Störtskön funkpärla…..

The Circle City Band – My Place (Long Club Mix)

Det är ungefär två minuter sedan jag började lyssna på den här låten för första gången, och direkt insåg jag att den måste jag bara ha med på bloggen. Noterar att den släpptes på Becket Records som var en av de etiketter där man ofta kunde hitta riktigt bra godis. Ett exempel på det är Sinnamon – Thanks To You som jag nog haft med på bloggen nån gång tidigare. Kanske borde göra en lista över dylika labels, en annan, ja kanske rentav den främsta är ju Prelude där de dåliga släppen kan räknas på en hand ungefär.

Tjillevippen

notbugs

Dags för en tågresa…..

D-Train – Don’t You Wanna Ride (the D-Train)

Det är egentligen helt makalöst hur många bra låtar herrarna James “D-Train” Williams och Hubert Eaves III spottade ur sig när de var på topp. Kan tänka mig att ledningen på Prelude Records var rätt nöjda med att ha den här duon i sitt stall.

Samtidigt som jag sitter och skriver det här inlägget bläddrar jag runt på YouTube och hittar en massa andra gamla Preludeklassiker och en av mina absoluta favoriter måste jag bara ta med här och nu.

 

Passion – Don’t Stop My Love

Intressant omslag minst sagt. Till min tolva är det bara ett vanligt svart öppet omslag. Fast jag kan ju säga att jag hade köpt tolvan oavsett hur omslaget ser ut för låten är så uttans bra så jag knappt finner ord att beskriva hur bra jag tycker den är. Den är på nåt vis essensen av hur en Preludelåt ska låta. Extremt snygg produktion, slick, suggestiv och varenda ton sitter där den ska.

Tjillevippen

notbugs

Lite livekonsert…..

The Strikers Live- Body Music Part 1

Det här är partymusik av bästa märke, sån underbar discofunk som gör att man får svårt att sitta still. Men av nån anledning så är inspelningen i två delar så andra halvan av låten kommer här.

 

The Strikers Live- Body Music Part 1

Skulle mer än gärna ha sett detta live och något som slår mig är hur troget de följer den inspelade versionen. Annars brukar liveversioner vara lite urflippade här och där, men den här liveversionen är verkligen trogen originalet så att säga.

Nu hade ju The Strikers en till underbar dansgolvslåt och naturligtvis spelade de även den på konserten som vi kikat på.

 

The Strikers Live – Inch By Inch

Jämfört med Body Music så är ju den här låten lite mer nedtonad men det kompenseras av att den har ett sånt underbart groove som sätter sig på hjärnan. Men båda låtarna tillhörde favoriterna på sin tid och naturligtvis så fanns de på favoritetiketten nummer ett, Prelude.

Tjillevippen

notbugs

3 x Prelude Classics…..

D-Train – You’re The One For Me

This is the first of three classic Prelude tracks that i felt that i had to revisit. They are all special in the sense that they pretty much set the standard on how dance music should really sound in the early 80’s.

Gayle Adams – Love Fever

I can still remember when i was a teen and anytime i saw a record with the characteristic Prelude label i got really excited. In retrospect i can’t say that there were that many bad productions coming from this legendary label. Instead it was pretty much a label that promised good quality dance music. Music that also evolved the dance music by using synthesizers in a much broader fashion than we had seen before.

Sharon Redd – Beat The Street

I have a quite clear memory of this song as it was used in a swedish tv-show called “Jacobs stege” which was broadcast on national television in Sweden from 1985 to 1988. It was hosted by the late Jacob Dahlin and he had a particular interest in Soviet and modern Soviet/Russian culture, and remember that this was just a few years before the Soviet Union dissolved.

So he made frequent visits to Moscow with his tv-crew and one episode of his show was sort of a night life coverage with images from the streets of Moscow of the mid 80’s. As background music to this coverage he used Sharon Redd’s Beat The Street, and ever since i always see the images of the streets of Moscow in my mind whenever i hear this song. I guess it stuck to me so strong just because Beat The Street was one of my favorite tunes in the early 80’s.

Well, this was three true Prelude classics and these three songs in my opinion are the most emblematic songs that was released on this label.

Tjillevippen

notbugs

Sånt otroligt vackert blås…..

