Färgglad video från det svängiga 90-talet…..

Guy – Do Me Right ft. Heavy D

Är nu på hemmaplan efter några veckor i Västervik, därav att det inte blivit några inlägg på hela tiden. Har ingen laptop längre och har inte hittat något bra substitut för att skriva blogginlägg med. Skulle iofs se om det finns nån bra app till min Nexus 7 så man kan få till nånting när man är hemifrån. Att blogga från lånedator är bara jobbigt så då får man se till de portabla resurser man har helt enkelt.

Hur som helst så dök den här låten upp i ett av Ben Liebrands Grandmix som jag lyssnade till när jag promenerade genom stadsparken i Västervik. Det väckte sköna gamla minnen till liv även om just de minnena är lokaliserade till Höglandet dit jag precis flyttat när 90-talet började.

Men jag lyssnade vid andra promenadrundor även till äldre Grandmix från mitten av 80-talet och då var det lite kul att befinna sig på plats i Västervik. Riktig nostalgi var det när jag skulle ha tag på en säkring till en lampa och promenerade upp till Elon-butiken, uppe i Allén. Den ligger nämligen vägg i vägg med det som en gång i tiden var Mayday Club, dvs det stället som fått ge namnet åt denna bloggen. I lokalen där Mayday låg finns numera en lamp- och inredningsbutik som heter Moore. Har inte varit inne där, men insynen är god då det ju är en f.d bilhall med glasytor i tre väderstreck.

Så Grandmixarna är suveräna källor om man vill ta en tur längs memory lane. Att de därtill låter sjukt bra är bara att kassa in som en bonus. Ska se om jag kan hitta något av dem på YouTube så kan det bli ett litet inlägg på den tråden.

Tjillevippen

notbugs

Annonser

Året var 1983…..

Steve Harvey – Something Special

När jag hör denna så snurrar det till i hjärnan och jag famlar direkt efter något som jag inte kan komma på vad det är riktigt. Kan vara ett mix där den här låten var med i, eller så är det något i låten som recyclats eller på annat vis dykt upp i någon annan form. Hur som helst så är det en riktigt go 80-talare som fanns med i soundtracket under ungdomsåren i Västervik. Om ni tycker att den verkar bekant så har jag faktiskt haft med den på bloggen hela två gånger tidigare. Men är det bara en bra låt tål den att vevas fler gånger så jag är inte millimeternoga på den punkten.

Tjillevippen

notbugs

Här låter det verkligen 80-tal…..

Evelyn “Champagne” King – So Romantic

Hajade till när jag såg den här bland tipsen på min YouTube-sida idag. Kunde först inte komma på hur låten gick utan var tvungen att starta klippet och då var det som att dra ur en plugg i minnesapparaten. Den här stod jag ju och nötte på Statt i Västervik 1984 och jag minns att den anläggningen som till en början var byggd med Audio Pro A4-14 högtalare vilka totalt vek ihop sig när man försökte dra på lite. Tanken var från början att det inte skulle vara nåt direkt ordinarie disco i det lilla rummet, på ca 40-50 kvm, där dansgolvet var inrymt utan mer tänkt som ett slags pubdisco med lite mer dämpad nivå. Men publiken ville annat så det tog inte lång tid så var Audio Pro-lådorna utbytta mot ett par rejäla Cerwin Vega som lätt klarade att fylla den lilla lokalen med skön botten och hög partystämning.

Tjillevippen

notbugs

En riktig tidsmaskin…..

Claudja Barry – Boogie Woogie Dancin’ Shoes

Den här låten är som en liten tidsresa i sig själv, själv förflyttas jag till dansgolvet på Centrumgården i Västervik när jag hör den. Vojne vad många gånger man har dansat till den och jag ser helt plötsligt omgivningen i ett discobollssken med prickar som flyger runt. Tänk vilken effektiv belysningseffekt det egentligen är med tanke på hur enkel idé det bygger på. Likaså minns jag oxå projektorn som projicerade ett roterande oljemönster, en riktig klassiker även det.

