En annan dag…..

Kathy Sledge – Another Day (D-Influence 12” Mix)

I mitten på 90-talet så gjorde Kathy Sledge en solosatsning och den mest kända låten av dem som släpptes då är nog Stevie Wonders Another Star som hon gjorde en riktigt bra tolkning på. Men den här bakelsen är inte heller så tokig i mina öron, lite lagom tidstypiskt soft och bäst av allt är att vi får njuta av den i mina ögon bästa rösten när det kommer till systrarna Sledge.

Tjillevippen

notbugs

Här snackar vi sofistikerat…..

Sister Sledge – Reach Your Peak

Nile Rodgers och Bernard Edwards produktioner, oavsett om de producerade för sig själva dvs. Chic eller om de producerade åt någon annan blev på något vis ändå inte något mer än avancerade Chic-produktioner fast med lite andra artister inblandade. Ett kanonexempel på detta är det samarbete herrarna hade med Sister Sledge, det hörs ju rakt igenom att det är Chiclåtar, det är samma musiker, samma bakgrundssångare osv. Till och med David Bowies samarbete med Nile Rodgers låter så väldigt mycket likt de soloprylar Nile Rodgers höll på med vid samma tid.

Men jag ser inget ont i detta fenomen utan det visar på att låtarna är större än artisterna och det är något jag själv upplevt de gånger jag varit och sett Chic live och de då spelat sitt medley med några av de låtar som Nile & Bernard producerade åt Diana Ross på hennes album Diana samt avslutar med Sister Sledge-klassikern He’s The Greatest Dancer. De gångerna har man insett att de farhågor man hade inför att höra dem utan Diana Ross vid mikrofonen är som bortblåsta. Det är ju nämligen Chiclåtar det handlar om i grund och botten och då krävs det en sångerska som vet hur man sjunger CHIC helt enkelt. Sylver Logan Sharp som frontade som vokalist under många år var helt suverän på detta och hon visade att även om hon inte var först att fronta som vokalist så har hon fattat detta med hur man sjunger CHIC. Så Chic är större än de ingående delarna och handlar om ett sound som är otroligt tidlöst och därtill så uttans bra att man garanterat får ståpäls av det när man hör det live.

Chic – Live in Rome

Har själv sett detta live tre gånger och jag får än idag ståpäls när jag ser det på video. Bästa videon jag har på detta är från The Best Disco In Town som gick på Wembley 2003. Har hela konserten därifrån på DVD och den kan rekommenderas för alla som saknar livematerial med Chic. På den DVD får ni dessutom en massa annat godis som Tavares, Shalamar, Rose Royce m.fl.

Men om vi återgår till den första låten i inlägget är den ett exempel på det underbart chic’t exklusiva sound Chic faktiskt står för oavsett vem det sen är som står vid mikrofonen och sjunger. Det lixom alltid lyser lyx, flärd och glamour om deras musik och man känner sig som man tillhör en utvald skara när man hör den.

Tjillevippen

notbugs

Kan knappast bli bättre…..

Chic – Everybody Dance (Live from Montreaux)

Har haft en rätt så seg dag idag, det lixom lyfte aldrig och sen blev jag upptagen med en massa som jag inte hade planerat som tog en väldig massa tid. Fick lixom ett litet infall idag efter att ha fått en ny kommentar på ett tidigare inlägg om Eksjö Stadsfestival. Kommer att återkomma till detta längre fram.

Men som jag tidigare skrivit så skulle jag kunna tänka mig att gå på stadsfestivalen om t.ex Chic uppträdde på Stora Torget. Så därför delar jag med mig av ett smakprov från en av deras konserter i Montreaux. Har själv varit och sett dem live vid tre tillfällen på olika ställen och det har alltid varit en höjdare. Är annars inte speciellt förtjust i konserter och livemusik vilket kanske har märkts, men när det gäller Chic så finns det inget bättre. Bara lite tråkigt att Bernard Edwards skulle lämna jordelivet på tok för tidigt.

Kom på att jag måste ta med en annan höjdare från Chics liveset. Nile Rodgers och Bernard Edwards producerade och skrev musik åt mängder av artister. Sister Sledge är t.ex en grupp som fick några av sina största hit på det viset. Nu har Nile Rodgers så att säga tagit tillbaka We Are Family och har med den på låtlistan när Chic spelar. Det har även hänt att han tagit in systrarna Sledge för att få originalkänslan vid nåt tillfälle men ska jag vara ärlig så gillar jag Chics egen vokaluppsättning bättre. Just därför tänkte jag bjuda på den här och nu!

Chic (Sister Sledge) – We Are Family

Min favoritspelning med just denna låten var när jag såg Chic live på Wembley första gången för några år sedan. Hade sett dem live en gång innan på Stockholms Jazzfestival men på Wembley var de snäppet vassare plus att ljudet var riktigt grymt.

För den som vill förkovra sig mer i Chics livematerial finns det en uppsjö av DVD’er att köpa. Amazon brukar ha ett bra urval med de allra bästa och min favorit är The Best Disco In Town där de uppträdde tillsammans med en mängd andra gamla discogrupper. Så hela den DVD’n är en enda orgie i nostalgi. För den som vill se Bernard Edwards in action medans han ännu levde kan jag rekommendera Chic live at the Budokan. Där gjorde han sin allra sista spelning, faktum är att han dog av sviterna från en lunginflammation på sitt hotellrum natten efter den spelningen.

Finns ju sen oxå en uppsjö med klipp på YouTube, men som ett gammalt Chicfan tycker jag det kan vara värt några kronor att få materialet på en riktig DVD.

Tjillevippen

notbugs

Bättre än sex…..

Wanda Walden – Don’t You Want My Lovin’

Det här är en låt som man blir mer än lycklig av. Den har lixom allt, grymt välproducerad. Producerat av Narada Michael Walden och Wanda var hans svägerska helt enkelt. Narada hade ju vid den här tiden plockat upp stafett-pinnen som Nile Rodgers och Bernard Edwards släppte ifrån sig i början på 80-talet när de började ändra sound på sina produktioner. Men jag måste säga att Narada gjorde ett grymt bra jobb. Förutom Wanda Walden så producerade han även ett album åt Sister Sledge i samma stuk, mest kända låten där är nog All American Girls som Mousse T sen använde riffet från i sin mix av låten Sex Bomb med Tom Jones.

Tjillevippen

notbugs