Lite hemkört…..

Sia vs. ELO – Day Too Soon To Bring Me Down

Hade ju med Sia och låten Day Too Soon nyligen och i det inlägget så noterade jag även hur jag associerade den låten med ELO’s Don’t Bring Me Down. Så idag efter att jag gått en liten söndagspromenad satt jag mig ner och pulade ihop en liten mashup av de båda låtarna. Hade kunnat gjort mycket mer finlir men har inte riktigt orken i kroppen att sitta så länge som jag skulle önska.

Men jag är ändå rätt så nöjd med resultatet med tanke på att det bara tog en dryg timme att snickra ihop från remix av låtarna till färdigt klipp på YouTube. För den som undrar vad jag använder för program till redigeringen så är det Sound Forge Audio Studio 9.0 och Acid Music Studio 7.0. Sound Forge för att klippa till alla ljudsnuttar som används och sen använder jag Acid för själva mixningen. Sound Forge kostar lite drygt 48 Euro och Acid kostar lika mycket så för under en tusenlapp har men ett riktigt bra kit för remixning och musikproduktion i datorn.

Finns säkert andra lösningar som är ännu smartare men jag är så inkörd på Sound Forge och Acid så nu skulle jag nog ha svårt att byta. Det jag använder programmen mest till är rena mixar där man mixar ihop ett gäng låtar till exempelvis en timmes mix helt enkelt. Ungefär som när man mixade blandband en gång i tiden.

Tjillevippen

notbugs

Ibland så bara hittar man en skön låt…..

Sia – Day Too Soon (Lifelike Remix)

Vad jag gillar med YouTube är att man får så mycket olika tips på klipp som kan passa ens smak utifrån vad man kollat på tidigare. Funkar speciellt bra när det gäller musik och det är utifrån ett sådant tips som jag hittade den här låten. När jag hörde första takterna så associerade jag direkt till ELO’s Don’t Bring Me Down som ju har en liknande fläskig takt. Vad som är lite komiskt är att hon faktiskt har släppt en låt som heter just Don’t Bring Me Down, men det är ingen cover på ELO’s gamla klassiker.

Men det som gjorde att jag riktigt fastnade för låten var den pulserande synten som driver hela låten framåt ovan på den tunga takten. Låten släpptes tydligen 2007 så helt purfärsk är den inte men det kvittar, det är länge sedan jag jagade nya låtar på det desperata viset som man gjorde när man var yngre.

Tjillevippen

notbugs

3 x Superfunk…..

Kadenza – Lets Stay Together

Satt och surfade på YouTube när jag ramlade över en riktigt grym samling med gammal go 80-talsfunk. Det är en snubbe som kallar sig 310LAFUNK som lagt upp en hel samling med helt underbar funk som jag aldrig hört innan. Så här bjuder jag på tre stycken utvalda guldkorn från den samlingen.

 

Michael Wycoff – Still Got The Magic

Den här låten påminner lite om Trussels Love Injection i själva rytmen. Borde nästan ta och se om man inte kan mixa ihop dem. Det är nästan svårt att sitta still när man hör den bara för att den har ett sånt underbart sväng. Hade man haft den i sin samling på den tiden så hade den fått snurra mer än ofta på vinylsvarven.

 

Magic Lady – Freaky

Så ökar vi lite på takten och jag försöker förtvivlat komma på vilken annan låt den här påminner om. Poletten lär väl trilla ner så småningom så då får jag återkomma. Hur som helst så är det en underbart rapp funklåt som man inte kan annat än älska.

Ja, det var tre små funkpärlor från det glada 80-talet, decenniet när det gjordes otroligt mycket bra funk och annan skön musik. Behöver själv många doser sånt här då det spelats rock hela veckan på Vaxblekaregården som är ett värdshus rakt över gatan.

Jag vet inte om det är fel på mig, men jag kan inte begripa vad som är så bra när man gör covers på gamla rocklåtar. Jag kan uppskatta en och annan rocklåt till viss del, men det är milsvid skillnad om man jämför med “min” musik, dvs funk, soul, house, disco, techno osv. Skulle t.ex aldrig komma på tanken att ladda min MP3-spelare med rock för att lyssna på när jag är ute och promenerar, då går jag hellre utan.

Man borde egentligen forska om det här med musik och vad det är som gör att man har olika musiksmak, för det skulle vara otroligt intressant att veta vad det är som styr folks preferenser när det gäller musik.

Om jag finge gradera musikstilar rent generellt på en tiogradig skala skulle rock få en 3:a och “min” musik såklart en klockren 10:a. Sen har jag inte klurat så mycket över andra musikstilar mer än att kinesisk musik får –1. Tycker det är rent plågsamt för öronen att höra sånt plinkeplonk. Såg filmen Den siste kejsaren nyligen och höll på att få krupp när det var scener där man spelade sån musik. Undrar verkligen hur det gått till när man fått för sig att sätta en sån standard eller hur man ska säga?

