Ett litet funkfynd…..

Unit Three feat. Merv T – Let’s Boogie (Tonight)

I skörden av 80-talsfunk jag fick ihop förra veckan under mitt YouTube-letande var den här riktigt gottiga låten med. Återigen en låt som jag aldrig hört innan, men det är nog inte så konstigt då den ligger på en udda etikett. Det var ju så att vi här i lilla Sverige inte fick ta del av allt som släpptes på den tiden eftersom vårt lilla land ansågs vara en för liten marknad. Dessutom hade många av alla småetiketter som fanns i USA inte distributörer som kunde sköta distribution overseas så att säga. De satsade istället allt krut på hemmamarknaden där det säkert var svårt nog att slå sig fram i den mördande konkurrens som jag kan tänka mig att det var.

Vad de nog aldrig hade kunnat föreställa sig var att 20-30 år efter att de kämpat och harvat så skulle då nå en större publik än de någonsin kunnat drömma om. Internet och då främst YouTube har ju inneburit att väldigt mycket smal musik från förr äntligen kunnat spridas till en större publik. Det är just därför jag anser att upphovsrättsregler bör innehålla ett stort mått av möjligheter till vad som brukar kallas “fair use”. Det går att resonera om hur det skulle kunna utformas i oändlighet och jag har själv idag ingen patentlösning på hur det skulle kunna tänkas fungera även om jag har många idéer.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Det var länge sen…..

Teena Marie – Lovergirl¨

Ja, det var länge sen man hörde den här så det var ett kärt återseende. Teena Marie har för övrigt gjort något av en comeback på senare år. Har dock inte lyssnat närmare på hennes nyare material, men det lär i alla fall ha gått hyfsat bra för henne list- och försäljningsmässigt, i USA då så klart.

Tjillevippen

notbugs

Tugga på den här…..

Chew – Good Good (Feel Alright)

Tro det eller ej, men det här gänget kommer från Nederländerna. Annars skulle man kunna tro att de snarare härstammar från USA’s östkust. Men Nederländerna har alltid haft en levande musikkultur när det kommer till dansmusik av den här kalibern. Har många favoriter genom åren som kommit därifrån, exempelvis Spargo, MaiTai och MC Miker G & DJ Sven. Sen finns det en hel drös med technogrupper som oxå har sina rötter där. Så jag konstaterar att Europa försvarar sina färger väl när det kommer till att göra bra dansmusik.

Tjillevippen

notbugs

De tre bästa låtarna som Madonna aldrig gjorde…..

Brenda Fassie – Love Action

Temat på det här inlägget är tämligen enkelt. Det handlar om att jag tar upp tre låtar som är från tiden då Madonna ännu inte var den superstjärna hon sen blev. Istället fanns det mängder av liknande artister som alla siktade mot stjärnorna men av en eller annan anledning inte riktigt nådde ända fram i slutändan. Därmed sagt så menar jag inte att de var dåliga, tvärtom, flera av dem får i mina ögon bra mycket högre betyg än Madonna om man utgår från deras samtida produktioner. De här tre låtarna är sådana exempel på när några av dessa artister utklassar Madonna på hennes hemmaplan.

Brenda Fassie som får öppna det hela finns tyvärr inte kvar i livet, hon dog under oklara omständigheter 2004. Wikipedia har flera olika uppslag kring hur hon dog men eftersom inget av dem är möjliga att bekräfta så avstår jag från att ge mig in i några spekulationer utan konstaterar istället att det var tråkigt att en så pass bra röst har tystnat för evigt.

 

E.G Daily – Say It Say It

Den här låten är nog den som jag tycker är mest “Madonnalik” i produktionen och jag har haft med den på bloggen tidigare och då konstaterat att den är som Madonna fastän bättre. Måste dessutom erkänna att det är en låt jag aldrig tröttnar på, trots att den egentligen är ganska så “Up-in-your-face” eller hur man ska säga.

