Från London till L.A…..

Light Of The World – London Town

Har ju gjort lite nedslag i den brittiska funk/jazz/soulfloran från 80-talet på sistone och det här inlägget är således en fortsättning på det spåret. Den här låten är helt underbar att softa till och kan vara lämplig att varva ner till efter en lyssning av samma gängs låt “Time” som ligger i andra änden på skalan.

 

Yasuko Agawa – L.A. Nights

En riktigt bra recycling av London Town får jag nog säga att L.A. Nights är. Yasuko släppte den först på ett av sina japanska album 1984, sen kom den på tolva två år senare.

Tjillevippen

notbugs

Back to Britain…..

Freeez – Southern Freeez

Hade nyligen ett inlägg med ett av de andra hyfsat framgångsrika brittiska soulfunk-banden i början på 80-talet. Nämde då bl.a Freeez som senare kom att bli en riktig favoritgrupp när de stylade om ljudet och släppte electroinspirerade I.O.U. Men den här låten är annars ganska typisk som exempel på hur den brittiska soulfunken kunde låta i början på 80-talet. De lyckades få till ett helt eget sound som på något vis smittade av sig mellan grupperna så man kunde riktigt höra på en låt om den kom från denna kreativa brittiska soulfunk-rörelsen.

Tjillevippen

notbugs

Britterna visar var skåpet ska stå…..

Beggar & Co. – (Somebody) Help Me Out

I början på 80-talet kom det en våg med nya Brittiska Soul/Funk-band och de hade de flesta hittat ett sound som skilde sig rätt så rejält från deras amerikanska kusiner. Den här höjdaren med Beggar & Co. tycker jag är ett utmärkt exempel på det.

Vad jag föll för i den här låten var speciellt det underbara gitarrspelet som speciellt tar plats i ett av mina favoritbreak genom tiderna. Brukade ofta blåsa på lite extra när jag spelade det hemma i pojkrummet i Västervik.

Utöver Beggar & Co. så fanns det grupper som Light Of The World, Linx, Freeez & Central Line vilka alla bidrog till att sätta det gamla imperiet på musikkartan.

Tjillevippen

notbugs

Skönt gung…..

Alicia Myers – You Get The Best From Me

Är osäker på om jag hört denna tidigare, men när jag lyssnar på den har den ett skönt gung. Försöker förtvivlat komma på vad den påminner om men det står helt still. Fast det kan oxå bero på att jag är lite ur form för tillfället så det är mest gröt i skallen.

Tjillevippen

notbugs

 

En bra låt helt enkelt…..

Scheer Music – Falling Back In Love

Det här är ännu en låt som jag hittat genom guldgruvan FFSOUNDYouTube som jag berättat om tidigare. Brukar sätta på mappen med FFSOUND-låtar på slumpuppspelning i Winamp när jag ska duscha och det är då jag upptäcker alla de här pärlorna. Finns iofs andra tillfällen då jag oxå upptäcker små godbitar ur den samlingen men förvånansvärt ofta är det just i samband med att jag duschar som de riktigt bra låtarna poppar upp.

Tjillevippen

notbugs

Quick Slick…..

Syreeta – Quick Slick

Tror inte jag har hört den här låten på över 25 år eller nåt sånt. Men den hörde helt klart till den kategorin låtar som spelades allra flitigast hemma i pojkrummet på Hantverkaregatan 4B i Västervik. Får lite associtationer till Carl Carltons She’s A Bad Mama Jama när jag hör denna men kan inte hitta något direkt släktskap mellan produktionerna. Men det var ju ofta så att om en artist lyckades med ett visst sound så fanns det alltid en uppsjö av andra artister som försökte plagiera det soundet i hopp om att själva få till den där superhiten.

Tjillevippen

notbugs

En fet 80-talare…..

The Affair feat Alyson – Please Don’t Break My Heart

Så har jag hittat ännu en oupptäckt pärla från 80-talet på YouTube. Gillar framför allt den mustiga basgången toppad med Alyson Williams suveräna röst, en riktig kanonkombination får jag säga. Alyson Williams sjöng för övrigt på några av mina favoritalbum från 80-talet, bl.a Feelin’ Lucky med High Fashion. Sen backade hon upp Melba Moore på några av hennes album i början på 80-talet så hon har helt klart kapacitet så det räcker. Men som så ofta är det svårt att slå som soloartist, så även om hon har släppt ett par egna album så har nog aldrig nått ut riktigt till den breda massan vilket är synd med tanke på hennes röstresurser.

Tjillevippen

notbugs

Bra drag i den här…..