Nog om detta, det var lite allmänt blarr om musikstilar men framförallt tre gottiga funkpärlor och jag kan rekommendera en lyssning på 310LAFUNKs YouTube-sida för där finns hur mycket som helst annan go funk att lyssna på där.

Tjillevippen

notbugs

P.S Ifall min mor undrar så ger jag Jazz en 8:a på min skala. D.S

Bomber & granater…..

The Armed Gang – All I Want

Nu tror jag inte det här gänget är så farliga som man skulle kunna härleda av rubriken jag valt till inlägget. Deras avtryck på det kollektiva musikminnet torde dessutom vara tämligen begränsat. Jag hade aldrig hört den här låten förrän jag fick den ihop med en drös andra uddalåtar från 80-talet av en kompis för några år sedan. Sen föll låten i glömska igen hos mig fram till idag då jag av en slump klickade fram den när jag bläddrade igenom mitt “discoarkiv” på hårddisken.

Var jag tycker är lite kul med den här låten är att första takterna kan man förledas att tro att det är nån remix av Queens Another One Bites The Dust man har satt på. Men man tas snabbt ur den villfarelsen och istället får man sig en dos helt ok men lite anonym italiensk funk-disco modell tidigt 80-tal. Kan dock konstatera att det här är en låt som jag gärna hade velat prova i anläggningen på Mayday på sin tid. Den versionen jag har på MP3 är det riktigt bra klipp i och funkar klockrent i ett par Cerwin Vega för den som vill testa.

Kom förresten på en annan låt som man får associationer till och det är helt otippat Another Brick In The Wall med Pink Floyd som jag tänker på då. Spola fram till 4:05 så kommer strax ett litet parti som åtminstone väckte mina associationsbanor i den riktningen.

Tjillevippen

notbugs

Stackars barn…..

MVS – Stackars Barn

Jag skrev igår om punkbandet Malte Vräker Småsten från Västervik. Vad jag missade att skriva vad att de bytte namn i mitten på 80-talet och valde då att helt enkelt göra en förkortning på sitt tidigare namn. Så nya namnet blev MVS och det var detta namn de hade då jag var med dem och spelade in en demokassett i IL-Studio i Västervik.

Igår kväll så letade jag reda på min gamla kopia av nämnda demokassett och satte igång och rippa ner en av låtarna och det är den som är Dagens Låt idag, Stackars Barn. Borde egentligen rippa ner hela kassetten, men det är ett uttans pill att få till ljudet för det är egentligen en grymt brusig kassett. Lyckligtvis så har jag ett bra program som kan slipa av de värsta brusmattorna, Sound Forge Audio Studio heter det ifall nån är intresserad.

Men jag ska i alla fall rippa ner två låtar till varav en är en rock-funk-rap-historia där undertecknad står för rappandet. Hade helt glömt bort den låten även om jag gjorde en hel del rappande både på och utanför scen på den tiden. Jag och några kompisar hade bl.a en showgrupp där vi åkte runt på skolor och hade shower med breakdance, rapp och lite annan dans och show. Försöker förtvivlat komma på vad vi kallade oss men det var nåt med Westbay i alla fall. Lutar åt att det kunde ha varit nåt i stil med “Westbay Boogie Dancers” men låter det vara öppet eftersom jag inte är helt säker.

Om vi återgår till Dagens Låt så är den ett exempel på den lite reaktionära rock som MVS gick över till efter att tidigare ha spelat en mer renodlad punk. Men jag får säga att den här låten är inte så tokig, direkt när jag hörde den på kassetten så kom jag ihåg den och sen kom jag på mig själv att gå omkring och nynna på den långt efter att jag slutat pyssla med den på datorn igår.

Tjillevippen

notbugs

Lite livenostalgi…..

Electric Light Orchestra – Evil Woman (Live)

E.L.O tillhör den sällsynta skara grupper som jag tror nästan alla tycker om oavsett vad man har för musiksmak för övrigt. Deras album A New World Record måste nog anses som ett av tidernas främsta popalbum. När man lyssnar på låtarna som de har gjort genom åren så får man sig en rejäl nostalgitripp i alla fall.

Att jag så här fått E.L.O på hjärnan beror på att jag fått Spotify-fnatt. Fick nämligen igår en inbjudan att regga mig på musiktjänsten Spotify. Det är en tjänst som innebär att man laddar hem en klient och sen kan man lyssna på musik streamat från deras servers. Det fina i kråksången är att det är en 100% laglig tjänst plus att flera av de stora skivbolagen är med så utbudet är grymt bra. Där kan jag lyssna på alla konstiga låtar som jag inte har lust att ha i min egen samling.

En annan sak som är bra är att det går grymt snabbt att söka och likaså är uppspelningen klockren, inget hackande och det går fort att spola fram i låtarna om man vill det. Sen är ljudkvaliteten suveränt bra och de har en enkel men bra funktion för att göra spellistor som man sen kan spara om man vill lyssna till dem senare. På så vis kan man bygga lite olika spellistor med sina favoriter vilket är riktigt bra.

