Bruna stenar…..

Brownstone – Grapevyne(Uno Clio Vocal Mix)

Tar med den här gruppen för den kom upp i en diskussion i samband med en kommentar jag fick på ett annat inlägg. Brownstone var en tjejgrupp som dök upp i mitten på 90-talet. De hade lyckan att bli uppmärksammade av Michael Jackson och signades av hans MJJ-label. Tyvärr var det som att det hela aldrig ville lyfta riktigt för efter 4-5 år så försvann de mer eller mindre från radarn så att säga.

Min första och i princip enda kontakt jag haft med gruppens musik är i den låten som jag har med i inlägget, Grapevyne. Hörde den första gången på BBC Radio 1 och The Essential Selection med Pete Tong. Blev helsåld på låten men har aldrig känt något behov av att utforska gruppens övriga katalog även om jag vid tillfällen även hört andra av deras låtar, men inget som jag lixom lagt på minnen. Värt att notera är att det är bara den här mixen på låten som jag tycker är något att ha, originalversionen är för slö och tråkig.

Men det är ju sällan jag gillar originalversioner när det gäller R&B-artister. Oftast nappar jag på deras låtar först när någon duktig remixare varit framme och piffat upp dem. Sen går det ju lite mode i vilka remixare som är något att ha men en favorit som faktiskt hängt med i bra många år nu är Maurice Joshua. På senare år har han bl.a gjort underverk av flera låtar med Beyonce t.ex.

Tjillevippen

notbugs

En annan bra cover på Try A Little Tenderness…..

Dennis Edwards – Try A Little Tenderness

Vojne så mycket associationer det far runt i min hjärna just nu. Jag får idéer på både korsan och tvärsan och vet inte riktigt var jag ska börja nysta så jag kör nu enligt principen att den idé som skriker högst får företräde. Så då får det bli Dennis Edwards eftersom han just nu är med i två trådar, dvs dels tråden från förra inlägget där jag jämförde Leon Bryant med just Dennis Edwards. Men dels oxå för att jag nyligen hade med min favviscover av just den här låten Try A Little Tenderness. För där kommer nog den här versionen på andra plats. Gillar det maffiga 80-talssoundet som den har i ryggen tillsammans med Dennis Edwards klockrena soulröst.

Hela det albumet, Coolin’ Out är riktigt bra och jag lyckades hitta det i vinylhyllan efter lite letande. Sen blev jag mer än glad när jag såg att en snubbe som kallar sig Mrsoulman212 lagt upp hela det albumet på YouTube. Så därför tänker jag bjuda på en till favorit från det albumet som kommer här på direkten.

 

Dennis Edwards – Amanda

Kan inte bli mycket mer 80-tal än så här men det jag tycker är så bra med det här albumet är att ljudet är så sanslöst bra. Nu är jag annars inte nån som jagar bästa ljudkvalitét hela tiden utan musiken och melodierna kommer i första hand. Men om det sen är bra ljudkvalitét så lyfter det ju upplevelsen några snäpp till helt klart.

Tjillevippen

notbugs

Mera Wanda Walden…..

Wanda – I Must Be Dreamin’

Ännu en pärla med denna underskattade artist, denna gången producerad av ingen mindre än av Randy Jackson, mer känd som en av medlemmarna i den amerikanska Idol-juryn. Allt under överinseende av Narada Michael Walden som exekutiv producent. Vad som är lite intressant är att hon bara kallar sig Wanda på den här tolvan. På Don’t You Want My Lovin’ stoltserar hon däremot med sitt fulla namn, Wanda Walden. Antagligen hade de lite problem att bestämma sig för om de skulle dra nytta av hennes efternamn eller försöka sälja in henne som en helt självständig artist.

Tjillevippen

notbugs

Obsession…..

SWV – Right Here

Ja, jag har nog blivit lite besatt av den här tjejtrion då jag inte kan låta bli att ha med dem i ännu ett inlägg. Men jag insåg när jag lyssnade på låtarna att de påminner mig mycket om en period i livet som jag inte tänkt på så mycket tidigare. Det var när hjulen snurrade som snabbast och allting hände i raketfart så man sällan fick tid till att stanna och reflektera över var man var på väg. Men eftersom jag aldrig kunnat leva utan musik så var ju även den perioden fylld av musik, jag har bara inte registrerat  alla favoriter som jag trots allt hade då och som jag lyssnade till alltsom oftast.

Då är det extra kul att återupptäcka alla gamla favoriter som man så väl känner igen även om jag aldrig lyckats komma ihåg namn på vare sig låtar eller artister. Så det får bli ett ryck i bandlådan när jag kommer hem från Spenshult och leta igenom alla band jag spelade in från radio under första halvan av 90-talet för där finns säkert en guldgruva med musik som bara väntar på att bli “återupptäckt”.

Just den här låten är nog mest känd i form av Human Nature-mixen där man lånat musikbakgrund från just Michael Jacksons Human Nature. Fast jag föredrar den här versionen som är lite mer stökig och dansant.

