En låt jag länge velat ha med…..

André Cymone – The Dance Electric

En av de absolut skönaste låtarna med det karakteristiska Minneapolis-soundet. Den har en sån underbar botten så man kan få ståpäls för mindre. Får verkligen hoppas att YouTube låter detta klippet vara kvar. Annars brukar ju allt Princerelaterat material ryka fortare än kvickt.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

För sådär 25 år sedan…..

Val Young – Seduction

Ja, det är ungefär 25 år sedan jag hörde den här sist. För den som har koll på soundet så hör ni säkert att det är Rick James som ligger bakom produktionen. Det var på den tiden det stod mellan honom och Prince om vem som skulle bli nästa superstjärna. Jag höll alltid på Rick James för han kändes mer äkta på nåt vis, men sett till stjärnstatus så vann nog Prince det hela i slutändan.

Tjillevippen

notbugs

Mäktigt tung funk…..

daKRASH – Wasn’t I Good To Ya?

Den här låten avnjuts helst på hög volym i feta högtalare. Helt underbar funk signerad Jesse Johnson, gitarristen från The Time som tyvärr alltid hamnade i skuggan av Prince, Morris Day och de andra genierna i Minneapoliskollektivet. Han gjorde dock ett par riktigt bra soloalbum plus var involverad i lite olika projekt som detta t.ex.

Skulle egentligen vara intressant att göra en slags karta över musikutvecklingen inom Funk, Soul, R&B osv, och se sambanden mellan olika artister, låtskrivare, producenter osv. Ofta kan man ju hitta en röd tråd om man kollar efter lite och se hur musiker evolverat till låtskrivare och producenter. Ett kalasexempel på detta är ju Jimmy Jam & Terry Lewis som båda började som musiker i The Time men som sedan blev några av de största låtskrivarna/producenterna inom popmusiken rent generellt.

Har nån gång sett en applikation som var en slags 3D-grafik över samband mellan musiker, musikstilar och låtar, men den visade aldrig hela spektrat så man kunde följa utvecklingen över tid. Är nog inte så himla lätt att få till det eftersom det blir väldigt svårt att enkelt åskådliggöra så många kopplingar över tid. Så finns det nåt geni där ute som begriper vad jag är ute efter så hojta till om ni har nån bra lösning.

Tjillevippen

notbugs

Det är nog på tiden…..

Rick James – Super Freak

Fortsätter på en annan av mina associationsbanor och då måste jag ju ta med den här gamla favoriten. Jag minns så väl i början av 80-talet då det lite stod mellan Rick James och Prince om vem som skulle kunna titulera sig kung av funken. Sen trasslade ju Rick James till det för sig med droger och annat så han fick sitta inne periodvis. Det var först i slutet på 90-talet som han verkade få någon slags rätsida på sitt liv men 2004 så checkade han in för gott då kroppen lade av till följd av hans drogmissbruk.

Hur som helst så var han alltid min favorit när jag var tvungen att ställa honom och Prince mot varandra. Rick James var lixom lite mer naturlig och kändes mer äkta på något vis. Finns ett kanonexempel där Prince mer eller mindre gör bort sig på scenen. Det är när Michael Jackson och han blir uppropade på scenen under en James Brown-konsert 1983. Michael Jackson visar direkt var skåpet ska stå, men sen när Prince kommer upp på scenen så blir det lite mer tafatt och man bara känner hur karln vill vara nån annanstans just i det ögonblicket. Han verkar inte alls bekväm med att improvisera, något som stärker mig i teorin om att Rick James var mer äkta.

 

James Brown, Michael Jackson & Prince on stage 1983

Ja, det finns inte så mycket mer att säga om det här klippet då det talar för sig själv. Men jag vill avrunda med att säga att Prince har ju kommit med en mängd kanonbra låtar genom åren, så som artist är han helt ok. Men han är nog inte det där naturbarnet som många vill tro. Där får han pisk med hästlängder av Rick James som var en makalös personlighet och artist.

Tjillevippen

notbugs

En skuggfigur…..

Jesse Johnson – (I Wanna) Be Your Man

3,5 Cerwin

Det här är mannen som alltid hamnade i skuggan av Prince. Minns att jag hörde ett avsnitt av Soul Corner i slutet på 80-talet där Mats Nileskär hade en Jesse Johnson-special med intervjuer m.m. Tja, mitt intryck av Jesse Johnson, efter att ha hört det programmet, är att karln är bitter. Han tyckte väl mer eller mindre att han hade kommit på det mesta av Minneapolissoundet och att Prince bara stulit hans idéer helt ogenerat.

Nåväl, Jesse Johnson gav sig efter tiden i The Time på en solokarriär som väl gick sisådär. Fast några hyfsade låtar fick han ihop i alla fall och den här är ett exempel.

Tjillevippen

notbugs