Det goda livet…..

Inner City – Good Life

Blev lite förvånad när jag sökte i bloggen och upptäckte att jag faktiskt aldrig haft med den här favoriten. Är extremt förtjust i Paris Greys underbara röst. Låter ibland som hon är lite täppt i näsan men vad gör det när det låter så uttans fantastiskt bra.

Tjillevippen

notbugs

Fascinerande reassemblering…..

The Prodigy – Smack My Bitch Up

När The Prodigy dök upp på musikscenen så stod de för ett nyskapande som skulle skapa ringar långt utanför technoscenen där de först hörde hemma. Men jag fascineras nog ännu mer av en kille som heter Jim Pavloff och som kommer från Ukraina. Han har nämligen gjort en liten video med instruktioner för hur man själv kan snickra ihop The Prodigys låt Smack My Bitch Up.

Making Prodigy’s ”Smack My Bitch Up” in Ableton by Jim Pavloff

Jim använder sig av programmet Ableton som har slagit stort inom DJ-världen. Har dock aldrig provat det själv och tror inte det är något för mig utan jag håller mig till Acid som jag med åren lärt mig riktigt bra. Känns som det är en rätt hög inlärningströskel för Abletons produkter och jag vet inte om jag har lust att lägga ner en massa tid på att lära mig ännu ett program när jag redan kan ett som fyller mina behov.

Men oavsett vilket program man föredrar att använda när man mixar och leker så kan man nog inte låta bli att fascineras över det jobb Jim Pavloff lagt ner när han återskapat musiken till Smack My Bitch Up. Själv kan jag bara konstatera att jag är sjukt imponerad.

Tjillevippen

notbugs

Nostalgiinlägg i repris, nr 6 i ordningen…..

KLF – 3 A.M Eternal

Måste först bara säga att KLF är bland mina absoluta favoriter alla kategorier. Kanske inte så mycket för musikens skull som själva konceptet. De är helt enkelt unika i musikbranschen och det känns väldigt befriande på något vis i dessa Idoltider. KLF var väldigt mycket för att sampla och i ett av sina tidigaste alster samplade de friskt från ABBAs Dancing Queen, något som herrarna i ABBA inte alls uppskattade. Men KLF gav inte upp utan följde sin manual som är en enkel beskrivning över hur man skapar en listetta och lyckades skapa inte bara en utan en hel drös listettor. 3 A.M Eternal var en av dem och även här har man varit igång med samplern även om det kanske inte är helt uppenbart. Men för att göra det enkelt för er så slänger jag med objektet för samplingen så får ni lyssna själva.

Sweet Exorcist – Testone

Nu är ju låten inget vidare kul, men den har ju trots allt gjort ett storartat bidrag till musikhistorien genom det blippande synthljudet som sedan återanvändes i KLF’s 3 A.M Eternal. Vad gäller KLF för övrigt finns hur mycket som helst att berätta, enklast är faktiskt om ni sätter er och Googlar själva, alternativt kollar in Wikipedia. Där finns det mesta men vill man grotta ner sig i detaljer är det bara att surfa vidare och kolla igenom alla möjliga källor. Finns nånstans på nätet en uppsats om KLF som är riktigt bra då den går igenom allt från början till slut på ett föredömligt sätt. Där får man också mytologin som KLF skapade förklarad på ett lättförståeligt sätt.

Slutligen min favorit av alla upptåg herrarna i KLF hade för sig. Det var när de brände 1 miljon pund i sedlar i en liten stuga på den lilla ön Jura i Hebriderna. Hela händelsen finns dokumenterad och går att se som en minidokumentär på YouTube för den som är intresserad.

Tjillevippen

notbugs

P.S Detta inlägg är taget från min första blogg, Dagens Låt v1.0, som finns kvar än idag att läsa på Aftonbladets bloggtjänst. Tyckte att inlägget var så bra att det tål en upprepning. D.S

Så var det dags för lite dokumentärer…..

Chicago Hip House Documentary 1989

I slutet på 80-talet så skedde det lite av en explosion när det gällde utvecklingen av housemusiken. En gren som var väldigt framträdande under ett par år kallades Hip House och var helt enkelt en variant av House med rap till istället för sång. Ska erkänna att jag helt hade glömt bort att den stilen faktiskt kallades Hip House. Annars så fanns det t.ex Acid House och sedan Technon som var ännu en gren på den utveckling som skedde under de åren.

Men det finns mycket mer nostalgi att hämta från den tiden. Hittade en annan dokumentär som behandlar housemusiken lite mer generellt och som är i två delar.

