En kärlekssituation…..

Mark Fisher – Love Situation

Det var några dagar sen jag sågs till här sist men jag har i alla fall fått mina sprutor nu så det funkar lite bättre. Men jag är fortfarande väldigt okoncentrerad och rätt slö tack vare mina mediciner. Nu sitter ju mina besvär lite här och var så en del hanteras genom blockader, andra ställen får hanteras med mediciner eller smärtplåster.

Nog om detta, idag har det varit stort bröllop i Stockholm och jag har suttit hyfsat klistrad framför rutan och följt det hela även om jag principiellt sett är emot monarkin som företeelse. Men jag tycker det varit lite för lite disco i den musik som spelats i samband med bröllopet och hade jag haft ett sånt stort bröllop så hade jag spelat en massa bra disco, kanske rent av låten i det här inlägget vetja.

Tjillevippen

notbugs

Dåligt samvete…..

Staxx – Joy (Lovejoy Vocal Mix)

Befinner mig på bussen som ska ta mig till Stockholm och sedan ska jag ut till Arlanda där det blir övernattning på RestAndFly innan jag flyger till Gran Canaria  i morgon bitti.

Har lite dåligt samvete för att det inte blivit något bloggande på ett tag. Men det beror dels på att jag haft fullt upp med att rådda inför min resa och dels på att det blev strul efter senaste omgången nervblockader. Vet ännu inte vad som gått snett mer än att jag fått brännande nervsmärtor i bröstkorgen på höger sida där jag fick blockaderna. Kändes bra första dagarna men sedan så gick det på bara några timmar till ett läge då jag fick jobbigt att djupandas pga smärtorna.

Så det är inget idealt läge att åka bort nu men jag har fått med mig ordentligt med smärtlindring från min vanliga doktor så det bör funka. Är däremot lite besviken på smärtmottagningen som inte kunde göra nånting utan hänvisade mig till den tid jag har hos dem den 29:e juli. Förstår att de har hård belastning men när det sätter sig så man får svårt att andas är det inget kul för det kan emellanåt vara lite ångestfyllt att inte kunna få luft ordentligt eftersom man drar sig för att djupandas då det gör så satans ont så att andningen ändå kommer av sig.

Nog om gnäll nu, har inte lyssnat på dagens låt idag utan hittade den i min favoritlista så jag utgår från att den är bra. Eftersom jag sitter på bussen så måste jag trixa fram ett par lurar om jag ska kunna lyssna utan att skrämma livet ur mina medpassagerare. Så jag litar istället på att jag haft ett bra omdöme då jag lade till låten på min favoritlista helt nyligen. Det är i alla fall ingen låt jag minns från förr utan en som jag råkat hitta under en av mina räder på YouTube.

Tjillevippen

notbugs

Lite nattmusik…..

Incognito – Giving It Up (Uplifting Club Mix)

En gammal Café Opera-favvis från 1993, dvs samma år som jag flyttade till Stockholm. Blev dock inte långvarig som storstadsbo utan flyttade tillbaka till Eksjö 1995. Trivs bättre här, kan lixom inte förstå tjusningen med storstaden när allt man behöver i livet går att få i mindre skala, något som jag tror är ganska bra för det själsliga välbefinnandet i längden.

Tjillevippen

notbugs

Riktig arenahouse…..

ALCATRAZ – Give Me Luv (Original mix)

Hade med den här gamla favoriten för två år sen här på bloggen. Men en del låtar är ju så bra att de måste man återvända till med jämna mellanrum. Tycker i alla fall att den här låten är ett perfekt exempel på vad jag skulle vilja kalla arenahouse. Med andra ord en sån låt som skulle passa på ett klubbevent i en stor inomhusarena nånstans nere på kontinenten eller Storbritannien. Att försöka sig på ett sånt event i Stockholm och Globen skulle på nåt vis kännas lite halvtöntigt, fråga mig inte varför, det är bara en känsla jag har.

Om man förlade eventet till London så vore nog Millenium Dome det självklara valet även om jag själv aldrig varit där, på arenan alltså, har bara sett den på håll. Wembley arena som jag däremot varit på känns lite för liten så då kanske ni får ett litet hum om vad jag är ute efter. Fast Millenium Dome kanske inte erbjuder så mycket större volym/yta, har inte orkat kolla upp det, men det känns i alla fall som det är en rätt maffig arena. Annars hade man nog aldrig förlagt Michael Jacksons avskedskonserter där, något som bekant ju aldrig blev av i och med hans alltför tidiga och olyckliga död.

