En riktig 89’a…..

808 State – Pacific State

En riktigt underbar låt att bara chilla till som man brukar säga. Techno när den är som bäst helt enkelt. Måste ta och börja luska om det inte finns nåt nytt som kan frambringa samma känsla. Ja, annars finns inte så mycket att säga idag utan det lunkar på i sakta mak.

Tjillevippen

notbugs

Man blir lite partysugen…..

Roach Motel – Movin’ On (Correct House Mix)

Ännu en 90-talare som får det att spritta i benen lite smått. Känns oxå som en riktig vårlåt på något vis. Inser mer och mer att det nog snart är dax att snickra ihop ett litet mix med alla favoriter från mitten på 90-talet. Har gjort några sådana tidigare, men den här gången är jag inne på att göra ett megamix så då blir det snuttifierat till max vilket oxå innebär mer jobb. Mitt technomix som jag gjorde för några år sen tog ju hela tre månader att få ihop så det lär ju knappast ta mindre tid den här gången. Får se om jag får ändan ur vagnen så småningom, brukar oftast vara svårast att komma igång.

Tjillevippen

notbugs

En liten utflykt…..

Peter Jacques Band – The Louder

Det känns som det inte finns nån ände på listan över låtar som jag har att välja bland. Istället så växer den hela tiden med ett par “nya” låtar för varje låt som jag har med i ett inlägg. Fattar inte riktigt hur man hunnit med att lyssna till all den här musiken genom åren. Så här mellan tummen och pekfingret så rör det sig om ca 10.000 låtar som man kan i ryggmärgen så att säga. Det är alltså låtar som jag kan artist och titel på som ett rinnande vatten. Väck mig mitt i natten och spela en snutt av valfri låt och du kommer garanterat att få ett svar. (Kommer säkert att få äta upp det uttalandet) 😉

Sen kommer alla mer “vanliga” hits å annan musik som man utsatts för och då kan vi nog tiofaldiga antalet fast då är det risigare med att pricka artist och titel vid avlyssningen. De 10.000 låtarna jag talat om först och som sitter i ryggmärgen är för övrigt min egen favoritmusik vi talar om, och det är då mest disco, funk, house, techno å annan sån musik som man kan dansa till.

Nog om detta, nu ska jag istället ta med er på en liten utflykt i Västervik 1980. Vi ska ta oss en promenad från Stora torget upp till Mayday helt enkelt. (För läsare som inte vet vad Mayday är föreslår jag en läsning av sidan “Om” på bloggen samt en titt på tidigare inlägg.) Nu åter till vår utflykt 1980. Föreställ er en varm sensommarkväll och klockan har precis krupit förbi 21-snåret då vi börjar vår promenad. Humöret är på topp och vi ser fram emot en helkväll med dans, flörter och span efter den där söta tjejen/killen som vi suktat efter så länge.

Överblick V-vik med markeringar

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Mayday Club låg i en gammal bilhall uppe i Allén vid infarten till Västervik helt enkelt. Det var nog en klok idé att lägga ett sådant ställe på en plats där det inte fanns alltför många grannar som kunde klaga. Nackdelen var att det var en bit att traska, det var lixom aldrig läge att ta med sig cykeln när man skulle på disco utan det var transport till fots som gällde.

Men om vi börjar vår lilla promenad vid Stora Torget så har vi först uppförsbacken längs Storgatan att avverka. Den leder oss sedan förbi kyrkogården och stadsparken som flankerar gångvägen på var sin sida. Vi kommer så fram till Corner som finns än idag och som vuxit till sig rejält jämfört med när de öppnade i slutet på 70-talet. För den som inte är så bevandrad i Västervik kan jag berätta att Corner är Sveriges bästa hamburgerrestaurang. De har helt enkelt Sveriges godaste hamburgare och de smakar än idag likadant som de gjorde 1980.

Ska vid tillfälle ta och fördjupa mig i ämnet Corner tror jag och se om man kan få till nåt intressant blogginlägg av det hela. Men nu fortsätter vi vår vandring upp mot Mayday och vi har nu klarat av den långa backen från Stora Torget och passerar Shell-macken som finns än idag. På andra sidan Allén ligger det radhusområdet där jag bodde under min tonårstid och fram till jag flyttade hemifrån i slutet av 80-talet. Nu har vi så en lång raksträcka framför oss som kantas av bostäder, äldreboende och så småningom korsar vi Albert Tengers Väg.