Tjillevippen

notbugs

P.S Spola fram till 2.16 i den här låten som kommer ett helt underbart parti som jag nog ska ta och klippa ut och göra en go loop av. 😉 D.S

90-talsnostalgi…..

SWV – I’m So Into You

Den här gruppen är sån total 90-talsnostalgi och får mig att tänka på ett radioprogram jag spelade in när jag bodde i Stockholm åren 93-95. Kommer inte ihåg om det var närradio eller nån av de kommersiella kanalerna. Iofs så spelades den här musiken oxå på Radio City, men jag tror inte det var där det programmet sände som jag tänker på. Får leta i bandhögarna och se om jag kan hitta ett dylikt band vid tillfälle.

Går lite på halvfart för tillfället och på onsdag bär det av till Spenshult. Hoppas verkligen att jag kan få intercostalblockader på vänster sida när jag kommer dit för nu har jag gått i snart en månad utan nån som helst smärtlindring där och det är jobbigt på många sätt. Dels så snedbelastar man mycket och dels så påverkar det andningen. Kan jämföras lite med hur det känns om man har brutit revbenen, det är i stort sett samma känsla fast då i samtliga revben. Skillnaden är att om man brutit revbenen så läker det och smärtan klingar av så smått. Här är det fullt blås i nerverna hela tiden och det enda som funkar riktigt bra är just nervblockader där man på kemisk väg klipper av nervvägarna helt enkelt.

Så nu är jag rätt såsig för jag går på en lite högre dos Lyrica än normalt. Det är en av få mediciner som ger nån slags effekt på den typen av nervsmärtor jag har. Den gör inte att smärtan försvinner, men den blir mer uthärdlig på något vis. Men som alltid så sker det till priset av biverkningar såsom att man blir slö, loj och nästan lite likgiltig.

Men jag hoppas att jag är i lite bättre form när jag kommer hem från Spenshult om tre veckor. Har ju en massa musik jag måste blogga om och det är alltid ett trivsamt nöje att få dela med sig av sina gamla favoriter. Man kan dessutom se det lite ur nördighetsvinkeln, det är helt enkelt en hobby, något som jag inte kan påstå att jag haft i den bemärkelsen tidigare. Mitt DJ’ande i yngre år var mer än en hobby och sen har ju musikintresset hängt med hela tiden, men jag har aldrig gjort något så “organiserat” som jag på något vis gör med bloggen. Där finns ju en tanke bakom, kalla det en filosofi så det är ju inget som jag bara kommit på över en kopp kaffe.

Nog om bloggfilosofi och annat spån, måste återgå till låten i inlägget för jag har en känsla av att just gruppen SWV (Sisters With Voices) spelades ganska friskt på Sturecompagniet när de var som mest i ropet. Det brukades vara lite slöare tempo där jämfört med Café Opera som i jämförelse var ett paradis om man ville dansa till bra uptempomusik.

Tjillevippen

notbugs

Toney Lee x 2…..

Toney Lee – Love So Deep

Den här mannen gjorde i stort sett bara två låtar som gjorde något avtryck på mitt musikminne, dels Love So Deep och Reach Up. Stilen påminde inte så lite om James ”D-Train” Williams skapelser och då tänker jag främst på den fläskiga syntbasen som driver låten framåt. Av de två låtarna föredrar jag nog Reach Up som har lite melodi över sig så därför tar vi och kollar in den nu. Hittade dessutom en riktig video till den vilket är extra kul.

 

Toney Lee – Reach Up

Den här låten tillhör förresten nog en av de mer samplade låtarna från den tiden. Det räcker att kolla in Phats & Small och deras Turn Around där man plockat hela vokalpartiet från just Reach Up. Finns ett otal andra låtar där den fått sätta till både vokala och instrumentala delar, en del har blivit lyckat medan andra varit mindre lyckade.

Själv så minns jag väldigt väl hur glad jag var i att spela loss introt i Reach Up de gånger man riggat upp ett PA nånstans för en spelning. Ja, och som vanligt så blir det gottigast i ett par Cerwin Vega. Jag vet att jag låter som en skiva det blivit hack i när det gäller mitt missionerande för just Cerwin Vega. De må inte ha det “bästa” ljudet men de har den “bästa” känslan, och för min del så är det bra mycket viktigare än att ha raka frekvenskurvor å annat lafs. Dessutom är de ikoniska i det att de är synonyma med basmuller och näst intill fanatiska fans och jag antar att jag kan räknas in i den gruppen då jag tjurskalligt vägrar låta ändra på min uppfattning om vilka lådor som ger gottigaste stämningen på dansgolvet. 😉

Tjillevippen

notbugs

Typsnittsfetischism…..

Alfie Silas – You Put The L In Love

Var tvungen att välja en lite slick och cool låt till det här inlägget för idag ska vi prata om typsnitt. Eh, vadå undrar du då, vad är det för speciellt med typsnitt? Jo, det är så att jag är extremt förtjust i att titta på olika typsnitt och fascineras över deras skönhet. Dessutom så går min hjärna igång 110% och börjar klura på coola tröjtryck man kan göra när jag ser ett typsnitt som faller mig i smaken.