Nog om arenor och klubbevent, man behöver inte en stor arena för att kunna njuta av den här låten utan det räcker med en hyfsat fet anläggning och förlåtande grannar. Alternativt en bra MP3-spelare med ett par lurar som fixar att spela bas i de lägre frekvensregistren. Det är allt som krävs för att kunna uppleva lite arenahouse alldeles på egen hand.

Tjillevippen

notbugs

En doft av 90-tal…..

Mary J Blige – Mary Jane (All Night Long) (Bottom Dollar House Vocal)

Den här låten har ett helt underbart intro som riktigt kickar igång låten 1:35. Bottom Dollar-gänget snickrade ihop en hel drös med grymt bra remixar under den tiden de var aktiva i mitten på 90-talet. Var precis inne på Discogs och såg en hel drös med andra intressanta remixar de gjort men som jag faktiskt inte hört, så det blir att försöka hitta några av dem och se om det är något som passar bloggen.

Men under tiden får ni nöja er med den här favoriten som snurrade i bilstereon friskt sommaren 1995, en sommar som för övrigt var rätt körig i ordets rätta bemärkelse. Flängde mellan Stockholm, Eksjö och Göteborg var och varannan dag. Dels så höll jag precis på att flytta tillbaka från Stockholm till Eksjö och dels så hade jag en fling med en tjej i Göteborg som gjorde att jag var en del på den kanten av Sverigekartan.

Fast det gjorde inget att ligga så mycket på vägarna, för det var en fin sommar och jag hade drösvis med kassetter med bra musik liggandes på passagerarsätet ihop med tusen andra saker så varje gång nån skulle åka med och sitta fram så var det ett evigt bökande med alla prylar som låg där.

Numera är jag bilfri och musiksamlingen får ju numera plats på en yta som är mindre än ett kassettband så utvecklingen har helt klart gått framåt. Ja, jag anser att det är en frihet att inte ha någon bil. Finns få tillfällen då jag verkligen behöver en bil, det enda jag kan komma på så här på rak arm är när stora grovsopor ska transporteras till återvinningsstationen. Alla andra retursopor tar man ju med sig och lämnar till de mindre återvinningsstationer som finns runt om i stan. Då får man en extra promenad, något som jag verkligen behöver emellanåt.

Finns sen tillfällen när jag är riktigt dålig i kroppen och behöver transportera mig inom stan, men då finns det ju taxi, och det är sällan jag funkar som bilförare i de lägena, så en egen bil hade kvittat ändå. Om man ser till vad det skulle kosta med en bil totalt sett så är det inte så farligt dyrt att åka taxi. Vad många sällan tänker på är att en bil handlar inte bara om bensin utan även underhåll och kapitalkostnader. Att då få en bil med chaufför för drygt 60:- för en resan inom stan är inte så dyrt om man tänker efter.

Tjillevippen

notbugs

Favorit i repris…..

Spirits – Don’t Bring Me Down (Original Club Mix)

Är lite “off” för tillfället så det mesta går lite på halvfart. Så därför bjuder jag idag på en favorit i repris, en låt som jag nog aldrig kommer att tröttna på. Blir alltid väldigt partysugen när jag hör den och den väcker många nostalgiska minnen från tiden då jag bodde i Sthlm. Iofs så trivdes jag inte med att bo där men trots det så hade man ju en del kul med tanke på det stora nöjesutbudet. Men även där saknade jag ibland den familjära känslan som trots allt brukar finnas när man går ut på mindre orter. Dock så kompenserades bristen på familjär känsla av den underbara musik som spelades på de ställen jag oftast gick på. Så det är nog mycket därför jag ser tillbaka på den tiden med ett lätt nostalgiskt rosa skimmer.

Tjillevippen

notbugs

Stockholmsnostalgi…..

Nightcrawlers – Push The Feeling On

Den här låten var väldigt aktuell när jag bodde i Stockholm i mitten på 90-talet. Så jag associerar den med sena kvällar på Café Opera, Monday Bar, Sturecompagniet och alla möjliga andra småklubbar som man bevistade. Sen kan jag ju erkänna att då gillade jag den inte så jättemycket men som med alla låtar som fått vara på ens livs soundtrack så har den blivit riktigt bra med åren.

Tjillevippen

notbugs

90-talsnostalgi…..

SWV – I’m So Into You

Den här gruppen är sån total 90-talsnostalgi och får mig att tänka på ett radioprogram jag spelade in när jag bodde i Stockholm åren 93-95. Kommer inte ihåg om det var närradio eller nån av de kommersiella kanalerna. Iofs så spelades den här musiken oxå på Radio City, men jag tror inte det var där det programmet sände som jag tänker på. Får leta i bandhögarna och se om jag kan hitta ett dylikt band vid tillfälle.

