Äntligen…..

O’Bryan – Mother Nature’s Calling

Den här låten är en sådan som jag länge saknat på YouTube för att jag så gärna velat ha med den på bloggen. Dessutom var det lite kul att höra den i lite bättre kvalitet än den brusiga kassett som jag haft den inspelad på. Den här låten snurrade i bandaren sommaren då jag var i Tyskland, den resan jag beskrev lite av härom dagen. Så den här låten i kombination med Odysseys Inside Out är en bra början på ett blandband som speglar den eran. Sen kan man fylla på med Patrice Rushen och Gap Band, m.fl. Det är lite så man saknar detta med att spela in blandband eller mixtaper som det oftast blev i mitt fall. Visst har jag snickrat ihop långa mixar på datorn, men det är ändå inte riktigt samma grej på något vis.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Tyskland typ 1982…..

Blue Feathers – Let’s Funk Tonight

En riktigt skön låt som snurrade på nåt av alla blandbanden man hade. Ett av de banden fick jag med mig till Tyskland sommaren 1982 tror jag det var. Vad som var extra kul då var att när vi gick ut på ett ställe i Dortmund som hette Orpheum tror jag det var så vad är det för låt jag får höras spelas sådär en gång i timmen om inte den här, något som jag uppskattade stort.

Tjillevippen

notbugs

Nostalgiinlägg i repris, nr 7 i ordningen…..

Dr Alban – Sing Hallelujah

Skrev om lite om min resa till Polen 1992 i förra inlägget och hänvisade då till ett annat inlägg som handlade om den resan. Sedan sökte jag efter övriga inlägg jag skrivit i ämnet och upptäckte då att ett av de mer minnesvärda minnena inte finns på den här bloggen utan på min allra första blogg som jag hade på Aftonbladet. Men för att få alla riktigt bra inlägg samlade på den här bloggen så kommer därför detta inlägg nu i repris på den här bloggen.

Midsommarafton i sällskap med en glädjeflicka i Gdansk

En medryckande klassiker av vår egen sjungande tandläkare Dr Alban. Är nog min favorit av hans låtar då den är så medryckande. Den har ett otroligt klipp i takten som gör sig otroligt bra i ett par feta högtalare. Annars så är det ju en ganska enkel låt som lätt sätter sig i huvudet så som en Dr Albanlåt brukar göra. Säga vad man vill om karln men förmåga att snickra ihop låtar som klistrar sig fast i hjärnan har han.

Nu förflyttar vi oss till Gdansk, året var 1992 om jag inte minns helt fel. Jag var på resa med mina föräldrar, vi skulle resa genom Polen, ner till Tjeckoslovakien och sedan upp genom Tyskland. Tanken var att anknyta lite till förfäderna på min fars sida, de härstammade nämligen från de västra delarna av Polen som var tyska fram till slutet av andra världskriget då Polen fick dem som kompensation för att Ryssland tog en del av östra Polen som buffert mot framtida angrepp.

Hur som helst så var första anhalten Gdansk och vi skulle vara där ett par dagar och det innebar att vi skulle få tillbringa midsommarafton utan sill, potäter och midsommarstång. Istället så blev det en stillsam middag på Hotellet, Novotel Gdansk som var av hyfsad standard. Efter en lång middagssittning så gick föräldrarna upp på rummet och lade sig men jag sa att jag ville stanna en stund i baren och ”fira” lite midsommar på egen hand. Med det menade jag att jag ville dricka något gott och bara softa i baren helt enkelt, inget annat.

När jag sitter där i baren så dyker det efter en stund upp en snygg ung polsk tjej som frågar om hon får sätta sig bredvid mig och jag protesterar inte eftersom jag är ensam och lite sällskap skadar ju inte, dessutom så är det inte så kul att sitta och dricka i en bar helt själv. Hon var klädd i en ganska utmanande röd klänning och ett par skor med väldigt höga klackar. Mina föräldrar och jag hade tidigare noterat den här tjejen och ett par andra snygga tjejer som hängde runt baren och vi diskuterade huruvida de var prostituerade som hade någon slags deal med hotellet om att få vara där mot provision.