René & Angela – Wall To Wall

Det här paret är nog mest kända för den softa men pulserande I’ll Be Good som är en riktig monsterlåt tack vare sin feta basgång. Men de gjorde även lite uptempolåtar som fallit mig i smaken och där är denna nog min favorit.

Är annars hemkommen från V-vik efter en väldigt lyckad vecka. Det behövs så här i höstrusket, speciellt som nacken å magen bråkar emellanåt. Men jag försöker hålla igång mina rutiner så på förmiddagen bidde det en promenadrunda som jag rundade av med att spela på hästar. Har inte spelat på hästar mer än någon enstaka gång tidigare ihop med nån kompis. Då har vi satt ihop rader utifrån vilka namn på hästarna vi tyckt varit mest kul. Men idag så snickrade jag ihop en rad helt på egen hand och kollade då lite på oddsen i hopp om att jag ska ha nån slags känsla för sannolikhetskalkyler.

Men första raden kostade bara 6 spänn så på vägen från Konsum där jag lämnat in den raden så klurade jag på om jag inte borde sätta ihop en lite mer avancerad rad så jag stannade till vid en tobaksaffär på vägen hem och snickrade ihop en till rad som baserade sig på den första men med lite modifikationer så jag valde två hästar i varje lopp. Så då kostade kupongen 68 kronor men jag hoppas ju nu att jag ska ha riktig nybörjartur och sätta alla loppen. Den som lever får se, men det är ju möjligt att kommande blogginlägg kommer att skrivas från varmare breddgrader. 😉

Tjillevippen

notbugs

Det är nog på tiden…..

Rick James – Super Freak

Fortsätter på en annan av mina associationsbanor och då måste jag ju ta med den här gamla favoriten. Jag minns så väl i början av 80-talet då det lite stod mellan Rick James och Prince om vem som skulle kunna titulera sig kung av funken. Sen trasslade ju Rick James till det för sig med droger och annat så han fick sitta inne periodvis. Det var först i slutet på 90-talet som han verkade få någon slags rätsida på sitt liv men 2004 så checkade han in för gott då kroppen lade av till följd av hans drogmissbruk.

Hur som helst så var han alltid min favorit när jag var tvungen att ställa honom och Prince mot varandra. Rick James var lixom lite mer naturlig och kändes mer äkta på något vis. Finns ett kanonexempel där Prince mer eller mindre gör bort sig på scenen. Det är när Michael Jackson och han blir uppropade på scenen under en James Brown-konsert 1983. Michael Jackson visar direkt var skåpet ska stå, men sen när Prince kommer upp på scenen så blir det lite mer tafatt och man bara känner hur karln vill vara nån annanstans just i det ögonblicket. Han verkar inte alls bekväm med att improvisera, något som stärker mig i teorin om att Rick James var mer äkta.

 

James Brown, Michael Jackson & Prince on stage 1983

Ja, det finns inte så mycket mer att säga om det här klippet då det talar för sig själv. Men jag vill avrunda med att säga att Prince har ju kommit med en mängd kanonbra låtar genom åren, så som artist är han helt ok. Men han är nog inte det där naturbarnet som många vill tro. Där får han pisk med hästlängder av Rick James som var en makalös personlighet och artist.

Tjillevippen

notbugs

En annan bra cover på Try A Little Tenderness…..

Dennis Edwards – Try A Little Tenderness

Vojne så mycket associationer det far runt i min hjärna just nu. Jag får idéer på både korsan och tvärsan och vet inte riktigt var jag ska börja nysta så jag kör nu enligt principen att den idé som skriker högst får företräde. Så då får det bli Dennis Edwards eftersom han just nu är med i två trådar, dvs dels tråden från förra inlägget där jag jämförde Leon Bryant med just Dennis Edwards. Men dels oxå för att jag nyligen hade med min favviscover av just den här låten Try A Little Tenderness. För där kommer nog den här versionen på andra plats. Gillar det maffiga 80-talssoundet som den har i ryggen tillsammans med Dennis Edwards klockrena soulröst.

Hela det albumet, Coolin’ Out är riktigt bra och jag lyckades hitta det i vinylhyllan efter lite letande. Sen blev jag mer än glad när jag såg att en snubbe som kallar sig Mrsoulman212 lagt upp hela det albumet på YouTube. Så därför tänker jag bjuda på en till favorit från det albumet som kommer här på direkten.

 

Dennis Edwards – Amanda

Kan inte bli mycket mer 80-tal än så här men det jag tycker är så bra med det här albumet är att ljudet är så sanslöst bra. Nu är jag annars inte nån som jagar bästa ljudkvalitét hela tiden utan musiken och melodierna kommer i första hand. Men om det sen är bra ljudkvalitét så lyfter det ju upplevelsen några snäpp till helt klart.

Tjillevippen

notbugs