju är mest känd för sina vokala insatser i Shalamar.

Ja, det blir många trådar i det här inlägget och egentligen skulle man kunna fortsätta i evighet när man har kommit igång för hela musikvärlden är som ett enda stort spindelnät där allt mer eller mindre hänger ihop och man kan ofta hitta de mest märkliga samband mellan artister, låtar och annat intressant som hör till.

Vill bara avsluta med några ord till om den här låten, den var en riktig Maydayfavorit som jag och min kompis tokönskade de kvällar vi var där och roade oss. Sen när man själv spelade så var det en given låt att släppa loss i den underbara Cerwin-anläggningen. Kanske var det så att vi gillade den här låten så mycket för att texten i mångt och mycket påminde oss om oss själva?

Tjillevippen

notbugs

Känner för att vara lite "Slick" idag…..

Princess – Say I’m your Number 1

Det här är en av tidernas bästa låtar alla kategorier. Dessutom är den så extremt “slick” så man känner sig supercool bara man lyssnar på den. Få låtar har den inverkan att man tycker sig känna att hela ens karaktär förändras när man lyssnar på dem. Men det här är en sån låt och det är dessutom en låt som funkar både när man ska softa lite som när man känner sig på riktigt partyhumör. Fast om det är party så måste man ju spela 12’an, annars blir det ju ingen riktig fest. 😉

 

Princess – Say I’m your Number 1 (12’-version)

Herrarna i SAW-kollektivet hade en makalös förmåga att plocka fram det bästa ur de artisterna de tog in i sin makalösa popfabrik på 80-talet. Samtidigt som deras närmast industriella produktion av musik ter sig lite skrämmande så kan man inte annat än fascineras över hur hållbara många av de hitsen har visat sig vara. Det som då verkade vara lite av en slit-och-släng-vara, skapat för att hamna högt på listorna under en begränsad tid, ja det funkar än idag och “slits” med den äran i bl.a min MP3-spelare med jämna mellanrum.

Kom precis på en lista som borde snickras ihop och det är listan över tidernas bästa SAW-låtar och det är en lista som lär ta rätt lång tid att snickra ihop för det finns på tok för mycket bra låtar att välja emellan. Men ett stalltips är att Princess, Sinitta och Bananarama hamnar högt på min SAW-lista.

Tjillevippen

notbugs

Jag är en mycket, mycket sjuk människa…..

Günther & The Sunshine Girls – Teeny Weeny String Bikini

Ja, jag erkänner här och nu att jag är en mycket, mycket sjuk människa. För det är så att jag faktiskt tycker den här låten är riktigt bra. Kan inte sätta fingret på det men den har något speciellt som gör att den fastnat på min favvislista. Men jag antar att det är lite samma sak med den här som med t.ex Aqua och alla andra koncept som inte tar sig på alltför stort allvar. Det handlar helt enkelt om att göra enkel glad musik som funkar att festa och dansa till och det lyckas man ju med i det här fallet helt klart.

Tjillevippen

notbugs

Så kör vi lite återvinning…..

Manix – Feel Real Good

Körde ju lite på pianotemat i förra inlägget och kan inte låta bli att göra det även i detta. Låten ”Feel Real Good” var en riktig favorit i början av 90-talet och det som jag gillade allra bäst med den låten var ju såklart pianoriffet som genomsyrar hela låten. Men nu är det ju som “alltid” med “min” musik att det handlar om återvinning. I det här fallet kommer pianoslingan från en annan låt, nämligen denna:

Sterling Void – Don’t Wanna Go (Mike Dunn’s Vocal Mix)

Lite annorlunda stuk helt klart även om det inte är helt väsensskilt som i så många andra fall där man återanvänt olika slingor. Men det är alltid lika roligt att sitta och luska reda på dylika recyclingar för alltid lär man sig något nytt om musikens utveckling och inser att musikvärlden är en fascinerande värld som jag definitivt inte vill vara utan.

Tjillevippen

notbugs

Pianolektioner…..