Går lite på halvfart för tillfället och på onsdag bär det av till Spenshult. Hoppas verkligen att jag kan få intercostalblockader på vänster sida när jag kommer dit för nu har jag gått i snart en månad utan nån som helst smärtlindring där och det är jobbigt på många sätt. Dels så snedbelastar man mycket och dels så påverkar det andningen. Kan jämföras lite med hur det känns om man har brutit revbenen, det är i stort sett samma känsla fast då i samtliga revben. Skillnaden är att om man brutit revbenen så läker det och smärtan klingar av så smått. Här är det fullt blås i nerverna hela tiden och det enda som funkar riktigt bra är just nervblockader där man på kemisk väg klipper av nervvägarna helt enkelt.

Så nu är jag rätt såsig för jag går på en lite högre dos Lyrica än normalt. Det är en av få mediciner som ger nån slags effekt på den typen av nervsmärtor jag har. Den gör inte att smärtan försvinner, men den blir mer uthärdlig på något vis. Men som alltid så sker det till priset av biverkningar såsom att man blir slö, loj och nästan lite likgiltig.

Men jag hoppas att jag är i lite bättre form när jag kommer hem från Spenshult om tre veckor. Har ju en massa musik jag måste blogga om och det är alltid ett trivsamt nöje att få dela med sig av sina gamla favoriter. Man kan dessutom se det lite ur nördighetsvinkeln, det är helt enkelt en hobby, något som jag inte kan påstå att jag haft i den bemärkelsen tidigare. Mitt DJ’ande i yngre år var mer än en hobby och sen har ju musikintresset hängt med hela tiden, men jag har aldrig gjort något så “organiserat” som jag på något vis gör med bloggen. Där finns ju en tanke bakom, kalla det en filosofi så det är ju inget som jag bara kommit på över en kopp kaffe.

Nog om bloggfilosofi och annat spån, måste återgå till låten i inlägget för jag har en känsla av att just gruppen SWV (Sisters With Voices) spelades ganska friskt på Sturecompagniet när de var som mest i ropet. Det brukades vara lite slöare tempo där jämfört med Café Opera som i jämförelse var ett paradis om man ville dansa till bra uptempomusik.

Tjillevippen

notbugs

Fånga dagen…..

FKW – Seize The Day (Mainstream Vibe Mix)

Är lite off för tillfället, därav avsaknaden av inlägg senaste dagarna. Fortfarande, nacke, axlar och armar som bråkar plus lite annat. Så är det när man har ett nervsystem som gör lite som det vill. Men igår så orkade jag i alla fall sitta en liten stund och flippa efter favoriter på YouTube. Kom då på den här låten som är en riktig Café Operaklassiker. Den mixades ofta med Aretha Franklins Deeper Love i den mixen som är producerad av C+C Music Factory.

 

Aretha Franklin – A Deeper Love (Tribesman Mix)

Ja, det är kanske inte så svårt att förstå hur en DJ kunde frestas att mixa ihop de här två låtarna. Sambatrummorna dök upp i en hel drös låtar under en period i mitten på 90-talet och självklart bäddade det för en hel räcka exceptionella mixtrix och så en hel räcka mindre bra sådana.

Men min absoluta favoritversion på Aretha Franklins tolkning av Deeper Love är David Morales-remixen. Den har sånt underbart pianogung och var också flitigt spelad på Café Opera på den tiden. Men den versionen mixades gärna med Janet Jacksons If i remixversion signerad Brothers In Rhythm. Kanske inte så konstigt med tanke på att If i den remixen är en orgie i underbart pianospel.

Så vi slänger in David Morales-remixen först för den får ni bara inte missa.

 

Aretha Franklin – Deeper Love (David Morales Remix)

Ja, det blir många låtar i det här inlägget men jag måste ju lixom illustrera texten eftersom den beskriver mixar och en känsla som var helt makalöst underbar när man var gäst på Café Opera i mitten på 90-talet. De hade helt enkelt bäst musik på den tiden, möjligtvis med undantag för vissa kvällar på Monday Bar som höll till på Daily News på den tiden.