Efter ännu en bit av bostäder och gammal industrimark så är vi framme vid Skotten som ligger på höger sida. Det är nu som det hela börjar bli intressant. Vi kan nämligen i fjärran höra ett svagt dunkande, men det går ännu inte att urskilja vad det är som dunkar.

Dags att byta illustration och gå över till en lite mindre karta som beskriver den sista biten fram till Mayday.

Flygbild övre Allén med markeringar

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Har i något tidigare inlägg berättat lite om Skotten. Det var KF’s lågprisbutik och var en av de första lågprisbutikerna i Västervik. Där Skotten då låg ligger nu en leksaksaffär som heter Janne Banan. Skotten i sin tur håller numera till i en nybyggd livsmedelslada som ligger där Volvo (Karlbergs Bil) låg på den tiden.

Men för att återgå till vår lilla vandring anno 1980 så har vi lite drygt hundra meter att gå från Skotten fram till Essomacken (numera Statoil) och det är nu det börjar hända saker. Man kan nämligen börja ana vad det är som dunkar på avstånd och diskussionen om vilken låt det är som spelas är i full gång. Efter en liten bits promenad, i höjd med Volvo (Karlbergs Bil) så är saken biff, det är den här gamla favoriten som lockar stadens ungdomar likt flugor kring en saftindränkt sockerbit en varm sommardag.

 

Diana Ross – Upside Down

Ja, det är inte så länge sen jag hade med den här låten men idag är den med för att illustrera själva upplevelsen på vår lilla promenad.

Nu är det inte så långt kvar och vi är nu alla ivriga att komma fram till målet då vi passerar AB Bil & Gummi (Opel), Engströms Bil (Volkswagen, Audi) för att så nå fram till målet Mayday Club.

I början var Entrén på baksidan av den f.d bilhallen där Mayday låg, men senare kom den att flyttas till framsidan, men det var om jag inte minns fel efter att stället bytt ägare och namn till Life Is Music.

Nåväl, vi är nu framme vid vårt mål och har traskat lite drygt 1,6 km sedan vi startade från Stora Torget. Hade vi startat uppe i Allén, kring kvarteren där jag bodde på den tiden, hade sträckan slutat på dryga kilometern. Men nu när vi är framme så återstår bara att passera det nålsögat som består av entrévärdarna.

Som tur är så är de på gott humör idag och bryr sig inte om att kolla ålder eller hänga upp sig på nån annan detalj som kan förvandla kvällen till ett rent fiasko för vårt sällskap. Så nu är det bara att ta de sista stegen in i drömmarnas palats och låta oss förföras av det massiva ljudtrycket från de två jordbävningshornen, signerade Cerwin Vega, och bländas av den stora ljusrampen som hänger över dansgolvet. Kvällen är vår och allting är möjligt!!!!

Vill avsluta med att be om ursäkt för den namnförvirring som uppstått vad gäller bilhandlarna som avhandlas längs vår promenad. Har inte varit riktigt konsekvent där då jag kallat Karlbergs Bil för bara Volvo medan övriga bilhandlare fått stå med sina firmanamn utan vidhängande bilmärken. Men jag har i alla fall i texten försökt reda ut det hela så gott det går.

Nu ser vi istället fram emot en riktig helkväll på dansgolvet, och vem vet, kanske man kan få dansa en tryckare med den där söta tjejen/killen som man spanat på så länge?

Tjillevippen

notbugs

Mayday Club goes Acid…..

Reese – You’re Mine

En suverän produktion av Kevin Saunderson, geniet bakom Detroit-technon. Blev smått överlycklig när jag ramlade på den igår, har inte hört den på säkert tio år så det blev en rejäl tidsresa när en massa gamla roliga minnen väcktes till liv.

Annars är jag för tillfället rätt så sne på Warner Music och deras tjurskalliga inställning gentemot YouTube. Jag tror att de lixom skjuter sig själva i foten genom att tvinga YouTube att ta bort allt material som Warner äger rättigheterna till. Det har senaste veckorna försvunnit en mängd riktigt udda klipp som jag inte ens tror att Warner har några original på. Det har t.ex varit covers på låtar som de råkar äga rättigheterna till som rykt all världens väg. Men jag kan inte se hur de nånsin skulle kunna tjäna några pengar på den typen av uddamaterial så som de resonerar.

Har de inte lyckats få till smarta lösningar på egen hand de senaste tio åren så känns det som att de inte lär kunna få till det inom den närmaste tiden heller. Under tiden så blir vanliga musikkonsumenter drabbade av deras tjurskallighet. Jag tycker man borde se över hela modellen med upphovsrätt och ta en ordentlig funderare på om det inte vore dags att ge begreppet “fair use” lite vidare innebörd än vad det har idag.