Elevation – Can You Feel It

I ganska unga år så bestämdes det att jag skulle börja ta pianolektioner. Jag var inte helt avigt inställd till det hela för jag närde en dröm att en dag kunna sitta och plinka loss på en stor kyrkoorgel, ett instrument som jag än idag tycker är grymt mäktigt. Hur som helst så visade det sig att jag inte riktigt hade disciplinen för att kunna tillgodogöra mig mina pianolektioner varför det hela snart avbröts och jag fick ägna mig åt andra aktiviteter.

Men jag kan idag känna en viss saknad över att jag aldrig lärde mig spela piano för det är ett av mina favoritinstrument när det gäller den typ musik som jag gärna lyssnar till och då tänker jag främst pianohouse. Nu är kanske pianospelet i låtarna i det här inlägget aningens mekaniskt och i högsta grad programmerat, men ändå så lyckas pianot ge lite liv åt låtarna så som inget annat instrument kan.

Dream Frequency – Take Me

Samtliga låtar i det här inlägget är från första halvan av 90-talet och speglar ganska bra den musikdiet jag stod på under de åren. Livet var ju lite av en enda lång fest på den tiden även om jag jobbade och gnodde landet runt micklandes med datorer hela veckorna.

Love Decade – Is This A Dream

Nu är det slutmicklat sedan många år och likaså slutfestat men jag måste erkänna att jag inte saknar nånting av det. Livet har förändrat sig så mycket de senaste tio åren så det finns andra saker i livet som har betydelse nu. Men musiken som alltid haft en stor betydelse kommer att få behålla förstaplatsen över saker jag helst roar mig med ända till den dagen jag packar ihop och hamnar i träfracken.

Tjillevippen

notbugs

För fet…..

Svullo – För Fet

Hade egentligen planer på ett helt annat inlägg men som vanligt så spårade jag ur när jag satt och letade klipp på YouTube så nu sitter jag här med den grannlaga uppgiften att få ihop nåt vettigt av det min hjärna tyckte verkade så genialiskt alldeles nyss.

Letade efter klipp med rapparen Kurtis Blow och då blev jag tipsad om klipp med en annan rappare som heter Blowfly. Den mannen var känd för att göra allt än rumsrena texter under första halvan av 80-talet då han var som mest aktiv. Ett av klippen som finns på YouTube med honom är det här som kommer nu.

Blowfly – Too Fat Too Fuck

Ja, ni förstår nu kanske vad min skruvade hjärna snöade in på när jag såg vad klippet hette. Det var där jag på en nanosekund associerade till Svullos gamla hit från 1989 och fröet till det här inlägget var sått. Efter lite efterforskningar så konstaterar jag att Blowflys låt på temat “För fet….” är några år äldre än Svullos så kanske man kan misstänka att Svullo och grabbarna i Electric Boys kanske hade Blowflys låt i bakhuvudet när de bestämde sig för att komponera sin blivande klassiker?

Tjillevippen

notbugs

Man vill bara dansa när man hör den här…..

Sylvester – Over And Over

Den här låten lär ha varit ett s.k Anthem på discoteket Paradise Garage under de åren det fanns. Jag kan lätt förstå att den fått en sådan status för jag har toklyssnat på den om och om igen sen jag hittade den på YouTube. Man blir fruktansvärt danssugen och bara önskar att det fanns ett ställe som Paradise Garage där man kunde dansa loss till all världens bästa dansmusik.

Ska om en stund iväg och spela musikspel, sen är den här julaftonen fulländad. Bidde dock ingen tvätt idag som planerat. Var så extremt trött så det bidde en ta-det-lugnt-dag. Fattar bara inte varför den förlamande tröttheten bara kommer utan anledning. Det är som om hela kroppen bara tappar all ork även om jag kan vara hur pigg och full med idéer i skallen. Det hänger lixom inte riktigt ihop men det är bara att gilla läget och lyssna på kroppen. Funkar inte att försöka forcera för då blir det bara ännu värre så till slut orkar man ingenting alls.