 

Janet Jackson – If (Brothers In Rhythm House Mix)

Håll med om att det är en grymt fet remix Brothers In Rhythm fått till här, och ännu fetare blir den i ett par Cerwin Vega såklart. Egentligen så är alla låtarna i det här inlägget av den kalibern att det hade varit otrolig kul om man hade kunnat få spela loss dem i anläggningen som fanns på Mayday i Västervik på sin tid. Suck, vinner jag 100 miljoner nån gång, ska jag köpa den fastigheten och bygga ett nostalgi-Mayday bara för att ha och leka med. Självklart skulle alla som vill få komma och lyssna och dansa till all underbar musik som jag skulle spela.

Tjillevippen

notbugs

Arlanda, mitt stora lilla vardagsrum…..

Jennifer Lopez – Hold It Don’t Drop It (Moto Blanco Mix)

Har ju varit lite dålig på att skriva intressanta berättelser från livet på sistone så jag tycker nog att det är dax att ta tag i den saken nu. Jag åkte nyligen till Gran Canaria för en veckas vistelse i det behagliga klimatet där. Nu är jag kanske lite av den omöjliga solturisten för jag är inget vidare förtjust i för mycket sol och värme, men den historien kan vi ta en annan gång.

Istället ska jag berätta om en intressant episod från min resa dit. Jag bor som bekant i Eksjö och flyget gick från Stockholm. Så jag åkte buss från Eksjö till Stockholm, sedan tog jag Arlanda Express från Cityterminalen ut till Arlanda där jag hade bokat rum på Rest-And-Fly som är ett genialiskt koncept. Eftersom charterflygen brukar gå ganska tidigt på mornarna så är det suveränt att kunna övernatta på Arlanda för en hyfsat billig peng och på Rest-And-Fly får man ett rum med en säng och sen finns toaletter och dusch gemensamt i änden av korridoren. Konceptet är helt enkelt som en upphottad variant av vandrarhem fast med individuella rum och en lugn och tyst miljö.

Jag hade bokat mitt rum från kl 18, men det kändes som aningens tidigt att gå och lägga sig och även om jag hade med mig lite böcker att läsa så var jag inte så pigg på att sitta i det lilla rummet och läsa fram tills läggdags. Däremot behövde jag ta en dusch efter en lång varm bussresa så det fick det bli direkt efter att jag checkat in. Efter duschen så hoppade jag i mina myskläder som jag brukar gå omkring och skrota i här hemma, t-shirt, mjukisbyxor och tofflor på fötterna.

Sedan plockade jag på mig min plånbok för att leta upp en kiosk som sålde mineralvatten på flaska. Så jag klev helt enkelt ut från Rest-And-Fly till Terminal 4 iklädd bara myskläder och kände mig hur hemma som helst. Insåg då att hemkänslan sitter nog mer i kläderna än var man befinner sig, åtminstone verkar det vara så för mig. För jag tog och strosade runt och gick upp till Sky City i sakta mak och kände en väldig trivselkänsla över hela situationen. Jag är barnsligt förtjust i att iaktta människor och deras förehavande och eftersom jag själv inte var på väg någonstans så hade jag gott om tid att ägna mig åt denna favoritsysselsättning.

Så jag knatade runt och emellanåt satt jag mig på nån bänk och bara studerade omgivningen och kände en allmän trivsel, och det var då jag kom på att Arlanda funkar ju perfekt som vardagsrum. Det är lite som man befinner sig mitt i en tv-sändning och bara behöver iaktta det som händer utan att själv behöva delta aktivt i händelserna. Antar att det är just den här fluga-på-väggen-känslan som jag är så barnsligt förtjust i och det är kanske också en av anledningarna till att jag så gärna reser på egen hand för då kan man än mer obehindrat studera omvärlden och försöka tolka den.

Ja, så mycket mer hände inte utan jag använde så att säga Arlanda som mitt vardagsrum fram tills det var dags att tänka på refrängen och gå och sova. För den som funderar på att prova på dylika övningar så vill jag bara höja ett varningens finger, ifall ni finner obehag av att folk glor/stirrar på er kanske annan klädsel kan vara att föredra. Det var en och annan jag mötte som säkert undrade vad det var för en främmande fågel som traskade omkring så obekymrat i myskläder. Själv bryr jag mig inte utan bjuder på det och snarare roas än oroas när folk tittar på mig.

Morgonen därpå så var det uppstigning kl 05.30 och incheckning till flyget öppnade 06.00 och då var det väldigt skönt att befinna sig på plats och inte behöva gå upp flera timmar innan bara för att man skulle åka ut till Arlanda. Så jag kommer att fortsätta med den här varianten även vid framtida resor och bäst av allt är ju att då får jag möjlighet att trivas i kanske Sveriges största vardagsrum igen.

Tjillevippen

notbugs