Fläskig 80-talsbassynt…..

U.K Players – Love’s Gonna Get You

När jag läser titeln till den här låten så associerar jag automatiskt till låten med samma namn med Jocelyn Brown. Nu får jag nog säga att U.K Players låt är snäppet mer dansant. Men Jocelyn Browns låt har nog gjort ett större intryck i musikhistorien, inte minst för att den fått bidra med en samplad fras till Snap och deras The Power. Japp, det är hon som sjunger “I’ve got the power” så om ni spolar fram till 5:40 i nästa klipp så får ni höra var det är taget ifrån. Dock är samplingen som Snap använder tagen från Acapella-versionen, men den är lite väl dryg att lyssna på så därför valde jag den vanliga tolvan.

 

Jocelyn Brown – Love’s Gonna Get You

Nu har den här låten inte varit nån av mina stora favoriter när det gäller Jocelyn Brown, men det beror inte på hennes insats utan mer på att jag tycker att den musikaliska grunden är rätt blek. Man kan tycka att herr Jellybean kunde ha haft lite mer fantasi när han fick möjlighet att jobba med en så pass duktig och avancerad sångerska som Jocelyn Brown. Fast det här var ju under de åren då han hade häcken full med Madonna och en massa annat så han snickrade nog ihop denna med vänsterhanden under tiden han pysslade med annat.

En sista grej om U.K Players låt som jag kom på så här när jag lyssnade igenom den igen är att den inte så lite påminner om ABC och deras Look Of Love när det gäller bassyntspelet. Dock är det inte Trevor Horn som producerat detta utan en annan britt som heter Steve Levine och som är mest känd för att ha producerat de flesta av Culture Clubs stora låtar på 80-talet.

Tjillevippen

notbugs

 

Tjillevippen

notbugs

Annons

Trippelrecycling…..

Ce Ce Peniston – Somebody Else’s Guy (Tuff Jam Classic Garage Mix Retrixed)

Hittade en samling remixar på Ce Ce Penistons cover av Jocelyn Browns underbara signaturlåt. Nu var jag dock inte riktigt nöjd med dem utan med remixen “Tuff Jam Classic Garage Mix” som grund så snodde jag ihop en egen remix. Nu kan jag säga att det är en riktigt bra cover då jag är väldigt nöjd med remixen jag snickrat ihop själv.

Kan för övrigt inte komma på många fler artister än just Ce Ce Peniston som skulle kunna ge sig på den här låten utan att det blir pannkaka. Det är nog en av de låtar som kräver extremt mycket av vokalisten då den innehåller så många små nyanser och därtill har ett utpräglat rytmspråk som man gör bäst i att följa för att det inte ska bli helt knas.

Om ni är intresserade av att höra hur den mixen låter som jag byggde min på så bjuder jag på den här och nu.

 

Ce Ce Peniston – Somebody Else’s Guy (Tuff Jam Classic Garage Mix)

Som ni hör så är det största ingreppet i min remix själva introt och första halvan av låten då det var det jag störde mig mest på just för att jag tyckte att det inte hände så mycket. Har faktiskt lite funderingar på att göra ännu lite mer småtrix med min remix, har ett gäng idéer som jag känner att jag måste testa och se om de funkar.

Nog om detta, nu väntar en liten middagslur i mitt svala sovrum, resten av lägenheten går knappt att vara i nu när det är så varmt. Blir mellan 26-28 grader och det händer att temperaturen till och med klättrar över 30-strecket. Så jag klurar på om jag ska skaffa mig en till luftkonditionering att ha i mitt stora allrum eller vad man ska kalla det för.

Har i alla fall konstaterat att det inte skulle funka med en AC där man har aggregatet monterat utomhus och fläktdelen inne, modell värmepump alltså. Min lägenhet är för knasigt disponerad för att det skulle funka. Har fått lite erfarenhet av såna apparater när jag varit på Gran Canaria och det är ofta svårt att få spridning på kylan utan den håller sig oftast till det rummet där fläktenheten sitter.

Tjillevippen

notbugs

En udda fågel på bloggen…..

