Kan aldrig bli fel…..

Michael Proctor – Love Don’t Live

Blev lite förvånad när jag upptäckte att jag inte haft med den här favoriten på bloggen tidigare. Den tillhör mina absoluta favoriter när det handlar om 90-talshouse. Vad som är extra kul är att den finns i en mängd olika remixar och det verkar som att det aldrig kan bli fel när man remixar den låten. Är nämligen lika förtjust i alla remixar som gjorts så jag misstänker att det måste vara en perfekt låt helt enkelt. 😉

Urban Blues Project Present Michael Procter – Love Don’t Live (Cosmack Mix)

Lite annat stuk på den här mixen helt klart samtidigt som man behållit kärnan i låten, dvs Michael Proctors underbara sång och körsången som så snyggt backar upp hans stämmor.

Urban Blues Project presents Michael Procter – Love Don’t Live (Part 1) (The Tommy Musto Mixes)

Låter väldigt mycket Soulfuric om den minst sagt, men det är ett sound som jag är barnsligt förtjust i. Utöver Swing City så är nog Soulfuric den etikett som jag helst skulle vilja ha hela katalogen med låtar ifrån. Strictly Rhythm är iofs också en kandidat men de släppte så mycket uttans märkliga låtar så det går en bra låt på tio mindre bra där.

Michael Proctor – Love Don’t Live (The New Birth Mix)

Avslutar med en instrumental variant som jag tycker är helt ok i och med att man låtit körpartierna vara kvar ihop med Michael Proctors bakgrundsstämma. Kan inte annat än älska den underbara hammondorgeln som ligger över låten som en ettrig terrier.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det handlar om högklassig house och att Michael Proctor har en grym stämma så det är lite märkligt att man inte hört så mycket mer av honom. Finns några till låtar med honom där han visar samma höga klass men rent sångmässigt så spelar han ju i högsta divisionen så han borde fått mer uppmärksamhet vid det här laget i mina ögon.

Tjillevippen

notbugs

En livräddare…..

Todd Edwards – Saved My Life (Grant Nelson’s Ultimate Salvation Mix)

Bland Grant Nelsons alla remixar så tillhör den här mina absoluta favoriter. Det är en enda orgie i pianohouse av det slaget som härjade som värst i mitten på 90-talet. Själv kan jag aldrig bli mätt på det och speciellt inte det underbart svängiga Swing City-soundet som kom att göra ett rejält avtryck om man ser till housemusikens historik.

Tjillevippen

notbugs

Bara en skön låt…..

Wicked Warriors – Be My Lover (Dub Syndicate Vocal)

YouTube får man alltid tips på klipp som kan passa utifrån vad man tidigare kollat på. Den här låten är ett sånt tips som jag fick idag och det kommer sig självklart ifrån när jag nyligen var insnöad på UK House/Garage från mitten på 90-talet. Det här är ett exempel på hur riktigt bra UK-Garage lät på den tiden. UK-House från 90-talet hade ett lite annat sound och ett praktexempel på det har vi här.

 

Grant Nelson – Feel The Music (Swing City)

Det är en av mina stora favoriter Grant Nelson som ligger bakom det här lilla underverket som är en del av två kan man säga. Han gjorde nämligen en egen tolkning på Daytons Sound Of Music och den lyckades jag äntligen hitta på YouTube, upplagd av samma kille som lagt upp Feel The Music.

 

Grant Nelson – The Sound

Det jag gillar allra bäst med de här två låtarna är den/de kvinnliga vokalisterna han använt sig av. Misstänker faktiskt att det bara är en tjej som sjunger och att han överdubbat sången helt enkelt så hon sjunger i kör med sig själv. Hur som helst så är karln ett geni när det gäller själva produktionen, så mycket snygga detaljer och bra driv i båda låtarna.

För den som vill ha mer koll på vad han producerat kan jag rekommendera ett besök på Traxsource och där kolla in etiketten Swing City som är hans egen label där han släppte det mesta av det han producerade under 90-talet. På senare år har det varit lite mer tunnsått med nya låtar och vad jag har förstått så är han ute och spelar väldigt mycket live som DJ alltså. Skulle vara väldigt kul att höra honom live nån gång för han har ett öra för musik som är få förunnat.

Tjillevippen

notbugs

Mayday Club goes Swing City…..

Federation X – Odyssey One (The Groovers Track)

För er som inte är så bevandrad i 90-talets housemusik och alla producenter som formligen sprutade ur sig dansant musik i ett flöde som vi tidigare aldrig sett maken till, för er kan jag berätta att Swing City var en liten skivetikett som grundades av Grant Nelson och hans tjej (tror jag det var) som heter Kate Ross.

Swing City kom så att utgöra basen för de flesta av Grant Nelsons produktioner i mitten på 90-talet och han formligen spottade ur sig nya releaser under olika konstellationer, men den röda tråden var att de samtliga hade ett distinkt, numera kallat Swing City-sound.

