Mer på samma tema…..

Angela Winbush – It’s The Real Thing

Som jag nämnde i förra inlägget så är det många låtar som hämtat inspiration från “Tom Browne – Funkin’ For Jamaica N.Y”. Denna mer R&B-aktiga pärlan med Angela Winbush tillhör en av de absoluta favoriterna när det kommer till den typen av låtar. Så det är inte enbart Hip-Hoplåtar som hämtat inspiration från Tom Browne, utan det finns en uppsjö andra stilar inom R&B-sfären som snappat upp hur uttans bra detta låtarvet är helt enkelt.

Men om vi återvänder till Hip-Hopen så är det nog följande låt som gjort störst avtryck när det gäller Tom Browne-inspirerade låtar.

 

Snoop Dogg – Who Am I (What’s My Name)

Hajar till lite när jag konstaterar att den här låten redan är 20 år gammal. Känns ju som det var igår den släpptes. Minns hur den brukade spelas flitigt på Café Opera och Sturecompagniet när vi gick dit för att roa oss i mitten på 90-talet. Det är bara att inse att man åldras på tok för snabbt, men man får trösta sig med att på vägen får man i alla fall lyssna till en massa himla bra musik.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Stockholmsnostalgi…..

Nightcrawlers – Push The Feeling On

Den här låten var väldigt aktuell när jag bodde i Stockholm i mitten på 90-talet. Så jag associerar den med sena kvällar på Café Opera, Monday Bar, Sturecompagniet och alla möjliga andra småklubbar som man bevistade. Sen kan jag ju erkänna att då gillade jag den inte så jättemycket men som med alla låtar som fått vara på ens livs soundtrack så har den blivit riktigt bra med åren.

Tjillevippen

notbugs

90-talsnostalgi…..

SWV – I’m So Into You

Den här gruppen är sån total 90-talsnostalgi och får mig att tänka på ett radioprogram jag spelade in när jag bodde i Stockholm åren 93-95. Kommer inte ihåg om det var närradio eller nån av de kommersiella kanalerna. Iofs så spelades den här musiken oxå på Radio City, men jag tror inte det var där det programmet sände som jag tänker på. Får leta i bandhögarna och se om jag kan hitta ett dylikt band vid tillfälle.

Går lite på halvfart för tillfället och på onsdag bär det av till Spenshult. Hoppas verkligen att jag kan få intercostalblockader på vänster sida när jag kommer dit för nu har jag gått i snart en månad utan nån som helst smärtlindring där och det är jobbigt på många sätt. Dels så snedbelastar man mycket och dels så påverkar det andningen. Kan jämföras lite med hur det känns om man har brutit revbenen, det är i stort sett samma känsla fast då i samtliga revben. Skillnaden är att om man brutit revbenen så läker det och smärtan klingar av så smått. Här är det fullt blås i nerverna hela tiden och det enda som funkar riktigt bra är just nervblockader där man på kemisk väg klipper av nervvägarna helt enkelt.

Så nu är jag rätt såsig för jag går på en lite högre dos Lyrica än normalt. Det är en av få mediciner som ger nån slags effekt på den typen av nervsmärtor jag har. Den gör inte att smärtan försvinner, men den blir mer uthärdlig på något vis. Men som alltid så sker det till priset av biverkningar såsom att man blir slö, loj och nästan lite likgiltig.

Men jag hoppas att jag är i lite bättre form när jag kommer hem från Spenshult om tre veckor. Har ju en massa musik jag måste blogga om och det är alltid ett trivsamt nöje att få dela med sig av sina gamla favoriter. Man kan dessutom se det lite ur nördighetsvinkeln, det är helt enkelt en hobby, något som jag inte kan påstå att jag haft i den bemärkelsen tidigare. Mitt DJ’ande i yngre år var mer än en hobby och sen har ju musikintresset hängt med hela tiden, men jag har aldrig gjort något så “organiserat” som jag på något vis gör med bloggen. Där finns ju en tanke bakom, kalla det en filosofi så det är ju inget som jag bara kommit på över en kopp kaffe.

Nog om bloggfilosofi och annat spån, måste återgå till låten i inlägget för jag har en känsla av att just gruppen SWV (Sisters With Voices) spelades ganska friskt på Sturecompagniet när de var som mest i ropet. Det brukades vara lite slöare tempo där jämfört med Café Opera som i jämförelse var ett paradis om man ville dansa till bra uptempomusik.

Tjillevippen

notbugs

En kväll på Sturecompagniet 1994 kunde det låta såhär….

Eternal – Stay

Har ju skrivit innan om favvismusiken som spelades på Café Opera i mitten på 90-talet. Nu var det ju inte så att man bara gick till Café Opera utan man besökte en mängd olika etablissemang. Dock var det så att favvismusiken spelades på Café Opera men det hindrar inte att man stötte på en och annan pärla på andra ställen.

Den här låten är en sådan samtidigt som den representerar lite det stuket på musik som spelades på Sturecompagniet under den perioden. Det var mycket R&B i lite slö takt så det blev lixom aldrig något riktigt drag på det hela. Visst spelades det snabbare låtar emellanåt, men det som fastnat i mitt minne är den här typen av lite långsammare låtar.

Tyvärr så sände ju Radio City aldrig några liveprogram från Sturecompagniet så där finns ju inga gamla kassetter som man kan gå tillbaka och lyssna på för att se om minnesbilderna stämmer. Men eftersom mina bilder av musiken på Café Opera stämde så pass bra då jag lyssnade igenom de kassetterna så känns det som att jag inte är helt fel ute i det här fallet heller.

Tjillevippen

notbugs

Klassiker i ny tappning…..

Robin S – Show me Love (Soulshaker Radio Edit)

Ja, det här är ju låten som skulle komma att skriva in Stonebridge i househistoriens böcker för evigt. Den påminner mig om en tid då man sprang på Sturecompagniet och Café Opera var och varannan kväll. Skillnaden mellan vardag och helg fanns inte utan det fanns alltid en anledning att gå ut och roa sig. Det är närmast en lycklig slump att jag inte var på Sturecompagniet den kvällen då den ödesdigra massakern ägde rum i mitten på 90-talet. Jag skulle egentligen gått ut med en tjej som jag dejtade då men av någon anledning så blev vi osams några dagar innan helgen, så jag åkte ner till Småland och hälsade på kompisarna där istället. Tjejen jag detjade kom inte in på Sturecompagniet den kvällen utan satt på Burger King intill när skotten föll. När jag kom tillbaka till Sthlm från Småland så var grollet mellan oss glömt och jag var mest av allt glad att hon undkommit oskadd.

Tjillevippen

notbugs