En låt full av associationer…..

Armenta & Majik – I Wanna Be With You

Min första reaktion när jag hörde den här först var att det låter väldigt bekant. Den påminner ju väldigt mycket om LaToya Jacksons Hot Potato från 1984. Det är inte så konstigt heller eftersom det är Amir Bayyan, mer känd som Kevin Bell, som har producerat. Han låg således även bakom produktionen av de flesta låtarna på LaToyas album Heart Don’t Lie.

Men om vi lyssnar vidare på den här låten och spolar fram till ca 4:56 där det drar igång ett riktigt långt och skönt break med underbart bassynthspel. Här snurrar associationsbanorna igång igen och den här gången så kommer jag att tänka på låten Love You Madly med Candela från 1982. Kanske inte så konstigt då herr Bayyan även skötte produktionen av den gamla favoriten.

Amir Bayyan som tidigare alltså hette Kevin Bell är annars mer känd som en av medlemmarna i Kool & The Gang. Men han har alltså producerat en hel del godis genom åren, mest känd är nog Reggae Night med Jimmy Cliff.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

En skön tjej återvänder…..

RaJa Nee – Quick

Lite reggaeinfluerad R&B från mitten på 90-talet, får vissa associationer till Diana King som gjorde sån succé med sin Shy Guy. Märker att jag pendlar väldigt mellan musikstilarna just nu eller kanske det är så att det är så jag alltid har gjort men att det är först nu som jag upptäckt det.

Tjillevippen

notbugs

Reggaedax…..

Third World – Lagos Jump

Sitter egentligen och kollar på film men som alltid när jag får en association till en låt utifrån någon händelse eller plats i filmen så måste jag ju leta reda på den låten så då blir det att pausa filmen. Så associationsbanorna snurrade den här gången igång på en scen i X-Mens Origin Wolverine där de precis ska landa i Lagos, Nigeria. För min första tanke var att de skulle hoppa fallskärm och då hade det ju blivit ett riktigt Lagos Jump, men nu så nöjde de sig med att landa flygplanet. Vad som sen händer vet jag inte eftersom jag pausat det hela men jag tänkte återgå till filmen nu så då får jag sluta skriva här helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

Solsken…..

Umboza – Sunshine

Ja, det är väl bara att fortsätta där förra inlägget slutade. Det har hänt lite sen jag skrev det för nu är jag inbokad på flyg till Gran Canaria på tisdag. Fattar inte riktigt hur det gick till men jag bokade en resa till samma ställe som jag var på sist. Kan nu också säga att det var inte cigarillerna som avgjorde. Tänkte nämligen igenom det hela ett par varv till och kom fram till att det nog skulle vara bra för min trötta värkande kropp att få lite vila på varmare breddgrader.

Nu är jag inte typen som ligger ute i solen och pressar, tvärt om, jag är egentligen inte alls speciellt förtjust i sol och värme. Men nu är det ju så att det klimatet gör underverk på min värkande kropp och då är det bara att gilla läget. Så jag sitter istället i skuggan och läser nån intressant bok. Eller så går jag ut på en liten tidig morgonpromenad innan solen hunnit börja steka alltför mycket. Sen tar jag siesta 5-6 timmar mitt på dagen, något längre än jag brukar här hemma, men det är just p.g.a värmen. Sen på seneftermiddagen kan man gå ut en vända och hitta något trevligt ställe att äta på och sen avrundar man kvällen med läsning på altanen.

Fast sist så hade jag trevligt sällskap av en tjej som var där med sin son så vi brukade sitta och prata på kvällarna. De var liksom jag inte intresserade av något uteliv. Får se om man träffar några trevliga människor den här gången som man kan umgås med lite. Men just nu ser jag mest fram emot att få koppla av och har inga direkta planer mer än att jag ska ta det lugnt och försöka läsa lite av de böckerna som jag har i pipelinen.

Får sen se om jag har ork att blogga nåt från internetcaféet som ligger på området. Minns att det var rätt bökigt, framförallt med att skriva åäö på ett spanskt tangentbord.

Tjillevippen

notbugs

Nostalgiinlägg i repris…..

Loredana Bertè – E la luna bussò

Satt och bläddrade igenom ”gamla” bloggen, dvs Dagens Låt 1.0, som jag hade på Aftonbladets bloggtjänst. Ramlade då över ett inlägg som jag tyckte var så uttans bra att det måste få en plats i Dagens Låt 2.0. Kommer nog att återkomma till fler inlägg från gamla bloggen. Har nämligen inte hittat nåt bra sätt att göra backup på den och man vet aldrig när eller hur den försvinner pga nån städiver hos Aftonbladets bloggadministratörer. Men nu glömmer vi det och kikar på inlägget som i original hade rubriken ”Äkta Cerwin Vega-Reggae”:

Om du inte redan har ett par Cerwinlådor så tycker jag att du går och skaffar ett par. Helst ett par rejäla monster och varför inte slå till på ett par jordbävningshorn när du ändå är igång! Nån gång i framtiden när jag blir monstruöst rik så ska jag köpa en kåk bortom all ära och redlighet och där peta in ett helt gäng jordbävningshorn och sen ska jag ha basorgier i flera veckor i sträck. Det kommer att dyka upp geologer från Uppsala universitet i skogarna runtomkring för att försöka utröna var den märkliga seismiska aktiviteten kommer ifrån.