Så det blir lagom att avsluta med musikspel, ingen fysisk påfrestning där utan det gäller att vara med mentalt istället. Fast jag märker att man börjar glömma en massa bra musik som man tidigare kunnat som ett rinnande vatten. Men det ska bli kul att spela, vi har inte spelat på hela året så vi har mycket att ta igen. Brukar annars bli så att vi spelar 7-8 gånger på ett år i alla fall, men i år bidde det inte så på grund av strul med programvaran som sköter det hela.

Nog om detta, jag hoppas alla mina besökare får en bra jul och att det blir en bra början på det nya året när det är dax. Fast jag lär återkomma innan dess så jag avslutar helt enkelt med att önska er alla en riktigt GOD JUL!

Tjillevippen

notbugs

Nostalgiinlägg i repris, nr 5 i ordningen…..

Linda Clifford – Don’t Give It Up

Ingen originalvideo utan något som någon klippt ihop och så lagt på låten. Denna gången så är det dock hela låten vilket det inte var i originalinlägget. Nu tillbaka till låten, jag hade den många år endast på ett Sanyo 15-minuters kassettband i en inspelning som var gjord från Radio Luxemburg. Men vad gjorde det när det var en så himla bra låt. Det är max 10 år sedan jag fick tag på låten i ett vettigt format och kvalitét. Har iofs inte lagt ner något jobb på det innan, tror inte ens jag riktigt visste vad låten hette och vem som sjöng. Inspelningen jag hade på kassett var en panikinspelning som jag gjorde då jag satt och rattade in Radio Luxemburg och låten precis spelades.

Bara Radio Luxemburg är ju en stor källa till nostalgi för oss som var med på den tiden. Det var ju det närmaste reklamradio vi kom här i Sverige på den tiden. Vem minns inte Babychamreklamen som snurrade i slutet av 70-talet och början på 80-talet. Undrade många år vad detta Babycham var för något och fick så svaret i mitten på 90-talet då jag klev in på Systembolaget här i Eksjö och i en monter så stod där en liten blå flaska med just Babycham. Det visade sig vara en alkoläsk, lite som champis fast med alkohol och väldigt god dessutom. Vet inte om den finns på bolaget längre, men helt klart är att den var före sin tid.

Kungen på Radio Luxemburg under min tid som lyssnare var Tony Prince och han skulle så småningom gå vidare och starta upp DMC (Disco Mix Club) och därmed bidra till den stora vågen av remixande och DJ-kultur som skulle växa fram under 80-talet och som numera är en stor industri.

Lite mer nostalgi väcker säkert frekvensen 1440 khz på mellanvågsbandet där sändningarna skedde. Annars så nämndes 208 i var och varannan jingle mellan låtarna och jag tror 208 är meterbandet som man kunde ratta in sändningarna på. Är dock inte så haj på radioterminologi så där kanske finns någon som kan upplysa mig om vad som är vad med 1440khz och 208.

Ska vid tillfälle leta upp kassetten med inspelningen av denna låten. Har den kvar i en låda som står i en garderob. Tänkte ta och rippa den till MP3 så jag än en gång kan få uppleva känslan av hur det var att lyssna på Radio Luxemburg. Kan tänka mig att de som är ungdomar idag tycker att vi måste varit ena riktiga nötter som kunde sitta å harva framför en radio på det viset och inte få mer än en knastrig sändning som belöning. Man fick ju sitta och hålla koll på inställningen på radion hela tiden för mottagningen var allt annat än stabil så man fick justera med jämna mellanrum.

Låten är i alla fall underbar att bara softa till. Det uttrycket var nog inte riktigt uppfunnet då låten kom men man kunde softa lika bra för det. Linda Cliffords pratsång ligger som en smäck över låten och hon har dessutom bra tryck i rösten när så krävs så att det räcker och blir över. Helt klart en låt som man inte tröttnar på i första taget.

Tjillevippen

notbugs