H-Blockx – The Power

Den här låten är till synes en lite udda fågel på bloggen, men det handlar ju om recycling och därtill en ganska snyggt gjord sådan eftersom man korsar musikgenréer rätt friskt. Originalet som gjordes av Snap en gång i tiden med rap av Turbo B känner de flesta säkert igen. Där användes ju dessutom en sampling av Jocelyn Browns “Love’s Gonna Get You”, något som ledde till en tvist som jag är osäker på om den fått någon lösning än.

H-Blockx har dock inte använt sig av den samplingen utan satsat på en egen tjej som sjunger den berömda frasen “I’ve Got The Power”. Dessutom har de lånat in Turbo B som rappare vilket måste sägas vara ett riktigt genidrag. Summa summarum så blir det till en riktigt bra kompott. Jag brukar ju annars sky rockbaserad musik som pesten, men när jag nån gång emellanåt stöter på nåt som jag gillar så gillar jag det verkligen.

Snap! – The Power

När man lyssnar på originalet så känns den lite mesig på sätt och vis jämfört med covern, men om man sen går över och lyssnar på H-Blockx version så känns den väldigt osvängig. Det blir lixom aldrig samma rytm i rocklåtar vilket förmodligen är anledningen till att jag aldrig fastnat för den musikgenrén. Så som partylåt på dansgolvet är originalet oslagbar, men om man känner för att headbanga lite på en förfest så kan jag tänka mig att H-Blockx version passar ypperligt bra.

Jocelyn Brown – Love’s Gonna Get You (Extended Dance Mix)

Kan ju inte låta bli att ha med Jocelyn Browns “Love’s Gonna Get You” nu när den ändå är uppe på tapeten. För den som letar efter den berömda frasen så hittar ni den 5:40 in i låten.

Intervju i BBC med Jocelyn Brown

Avslutar inlägget med ett klipp där Jocelyn Brown intervjuas om lite allt möjligt och då bland annat samplingen som Snap! gjorde av hennes röst. Hon verkar vara en helt underbar personlighet som lever för att sjunga och som inte verkar mäta framgång i kändisskap. Det är lite svårt att få fram info hur läget är i tvisten mellan Jocelyn Brown och Snap!, på Wikipedia hävdas det att det gjorts upp en förlikning, men ingen källa anges så det får anses vara mer av ett rykte tills den uppgiften kan bekräftas.

Tjillevippen

notbugs

Alltid där…..

Jocelyn Brown – Always There

Har haft med den här låten hur många gånger som helst på bloggen och även om det gjorts många otroligt bra tolkningar av den här låten så är det Jocelyn Brown som på något vis gjort låten till sin. Inte så konstigt med tanke på hennes underbara röst och extra kul är det när man hittar såna här sköna liveinspelningar på YouTube. Helt klart är att på listan över livekonserter jag vill se så är en livespelning med Jocelyn Brown nummer ett.

Tjillevippen

notbugs

The one and only Jocelyn Brown…..

Masters At Work feat. Jocelyn Brown – Can’t Stop The Rhythm

Being a long time Jocelyn Brown fan I’m always delighted when i find something with her that I never heard before. This song is one such example and it definitely shows what a fabulous singer she his.

Tjillevippen

notbugs

Time for some butt kickin’…..

Inner Life Featuring Jocelyn Brown – Ain’t No Mountain High Enough (Larry Levan’s Garage Mix)

It’s not that often that a cover version of a classic tune kicks the butt off the original. But in this case it’s no doubt that Jocelyn Brown owns this song. Now I must admit that I’m quite biased since Jocelyn Brown is my all time favorite female singer. Nevertheless the whole production feels so much tighter compared to the original. Maybe it’s also because the original is actually a soul song and now it has been transformed into a disco anthem.

By the way, there is another version of this song that I like a lot too. Unfortunately I couldn’t find it on YouTube but hopefully it will pop up there someday in the future. It’s a version with Howard Hewett and Stacy Lattisaw from 1988. What I find so special about that version is that it’s extremely clean in its production and both Howard and Stacy have the vocal resources to pull it all the way to a successful ending. So if you never heard that version I can recommend you to search for it wherever you can and give it a listen.

Tjillevippen

notbugs

En gammal favorit i ny tappning…..

