Lite livefunk…..

Funkadelic – One Nation Under a Groove (Part 1)- D.C. 1979

Idag trillade jag in i en riktigt insnöad P-funkfas kan man lugnt säga. Satt och gluttade runt på lite videosnuttar som Bootsy Collins tipsat om via Facebook. Hans bror, Phelps “Catfish” Collins, gick nämligen nyligen bort i cancer och det har Bootsy uppmärksammat genom att posta en massa olika klipp där brodern är med och spelar gitarr i olika konstellationer. De två började sin bana med ett eget funkband, The Pacemakers, men blev sedan upplockade av James Brown och fick så bilda stommen i hans band The JB’s.

Sedan kom de att komma i kontakt med George Clinton och hans P-funkkollektiv Parliament Funkadelic där de båda fick utlopp för sina musikaliska krafter. Även om brodern hamnade något i skymundan av Bootsy så var han en utomordentligt skicklig musiker helt klart. För att ge ett exempel på hans underbara gitarrspel så måste jag ta med ett av de klippen Bootsy hittat på YouTube.

 

James Brown & The JB’s – Ain’t It Funky Now (Live 1971)

Jag säger bara WOW, fruktansvärt grymt sväng och lite coolt att se en ung Bootsy stå bredvid och mangla på sin bas. Lite drygt 3:39 in i klippet kommer ett litet soloparti där han riktigt flippar ut på sin bas. Helt klart är att detta är funkens vagga förutan vi inte sett George Clinton, Roger Troutman, Junie Morrison och alla andra storheter skapa skön musik. Musik som åtminstone jag varit helsåld på ända sedan jag toklyssnade på Soul Corner i P3 med Mats Nileskär från slutet av 70-talet och fram till slutet på 80-talet då jag sedan hittade andra källor för min musiktörst.

Men för att återgå till det första klippet så är det en av mina absoluta favoritfunklåtar, det är en av få låtar som jag bemödat mig att lära mig texten utantill på och då är det något alldeles extra. Har annars varit mest intresserad av det musikaliska och sällan brytt mig om texterna men texten till One Nation Under A Groove är så underbart skön och urflippad så man kan bli lycklig för mindre.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Yes, yes, yes…..

Webster Lewis – Let Me Be The One

Så har jag än en gång hittat en borttappad favoritlåt på YouTube. 😀 Den här låten spelade jag en gång in på kassett från Soul Corner på P3. Sen snurrade den kassetten på bandaren rätt friskt under en period i början på 80-talet och framförallt då den här låten. Så det blev en hel del spolande och idag har man lite svårt att förstå hur man kunde stå ut med ett sådant användarovänligt och linjärt medium som kassettbanden ju faktiskt är.

Men det var ju det enda som fanns till hands och tänk så mycket tråkigare ens liv hade varit utan alla dessa favoritband som man samlade på sig. Dessutom kan man idag många gånger sakna just den blandning av låtar som man alltid fick på en kassett. Visst kan man snickra spellistor på datorn, men det blir aldrig samma känsla som ett kassettband ändå. För på kassetten var ordningen bestämd och man fick vackert lyssna på en låt i taget. Så på det viset fick varje kassett en egen själ på ett vis som är ganska svårt att emulera i min mening.

Tjillevippen

notbugs

Klassisk funk…..

Cameo – Freaky Dancin’

Det här är en gammal Soul Cornerfavorit. Riktigt bra funk att avsluta en slö söndag med. Har inte så mycket mer att tillägga just nu. Ville bara dela med mig av en bra låt helt enkelt.

Tjillevippen

notbugs

En klassiker…..

The Ohio Players – Try A Little Tenderness

Det här är ju en låt som kommit i många skepnader genom åren men den här versionen med Ohio Players har kommit att bli min favorit av någon anledning. Förmodligen beroende på att den spelades i Soul Corner när den kom ut 1981 och nästan all musik som spelades i det radioprogrammet har hamnat på min favoritlista. Hittade precis en annan sån favorit som jag måste dela med mig av och som passar in på det lite mer soulaktiga tema som det här inlägget är inne på.

 

Stephanie Mills & Teddy Pendergrass – Two Hearts

Helt makalöst bra soul som förflyttar mig till det tidiga 80-talet då framtiden såg både mörk och ljus ut. Mörk i den bemärkelsen att det kalla kriget snurrade på för fullt, ljus i den bemärkelsen att man hade livet framför sig och allt var möjligt.

Tjillevippen

notbugs

Skrik om det…..