 

House Music Documentary PT1

I den här första delen så berättar bl.a min favorit Cathy Dennis lite om sin syn på den dåtida clubmusiken. Spola fram till 0:54 så ser ni henne där. Min absoluta favvolåt med henne är Touch Me (All Night Long), men hon har sedan haft större framgång som låtskrivare åt andra kanske lite mer kända artister som Britney Spears, Kylie Minogue och Kate Perry. Sedan år 2000 har hon haft sju stycken listettor i Storbritannien med låtar som hon skrivit åt andra artister, inte illa pinkat det.

Men det kommer mer och i den här andra delen kommer det ett parti som är extra sevärt.

 

House Music Documentary PT 2

I den här delen så rekommenderar jag att ni kollar extra på delen som börjar 3:35. Där får vi en liten insikt i hur känslomässigt upprörd Loletta Holloway blev över Black Box sampling av hennes Love Sensation i låten Ride On Time. Å ena sidan kan jag förstå om hon blev sur över att inte få någon “credit” för att hennes vokalparti samplats. Samtidigt så säger hon ju att hon känner sig smickrad när man samplat henne, men hon vill har erkännande för det faktum att hennes röst använts. Sen vet jag inte om hon är ute efter pengarna som ev. royalties kan ge eller om det bara handlar om att få ett erkännande för något hon en gång gjort.

Ja, det var lite househistoria som omväxling, får se om jag hittar på nåt liknande i framtiden. Finns ju väldigt mycket olika musikdokumentärer på YouTube och väldigt många anknyter ju till den musik jag presenterar här på bloggen. Så vi får se om jag hittar nåt bra så kanske det dyker upp i ett inlägg här så småningom.

Tjillevippen

notbugs

3 x Superfunk…..

Kadenza – Lets Stay Together

Satt och surfade på YouTube när jag ramlade över en riktigt grym samling med gammal go 80-talsfunk. Det är en snubbe som kallar sig 310LAFUNK som lagt upp en hel samling med helt underbar funk som jag aldrig hört innan. Så här bjuder jag på tre stycken utvalda guldkorn från den samlingen.

 

Michael Wycoff – Still Got The Magic

Den här låten påminner lite om Trussels Love Injection i själva rytmen. Borde nästan ta och se om man inte kan mixa ihop dem. Det är nästan svårt att sitta still när man hör den bara för att den har ett sånt underbart sväng. Hade man haft den i sin samling på den tiden så hade den fått snurra mer än ofta på vinylsvarven.

 

Magic Lady – Freaky

Så ökar vi lite på takten och jag försöker förtvivlat komma på vilken annan låt den här påminner om. Poletten lär väl trilla ner så småningom så då får jag återkomma. Hur som helst så är det en underbart rapp funklåt som man inte kan annat än älska.

Ja, det var tre små funkpärlor från det glada 80-talet, decenniet när det gjordes otroligt mycket bra funk och annan skön musik. Behöver själv många doser sånt här då det spelats rock hela veckan på Vaxblekaregården som är ett värdshus rakt över gatan.

Jag vet inte om det är fel på mig, men jag kan inte begripa vad som är så bra när man gör covers på gamla rocklåtar. Jag kan uppskatta en och annan rocklåt till viss del, men det är milsvid skillnad om man jämför med “min” musik, dvs funk, soul, house, disco, techno osv. Skulle t.ex aldrig komma på tanken att ladda min MP3-spelare med rock för att lyssna på när jag är ute och promenerar, då går jag hellre utan.

Man borde egentligen forska om det här med musik och vad det är som gör att man har olika musiksmak, för det skulle vara otroligt intressant att veta vad det är som styr folks preferenser när det gäller musik.

Om jag finge gradera musikstilar rent generellt på en tiogradig skala skulle rock få en 3:a och “min” musik såklart en klockren 10:a. Sen har jag inte klurat så mycket över andra musikstilar mer än att kinesisk musik får –1. Tycker det är rent plågsamt för öronen att höra sånt plinkeplonk. Såg filmen Den siste kejsaren nyligen och höll på att få krupp när det var scener där man spelade sån musik. Undrar verkligen hur det gått till när man fått för sig att sätta en sån standard eller hur man ska säga?

Nog om detta, det var lite allmänt blarr om musikstilar men framförallt tre gottiga funkpärlor och jag kan rekommendera en lyssning på 310LAFUNKs YouTube-sida för där finns hur mycket som helst annan go funk att lyssna på där.

Tjillevippen

notbugs

P.S Ifall min mor undrar så ger jag Jazz en 8:a på min skala. D.S

Så här lät det tidigt 90-tal…..