Tjejen var först lite avvaktande men efter en stund lossnade det och hon började ställa alla möjliga frågor på riktigt bra engelska. Hon undrade vad jag gjorde där, var jag kom ifrån osv. Jag svarade på frågorna och ställde några motfrågor, vågade dock inte fråga rätt ut om hon var vad jag trodde. Men hon berättade att hon var utbildad hårfrisörska men för tillfället hoppades på att kunna få komma till Tyskland för att jobba. Om det var som hårfrisörska hon hade tänkt sig att jobba eller något annat vet jag inte.

Kvällen rullade på och vi hade en riktigt trevlig konversation och jag var bara glad att ha lite sällskap. Så småningom började det närma sig stängningsdags för baren och jag gjorde en sista beställning. Då frågar tjejen mig var jag ska gå efter att baren stängt och då säger jag att jag ska gå upp på rummet och sova. Det är i detta ögonblick som jag får svaret på frågan jag undrat över hela kvällen. Hon säger nämligen då att hon gärna följer med upp men att det kostar lite. Har för mig att hon ville ha motsvarande 800 kronor för att stanna över natt med mig på rummet. Jag som inte hade en tanke på att ta med henne på rummet, än mindre att betala för det avböjer vänligt men bestämt. Men hon är påstridig och försöker sälja in sig med att det blir en natt jag aldrig kommer att glömma osv. Uppvuxen i Sverige som man är så blir man lite perplex inför sådana propåer så till slut så försöker jag slingra mig ur genom att fråga om hon tar kort. Ja, jag vet att det låter dumt, men det var det bästa jag kunde komma på för jag tror knappast att hon skulle ha en kortläsare i handväskan, än mindre avtal med ett kortföretag för sin verksamhet. Tyvärr så baktände detta förslag då hon sa att jag kunde få det debiterat på rummet och på så sätt betala med kortet. Det var ju inte direkt vad jag hade tänkt mig som svar.

Nu hade jag trasslat in mig rejält eftersom jag märkte att hon hade fått nytt hopp om att håva in mig som kund. Så jag fick ändra taktik och helt enkelt säga som det var att jag inte var intresserad och att jag tänkte gå upp på rummet själv och sova. Det tog en bra stund med argument och motargument innan hon förstod att hon inte skulle komma någon vart med mig och då blev hon lite som förbytt. Från att ha varit väldigt trevlig och behaglig under kvällen så förvandlades hon till en bitchig ragata som svor åt mig och skällde på mig för att ha förstört hennes kväll. Baren var i stort sett tom på gäster så chansen för henne att få napp på en ny ”kund” var tämligen små. Jag kände mig lite kluven inför denna svada men beslutade mig för att inte försöka bry mig. Så jag betalade min nota och lämnade baren och gick upp på rummet och lade mig.

Morgonen därpå så nämnde jag för mina föräldrar att jag hade haft sällskap i baren av en ung madam. Så nu fick de också svar på frågan de undrat över, vad alla dessa snygga tjejer gjorde på hotellet. Minns inte hur mycket mer jag berättade men jag hade inget satt skämmas för då det enda jag gjort varit att prata med tjejen.

Summa summarum så är det nog en av de mer minnesvärda midsommaraftnar jag haft för den var så skruvad, helt klart ett minne att komma ihåg och framförallt en skön historia att kunna berätta.

Vad har nu då Dr Alban med denna historien att göra. Jo, dagen efter denna händelsen så var vi ute på stan i Gdansk och gick förbi en marknad och på den marknaden så var det en snubbe som sålde piratkopierade skivor och han hade en bergsprängare som stod på full volym och spelade just Sing Hallelujah. Så sedan dess tänker jag alltid Gdansk midsommaren 1992 när jag hör den låten.

Tjillevippen

notbugs

Nostalgiinlägg i repris, nr 3 i ordningen…..

Barry White – Let The Music Play

Större sångare än Barry White får man leta efter, i dubbel bemärkelse så att säga. En sån grym pipa karln hade, inte undra på att damerna var som tokiga efter honom. Det lär ha varit en överhängande majoritet kvinnor som besökte hans konserter. Man kan anta att det flög upp en och annan trosa på scenen när han charmade publiken.