Bob Baldwin feat. Jocelyn Brown – Somebody Else’s Guy

Vet inte hur många gånger jag nämnt det, men Jocelyn Brown är min absoluta favoritsångerska alla kategorier. Hennes största egna hit var ju just den här låten och då är det lite kul att hon sjunger den i en lite annorlunda tolkning i det här klippet. Det visar på henne storhet och bredd att kunna ge hela låten en lite mer laid-back-känsla. Så högst på listan över liveframträdanden jag vill se är nog en konsert med Jocelyn Brown, det skulle vara en riktigt höjdare. Har ju sett en hel del klipp på YouTube som alla är av ståpälskaraktär när det gäller hennes framträdande.

Tjillevippen

notbugs

Back in business…..

2 Tons Of Fun – Feel It

Den här skapelsen kan vid första betraktelsen verka som ett rent helgerån för nostalgikern. Men har man lyssnat på den ett par gånger så inser man att det är en riktigt läckert gjord recycling på 2 Tons Of Funs gamla discohit. Vad jag gillar allra bäst är nästan partiet 3:32 när det underbara gitarriffet sätter igång. Vad jag sen kan tycka är mindre bra är att det är ett sånt brutalt långt intro och emellanåt känns hela låten som ett enda långt intro som inte kommer nånstans.

Så det är inget man direkt finlyssnar på utan det är en låt som kan vara kul att släppa loss då och då när man är sugen på lite enkel omväxling. Vill man däremot ha den totala nostalgiupplevelsen så går det ju alltid att lyssna på originalet. Där kommer det underbara gitarriffpartiet 2:22 samt 3:02.

Two Tons O’ Fun – I Got The Feeling

Observera att det här är The Patrick Cowley Megamix så det finns fler andra versioner, men det är den här versionen som jag “växte” upp med så att säga. Vad mer kan sägas vilket iofs de flesta invigda redan känner till är att dessa damer sedermera kom att bli kända för sin monsterhit It’s Raining Men, då under namnet Weather Girls. Den ena sångerska är för övrigt en av mina stora favoriter, Martha Wash. Hon kom ju att göra stora insatser som sångerska åt Black Box bl.a även om det var den undersköna Catherine Quinol som lipsynkade i alla videos. Har skrivit om detta ett otal gånger tidigare i bloggen så jag gör inga fler djupdykningar i det ämnet idag.

Däremot kan ju nämnas att Martha Wash och Izora Armstead innan de bildade Two Tons O’ Fun jobbade som bakgrundssångerskor åt den numera frånlidne Sylvester. Så det är många trådar som hänger ihop i musikvärlden och när det gäller duktiga sångerskor så tillhör det nog mer vanligheten än undantaget att de sjunger i alla möjliga konstellationer under sina aktiva år. Superexemplet på denna tes är min favorit Jocelyn Brown som har satt sitt avtryck i fler grupper/konstellationer än någon annan artist jag känner till.

Tjillevippen

notbugs

En ängel i min ficka…..

Change – Angel In My Pocket

Det är alltid lika roligt att ha med låtar med Change. Förvisso ett studioprojekt lett av herr Jacques Fred Petrus. Men ändå med sin egna tydliga karaktär jämfört med övriga studioprojekt som han höll i. Change tillhör för övrigt den sällsynta skaran grupper som lyckats släppa två 10-poängsalbum på raken. För att bli en 10-poängare måste man således lyckas med konststycket att SAMTLIGA låtar på albumet ska vara 10-poängare i sig.

För den som inte är så bekant med Change kan jag nämna att det handlar om albumen The Glow Of Love och Miracles. Ska man vara riktigt petig så kan man nästan kalla albumet The Glow Of Love för en 11-poängare dessutom. Enbart den här låten är ju ett exempel på hur suveränt det låter. Att få höra en ung Jocelyn Brown göra en sån underbar sånginsats gör att man kan få ståpäls för mindre.

 

The Glow Of Love

På titellåten får vi förmånen att höra en ung Luther Vandross visa var skåpet ska stå. Man kan ju lugnt konstatera att den mannen var ämnad för större dåd, något som han verkligen visat genom åren fram till sin alltför tidiga bortgång 2005.