Glömde ju berätta det bästa av allt, det hela är gratis om man har lite tålamod och får en inbjudan. Finns nämligen tre nivåer av konton varav det enklaste är gratis och då kan man lyssna till all musik och göra spellistor. Med de andra två varianterna som kostar pengar så får man lite fler möjligheter, men man kommer långt med gratisvarianten som funkar bra för en vanlig användare.

Hur gör man då för att få en inbjudan, jo då går du till www.spotify.com och där klickar du på Get Started och då frågar den om du redan har en inbjudan eller om du är ”Not Invited Yet”. Under den sistnämnda rubriken kan man då fylla i sin mailadress och ställa sig i kö. För mig tog det ett par månader från att jag ställde mig i kö tills jag fick inbjudan men då ställde jag mig i kö precis när tjänsten var ny så jag antar att det är lite kortare kötid nu.

De vill antagligen ha lite koll på det hela så det inte blir för många användare som nyreggar så tjänsten brakar ihop utan de släpper på i takt med att deras servrar orkar med. Sen kan en annan anledning vara att de räknar med att folk som inte orkar vänta på en inbjudan reggar sig för ett abonnemang, då får man iofs betala men då får man tillgång till tjänsten direkt utan nån inbjudan.

Ja, det var nog allt om det för stunden, kommer jag på nåt mer så lär jag återkomma. Hur som helst så är det en suverän idé och för vardagskonsumenten är det ju ett klockrent alternativ till illegal nedladdning. För om låtarna finns online hela tiden så finns det ju ingen anledning att ta en massa plats på hårddisken. Enda nackdelen är ju att man inte kan ladda sin MP3-spelare med Spotifylåtarna, men det kan jag leva med. I MP3-spelaren vill jag ändå ha min favvismusik och det är sån musik som man ändå inte hittar på Spotify.

Tjillevippen

notbugs

Måste bara ta med den här…..

Barbara Fowler – Knockin’ On My Door

4 Cerwin

Försöker förtvivlat komma på vilket tv-program det var där man använde introt från den här låten som vinjett eller hur det nu var. Minns i alla fall att väldigt många kompisar blev förvånade över att det faktiskt var taget från en riktig låt. Ja, så var det på den tiden när allt inte fanns tillgängligt via nätet. Fast inte ens i vår informationsålder är det alltid så lätt att luska reda på saker och ting. Googlade för att se om jag kunde få reda på vilket tv-program det rörde sig om men det gav nada. Får se om minnet kommer tillbaka, annars får man väl fråga nån av kompisarna som var med på den tiden ifall de minns.

Hur som helst så är det en riktigt skön discolåt med ett grymt driv och den är klockren att släppa loss i ett par Cerwin Vega. För den som tycker att låten påminner en hel del om Sinnamons ”Thanks To You” så är det inte så konstigt. Det är samma snubbar som ligger bakom och Barbara Fowler var för övrigt en av medlemmarna i Sinnamon. Det som är lite intressant i sammanhanget är att man dammade av låtkonceptet hela tre år efter att ”Thanks To You” kom när man gjorde den här låten. Uppenbarligen så måste man trott att man hittat en formel som fungerade.

Annars så sitter jag just nu och stör mig på ett tradigt rockband som repar i gamla rörmokeriet som ligger rakt över gatan där jag bor. Hade inte brytt mig om de spelat nån kul musik men det här är bara tradig rock av ett slag som jag inte alls förstår mig på. Långsamma låtar med ackord som upprepas i all oändlighet. Nåväl, de får väl repa på, jag tänker inte klaga, jag trivs bättre med att reta upp mig på avstånd. En annan bidragande orsak är att jag knappast kan klaga med tanke på hur jag emellanåt släpper loss mina monster och spelar disco för hela grannskapet. Man ska inte kasta sten när man har ett par Cerwin Vega, eller hur var det nu igen?

Tjillevippen

notbugs

Inte Julie Andrews precis…..

Dayton – The Sound Of Music

Detta är en s.k måste-låt, dvs man bör ha den i sin samling. Egentligen så bör man ha alla låtar jag presenterar på bloggen i sin samling, då vet man vad musik handlar om. När jag var yngre var jag väldigt ortodox i min musiksmak, det fick t.ex inte finnas nån rock i samlingarna utan bara ”svart” musik med vissa undantag. Med åren har jag dock breddat min smak ganska ordentligt och kan numera t.o.m känna lycka över att höra Guns ‘n’ Roses – Paradise City. Det albumet var för övrigt det första rockalbumet som jag släppte in i min samling. Innan dess hade jag bara en 12-tumssingel med Accept, Balls To The Walls. Sen fanns det iofs en del rock i singelsamlingen som jag hade och spelade ute när jag jobbade som DJ men de skivorna räknade jag inte riktigt till min samling så att säga.

Hur som helst så ligger min betoning idag ännu på ”svart” musik, men jag har som sagt var breddat smaken så jag lyssnar på det mesta utan att vilja stänga av öronen.

Tjillevippen

notbugs