Sen har jag hundra andra idéer om hur man borde snickra om hela regelverket kring upphovsrätt, men jag tvivlar på att det tas nån hänsyn till mina åsikter så jag lägger ner det projektet om att dela med mig av mina kloka idéer till världen vad gäller upphovsrätten. Jag kommer ändå att använda musiken på det sätt som behagar mig och som jag alltid ha gjort. Pilutta dej Warner!

Tjillevippen

notbugs

Den felande länken…..

Seduction – (You’re My One And Only) True Love

Har länge saknat låtar som fyller ut gapet mellan det som en gång i tiden hette garage och det som sedan skulle bli house och även techno. Här har vi i alla fall ett sådant exempel då den har ingredienser från alla tre stilarna. Garage kännetecknades av mycket klickljud, sticks, koskällor för att driva rytmen. Tyvärr så fick den här stilen inte så stort utrymme men fungerade säkert som bra bränsle för alla som experimenterade med nya uttryck för dansmusiken.

Om rösten känns igen så beror det på att det är Martha Wash som står för sjungandet, dvs den damen som sjöng på de flesta av Black Box låtar förutom Ride On Time som ju var samplad från Loletta Holloways Love Sensation.

Tjillevippen

notbugs

Übertechno…..

Urban Shakedown – Some Justice

Det här är en låt som man antingen avgudar eller så undrar man vad som slagit slint i huvudet på de som snickrat ihop den. Jag kan ju erkänna att jag tillhör skaran som avgudar den här låten. Första gången jag hörde den var en liten snutt av den som var med i mitt favorittechnomix som jag skrivit om tidigare. Sen så fick jag den så småningom på skiva då den ingick på en technosamling som jag införskaffade vid nåt tillfälle.

Den här typen av musik släpptes oftast som separata tolvor först och sedan kom de med på olika samlingar därefter. Så det finns nog inte särskilt många album med alla olika technoartister/konstellationer som florerade i början på 90-talet. Utan de flesta gjorde en tolva eller möjligtvis en E.P med 4-5 låtar, men mycket mer blev det inte. Undantaget är lite större akter som Prodigy, Altern-8 och KLF som nådde ut till en lite större publik.

Får avrunda med ett litet tips, denna låten bör lämpligtvis spelas i ett par mumsiga Cerwin Vega-lådor, då får man riktigt uppleva dess fulla potential.

Tjillevippen

notbugs

Nytt sidhuvud…..

Fargetta – The Music Is Movin

Har snickrat ihop ett nytt sidhuvud till bloggen. Tyckte att det var dax att göra lite förändringar. Det hela hänger lite ihop med en annan grej jag håller på med som kommer att dyka upp här på bloggen framöver. Hur som helst så är stilen vald för att ge lite 80-talskänsla åt det hela. Även om jag har mycket nostalgiminnen och låtar från andra årtionden så är jag grymt förtjust i den kitschiga stil som användes på 80-talet. Tro det eller ej, även fast jag är karl så är Cerise en av mina favoritfärger. Har kvar en av mina favorittröjor från den tiden, en Cerise T-shirt. Idag kan jag inte ha den längre men jag kan inte förmå mig att slänga den heller.

Ja, det var lite om kitsch, färger och nytt sidhuvud. Börjar för övrigt att lära mig programmet Gimp som är en motsvarighet till Photoshop fast gratis. Upptäcker hela tiden nya grejer och måste säga att det är grymt smidigt när man väl kommer in i sättet att arbeta. Fast det har nog tagit mig sådär två månader att komma så långt att jag kunde få till sidhuvudet utan alltför mycket pill. Blir så när man inte orkar sitta några längre stunder, det blir små myrsteg hela tiden. Men när jag idag bestämde mig för att göra ett nytt sidhuvud så gick det på ett par minuter så helt klart är att man snappat upp en hel del under två månader.

Dagens låt är från tidigt 90-tal så den har inget med 80-talet att göra. Kände bara för att ta med den för att den har legat på min ta-med-lista en längre tid nu utan att jag fått med den. Ja, det var mycket om egentligen ingenting, men ibland blir det sådana inlägg helt enkelt när skrivfingrarna är direktkopplade till det som precis pågår i hjärnan. Så se det som en inblick i min tankevärld, och håll med om att det är lite skrämmande men samtidigt rätt så trevligt. 😉

Tjillevippen

notbugs