Favvishouse med Emil…..

Sound Factory – Good Time (Pure Mix)

Det är Emil Hellman som ligger bakom den här skapelsen, ett bra exempel på att man även i Sverige kunde snickra ihop monsterhouse i början på 90-talet. Kan även nämna att Emil var grym att se live som DJ, makalöst finurlig och hade alltid kul grejer för sig som var nyskapande på alla sätt och vis. Har faktiskt ingen koll på vad han pysslar med idag men antar att det på ett eller annat vis handlar om musik, allt annat skulle i alla fall förvåna mig.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Ett litet funkfynd…..

Unit Three feat. Merv T – Let’s Boogie (Tonight)

I skörden av 80-talsfunk jag fick ihop förra veckan under mitt YouTube-letande var den här riktigt gottiga låten med. Återigen en låt som jag aldrig hört innan, men det är nog inte så konstigt då den ligger på en udda etikett. Det var ju så att vi här i lilla Sverige inte fick ta del av allt som släpptes på den tiden eftersom vårt lilla land ansågs vara en för liten marknad. Dessutom hade många av alla småetiketter som fanns i USA inte distributörer som kunde sköta distribution overseas så att säga. De satsade istället allt krut på hemmamarknaden där det säkert var svårt nog att slå sig fram i den mördande konkurrens som jag kan tänka mig att det var.

Vad de nog aldrig hade kunnat föreställa sig var att 20-30 år efter att de kämpat och harvat så skulle då nå en större publik än de någonsin kunnat drömma om. Internet och då främst YouTube har ju inneburit att väldigt mycket smal musik från förr äntligen kunnat spridas till en större publik. Det är just därför jag anser att upphovsrättsregler bör innehålla ett stort mått av möjligheter till vad som brukar kallas “fair use”. Det går att resonera om hur det skulle kunna utformas i oändlighet och jag har själv idag ingen patentlösning på hur det skulle kunna tänkas fungera även om jag har många idéer.

Tjillevippen

notbugs

Nostalgiinlägg i repris, nr 7 i ordningen…..

Dr Alban – Sing Hallelujah

Skrev om lite om min resa till Polen 1992 i förra inlägget och hänvisade då till ett annat inlägg som handlade om den resan. Sedan sökte jag efter övriga inlägg jag skrivit i ämnet och upptäckte då att ett av de mer minnesvärda minnena inte finns på den här bloggen utan på min allra första blogg som jag hade på Aftonbladet. Men för att få alla riktigt bra inlägg samlade på den här bloggen så kommer därför detta inlägg nu i repris på den här bloggen.

Midsommarafton i sällskap med en glädjeflicka i Gdansk

En medryckande klassiker av vår egen sjungande tandläkare Dr Alban. Är nog min favorit av hans låtar då den är så medryckande. Den har ett otroligt klipp i takten som gör sig otroligt bra i ett par feta högtalare. Annars så är det ju en ganska enkel låt som lätt sätter sig i huvudet så som en Dr Albanlåt brukar göra. Säga vad man vill om karln men förmåga att snickra ihop låtar som klistrar sig fast i hjärnan har han.

Nu förflyttar vi oss till Gdansk, året var 1992 om jag inte minns helt fel. Jag var på resa med mina föräldrar, vi skulle resa genom Polen, ner till Tjeckoslovakien och sedan upp genom Tyskland. Tanken var att anknyta lite till förfäderna på min fars sida, de härstammade nämligen från de västra delarna av Polen som var tyska fram till slutet av andra världskriget då Polen fick dem som kompensation för att Ryssland tog en del av östra Polen som buffert mot framtida angrepp.

Hur som helst så var första anhalten Gdansk och vi skulle vara där ett par dagar och det innebar att vi skulle få tillbringa midsommarafton utan sill, potäter och midsommarstång. Istället så blev det en stillsam middag på Hotellet, Novotel Gdansk som var av hyfsad standard. Efter en lång middagssittning så gick föräldrarna upp på rummet och lade sig men jag sa att jag ville stanna en stund i baren och ”fira” lite midsommar på egen hand. Med det menade jag att jag ville dricka något gott och bara softa i baren helt enkelt, inget annat.