 

Alisha – Baby Talk

Här har vi en tjej som helt klart är inne och pinkar på Madonnas territorium. Hon försöker ju helt ogenerat planka Into The Groove och värst av allt är nog att hon gör det så uttans bra att resultatet blir snäppet bättre än Into The Groove. Tyvärr så fick Alisha inte några större framgångar mer än hos freestylefansen i USA. Freestyle kallas nämligen den här musikstilen som främst kommit att omfamnas av den latinamerikanska befolkningen på USA’s ostkust.

Måste erkänna att jag inte hade hört talas om begreppet Freestyle när det gäller den här musiken förrän på senare år då Wikipedia och YouTube varit de främsta källorna för att sprida dylik kunskap.

Ja, det var tre favoriter när det kommer till några av de bästa låtarna som Madonna aldrig gjorde. Man kan bara fantisera om hur det skulle sett ut om t.ex E.G Daily varit den som blivit superstjärna istället. Finns många kittlande tankeexperiment man kan ägna sig åt när det gäller hur musikhistorien utvecklat sig och bara i det här inlägget så hittar jag en hel drös dylika trådar att spinna vidare på. Men jag ska inte göra det i det här inlägget utan låter er själva komma på egna trådar att roa tankeverksamheten med.

Tjillevippen

notbugs

En favoritrecycling…..

Stretch & Vern – I’m Alive

Kan tyckas vara ett helgerån att använda sig av Earth Wind & Fires Boogie Wonderland på det vis som Stretch & Vern gör i den här skapelsen. Men när den kom i mitten på 90-talet så kom den helt rätt och var gjord i en stil som inte var helt ovanlig på den tiden. Vet faktiskt inte vad den här hyperskruvade stilen av musik kallas, kanske någon kan hjälpa mig med det? Kom en hel del annan musik  i den stilen under en period men just nu kan jag inte komma på nån annan sån låt.

Det finns dock en DJ som heter Greg J som har snickrat ihop en mängd underbara mixar på temat. Min absoluta favorit är en mix som du kan ladda ner direkt från länken i namnet och som heter “KidBippy Live @ Planet Rock Oakland”. Höjdpunkten i det mixet i min mening kommer ca: 28:25 där han använder sig av lite klassisk old-school scratching. Fler av hans mixar hittar du sen på sidan www.kidbippy.com och ett besök dit kan helt klart rekommenderas.

Har vid något tillfälle mailat honom och frågat om han haft några planer på att komma till Europa och spela men hans svar då var att han är så fullbokad redan i USA och Canada så han har inte ens hunnit tänka den tanken även om han tyckte att det skulle vara kul att få komma hit på andra sidan pölen och pröva sina vingar. Nu var det dock ett tag sen vi hade vår mailväxling och på hans MySpace-sida noterar jag att han ska ha spelat i såväl Paris, Madrid och Sevilla. Fast jag vet ju inte om det var nån miniturné eller hurdana spelningar det var. Roligast skulle i alla fall vara att se en showspelning av honom i form av 60-90 minuter galen livemix av typen som man kan höra i KidBippy Live-mixen.

För den som undrar varför jag sitter och gödslar med inlägg just idag så beror det på att jag har extrema problem med mina nervsmärtor och måste försöka avleda tankarna så mycket som möjligt för emellanåt så plågas jag så pass att jag inte vet var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Eftersom musik i den formen jag presenterar här på bloggen är lite av min livsluft så är det lite av en flykt att åtminstone en stund få pyssla med det man tycker är allra roligast även om det tar på krafterna rätt rejält just nu.

Tjillevippen

notbugs

Lika men ändå olika…..

Déjà Vu – Messages

Flyttade till Stockholm hösten 1993 för att se om det kunde vara något. Sedan under våren 1994 skaffade jag mig mitt första internetabonnemang och även om omgivningen runt omkring mig inte riktigt fattade vad det var bra till så visste jag att det skulle förändra livet för oss alla så småningom. Anade dock inte att det skulle bli så uttans häftigt som det egentligen har blivit, det fanns lixom inte på kartan när man satt där med sin 28.8K modemuppkoppling.