Själv var jag aldrig på någon Barry White konsert, men jag önskar så här i efterhand att man skulle ha kollat in honom åtminstone en gång. Vad gäller soulsångare så är han en av favoriterna, ligger på topp 10, kanske till och med topp 5.

Jag har däremot träffat en dam som jag har för mig sa att hon varit på samtliga konserter han någonsin spelat i Tyskland. Denna damen hade för övrigt ett litet ölhak i den stora ölgallerian Sperlingsgasse i Berlin och det var där jag träffade henne. Jag var helt enkelt kund där och hinkade en massa öl där en kväll i början på 90-talet. Efter vad jag förstått så finns inte gallerian längre, åtminstone inte såsom den var då. Före murens fall var det dock en stor turistmagnet.

Jag var där i samband med den resa som jag företog med mina föräldrar i början på 90-talet. Samma resa som jag berättat om i ett tidigare inlägg om midsommar i Gdansk. Berlinbesöket inföll på hemvägen och jag passade på att han en utekväll på egen hand vilket innebar att jag snart hamnade på Sperlingsgasse där jag tänkte prova de olika ölhaken. Men det slutade med att jag hamnade på det där stället som drevs av vad jag skulle tro var Barry Whites största fan i Tyskland. Hela baren hade Barry White som tema, dock utan att tappa känslan av att vara en tysk kneipe. Vad jag gillade bäst var att hon spelade enbart musik av Barry White, så det var nog främst det som gjorde att jag fastnade där.

Jag var dock ganska ensam om att uppskatta det förträffliga konceptet då det var få andra gäster på detta etablissemanget. Men jag satt vid bardisken och lät mig underhållas av innehaverskan som med glädje berättade om sin ”kärlek” till Barry White. Hon var mer eller mindre ett vandrande uppslagsverk i ämnet så jag fick mig till livs många roliga historier och minnen med Barry White-anknytning.

En annan sak jag gillade var att så fort hon ställde fram en öl så frågade hon om det var den sista, ifall man svarade nekande på den frågan så började hon så sakta att hälla upp nästa så att den var klar när man klarat av den nyss serverade. Hon hade en makalös timing så man aldrig behövde sitta och vänta, men samtidigt så fick aldrig ölen stå innan hon ställde fram den. Måste ha krävts många års serverande för att ha fulländat den konsten.

Nåväl, det var ett av mina trevligaste ölhaksminnen och jag tror nog att Barry White hade gillat det stället oxå. Vila hans minne i frid.

Tjillevippen

notbugs

Underbart smörigt från kärleksbåten…..

Jack Jones – Theme from The Love Boat

Den här serien är en av de smörigaste serier som visats på tv. Men samtidigt så är den ju så underbart kitschig så det lixom blir bra i slutändan. Brukade kika på den då den visades på eftermiddagarna under andra halvan på 90-talet. Det var när jag precis blivit nysjuk med min kroniska värk och i början så gjorde jag inte så många knop utan det blev mycket tv-tittande från soffan.

Helt klart är att temat är populärt för i Tyskland har man skapat en alldeles egen serie med samma tema, Das Traumschiff heter den och är bitvis ännu mer kitschig. Men man måste ge de som producerar den serien en eloge för de lyckas alltid hitta väldigt vackra inspelningsmiljöer. Historierna brukar handla om hjärta och smärta och påminner inte så lite om upplägget i serien Inga Lindström som är en stor succé i Tyskland. Vi hade ju förmånen att få kolla in några avsnitt av den serien på svensk television tidigare under hösten. Jag orkade med ungefär en halv episod sen bytte jag kanal och kollade in nåt annat, det var lixom lite för smörigt och kitschigt för min smak helt enkelt.

Men om nån kanal skulle få för sig att vilja visa Love Boat igen skulle jag kunna tänka mig att glutta på det igen bara för att uppleva den lilla verklighetsflykt som ett avsnitt av det programmet faktiskt är.

Tjillevippen

notbugs

En lite annorlunda topplista…..