Gregg Wackson – You’ll Fly So High

Den här låten har jag inte haft mer än som en del av ett mix på en samlingsskiva från mitten av 80-talet. Det är en skiva som kom ut som en del av flera volymer och den där man hittar den här låten går under namnet Studio 57 Volume 4. Kan rekommendera en lyssning av den vinylen om tillfälle ges för den är riktigt bra och speciellt gillar jag den remixen av Viola Wills klassiker Gonna Get Along Without You Now som ligger precis före You’ll Fly So High. Dessutom är det mixet som håller ihop de två låtarna inte kattskit med tanke på att det är från 80-talet.

På den tiden vill jag påstå så gick det dussinet skräpmix-vinylsamlingar på varje samling med lite kvalitét. Ja, där har vi ännu en lista att snickra ihop, listan över tidernas bästa vinylmixsamlingar. Kan ju direkt säga en som kommer högt där även om mixarna inte är 100% men det är skivan Prelude Dance som innehåller en rejäl blandning klassiker från etiketten Prelude. Prelude är en av mina favoritetiketter och tillhör ett av de skivbolag som sällan släppte något dåligt ifrån sig. Av alla de hundratals skivor jag hört genom åren från Prelude så kan man räkna stolpskotten på 10 fingrar max.

Ja, man kanske borde göra en lista över tidernas bästa etiketter oxå, där finns ju en hel uppsjö att välja bland så man kan bli snurrig för mindre. Får återkomma till det vid lämpligt tillfälle.

Tjillevippen

notbugs

 

En Preludeklassiker…..

Daybreak – Everybody Get Off

Ännu en låt man bara blir glad av och inte så konstigt då den låg på etiketten Prelude som kom att stå för kvalitetsdisco av bästa märke. Därtill så är den här pärlan producerad av legenden Patrick Adams. Hans mest kända projekt är nog annars gruppen Musique som hade en räcka discohits i slutet av 70-talet där låten In The Bush är den största framgången tillsammans med Keep On Jumpin. Har skrivit om det hela i ett tidigare inlägg för den som är intresserad.

Tjillevippen

notbugs

Vem behöver droger…..

Norman Connors & Aquarian Dream – Take It To The Limit
 
3 Cerwin 
Ja, vem behöver droger när man kan höra på den här låten. Vissa låtar är nämligen av den karaktären att de per automatik ger mig ett grymt lyckorus och den här låten är ett perfekt exempel på det. Det är för övrigt en annan sån där låt som det tog många år innan jag lyckades få tag på den på skiva. Innan dess så var jag hänvisad till en ej helt komplett tredjegenerations kopia på kassett. Det blev så ofta i ens unga år att man kopierade av folks kassetter som de i sin tur kopierat nån annanstans. Det är svårt att i dagens digitaliserade värld där allt är tillgängligt nästan hela tiden att förstå hur musik konsumerades i den analoga värld som vi levde i då.
 
Även om disco var stort på den tiden så var det ju inget gemene man samlade på. Så det blev så att man bytte musik inom en liten community av likasinnade, ofta aspirerande DJ’s. Sedan fanns det då alla små postorderföretag som riktade sig mot just den gruppen kunder men en stor nackdel var ju att man sällan hade en aning om hur många nya låtar lät och att lyssna på låtar när man handlar på postorder fanns ju inte ens på kartan. Så det blev lite att handla i blindo plus att man ofta hade koll på vilka etiketter som hade bästa släppen. Så själva bolaget som gav ut skivorna kunde ofta fungera som en slags kvalitetsstämpel. Ett exempel är Prelude som i stort sett aldrig hade ett dåligt släpp.
 
Men den främsta källan till inspiration var radion och för min del så var det programmet Soul Corner med Mats Nileskär samt Radio Luxemburg som gällde. Poporama och Discorama och alla listprogram gav jag inte så mycket för eftersom jag alltid varit lite anti-mainstream.
 
Hittade härom dagen två av mina gamla kassetter med inspelningar från Radio Luxemburg, så jag ska ta och rippa ner ett smakprov från nån av dem och snickra ihop en YouTubesnutt vid tillfälle så ni får lyssna på hur det kunde låta på den tiden. Det krävdes starka nerver för att få till en hyfsad inspelning från Radio Luxemburg då det ofta blev störningar på deras sändningar, och om det då råkade vara ett bra ställe på en låt just då så var nervsammanbrottet inte långt borta. Men jag är glad att jag har kvar de kassetterna för oavsett hur pissig kvalitét det är på dem så förflyttas man omedelbart tillbaka 25-30 år i tiden när man hör dem och det är en upplevelse som garanterat slår de flesta droger som finns här i världen.
 
Tjillevippen
 
notbugs