Hur som helst så fanns det ju inte så hemskt mycket att göra på nätet på den tiden men en grej jag roade mig med var att hänga på olika s.k Newsgroups. Speciellt en tyckte jag var kul och den heter alt.penpal och där kunde man hitta mailkompisar från hela världen. Så jag slängde in en liten “annons” och väntade på svar och efter nån dag började det trilla in lite mail i mailkorgen.

En av de som jag fick kontakt med och som jag brevväxlade med under lång tid var en tjej som bodde strax utanför Boston i USA. Hon var 4-5 år yngre än jag och pluggade vid den tiden. Hon var väldigt intresserad av Europa och hennes stora dröm var att nån gång få komma hit och se hur det är i den “gamla världen”. Det tog inte många månader så fick jag sen ett mail att hon och hennes mamma bokat en resa till England-Frankrike i april 1995. Vi skämtade då lite om att jag kunde möta dem i t.ex London så vi fick tillfälle att träffas när de ändå var i krokarna så att säga.

Ja, tiden gick och det började närma sig april –95 och jag fick då idén att kolla om det kanske gick att hitta nån hyfast billig resa till London de dagar då de skulle vara där. Det hela slutade med att jag mailade Windsor som tjejen heter och frågade vad hon skulle tycka om vi gjorde allvar av planerna att träffas i London. Hon blev eld och lågor och även hennes mamma tyckte det skulle vara kul att träffa mig eftersom hon hört så mycket om mig.

Så jag ringde då min syster som jobbade på resebyrå i Västervik vid den tiden och bad henne kolla upp billiga resor till London i början på april. Hon återkom och hade en hel drös olika alternativ. Jag insåg att det var bäst att kolla upp var Windsor och hennes mamma skulle bo så det inte skulle bli helt galet med kommunikationerna. Så jag mailade och fick svaret tillbaka att de skulle bo på ett hotell som heter Bayswater Inn. Jag ringde min syster igen och bad henne kolla om det gick att få ett hotell i närheten varpå hon svarade att det nog skulle bli svårt eftersom jag ville ha en hyfsat billig resa.

Men hon återkom ganska snart och släppte då bomben att hon hittat en restresa med rum på just Bayswater Inn så det var inte mycket att tveka på så jag slog till och bokade den. Sen var det bara att vänta tills det var dax att åka och jag var ganska nervös innan för jag visste inte riktigt vad jag gett mig in på. Men jag har alltid tyckt om att träffa nya människor så min nyfikenhet tog över och när jag väl kom iväg så var det bara kul att få komma iväg på mitt lilla äventyr.

Väl i London så checkade jag in på hotellet och lämnade samtidigt meddelande till Windsor och hennes mamma i receptionen om att jag anlänt. De var ute just när jag kom men det dröjde inte länge innan det ringde på rumstelefonen och de hade kommit tillbaka. Vi bestämde då träff i lobbyn nån timme senare och sen var planen att vi skulle gå ut och äta tillsammans.

Ja, så var ögonblicket inne då vi träffades nere i lobbyn och det var lite småkomiskt för vi hade aldrig pratat om hur långa vi var t.ex. Själv är jag ganska kort i rocken, 1.67 m över havet, men Windsor var av den lite längre modellen, över 1.80 m lång. Men vi var snart igång och tjattrade som vi aldrig gjort annat. Vi kom då bl.a in på hur hotellet var och jag sa att jag var väldigt nöjd med mitt rum för det var ett stort rum med utsikt mot parken med stor tv och soffgrupp så med tanke på hur billig resan var så var det ett klipp.

De som då hade bokat sin resa sex månader tidigare och betalat betydligt mer för sitt rum än jag hade fått ett källarrum med ett litet fönster mot en ruffig gård. Det var ett sånt litet källarfönster som i stort sett bara gick att öppna en liten glipa för att släppa in luft. Rummet var för övrigt väldigt litet och kändes lite källarskunkigt, speciellt med tanke på att där inte fanns något dagsljus. Så när de följde med mig och fick se mitt rum så blev de väldigt förvånade och kände sig aningen lurade vilket jag kunde förstå.