Ni som inte hängde med i början undrar nog förresten vem i hela fridens namn är Grant Nelson. Jo, han är en DJ från London som provat på de flesta musikstilar innan han sålde sin själ till housemusiken. Han har varit framgångsrik både som producent, remixare och DJ. Inte bara varit, han är fortfarande framgångsrik, men numera mest som DJ på några av de mer namnkunniga klubbarna runt om i världen.

Hur som helst, det som är gemensamt för alla låtarna han var med och producerade är att de är grymt svängiga, så det är inte så konstigt att han döpte sin skivetikett till Swing City. Det har t.o.m släppts en trippel-CD med tre 80 minuter långa mixar som innehåller material enbart hämtat från Swing Citys stora katalog.

På senare år har det dock varit ganska tyst om just Swing City, de hade sin storhetstid i mitten på 90-talet, men musiken funkar än idag och själv får jag nog säga att jag inte hittat en dålig låt bland alla låtar som släppts från den etiketten. Så det är hög kvalitét genomgående och därtill dansant och framförallt mixvänligt.

Tjillevippen

notbugs

Lite recycling…..

M Gee feat. Mica Paris – Bodyswerve

För den som lyssnat på låten i förra inlägget så rekommenderar jag att ni vässar öronen lite extra. Den här låten har nämligen funnits i min samling sedan några år tillbaka men det var först igår kväll då jag låg i sängen och skulle sova som poletten trillade ner. Jag har alltid tyckt att gitarriffet var väldigt bekant men har aldrig kunnat placera det riktigt. Det låter ju egentligen väldigt mycket Chic men det stämmer ändå inte. Men när jag låg där och vände mig i sängen igår kväll så började det klarna i skallen, var det inte så att låten jag precis haft i mitt blogginlägg har ett likadant riff? Det var nästan så att jag där och då ville släpa upp mig ur sängen och slå på datorn för att kolla läget, men jag lyckades behärska mig.

Så nu på morgonen var jag tvungen att testa min tes och lyssna på båda låtarna och visst stämde mitt antagande. Det är ju samma riff som i Jimmy Ross – First True Love Affair. Det känns alltid lika befriande när man löser den här typen av gåtor för det finns så otroligt mycket sådana kopplingar mellan ny och gammal musik så här i samplingens tidevarv och ett av de stora nöjena är ju då såklart att hitta dylika kopplingar. Det känns lite som en bekräftelse på att hjärnan fortfarande fungerar på nåt vis. Finns ju så mycket annat som man upplever att det har försvunnit ur minnet så då är det alltid skönt att det är nåt som funkar.

Tjillevippen

notbugs

P.S Har dock inte helt gett upp tanken på att där finns ett Chic-riff som jag missat som låter likadant, kan bara inte komma på vilket. D.S

En rejäl dos lycka…..

Ce Ce Rogers – It’s Alright

Här har ni en snubbe som kan sjunga. Spinner vidare lite på spåret jag var inne på i förra inlägget. Den här typen av vocal house har ju som oftast sina rötter inom gospeln då de flesta sångarna/sångerskorna har sin bakgrund inom gospeln.

Just den här låten är en klockren Swing City-produktion och för den som aldrig hört talas om Swing City så är det skivetiketten som Grant Nelson ligger bakom och som hade stora framgångar på dansgolven under senare delen av 90-talet. Det är en sådan etikett som inte gjort många dåliga släpp, de kan i så fall räknas på handens egna fingrar helt klart. Tyvärr så har Grant Nelson släppt producerandet och far nu mest runt och ägnar sig åt DJ-hantverket. Lite synd tycker jag eftersom jag är ganska så helsåld på det han lyckats tota ihop genom åren.

Tjillevippen

notbugs

Känn på musiken…..

Grant Nelson – Feel The Music

Här har ni ena halvan av en låtduo som jag fullkomligt avgudar. Den andra halvan är The Sound som är en cover på Daytons The Sound Of Music. Om ni spolar fram till 1:45 på den här låten så får ni höra de körröster som jag totalt kärat ner mig i. Kan ju lugnt säga att träffade jag på någon i verkliga livet med en sån röst skulle jag springa efter den personen som en äggsjuk höna och bara vilja lyssna på hennes underbara stämma.

Införskaffade förra veckan samtliga mixar på de här två låtarna och tanken är att jag nån gång ska sätta mig ner och göra en liten remix där jag slår ihop dem båda till en. Något som faktiskt redan gjorts i Swing City-mixen som Hed Kandi släppte för ett par år sedan. Fast just nu är inte läge för sådana aktiviteter för min rygg/nacke bråkar alltför mycket så jag orkar inte sitta vid datorn några längre stunder och pula.

Tjillevippen

notbugs