När jag sitter där i baren så dyker det efter en stund upp en snygg ung polsk tjej som frågar om hon får sätta sig bredvid mig och jag protesterar inte eftersom jag är ensam och lite sällskap skadar ju inte, dessutom så är det inte så kul att sitta och dricka i en bar helt själv. Hon var klädd i en ganska utmanande röd klänning och ett par skor med väldigt höga klackar. Mina föräldrar och jag hade tidigare noterat den här tjejen och ett par andra snygga tjejer som hängde runt baren och vi diskuterade huruvida de var prostituerade som hade någon slags deal med hotellet om att få vara där mot provision.

Tjejen var först lite avvaktande men efter en stund lossnade det och hon började ställa alla möjliga frågor på riktigt bra engelska. Hon undrade vad jag gjorde där, var jag kom ifrån osv. Jag svarade på frågorna och ställde några motfrågor, vågade dock inte fråga rätt ut om hon var vad jag trodde. Men hon berättade att hon var utbildad hårfrisörska men för tillfället hoppades på att kunna få komma till Tyskland för att jobba. Om det var som hårfrisörska hon hade tänkt sig att jobba eller något annat vet jag inte.

Kvällen rullade på och vi hade en riktigt trevlig konversation och jag var bara glad att ha lite sällskap. Så småningom började det närma sig stängningsdags för baren och jag gjorde en sista beställning. Då frågar tjejen mig var jag ska gå efter att baren stängt och då säger jag att jag ska gå upp på rummet och sova. Det är i detta ögonblick som jag får svaret på frågan jag undrat över hela kvällen. Hon säger nämligen då att hon gärna följer med upp men att det kostar lite. Har för mig att hon ville ha motsvarande 800 kronor för att stanna över natt med mig på rummet. Jag som inte hade en tanke på att ta med henne på rummet, än mindre att betala för det avböjer vänligt men bestämt. Men hon är påstridig och försöker sälja in sig med att det blir en natt jag aldrig kommer att glömma osv. Uppvuxen i Sverige som man är så blir man lite perplex inför sådana propåer så till slut så försöker jag slingra mig ur genom att fråga om hon tar kort. Ja, jag vet att det låter dumt, men det var det bästa jag kunde komma på för jag tror knappast att hon skulle ha en kortläsare i handväskan, än mindre avtal med ett kortföretag för sin verksamhet. Tyvärr så baktände detta förslag då hon sa att jag kunde få det debiterat på rummet och på så sätt betala med kortet. Det var ju inte direkt vad jag hade tänkt mig som svar.

Nu hade jag trasslat in mig rejält eftersom jag märkte att hon hade fått nytt hopp om att håva in mig som kund. Så jag fick ändra taktik och helt enkelt säga som det var att jag inte var intresserad och att jag tänkte gå upp på rummet själv och sova. Det tog en bra stund med argument och motargument innan hon förstod att hon inte skulle komma någon vart med mig och då blev hon lite som förbytt. Från att ha varit väldigt trevlig och behaglig under kvällen så förvandlades hon till en bitchig ragata som svor åt mig och skällde på mig för att ha förstört hennes kväll. Baren var i stort sett tom på gäster så chansen för henne att få napp på en ny ”kund” var tämligen små. Jag kände mig lite kluven inför denna svada men beslutade mig för att inte försöka bry mig. Så jag betalade min nota och lämnade baren och gick upp på rummet och lade mig.

Morgonen därpå så nämnde jag för mina föräldrar att jag hade haft sällskap i baren av en ung madam. Så nu fick de också svar på frågan de undrat över, vad alla dessa snygga tjejer gjorde på hotellet. Minns inte hur mycket mer jag berättade men jag hade inget satt skämmas för då det enda jag gjort varit att prata med tjejen.

Summa summarum så är det nog en av de mer minnesvärda midsommaraftnar jag haft för den var så skruvad, helt klart ett minne att komma ihåg och framförallt en skön historia att kunna berätta.

Vad har nu då Dr Alban med denna historien att göra. Jo, dagen efter denna händelsen så var vi ute på stan i Gdansk och gick förbi en marknad och på den marknaden så var det en snubbe som sålde piratkopierade skivor och han hade en bergsprängare som stod på full volym och spelade just Sing Hallelujah. Så sedan dess tänker jag alltid Gdansk midsommaren 1992 när jag hör den låten.

Tjillevippen

notbugs

Semesterrap…..

MC Miker G & DJ Sven – The Original Holiday Rap Demo

Det här var ett kul klipp som jag hittade nyss. Det är originaldemon av Holiday Rap med MC Miker G & DJ Sven som blev en riktig landsplåga i Sverige 1986. En liten kul detalj är att refrängen är en recycling av Cliff Richards Summer Holiday från 1963.

