En riktig Maydayklassiker…..

Spargo – You And Me

Jag kan än idag känna flåset från jordbävningshornen på Mayday när jag hör introt på den här låten. Man kan nämligen förledas att tro att det inte är nåt direkt tryck i bottnen på den när man lyssnar i mer ordinära högtalare. Men släpp då loss den i en riktig Cerwin Vega-anläggning och du kommer att bli mäkta imponerad. Det är ett sånt grymt tryck, mycket tror jag beror på att det är så koncentrerad energi i varje taktslag så det väger upp bristen på direkt hörbar lågbas. Vet inte om det där jag nyss skrev har någon bäring i verkligheten men det kändes i alla fall vettigt.

Hur som helst så var den här låten en stor favorit på Mayday Club i Västervik
sommaren 1980 när vi ungdomar i Västervik blev bortskämda med den bästa musiken och det bästa ljudet. Så ingenting som kom efter skulle någonsin göra oss lika imponerade som vi blev första gången vi klev över tröskeln till det magiska disco-palatset Mayday Club.

Det lutar åt att det här blir det sista inlägget på svenska på bloggen, har nämligen bestämt mig för att bredda målgruppen genom att börja skriva på engelska. På så sätt hoppas jag komma i kontakt med fler likasinnade och därtill få lite mer input på det jag skriver.

Anledningen till att jag från början inte valde att skriva på engelska var att bloggen hade ett lite annat syfte från början. På den tiden var det mest en slags krönika över gamla minnen jag har från mina tonårsår, men med tiden så har den typen av inlägg blivit färre och färre och det har mer kommit att handla om musiken.

Men det enda som sker i nuläget är således att jag skriver inläggen på engelska, för övrigt är tanken att det ska se ut som tidigare. Får se om jag eventuellt framöver gör någon smärre grafisk förändring, men huvudet med Maydayloggan och jordbävningshornen plockar jag aldrig bort, det är min logotype och den är jag så grymt nöjd med att den tänker jag fortsätta med så länge jag kan.

Men nu väntar lite mindre kul uppgifter som att uppdatera min “Om-sida” på bloggen, dvs översätta den, får förresten se om jag kanske skriver om den helt. Ja, mycket småpill väntar så räkna med lite stök och bök närmaste dagarna.

Tjillevippen

notbugs

P.S Min signaturfras Tjillevippen kommer inte försvinna utan den får eventuella engelskspråkiga läsare helt enkelt lära sig leva med. D.S

Annonser

Så uttans bra så man får ståpäls…..

Jeff Tyzik – Jammin’ In Manhattan

Inser att jag är inne i en funkperiod just nu för jag dras väldigt mycket till musik som har mycket funk i sig. Den här skapelsen är en helt ny erfarenhet för mig och ger associationer till Tom Browne, Stanley Clarke, Herbie Hancock m.fl. Uttans bra är det i alla fall och bitvis så är det ståpälsvarning.

Måste för övrigt berätta om ett intressant fenomen. Har ju den lilla widgeten Feedjit på högra sidan av bloggen. Där kan man då se var folket som besöker bloggen kommer ifrån. De senaste dagarna blev jag lite förbryllad när det började trilla in besökare från alla möjliga hörn på jorden. Det kom besökare från Pakistan, Indien, Turkiet och en mängd andra länder som lixom inte språkmässigt torde ha något utbyte av min blogg.

Så först tänkte jag att de hittat hit pga musiken och det kan till viss del nog äga sin riktighet. Men hur i hela fridens namn har min blogg plötsligt kunna tränga igenom det stora bloggbruset som trots allt finns. Jo, det var tack vare en snubbe som skapat nåt som han kallar alphainventions.com. Det är en sajt som i realtid loggar inlägg från alla möjliga bloggar och av någon anledning hade någon lagt till min blogg i hans bevakningslista. Vem som gjort det vet jag inte men det kvittar för det är ändå lika fascinerande att folk av någon anledning fattar intresse för bloggen trots att den bara blinkar förbi på nån sekund på hans sajt.

Men det kanske kan sporra nån människa där ute i något avlägset land att börja lära sig svenska bara för att kunna ta del av mina blogginlägg. 😉

Tjillevippen

notbugs