Tjillevippen

notbugs

Lite gammaldags recycling…..

The Limit – She’s So Divine

Det här är en riktig sommarlåt som jag hade på en favviskassett som satt i den bergsprängare vi släpade runt på stan och ut till Korpaholmarna, på Lysingsbadet i Västervik, där vi brukade badade. Vid den här tiden kom det väldigt mycket gottiga låtar med sköna bassynthar och så här i efterhand är det bara att inse att det var teknikutvecklingen som hade tagit ett skutt och gjort det möjligt att producera syntetiska ljud på en nivå som tidigare varit väldigt svårt och kostsamt.

Men den här låten föll inte bara mig och mina kompisar i smaken. Artisten Forrest som gjorde en hel drös sköna sommarlåtar gav sig på att göra en cover som faktiskt inte är så tokig även om jag nog föredrar originalet.

 

Forrest – She’s So Divine

Det blir lite annat stuk på och en gladare ton i den här versionen på något vis. Men samtidigt tappar den lite av den tyngden som kännetecknar originalet. Fast på det hela så är det en riktigt hyfsad cover.

Tjillevippen

notbugs

Monsterbas…..

Tony Baxter – Screamin’

Det här är en sån låt som jag mer än gärna hade velat släppa loss i den feta anläggningen som fanns på Mayday i V-vik en gång i tiden. Nu fick jag möjlighet att vädra den vid ett flertal andra tillfällen, bl.a på en fest vi hade i färjeterminalen på Lucerna våren 1983. Även om festen i sig spårade ur så var det kul ur den synvinkeln att vi hade en sjukt överdimensionerad anläggning i den förhållandevis lilla terminalhallen. Totalt 10 bashorn som var stackade från golv till tak i ena änden av lokalen. Sen toppade vi det hela med 2 st Cerwin Vega V-33 samt 2 st Cerwin Vega PD-15 och några PA-toppar av okänt märke.

Under själva kvällen så gick det inte att damma på för mycket för då hade publiken gått därifrån döva och allmänt lomhörda. Men på eftermiddagen då vi satte upp det hela testade vi anläggningen rejält och man kan lugnt säga att det hela kändes som en mindre jordbävning. Den här låten hörde till favoriterna på den tiden när det gällde att testa anläggningar och om ni lyssnar på den i en hyfsat bra anläggning så förstår ni nog varför.

Kan så här i efterhand konstatera att den främsta anledningen till att vi arrangerade fester av det slaget var att det gav oss möjlighet att flytta ribban några snäpp varje gång när det gällde ljudanläggning. Ju större fest desto större intäkter och därmed större ljudanläggning. Tyvärr så räckte intäkterna inte alltid till för att täcka hela kalaset utan vi fick pynta lite ur egen kassa, något som vi gjorde mer än gärna bara för att ha det brutalaste ljudet i grannskapet.

Tjillevippen

notbugs

Västerviksnostalgi…..

Ray Parker Jr. – Still In The Groove

Har fortfarande inte åkt hem till Eksjö utan befinner mig fortfarande hos mina föräldrar i V-vik där jag så sakta kurerar den eländiga förkylning som jag åkt på. Blev väldigt nostalgisk när jag kom att lyssna på den här favoriten som jag haft med på bloggen tidigare. Men denna gången beror nostalgin på att jag från mina föräldrars balkong kan se Norra Högstadieskolan som jag gick på i början på 80-talet. Skolan har sedan dess bytt namn och heter numera Ellen Key-skolan, ett namnbyte vilket jag tycker är lite smålarvigt.

Men för att återgå till nostalgin så är det många minnen som kommer tillbaka när jag både hör låten och ser min gamla skola där vi hade så mycket kul grejer för oss under den tid då man inte satt på lektion. Bland annat fanns där suveränt långa korridorer med stengolv som var perfekta för att åka skateboard och enhjuling på. Sen hittade vi på alla möjliga andra kul grejer varav en del finns beskrivet i tidigare inlägg från 2008.

Tjillevippen

notbugs