Lamont Dozier – Shout About It

Ja, så har jag hittat en gammal favorit av en herre som annars är mest känd som medlem i skrivarkollektivet Holland-Dozier-Holland, vilka under 60-talet låg bakom mycket av det vi idag kallar Motownsoundet. Men han kunde som sagt var även stå på egna ben och jag tycker han gör det alldeles galant.

När jag hittade den här låten på YouTube så fick jag än en gång känslan att det nog är dax att gå igenom alla band jag har med inspelade Soul Corner-program. Enklast är nog att rippa kassetterna en och en så kan man sen enkelt lyssna på datorn. Lite enklare att hoppa i materialet då än om man ska sitta och spola kassetter hela tiden. Man har ju blivit bortskämd sen man vande sig till med MP3-formatets bekvämligheter.

Borde ha en liten bärbar dator eller nåt smidigt som kan stå på och puttra med rippningen eftersom man blir lite låst annars om man använder den vanliga burken och numera har jag bara en burk. Tyckte det blev för mycket att rådda med förr när jag alltid hade minst två stationära maskiner. Men en liten bärbar med ett någorlunda hyfsat ljudkort vore ju inte helt fel. Har annars varit lite allergisk mot bärbara datorer för att jag alltid tyckt prestanda suger plus att skärmarna är för små.

Men i och med ankomsten av de s.k netbooks så har saken kommit i ett lite annat läge. Där handlar det ju om lite andra sätt att använda datorn och t.ex så funkar de ju att bära med sig. Därtill är de så pass billiga att skulle nåt hända så behöver man inte känna att världen rasar in helt och hållet. Den enda haken jag ser än så länge är att de är lite klena i prestanda och det är egentligen först när de går att få med Windows 7 som man kan kalla dem för riktiga datorer, men det är ju på gång så då blir det att börja bevaka marknaden och se vad som händer.

Tjillevippen

notbugs

Söndagsgodis…..

Mantra – Doin It To The Bone

Det här är en gammal Soul Cornerfavorit som jag inte var så förtjust första gången jag hörde den. Men det är en sån låt som växer med tiden och numera så tillhör den av mina absoluta funkfavoriter så jag blev hysteriskt glad när jag hittade den på YouTube. För den som tycker att det hela låter lite Cameo så beror det på att det är Cameos Larry Blackmon som producerat.

Undrar ibland varför det inte görs ny sån gottig funk, för egentligen så tycker jag det är en tidlös musikstil som borde kunna skaka lite liv i den döende musikbranschen. Det finns ju ljuspunkter i det att många artister idag själva väljer att sköta hela kedjan från produktion till försäljning. Sen så har vi ju den eviga frågan om gemene man är villiga att betala för en digital kopia då den i sig inte har något värde mer än vad upphovsmannen kan tycka att han har rätt till. Nä, det får komma till andra mervärden som man kan ta betalt för. T.ex köp alla våra album digitalt och du kommer att få ett personligt signerat foto och sångarens pannband från turnén i Nord Korea 1982.

Tjillevippen

notbugs

Rytmdoktorn…..

The M-Zee Band – Doctor Rhythm

Satt och snöade in på YouTube härom kvällen och ramlade över en massa bortglömda funkpärlor från tiden då man slaviskt följde radioprogrammet Soul Corner som Mats Nileskär styrde likt ett forskningsskepp genom den stora floden i musikdjungeln. Idag inser man att det vi fick oss till livs genom hans program var bara en liten del av all underbar musik som släpptes på den tiden. Men jag måste ändå säga att han lyckades nog pricka in höjdarna på ett förvånansvärt träffsäkert vis.

Borde egentligen ta ett ryck och lyssna igenom lite av mina gamla kassetter med inspelade Soul Corner-program för där finns mycket godsaker som jag säkert glömt bort. Den här låten finns på nån av kassetterna och den hade jag helt tappat ur minnet men av en slump så träffade jag på den när jag var ute och surfade på YouTube. Dock tar det emot lite att sitta och lyssna igenom en massa kassetter, det är ju så uttans drygt att sitta och spola igenom dem, fy vad bortskämd man blivit i den digitala åldern där allt är tillgängligt bara via ett musklick.

Skulle vara intressant att göra ett litet forskningsprojekt där man tar 5-6 tonåringar av idag och sätter i land dem på en öde ö med enbart 80-talsteknologi tillgänglig. Misstänker att det skulle vara en lika stor chock för dem som att sätta 5-6 pers ur min generation på en öde ö utan nån teknologi alls.

Tjillevippen

notbugs