Så avslutar vi den här påskhelgen med lite glitterdisco…..

Sylvester – You Make Me Feel (Mighty Real)

En riktig discoklassiker som man dansat till många gånger. Lite kul med videon som är en enda lång orgie i disconostalgi. Den får mig att reflektera över den lite naiva bild jag hade, som tonåring, av discovärlden som en bekymmersfri värld där allt var möjligt. Det var på disco som alla snygga tjejer fanns och alla alltid var glada. Droger och andra galenskaper fanns inte på radarn utan det var bara en enda glädjefylld fest som man aldrig ville att den skulle ta slut.

Sylvester och hans polare levde nog oxå ganska bekymmersfritt men anade nog aldrig att det skulle få konsekvenser som skulle komma att kosta dem livet. Det var en sida av discovärlden som jag kom att greppa först många år efter att jag första gången bländades av en stor discoboll hängandes över dansgolvet. För i min lilla discovärld var alla hetero och jag är inte så säker på att jag blivit lika såld på det hela om jag konfronterats med gayvärlden i så unga år.

Kan inte säga att jag var homofob, snarare okunnig eftersom i min värld var det killar som dejtade tjejer och vice versa, att det kunde vara på något annat vis fanns inte riktigt på kartan även om jag självklart hade hört talas om homosexualitet, men helt enkelt haft intrycket att det nog bara var en extremt marginell företeelse i det mänskliga livet. Men med åren skulle man upptäcka att det faktiskt fanns HBT-människor i verkligheten i den lilla stad där jag levde men det har aldrig stört mig då jag känt mig väldigt trygg i den jag är och haft inställningen att alla är vi olika och med det så är det inget konstigt att det finns killar som gillar killar och tjejer som gillar tjejer osv.

Däremot så kan jag bli väldigt misstänksam när jag stöter på andra killar som uttrycker sig väldigt homofobiskt. Då börjar jag alltid undra om det inte ligger en hund begraven och att de innerst inne har någon hemlighet som de absolut inte vill att den ska komma ut. Därutöver så blir jag väldigt trött på att det finns människor som är så extremt trångsynta och inte kan låta andra människor få leva som de vill.

Det var lite om discovärlden och några av de dimensioner som den innehåller, men det viktigaste den har lämnat efter sig är ett underbart musikarv som kommit att prägla populärmusiken rätt rejält de senaste +30 åren. Ja, vore det inte för alla underbara gaymänniskor som Sylvester hade vi idag inte kunnat glädjas åt en sån uttans bra låt som den här är. Så hatten av för Sylvester och vila hans minne i frid.

Tjillevippen

notbugs

Back in business…..

2 Tons Of Fun – Feel It

Den här skapelsen kan vid första betraktelsen verka som ett rent helgerån för nostalgikern. Men har man lyssnat på den ett par gånger så inser man att det är en riktigt läckert gjord recycling på 2 Tons Of Funs gamla discohit. Vad jag gillar allra bäst är nästan partiet 3:32 när det underbara gitarriffet sätter igång. Vad jag sen kan tycka är mindre bra är att det är ett sånt brutalt långt intro och emellanåt känns hela låten som ett enda långt intro som inte kommer nånstans.

Så det är inget man direkt finlyssnar på utan det är en låt som kan vara kul att släppa loss då och då när man är sugen på lite enkel omväxling. Vill man däremot ha den totala nostalgiupplevelsen så går det ju alltid att lyssna på originalet. Där kommer det underbara gitarriffpartiet 2:22 samt 3:02.

Two Tons O’ Fun – I Got The Feeling

Observera att det här är The Patrick Cowley Megamix så det finns fler andra versioner, men det är den här versionen som jag “växte” upp med så att säga. Vad mer kan sägas vilket iofs de flesta invigda redan känner till är att dessa damer sedermera kom att bli kända för sin monsterhit It’s Raining Men, då under namnet Weather Girls. Den ena sångerska är för övrigt en av mina stora favoriter, Martha Wash. Hon kom ju att göra stora insatser som sångerska åt Black Box bl.a även om det var den undersköna Catherine Quinol som lipsynkade i alla videos. Har skrivit om detta ett otal gånger tidigare i bloggen så jag gör inga fler djupdykningar i det ämnet idag.

Däremot kan ju nämnas att Martha Wash och Izora Armstead innan de bildade Two Tons O’ Fun jobbade som bakgrundssångerskor åt den numera frånlidne Sylvester. Så det är många trådar som hänger ihop i musikvärlden och när det gäller duktiga sångerskor så tillhör det nog mer vanligheten än undantaget att de sjunger i alla möjliga konstellationer under sina aktiva år. Superexemplet på denna tes är min favorit Jocelyn Brown som har satt sitt avtryck i fler grupper/konstellationer än någon annan artist jag känner till.

Tjillevippen

notbugs

Inspiration…..