MC B feat. Daisy Dee – Crazy

Det här var en av favoriterna när det gäller “Technotronicsoundet”. Det kan dessutom bli lite förvirrande ibland eftersom Daisy Dee faktiskt även sjöng på några av Technotronics låtar. Nu är det ju också så att en av snubbarna bakom Technotronic faktiskt var med och producerade den här pärlan. En annan intressant detalj i sammanhanget är att låten “This Beat Is Technotronic” år 1990 släpptes både under namnet Technotronic och MC B feat. Daisy Dee. Men av de två versionerna så föredrar jag nog Technotronic-släppet framför fröken Daisy Dee.

Går nog att göra ännu mer research och få ihop ett riktigt intressant flödesdiagram över alla olika snubbar som varit inblandade i de här produktionerna. Ett GANTT-schema vore inte heller dumt, där man kan få en överblick över vad som hände när osv. Men det researcharbetet lämnar jag med varm hand över till vem som helst som kan tänkas pula ihop nåt vettigt av det hela.

Tjillevippen

notbugs

Helgen är här…..

DJ Dick – Weekend

Idag när jag var ute på min eftermiddagspromenad så lyssnade jag på ett technomix som några kompisar snickrade ihop i början på 90-talet. Där var den här låten med och jag insåg hur uttans bra den är och fattar inte hur jag kunnat låta den falla i glömska medan jag inte haft några problem att ta med mig LA Style, T99, SL2 och alla andra gamla favoriter i minnesbagen. Men nu tar jag och stoppar ner den här pärlan ihop med de andra favvisarna så får vi hoppas att den hänger med i fortsättningen för det är ju en så brutalt bra låt.

Tjillevippen

notbugs

En riktig 89’a…..

808 State – Pacific State

En riktigt underbar låt att bara chilla till som man brukar säga. Techno när den är som bäst helt enkelt. Måste ta och börja luska om det inte finns nåt nytt som kan frambringa samma känsla. Ja, annars finns inte så mycket att säga idag utan det lunkar på i sakta mak.

Tjillevippen

notbugs

Man blir lite partysugen…..

Roach Motel – Movin’ On (Correct House Mix)

Ännu en 90-talare som får det att spritta i benen lite smått. Känns oxå som en riktig vårlåt på något vis. Inser mer och mer att det nog snart är dax att snickra ihop ett litet mix med alla favoriter från mitten på 90-talet. Har gjort några sådana tidigare, men den här gången är jag inne på att göra ett megamix så då blir det snuttifierat till max vilket oxå innebär mer jobb. Mitt technomix som jag gjorde för några år sen tog ju hela tre månader att få ihop så det lär ju knappast ta mindre tid den här gången. Får se om jag får ändan ur vagnen så småningom, brukar oftast vara svårast att komma igång.

Tjillevippen

notbugs

En liten utflykt…..

Peter Jacques Band – The Louder

Det känns som det inte finns nån ände på listan över låtar som jag har att välja bland. Istället så växer den hela tiden med ett par “nya” låtar för varje låt som jag har med i ett inlägg. Fattar inte riktigt hur man hunnit med att lyssna till all den här musiken genom åren. Så här mellan tummen och pekfingret så rör det sig om ca 10.000 låtar som man kan i ryggmärgen så att säga. Det är alltså låtar som jag kan artist och titel på som ett rinnande vatten. Väck mig mitt i natten och spela en snutt av valfri låt och du kommer garanterat att få ett svar. (Kommer säkert att få äta upp det uttalandet) 😉

Sen kommer alla mer “vanliga” hits å annan musik som man utsatts för och då kan vi nog tiofaldiga antalet fast då är det risigare med att pricka artist och titel vid avlyssningen. De 10.000 låtarna jag talat om först och som sitter i ryggmärgen är för övrigt min egen favoritmusik vi talar om, och det är då mest disco, funk, house, techno å annan sån musik som man kan dansa till.

Nog om detta, nu ska jag istället ta med er på en liten utflykt i Västervik 1980. Vi ska ta oss en promenad från Stora torget upp till Mayday helt enkelt. (För läsare som inte vet vad Mayday är föreslår jag en läsning av sidan “Om” på bloggen samt en titt på tidigare inlägg.) Nu åter till vår utflykt 1980. Föreställ er en varm sensommarkväll och klockan har precis krupit förbi 21-snåret då vi börjar vår promenad. Humöret är på topp och vi ser fram emot en helkväll med dans, flörter och span efter den där söta tjejen/killen som vi suktat efter så länge.

Överblick V-vik med markeringar

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Mayday Club låg i en gammal bilhall uppe i Allén vid infarten till Västervik helt enkelt. Det var nog en klok idé att lägga ett sådant ställe på en plats där det inte fanns alltför många grannar som kunde klaga. Nackdelen var att det var en bit att traska, det var lixom aldrig läge att ta med sig cykeln när man skulle på disco utan det var transport till fots som gällde.

