Mera Funk…..

Prince Charles And The City Beat Band – Don’t Fake The Funk

Känner att jag är inne i samma sorts läge som på den tiden då jag jobbade med Visfestivalen i Västervik. Var med där under 13 år men musiken var ju inte riktigt min bag så jag kompenserade det med att sträcklyssna på mina funkfavoriter på vägen hem efter eftersitsen som brukade vara till långt in på morgonkanten.

Med Eksjö Stadsspektakel i backspegeln inser jag att jag är inne i en liknande kompensationsperiod för jag har idag lyssnat på drösvis med gamla funkfavoriter varav den här låten är en sån pärla. Det får mig också att nostalgiskt blicka tillbaka till de stora fester vi hade i Västervik på 80-talet jag och några kompisar. Då var det inte en rocklåt i sikte utan bra tung dansmusik som gällde. Tyvärr fick den eran ett slut i och med en urspårad fest som fick lite tråkiga efterföljder. Därefter dog konceptet med privata storfester ut i min uppväxtstad. Har många gånger efter det tänkt att vi var nog lite före vår tid, konceptet var lite som de ravefester som senare skulle poppa upp som svampar lite här och var i landet. Bra musik att dansa till, 300-400 gäster och sisten hem släcker lyset typ.

Kommer nog att bli lite mer funk ett tag nu då jag hittat en massa gamla Soul Cornerfavoriter. Det var ju en av storheterna med det radioprogrammet att det täckte all sorts s.k svart musik. Ska nog ta och rota i min kassettlåda och se om jag inte kan hitta nåt mer höjdarprogram. Brukar ju få en massa inspiration till bloggen när jag gör så dessutom.

Tjillevippen

notbugs

En tropisk cocktail…..

Mai Tai – Female Intuition

header_01-resized 4 Cerwin

De här damerna tillhörde mina favoriter under 80-talet, kanske främst för att de släppte så otroligt många bra låtar. De tillhör den sällsynta skara artister som hållit hög kvalitet rakt igenom, åtminstone enligt min bok. Just den här låten pluggade jag rätt hårt på Restaurang Slottsholmen när jag spelade där sommaren 1986, måste det ha varit. Tyvärr är den krogen stängd numera och nu divideras det bland lokalpolitikerna om vad man ska hitta på med stället. Det har talats om att riva det och bygga ett visans hus, något som jag tycker är helt uppåt väggarna. Detta att Västervik är en visstad är något som knappast är känt utanför stadsgränsen. Att dessutom tro att man kan locka turister med viskonceptet är ännu mer snurrigt. Visst drar visfestivalen folk, men då ska man notera att det bara ryms en publik om ca 1500 personer i slottsruinen. Alla andra människor är knappast i stan för sitt djupa intresse för den svenska visan utan de kommer helt enkelt för att det är en allmän folkfest på stan.

Jag kan ju bara se till mig själv, jag var visfestivalsmedarbetare under många år men kan idag öppet erkänna att det inte var för mitt stora visintresse. Det intresset är nämligen lika med noll. Istället var det själva festivalen i sig som var rolig, människorna som man jobbade med och även artisterna. Musiken däremot hade jag klarat mig utan, för mig hade det snarare varit optimalt om jag hade fått se Chic stående på scenen 5 kvällar under visfestivalsveckan. Minns att genom alla åren så var det bara en akt som riktigt fick mig att haja till ordentligt och det var en grupp som kallade sig Islandica och jag antar att de var från Island, har för mig att det var på det viset. De var något utöver de vanliga och jag ångrar idag att jag inte köpte nån av deras skivor då. Nu är det lixom försent, jag tror det är lite för smal musik för att jag skulle fastna för den igen idag.

Hur stod jag då ut år efter år om jag inte gillade musiken, jo jag hade ett hemligt knep. Varje natt efter eftersitsen så tog jag en lång promenad när jag skulle gå hem och då hade jag min freestylebandspelare med mig och lyssnade som besatt på alla mina favoriter, Mai Tai, Chic, Change osv. Med hjälp av dessa små överdoser av ”Min musik” så klarade jag mig igenom hela festivalen med ett glatt humör.

Tillbaka till Restaurang Slottsholmen och dess framtida öde. Min åsikt i den här frågan är i alla fall att kåken bör K-Märkas för river man den så kommer kommande generationen att idiotförklara de politiker som tog rivningsbeslutet och ställa sig frågan ”Hur tänkte de egentligen”. Det klassiska svaret på en sådan fråga brukar ju vara ”It seemed like a good idea at the time”, en fras som min syster och jag brukar ha mycket roligt med då vi applicerar den på samtidens företeelser.

Vad ska man då ha för verksamhet i byggnaden, ja det finns säkert många idéer kring detta, men varför inte göra ett servicecenter för alla båtturister t.ex. Jag kan ju sticka ut hakan oxå och föreslå att man flyttar turistbyrån dit. Att säga en sådan sak betraktas nog i V-vik som att svära i kyrkan då man är väldigt stolta över sin nuvarande turistbyrå som är inrymd i gamla varmbadhuset, och där min mor arbetade i många år med en av Sveriges vackraste kontorsutsikter. Men vad jag vill komma till är att man bör vända på varje sten och på den vägen komma fram till en lösning som binder ihop den historik som finns med en lysande framtid för att låta lite pretto.

Tjillevippen

notbugs