Prenumenerar på ett nyhetsbrev från en sajt som heter Myfonts, och i det nyhetsbrevet, som för övrigt kommer en gång i månaden, tipsas man om alla möjliga sorters typsnitt. Jag brukar dock aldrig läsa själva texten i nyhetsbrevet utan tittar istället med förtjusning på alla vackra typsnitt som presenteras.

Så jag kan verkligen rekommendera ett besök på Myfonts för där finns det så otroligt många snygga typsnitt. Det var bl.a där jag hittade originaltypsnitten till Maydayloggan som jag har i huvudet här på bloggen. Observera att Myfonts är en betalsajt så man måste vara beredd att hosta upp en liten slant om man vill ladda ner nåt snyggt typsnitt som man hittat där. Men priserna är ganska modesta och det handlar om typsnitt av bra kvalitét, så det är en bra deal om man letar efter något speciellt som man vill ha.

Har man däremot en smal budget och är ute efter lite roliga typsnitt som kostar nada kan jag annars rekommendera ett besök på sajten Abstract Fonts, de ståtar med över 12.000 gratis fonter av varierande kvalitét. Men är du ute efter ett coolt typsnitt till en festinbjudan t.ex, så kan du garanterat hitta nåt här.

Ja, det var lite om min fäbless för fonter, eller typsnitt som det heter på svenska. Kanske har jag inspirerat någon som läser det här inlägget till att göra egna djupdykningar in i den fascinerande värld som finns där bland krumelurerna som bildar våra ord.

Tjillevippen

notbugs

En rätt skön sak…..

Keni Burke – Can’t Get Enough

När man är inloggad på YouTube med sitt konto så får man på första sidan alltid tips på olika videos som kan tänkas passa ens smak utifrån vad man tidigare tittat på och den här låten är ett exempel på ett sådant klipp. Har aldrig hört den innan men måste säga att efter en första lyssning så är den riktigt bra, och då har jag inte bara tittat på videon utan faktiskt mest lyssnat på låten.

Tror inte att videon hör till låten heller, snubben som lagt ut den har nämligen en hel drös videos som han kallar Smooth Jazz med musik i samma stil men samtliga videos verkar innehålla bikinidamer så det är nog hans personliga associationer och preferenser som fått råda när han snickrat ihop videosnuttarna och laddat upp dem på YouTube.

I morgon, söndag bär det av hemåt igen och det ska bli skönt att få komma hem till sitt även om jag har haft väldigt trevligt på min lilla tripp. För den som undrar så befinner jag mig hos min syster i Sollentuna och vi har firat min systersons 9-årsdag idag och uttans vad mycket Lego den pojken fick. På en enda dag fick han mer Lego än vad jag fick under hela min barndom, vojne vojne.

Ja, annars kan jag meddela att kommande vecka så blir det lite av en nypremiär av bloggen då den kommer att relanseras i lite ny förpackning. Innehållet blir detsamma men själva skalet kommer att se lite annorlunda ut. Mer säger jag inte nu utan det får bli en liten överraskning. Har lite finlir att fixa först oxå, kom på ett antal detaljer som måste fixas innan det hela går i sjön. Vet att jag tjatat om detta innan, men det är bättre att ta det en gång för mycket än att folk blir förvirrade och undrar vad som hänt när det helt plötsligt ser helt annorlunda ut.

Tjillevippen

notbugs

Ännu mera 80-tal…..

Yarbrough & Peoples – I Wouldn’t Lie

Sparar det här parets slagdänga till en annan gång och tar istället den här som är lite av ett tidstecken. S.O.S Band hade vid den här tiden haft stor succé med albumen Just The Way You Like It och Sands Of Time som producerats av herrarna Jimmy Jam & Terry Lewis. Då började i stort sett varenda grupp försöka hitta till det här magiska soundet som gett så mycket framgång och även så Yarbrough & Peoples vilket tydligt hörs i det här släppet.

Men jag måste säga att det är en ganska lyckad kompott de har fått ihop och visste jag inte bättre hade det varit lätt att tro att det var en låt från tidigare nämnda S.O.S bands succéalbum.

Ligger lite lågt med nostalgiminnen för tillfället och det hänger ihop med den relansering av bloggen som jag har planerat. Vill lixom spara alla gottebitar tills jag sjösatt det projektet så därför har det varit lite torftigt på den fronten sista tiden. Men hav förtröstan, det kommer bättre tider och då ska vi minnas så vi rodnar av alla gamla minnen som påminner om hur man levde livet i sin ungdoms gröna dagar.

Tjillevippen

notbugs

Veckans roligaste…..

The Lonely Island – Jizz In My Pants

Hittade den här underbara videon igår när jag satt å slösurfade på YouTube. Det är helt klart det roligaste jag sett den här veckan. Den är så underbart tramsig och jag inser än en gång att det bor en tonåring i min kropp, vilket är väldigt befriande. Att de har lyckats få med undersköna Molly Sims i videon är inte kattskit heller, dessutom så skymtar Justin Timberlake förbi och tjejen som står i kassan är Jamie-Lynn Sigler, mer känd från Sopranos.

Tjillevippen

notbugs