En av låtarna jag kommer att spela är E la luna bussò och träden kommer att falla i grannskapet så man skulle kunna tro att Gudrun kommit tillbaka.

Känner faktiskt inte till någon mer låt med Loredana och för övrigt är hon ju mest känd för att ha smurfat ihop med Björn Borg. Men det skiter jag i för hon lyckades 1980 att förgylla min sommar med tidernas monsterreggae och då kan jag upplysa herrskapet om att jag inte är nån jättestor reggaefan. Men visst, ett och annat guldkorn finns det, varav E la luna bussò är ett av de allra bästa.

För att snacka lite minnen så hamnar vi såklart på Mayday i Västervik den magiska sommaren 1980, och håret stod på ända på folk ända nere vid Essomacken när DJ’n blåste på med Loredana. Kommer så väl ihåg när man gick uppför Allén på väg mot Mayday och nånstans i närheten av där gamla Skotten låg (tror det heter Janne Banan och är en leksaksaffär där numera) så kunde man höra uhmp-uhmp-uhmp i 124 BPM och då visste man att man var på rätt väg. Nja, såvida det inte var just den här låten som spelades då förstås, då låg takten under 90 slag i minuten, tror den är på 86 eller så. En annan låt som jag minns väldigt väl att jag hörde, på håll en gång när vi var på väg till Mayday, var Upside Down med Diana Ross. Det är oxå en låt som gör sig bra i Cerwinlådor. Kommer garanterat att återkomma till den bara för att det är en så uttans bra låt.

Tjillevippen

notbugs

Vardag igen…..

Risco Connection – It’s My House

Idag började vardagen igen och den är kanske inte direkt glamorös men ganska ok ändå. Vaknade sent å var rätt mör i kroppen å hade halsont. Brukar bli så när man varit ute och rest. Men jag piggade på mig lite och var ute och handlade på förmiddagen. Blev överlycklig när jag var på ICA och de åter hade tagit hem mina favoritsniglar. De har nämligen haft två olika sorter å den jag gillar bäst är en sort med stora snäckskal å mycket vitlökssmör. Så nån kväll den här veckan så ska jag mumsa sniglar helt klart.

Efter lite pyssel här hemma så bidde det en lång middagslur, var rejält trött i kroppen å rätt så såsig i skallen. Tappar väldigt lätt skärpan när jag är trött och då är det ingen idé att försöka göra nåt vettigt, blir bara pannkaka av det då. Tänker ibland tillbaka på tiden då man var frisk och var pigg å alert för det mesta. Har svårt att fatta hur jag orkade för idag blir jag väldigt lätt trött och det beror inte på dålig kondition utan på min sjukdom i kombination med de mediciner jag tar.

Men jag känner att jag har lite mer ork nu än innan jag åkte till Spenshult. Så de rehabveckorna har gjort god nytta. Nu gäller det bara att inte tappa fokus utan att traggla på med den vardagliga träningen, något som jag varit ganska duktig på även om jag haft perioder då det funkat mindre bra. Som i våras då jag åkte på navelbråck först å sen fick problem med fickor på tjocktarmen. Där gick lite mer än ett halvår då jag inte fixade att träna som jag kanske hade önskat. Så det var skönt att få komma till Spenshult och komma igång igen och få ordning på låsningar å andra dumheter som man får till när kroppen inte fungerar ordentligt.

I alla fall så var jag lite piggare efter att ha fått i mig lite mat och därefter bar det av till simhallen för lite individuell bassängträning. Skulle kunna skriva en lång roman om hela den biten men tror inte att det skulle vara särskilt underhållande så jag låter blir att utveckla det ämnet helt enkelt.

Ska nu ta och slöa lite å glutta på tv, är lite småtrött nu igen så det är inte omöjligt att det kan bli en tidig kväll idag. Brukar ju annars sällan gå å sova före midnatt, mest för att jag inte sover mer än 6-7 timmar så går jag och lägger mig vid 22-snåret så är jag vaken vid 5 på morronen å det är inget kul. Blir lagom att vakna vid 7-snåret istället så känns dagen lite mer normal.

Tjillevippen

notbugs

P.S Låten idag är en favorit i repris. Tyckte den passade bra nu när man är hemma igen. D.S

Den smörigaste av dem alla….. men ack så bra…..

Risco Connection – It’s My House

4,5 Cerwin

En riktig Cerwinlåt är vad det här är. Smörfavoriterna Risco Connection snickrade ihop den här covern på Diana Ross ”It’s My House”, som är skriven och producerad av Ashford & Simpson. Men jag måste säga att jag föredrar även denna gång den underbart smöriga covern. En anledning är nog att den är fruktansvärt fet att spela i mina Cerwinlådor, en anledning som väger ganska tungt i min bok. Vad som är lite kul med Risco Connections covers är att ljudteknikern måste ha fått ett nytt reverb som han absolut måste leka med på de här inspelningarna. Just den här låten är det inte så farligt men i deras version av Ain’t No Stopping Us Now så flippar han ur rejält emellanåt.

Hur som helst så är det kul musik som man inte behöver ta på allvar för fem öre. Sorglös och simpel påminner den om de sorgefria ungdomsåren när man gick i skolan och hela världen och livet låg framför en. Så man kan lugnt kalla det en nostalgitripp, och då en smörig sådan som nog kan vara lite svår för utomstående att förstå sig på. Men ”So what”, det är min nostalgitripp så vem bryr sig. 😉

Tjillevippen

notbugs