1. Sovjetiska Nationalsången

Idag fick jag för mig att snickra ihop en lista över mina favoritnationalsånger. På första plats hamnar den Sovjetiska Nationalsången. Nu kommer vän av ordning säkert påpeka att melodin används ju även idag i den ryska nationalsången sedan år 2000 då Vladimir Putin ville ruska tag i de patriotiska känslorna i Ryssland. Men även om jag inte är nån hejare på ryska så passar den nya texten inte lika bra som den ursprungliga texten från sovjettiden. Låten kom till under andra världskriget då Stalin ville få de nationalistiska känslorna i svall och peppa folket kan man säga. Då passade det ju inte så bra att ha Internationalen som nationalsång vilket man tidigare haft.

2. Deutschlandlied

Som nummer två på min lista kommer den tyska nationalsången, här i en instrumental version. Det var inte lätt att hitta en version på YouTube där den numera officiella texten sjungs. De flesta snuttar som finns har alla tre originalverserna där den första nog är mest känd genom strofen ”Deutschland, Deutschland über alles, Über alles in der Welt”. Versionen med alla tre verserna användes som nationalsång under Weimarrepubliken. Sedan användes den första versen som nationalsång  följd av Horst Wesselsången under nazitiden. Efter att Förbundsrepubliken bildades så var den fullständiga originaltexten inte precis politiskt korrekt längre utan det tog några år innan man slutligen kom fram till att använda den tredje versen ur originaltexten som lyder så här:

Einigkeit und Recht und Freiheit
Für das deutsche Vaterland!
Danach lasst uns alle streben
Brüderlich mit Herz und Hand!
Einigkeit und Recht und Freiheit
Sind des Glückes Unterpfand;
| : Blüh’ im Glanze dieses Glückes,
  Blühe, deutsches Vaterland. : |

Kan ju för övrigt upplysa om att musiken är skriven av Joseph Haydn år 1796/1797 och hette från början Gott erhalte Franz den Kaiser.

3. Du Gamla Du Fria (Instrumental version)

Ja, på tredje plats kommer den svenska nationalsången som alltid får en att värmas när det gått bra för Sverige på idrottsarenor runt om i världen. Det är väl nästan de enda tillfällen då svenskarna visar upp lite nationalistisk yra. Vad som är lite intressant med ”Du Gamla Du Fria” är att den har aldrig officiellt antagits som nationalsång utan har blivit det genom hävd helt enkelt. Den är skriven av Richard Dybeck år 1844 och är baserad på en gammal folkmelodi.

Fler låtar blir det inte på den här listan för jag kan inte påstå att jag har rangordnat övriga nationalsånger. Det är ju inte en musikkategori som man direkt har laddad i sin MP3-spelare. Så jag lämnar med varm hand över arbetet med att rangordna resten åt någon annan som kan tänkas ha intresse av detta.

Tjillevippen

notbugs

Nyskapande är ordet för idag…..

Rhythim Is Rhythim – Strings of Life (Original Mix)

3 Cerwin

Det här är en låt som tillhör kategorin banbrytande klassiker. Derrick May heter mannen bakom Rhythim Is Rhythim och jag har redan haft med en annan av hans klassiker här på bloggen för inte så länge sen. Den här låten upptäckte jag inte förräns långt efter att den haft sin första storhetstid. Lyckligtvis så är det en sådan låt som återkommer i nya skepnader med jämna mellanrum. Den version som på senare år haft störst genomslag är nog den som Soul Central feat. Kathy Brown snickrade ihop. Det är nog oxå den version som jag gillar bäst för där har man behållt de gottigaste bitarna i låten och pusslat ihop en skön piano-vocal house-bakelse.

Eftersom det nu är nationaldag idag så får vi väl fira det lite oxå.

Kanske det ginge att få med lite nyskapande idéer till nationaldagsfirandet oxå så småningom?

Kan för övrigt passa på och lugna min mor, jag har inte tyska flaggan uppe på balkongen idag. Men den åker upp så snart fotbolls-EM börjar. Nån måtta på svenskheten får det vara i det här huset. 😉 Måste för övrigt införskaffa en ny tysk flagga snart då den jag har börjar bli lite solblekt.

Tjillevippen

notbugs