Azymuth – Dear Limmertz

Inspiration kan man få från många olika håll och när det gäller den här bloggen är kanske den allra främsta inspirationskällan YouTube. Men därefter så kommer inspirationen från alla möjliga håll. Vi kan ta den här låten som ett exempel, den blev jag påmind om av min nätbekant Dick som är en välbesökt gäst här på bloggen. Han håller även i en egen podcastkanal som heter Dick G’s Podcast eller DixMix. Det är där jag fick tipset om den här låten som är en gammal favorit.

Dick snickrar ihop lite blandade mixar med jämna mellanrum som han sen lägger upp på sin podcastkanal. Där kan man hitta mycket godis och framförallt bli påmind om låtar man trodde man glömt bort eller åtminstone inte hört på väldigt länge. Den här låten är med i det senaste mixet han snickrat ihop och som dök upp igår. Det är bara att göra ett besök på Dick’s podcastkanal och lyssna, eller varför inte ladda ner några av hans mixar och ladda MP3-spelaren med lite bra musik för långpromenader i höstrusket.

Om vi återgår till den här låten så kan jag inte låta bli att berätta att jag alltid tyckt att det finns nån annan låt som påminner lite om den. Har bara inte kommit på vilken det var förrän idag.

 

Sylvester – Give It Up

Blev uttans glad när jag äntligen kom på vilken låt det var som jag haft på tungan så länge. Kan vara lite frustrerande annars att gå omkring och leta efter en låt i hjärnarkivet och inte riktigt nå ända fram. Give It Up är nog för övrigt en av mina favoriter med Sylvester som dessvärre fick lämna jordelivet alltför tidigt.

Måste bara ta med en annan favorit med Sylvester som jag hade med på bloggen på självaste julafton förra året. En riktig partylåt med andra ord och dessutom är den riktigt lång så man får mycket musik att njuta av.

 

Sylvester – Over And Over

Man blir makalöst dans- och partysugen när man hör den här och även om den är lite tunn i ljudet så gör det inget för det är ett sånt underbart sväng i den. Kanske någon där ute sitter på en bra MP3-ripp av den?

Tjillevippen

notbugs

Vad passar bättre på ett dansgolv…..

Sylvester – Dance (Disco Heat)

Får nog säga att det här är min favorit av Sylvesters två stora discodängor från slutet av 70-talet. Den andra var You Make Me Feel Mighty Real. Kan inte exakt säga vad det är som gör den här låten så speciell mer än att jag får en väldig känsla av glädje plus att jag flyttas tillbaka till Centrumgården i Västervik 1979.

Det var där och då drömmarna om att bli DJ föddes och som jag senare kom att uppfylla. Att stå och mixa skivor är något väldigt speciellt, det är lite som att man fungerar som ställföreträdande artist. Samtidigt har man ju en otrolig makt över vad som händer på dansgolvet, men det är en bedräglig sorts makt då den ingalunda kan utövas diktatoriskt utan allt man gör måste förankras hos publiken genom ett slags osynligt avtal.

Det finns begrepp som floorfillers och dansgolvsdödare vilka båda beskriver var sin ände av skalan över hur det kan se ut på dansgolvet. Men det är inte så enkelt som att bara stå och mata floorfillers hela kvällen, då blir publiken väldigt less, utan man måste hela tiden varva med önskelåtar och annat som kan tänkas passa. Sen beroende på etablissemang så kanske det krävs ett antal tryckare också. På en del ställen, på den tiden jag spelade, så fick man bränna av en tryckare ungefär en gång i timmen medans på andra ställen så räckte det med att sista låten var en tryckare.

Kan inte påstå att jag saknar själva DJ’andet för det var rätt slitigt att stå och mata skivor kväll ut och kväll in. Men samtidigt så ser jag tillbaka på den tiden med ett nostalgiskt skimmer, för det var ju otroligt roligt på samma gång. Att det dessutom gav rätt bra med pengar var ju inte fy skam det heller.

Så jag får nog säga att jag beundrar min kompis i Göteborg som än idag, vid 42 års ålder, står på krogarna och mixar skivor sent om nätterna. Iofs började han ungefär vid den tiden jag slutade, men han har sammantaget jobbat med DJ’andet bra mycket längre än jag gjorde. Min karriär i den branschen var jämförelsevis ganska kort då den varade lite drygt 7 år. Men jag valde att sluta helt enkelt för att jag tyckte det var för slitigt och så kände jag att det gick lite väl mycket på rutin och då kändes det inte som att jag gjorde ett så bra jobb som jag skulle kunna ha gjort.

Men telefonen fortsatte att ringa många år efter att jag slutat, det var krögare som ville att jag skulle komma och spela, så jag antar att jag måste ha skött mig ganska så bra även om jag kanske var lite loj på slutet.

Tjillevippen

notbugs