Men det som är så underbart med det här albumet är den genomtänkta produktionen, allt sitter lixom på rätt plats och det har inte fuskats ihop, något som annars var mer än vanligt när det gällde disco och popsoul på den tiden det begav sig.

Jag antar att de personer som mest förtjänar ett tack för sitt arbete med Change är nog herrarna Mauro Malawasi och Davide Romani. Mauro Malawasi skulle jag hemskt gärna vilja träffa och fråga allt mellan himmel och jord när det gäller den “musikfabrik” som herr Jacques Fred Petrus drev. Jag är nämligen så otroligt fascinerad över hur man lyckats få till så extremt bra musik trots en närmast industriell produktionsmodell.

Ja, jag får åter ta och tipsa om sajten www.jacquesfredpetrus.com där ni kan läsa hela sagan om Jacques Fred Petrus musikimperium. Det är en riktigt intressant historia för den som är intresserad av dansmusikens historia.

Kommer garanterat att återkomma med mer Change framöver, vill nog helst beta av samtliga favoriter med dem bara för att det är så uttans bra låtar och alltid finns det någon där ute som har missat en eller annan av dem.

Tjillevippen

notbugs

Man kan aldrig få nog av Jocelyn…..

Inner Life – (Knock Out) Let’s Go Another Round

Min husgudinna vad gäller sång är Jocelyn Brown vilket de som följt bloggen genom åren säkert har märkt. Dick som är en trogen besökare kommer ofta med bra tips och sätter även myror i huvudet på en i sina kommentarer. En sådan myra är när jag egentligen upptäckte Jocelyn Brown som sångerska? Jag tror det var någon låt med Inner Life som väckte mitt intresse för denna suveräna sångerska, kan dock inte peka ut exakt vilken så det skulle mycket väl kunna ha varit den här. Men det lutar åt att det är låten I’m Caught Up (In a One Night Love Affair), en klassisk Patrick Adams produktion från 1979.

 

Inner Life – I’m Caught Up (In a One Night Love Affair)

För den som är lite nyfiken på vad Jocelyn Brown har åstadkommit genom åren rekommenderar jag ett besök på Discogs och där kollar in hennes resumé som är tämligen imponerande. För att få resumén komplett får man dock lägga till de produktioner hon gjorde under namnet Shaw vilket hon hade under en period som gift innan hon tog tillbaka sitt flicknamn som alltså är Brown.

Hur som helst så är det en imponerande lista av produktioner hon sjungit på genom åren och jag är faktiskt lite förvånad att hon inte fått mer uppmärksamhet då hon som artist helt klart spelar i samma division som Aretha Franklin, Chaka Khan och alla andra stora stjärnor. I mina öron så sjunger hon för övrigt brallorna av vem som helst av alla storheter jag kan komma på i alla fall.

Men jag har också känslan av att hon trivts med att inte behöva stå så mycket i rampljuset utan istället har fått möjlighet att helt ägna sig åt det hon gör allra bäst, dvs att sjunga. En av mina stora drömmar är att få höra henne live och jag blir alltid lika glad när jag hittar nya klipp på YouTube, speciellt där hon sjunger sin egna stora hit, Somebody Else’s Guy från 1984.

 

Jocelyn Brown – Somebody Else’s Guy

Man får ståpäls från topp till tå när man lyssnar på detta, kan inte komma på nån häftigare sångupplevelse, en sån makalös pipa den kvinnan har. Kan för övrigt tipsa om de låtar hon sjungit tillsammans med Incognito, där hittar man lite av samma sorts jazzfunk som är så sanslöst svängig så man får svårt att sitta still när man hör den.

Ja, det var lite om Jocelyn Brown men det kommer säkert att dyka upp mer material med denna kvinna här på bloggen eftersom det finns ett helt hav med produktioner att vraka emellan där hon gör makalösa sånginsatser.

Annars så står min dator och rippar ner alla klipp från FFSOUND som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Det är totalt 527 låtar så det tar ett litet tag men jag är i alla fall halvvägs så här långt. Kvalitéten är det lite si och så med men jag rippar ner alla låtarna mest för att ha som referensmaterial och inspiration till bloggen för man vet aldrig hur länge klippen får vara kvar på YouTube.

Tjillevippen

notbugs