Men om vi börjar vår lilla promenad vid Stora Torget så har vi först uppförsbacken längs Storgatan att avverka. Den leder oss sedan förbi kyrkogården och stadsparken som flankerar gångvägen på var sin sida. Vi kommer så fram till Corner som finns än idag och som vuxit till sig rejält jämfört med när de öppnade i slutet på 70-talet. För den som inte är så bevandrad i Västervik kan jag berätta att Corner är Sveriges bästa hamburgerrestaurang. De har helt enkelt Sveriges godaste hamburgare och de smakar än idag likadant som de gjorde 1980.

Ska vid tillfälle ta och fördjupa mig i ämnet Corner tror jag och se om man kan få till nåt intressant blogginlägg av det hela. Men nu fortsätter vi vår vandring upp mot Mayday och vi har nu klarat av den långa backen från Stora Torget och passerar Shell-macken som finns än idag. På andra sidan Allén ligger det radhusområdet där jag bodde under min tonårstid och fram till jag flyttade hemifrån i slutet av 80-talet. Nu har vi så en lång raksträcka framför oss som kantas av bostäder, äldreboende och så småningom korsar vi Albert Tengers Väg.

Efter ännu en bit av bostäder och gammal industrimark så är vi framme vid Skotten som ligger på höger sida. Det är nu som det hela börjar bli intressant. Vi kan nämligen i fjärran höra ett svagt dunkande, men det går ännu inte att urskilja vad det är som dunkar.

Dags att byta illustration och gå över till en lite mindre karta som beskriver den sista biten fram till Mayday.

Flygbild övre Allén med markeringar

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Har i något tidigare inlägg berättat lite om Skotten. Det var KF’s lågprisbutik och var en av de första lågprisbutikerna i Västervik. Där Skotten då låg ligger nu en leksaksaffär som heter Janne Banan. Skotten i sin tur håller numera till i en nybyggd livsmedelslada som ligger där Volvo (Karlbergs Bil) låg på den tiden.

Men för att återgå till vår lilla vandring anno 1980 så har vi lite drygt hundra meter att gå från Skotten fram till Essomacken (numera Statoil) och det är nu det börjar hända saker. Man kan nämligen börja ana vad det är som dunkar på avstånd och diskussionen om vilken låt det är som spelas är i full gång. Efter en liten bits promenad, i höjd med Volvo (Karlbergs Bil) så är saken biff, det är den här gamla favoriten som lockar stadens ungdomar likt flugor kring en saftindränkt sockerbit en varm sommardag.

 

Diana Ross – Upside Down

Ja, det är inte så länge sen jag hade med den här låten men idag är den med för att illustrera själva upplevelsen på vår lilla promenad.

Nu är det inte så långt kvar och vi är nu alla ivriga att komma fram till målet då vi passerar AB Bil & Gummi (Opel), Engströms Bil (Volkswagen, Audi) för att så nå fram till målet Mayday Club.

I början var Entrén på baksidan av den f.d bilhallen där Mayday låg, men senare kom den att flyttas till framsidan, men det var om jag inte minns fel efter att stället bytt ägare och namn till Life Is Music.

Nåväl, vi är nu framme vid vårt mål och har traskat lite drygt 1,6 km sedan vi startade från Stora Torget. Hade vi startat uppe i Allén, kring kvarteren där jag bodde på den tiden, hade sträckan slutat på dryga kilometern. Men nu när vi är framme så återstår bara att passera det nålsögat som består av entrévärdarna.

Som tur är så är de på gott humör idag och bryr sig inte om att kolla ålder eller hänga upp sig på nån annan detalj som kan förvandla kvällen till ett rent fiasko för vårt sällskap. Så nu är det bara att ta de sista stegen in i drömmarnas palats och låta oss förföras av det massiva ljudtrycket från de två jordbävningshornen, signerade Cerwin Vega, och bländas av den stora ljusrampen som hänger över dansgolvet. Kvällen är vår och allting är möjligt!!!!

Vill avsluta med att be om ursäkt för den namnförvirring som uppstått vad gäller bilhandlarna som avhandlas längs vår promenad. Har inte varit riktigt konsekvent där då jag kallat Karlbergs Bil för bara Volvo medan övriga bilhandlare fått stå med sina firmanamn utan vidhängande bilmärken. Men jag har i alla fall i texten försökt reda ut det hela så gott det går.

Nu ser vi istället fram emot en riktig helkväll på dansgolvet, och vem vet, kanske man kan få dansa en tryckare med den där söta tjejen/killen som man spanat på så länge?

Tjillevippen

notbugs