 

Cliff Richard – Summer Holiday

Ja, de är ganska så väsensskilda de båda låtarna, men därför så måste jag säga att recyclingen är ett riktigt genidrag. Önskar att man hade varit med när de spånade ihop det hela. Först tar vi en del Madonna, sen hittar vi på lite eget och spetsar med en del Cliff Richard, det kan inte bli annat än bra.

Tjillevippen

notbugs

Überbra svensk musik…..

Spånka Nkpg – What I Need

Det här är en klockren höjdare och finns dessutom i smakerna engelsk eller svensk text. Här fick du höra den engelska versionen som i mina öron känns mer naturlig. Nu när jag letade efter videoklippet på YouTube så hittade jag en annan underbart svängig pärla från det här Norrköpingsgänget.

 

Spånka Nkpg – Work

Finns inte så mycket mer att säga än att det är grymt bra och det gör mig extra glad att det faktiskt produceras bra dansmusik i Sverige. Tyvärr så drunknar den ofta i det stora mediabruset så det är inte alltid så lätt att snappa upp nyheter på den svenska dansmusikfronten. Då får man lägga ner mer tid än vad jag är beredd att offra för att hitta nya svenska pärlor, sorgligt men sant.

Tjillevippen

notbugs

Filmnostalgi…..

Ollie And Jerry – Breakin’ (There’s No Stopping Us)

Började igår kväll börja kolla på den gamla kultrullen Breakin’ eller som jag har för mig att den marknadsfördes i Sverige, Breakdance: The Movie. Måste säga att den känns fortfarande rätt så fräsch även om den är full med 80-talskitsch. Sen misstänker jag att jag nog fortfarande har 80-talsglasögonen på mig så jag inte riktigt kan se att världen faktiskt har förändrat sig en hel del sedan den här filmen var på tapeten.

Den här filmen fungerade för övrigt som finfint bränsle för de lokala breakdanceförmågorna i Västervik där jag växte upp. Har tidigare skrivit om den flugan här på bloggen och då även haft med ett klipp från när det var Breakdanceuppvisning på Stora Torget i Västervik. Får för övrigt passa på att revidera en uppgift jag hade angående det klippet. Det är förmodligen filmat sommaren 1984 för i takt med att jag fått ihop mer och mer nostalgimaterial i mina samlingar så ser jag att den stora peaken för streetdancevågen var 1984.

Inser för övrigt att jag nog snart får organisera upp mitt samlande av nostalgimaterial och ha nån form av arkivsystem för det hela. Som det är nu så är det en lapp här, en bunt utskrifter där, å så en packe tidningar undangömda i en gammal resväska. Det håller inte i längden då det blir lite hämmande när man får en idé och vill skriva ett inlägg på vilket tema det nu må vara. Att då börja leta runt som en tokig för att hitta det där klippet man vet ska finnas nånstans kan få själva inspirationen att rinna ur en fortare än en alkis hinner tömma en hela Explorer.

Tjillevippen

notbugs

Dagens låt goes Bollywood…..

Soundtrack from Dil Se & Inside Man – Chaiyya Chaiyya

Zappade runt på kanalerna vid 21-snåret igår kväll och på någon kanal så började just då filmen Inside Man av Spike Lee. Filmen inleds med just den här låten och av någon anledning så kunde jag inte sluta lyssna för den var så förtrollande på nåt vis. Vanligtvis så brukar jag avsky den här typen av musik men något i denna låten tilltalar mig, men fråga mig inte vad för det har jag inte en aning om.

Låten slog stor i Indien efter att den varit titelmelodi i den indiska Bollywoodproduktionen Dil Se. Senare kom den även att slå i England vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den stora befolkningsgrupp där som har rötterna i Indien.

Lite kul är det att kolla på videon till låten för den är så överdrivet teatralisk på ett sätt som känns aningen främmande för oss västerlänningar. Samtidigt måste man imponeras över det jobb som läggs ner på att få till en dylik inspelning. Att filma en drös människor dansandes på ett rullande tåg görs ju inte i en handvändning precis. Hade nog aldrig funkat i Sverige med arbetarskydd och andra regler som skulle kunna tänkas sätta stopp för dylika övningar. Fast det skulle ju vara kul att se den svenska skådespelareliten dansa på en godsvagn mellan Eksjö och Hultsfred helt klar, det ska inte förnekas.

Tjillevippen

notbugs