Det visade sig att deras researrangör alltid bokade de billigaste enklaste rummen även om prisskillnaderna inte var så hemskt stora men sen fanns oftast alla de bättre rummen kvar när andra arrangörer bokade in sina restresor. Nu var i alla fall hotellet fullbokat så det fanns ingen möjlighet för dem att uppgradera och eftersom de bara skulle stanna ett par nätter så fick det gå.

Hur som helst så hade vi en trevlig vistelse i London tillsammans och vi gjorde allehanda utflykter tillsammans, Windsor, hennes mamma och jag. En kväll så gick Windsor och jag ut själva och skulle gå på nån cool nattklubb. Vi hittade då ett ställe som var inrymt i en f.d kyrka men jag kan inte komma ihåg vad det hette, möjligtvis att det hette Limelight. Nåväl, besöket där skulle komma att bli något av en kulturchock för Windsor för hon hade aldrig varit på ett dylikt ställe.

Där fanns en hel del regnbågsmänniskor och av dem var nog männen i drag mest synliga. Men det var inte ett renodlat gayställe utan publiken var en salig blandning av människor av sorter. Det blev dock lite för mycket för Windsor som kom från en lite mer konservativ amerikansk bakgrund. Så vi gick därifrån efter en kort stund och hamnade sen på en av spelgalleriorna som ligger i närheten av Picadilly Circus.

Där hade vi desto roligare och roade oss med alla möjliga sorters spelautomater, airhockey och liknande aktiviteter. Så tiden bara flög iväg så när vi sen kom på att det nog var dags att åka tillbaka till hotellet så hade tunnelbanan slutat gå. Så vi hade tre alternativ att välja på, taxi, buss eller lång promenad. Det slutade med att vi faktiskt valde att gå hela vägen tillbaka till hotellet.

Det var en skön vårkväll och vi hade mycket att prata om så även om vägen var lång så gick tiden fort och snart var vi tillbaka på hotellet och Windsors mamma kunde åter känna sig lugn för hon hade varit aningens orolig när vi var ute på egen hand.

På det hela taget var det en lyckad resa och efter några dagar var det dax för dem att åka vidare till Paris och jag skulle flyga hem till Stockholm. Deras besök i Paris blev lyckat då de där fick lite bättre boende än i London så Windsors mammas humör steg tydligen rejält, så när de kom hem så hade hon i stort sett glömt det eländiga boendet i London och hade istället mest trevliga minnen från sin Europaresa.

Windsor och jag fortsatte att brevväxla några år men sen började hon plugga på universitet och jag började resa mer i jobbet så det blev mer sporadiskt. Vi har sedan bara haft kontakt några enstaka gånger för att se hur läget är. Men det har i alla fall varit roligt att lära känna henne och få en liten inblick i hur livet i andra delar av världen är. Vi kan tycka att amerikanarna är så lika oss men det stämmer inte riktigt för även om det på ytan kan tyckas att vi har många likheter så finns där väldigt mycket som skiljer oss åt. Men den utläggningen får vi ta en annan gång för nu är jag trött i axlarna efter att ha suttit och skrivit så mycket.

Tjillevippen

notbugs

P.S Är inte riktigt nöjd med texten i det här inlägget även om innehållet är ok, men det är för mycket jobb att fixa till det i efterhand så den får vara som den är. D.S

Reaganomics…..

The Valentine Brothers – Money’s Too Tight (To Mention)

I början på 80-talet dök det upp ett nytt uttryck i amerikansk politik och vardagslivet. Reaganomics kallades den nytillträdde presidenten Ronald Reagans giv för att få fart på ekonomin. En politik som tyvärr drabbade de ekonomiskt svaga grupperna och som vi i slutändan har att tacka för dagens bidrag, ty utan Reaganomics tror jag inte att The Valentine Brothers hade snickrat ihop denna pärla.

Nu finns det folk ute i världen som tror att det var Simply Red som skrivit den här låten, men det beror nog mest på att det är hans cover som fick mest genomslag, åtminstone på den här sidan Atlanten. Själv föredrar jag originalet som har en av de ingredienser i musiken som jag gillar allra mest, dvs en skön basslinga som ger ett gott driv i hela låten.

Tjillevippen

notbugs